Posts Tagged ‘TV’

Mona Sahlin ger hyckleriet ett fräscht ansikte

Onsdag, Februari 3rd, 2016

Låter uttrycket ”att vända kappan efter vinden” bekant på något sätt?

Nu erkänner Mona Sahlin att judar i Sverige lever farligt och att särskilda skyddsinsatser behövs för att den officiellt erkända judiska minoriteten inte ska fördrivas från Sverige. Hon erkänner också att en stor del av hotet kommer från våldsam, fanatisk islamism, trots att hon försöker skylla problemet även på vänsterradikaler och högerextremister.

Hon skyller på alla, det vill säga, förutom den huvudsakliga adressen: den svenska Socialdemokratins vana under de senaste decennierna att hälla bensin på de redan pyrande antisemitiska lågorna. Inte minst genom att ohämmat stödja arabisk extremism gentemot Israel och genom att finansiera den genomkorrumperade arabiska kleptokratin i Ramallah utan minsta lilla krav på reciprocitet i form av ett stopp på antisemitism, indoktrinering och rasistiskt våld mot civila judar.

Mest intressant av allt, detta är samma Mona Sahlin som för exakt 13 år sedan sade i TV-programmet Agenda att någon antisemitism inte fanns i Sverige, i all synnerhet inte bland den muslimska minoriteten. Hur hon nu kunde dra en sådan slutsats, då programmet handlade just om förstahandsvittnesbörd från en 13-årig judisk pojke som ofta blivit attackerad på öppen gata av muslimska ungdomar. Det var min son, och varenda attack hade rapporterats till polisen och var sålunda dokumenterad. Men Mona Sahlin negligerade den svenska polisen. Då som nu…

Skillnaden mellan då och nu är inte antalet sådana och liknande attacker, utan att idag har Sverige ett öppnare debattklimat som tillåter att sådant här vädras offentligt.

Och nej, det är INTE på grund av att medierna har sansat sig under de gångna 13 åren och journalisterna, inklusive statsanställda SVT- och SR-reportrar, har börjat göra det jobb för vilket de får betalt.

Nej. Utan vi har internet att tacka för det förändrade rapporteringsklimatet – det som gammelmedierna ståndaktigt vägrade rapportera om eftersom det inte passade in i det PK-värld man skapat kring sig – har istället bloggvärlden rapporterat om. Öppet, ärligt och dokumenterat.

Tre ord som vare sig svenska journalistkåren eller, i all synnerhet Mona Sahlin som då var Integrationsminister (!) förstår.

Bokrecension: Demonisering av Israel och judarna

Tisdag, September 17th, 2013

”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna)

Av Manfred Gerstenfeld

Ingen analys av Mellanöstern, Israel, sionism eller judar är egentligen någonsin aktuell.

Av det enkla skälet att händelserna i Mellanöstern har en tendens att ske med sådan fart att gårdagens kliniska analys är dagens föråldrade rapport.

Dr Manfred Gerstenfeld, tidigare styrelseordförande för Jerusalem Center for Public Affairs, JCPA, bör därför lovordas för hans bok ”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna). Han gör inte anspråk på att ha producerat en slutgiltig analys av situationen som Israel och världens judar står inför. Snarare erbjuder han inträngande insikter i hur lokala händelser, regionala attityder och globala uppfattningar påverkar vår förståelse av den judiska staten och av judar i allmänhet.

Allt sett genom individers ögon i olika länder och från varierande perspektiv i olika delar av världen.

Åsikterna som uttrycks ger oss judiska, kristna och muslimska perspektiv. De är sekulära, religiösa och allt däremellan. De spänner över Asien, Europa och Amerika. De diskuterar juridiska spetsfundigheter, etiska dilemman och psykologisk analys. De handlar om det tabubelagda ämnet muslimer som driver bort de kristna från Kristendomens födelseplats i området som kontrolleras av den Palestinska Myndigheten – etnisk rensning, med andra ord. De berör ämnen som medias förvrängning och rollen som spelas av de ofta försåtligt kallade icke-statliga organisationerna (NGOs), som på något sätt verkar få betydande statlig finansiering från vissa EU medlemsländer, i synnerhet Sverige. Antisemitism, terrorism och Förintelsen finns alla med.

Detta oerhört intressanta arbete presenteras i form av 57 korta intervjuer med detaljerade referenser. Varje presentation är två till fyra sidor lång och alla ger oss en tydlig bild av ett land, en kultur, en attityd.

den senaste tidens händelser i Syrien och Iran verkar förvisa den amerikanske presidenten Barack Hussein Obama till åskådarplats och skjuter fram den ryske presidenten Putin till den politiska och strategiska framkanten, så är Mellanösterns framtid i allas åtanke. Man kan inte nog betona detta – President Obama verkar ha slösat bort USAs moraliska, ekonomiska och strategiska makt och har lyckats lyfta upp en krossad före detta rival, Ryssland, till maktens topp. Som vanligt utgör Israel den enda stabila politiska kraften i Mellanöstern, den enda fungerande demokratin och det enda land dit krigsförande syrier vet att de kan få medicinsk vård – gratis och utan hänsyn till att Syrien faktiskt ligger i krig med Israel. Den judiska staten förblir konsekvent en moraliskt driven demokrati, en multikulturell och mångfaldig smältdegel av etniciteter, religioner, politisk uppfattningar och inte endast ett regionalt utan verkligen ett globalt ekonomisk kraftpaket.

Inte minst tack vare dess massiva gasfyndigheter och diskussioner om en integrerad båt-tågförbindelse från Röda Havets hamnstad Eilat till Medelhavshamnstaden Ashdod, om samtalen med kineserna om dess konstruktion förverkligas. En sådan länk skulle i stort sett kringgå det alltmer orosfyllda Egypten och dess Suez kanal och dra om den globala fraktrutten för all framtid. Allt som allt föreligger det en reell risk för en stor regional, ekonomisk, strategisk och politisk omgruppering om USA fortsätter att förlora mark och kraftfulla ekonomiska och militära makter som Ryssland, Kina och Indien fortsätter att växa sig starka. Grundbulten, vägkorsningen som förbinder alla dessa strömningar, verkar som så ofta vara Israel. Och det som rör Israel rör också judarna.

Dr Gerstenfelds bok är desto mer anmärkningsvärd eftersom den tar ett steg tillbaka från dessa och andra aktuella händelser som utspelar sig i nuet och fokuserar istället på kulturer och perspektiv som formar attityder till den judiska staten Israel och judar i allmänhet.

Demonizing Israel and the Jews” borde vara obligatorisk läsning för alla ambassader världen över. Ett gratisexemplar borde skickas till Vita Huset. Kreml verkar redan har tagit till sig innehållet i boken och de skrämmande inblickar den ger oss.


Sanningen på Göteborgs gator

Lördag, Januari 17th, 2009

Demonstrationen i Göteborg 090117 till stöd för Gazas befolkning var en hatdemonstration mot judar och en stödmanifestation för de hårdföra Hamas- och Hizbollahregimerna.

Hamas är inte tillräckligt hårdför, Göteborgsdemonstranterna visade också sitt stöd för Hizbollah, terrororganisationen som med Irans hjälp har tagit över ett helt land, Libanon.

Detta är regimer som tillämpar stympning, korsfästelse och stening som straff, och som trakasserar och mördar oliktänkande, politiska rivaler, homosexuella, kristna, och muslimer av andra trosinriktningar.

Och så judar förstås. Var helst de träffas. För ett par veckor sedan sattes en synagoga i Helsingborg i brand. Två gånger. Idag fick Göteborgs judar se att deras religiösa symbol, Magen David eller Davidsstjärnan, likställdes med hakkorset.

Ingen finkänslighet här när det gäller respekt för judarnas religiösa symbol. Bara radikala muslimer är förärade respekt för sina religiösa symboler.

Är det någon som minns reaktionerna sist någon uppfattade att deras religiösa symboler förolämpades? Då stacks bilar i brand, människor skadades och dödades och på vissa håll i världen blev det regelrätta krig mellan demonstranter och ordningsmakten. Allt medan oskyldiga civila riskerade sina liv, gisslan i sina egna hem.

Demonstranterna i Göteborg anser att detta är rätt ton – vapenmakt på stadens gator mitt bland lördagsshoppare och småbarn på väg till skridskolektioner.

Då var det radikala muslimer som kände sig förolämpade eftersom vissa bilder uppfattades som kränkande mot deras religion.

Idag i Göteborg fanns inga sådana betänkligheter. Samma radikala demonstrationsanda nu som då, men denna gång riktades ilskan mot Israel då landet under 21 dagar har besvarat Hamas åtta år långa attack mot den judiska staten.

Och när ilskan riktas mot Israel är det som vanligt judiska symboler och den judiska religionen som förolämpas. Kriget 3000 kilometer längre österut på en annan kontinent är en förevändning lika bra som vilken annan för gammal hederlig judehat.

Det är därför Davidsstjärnan kan likställas med hakkorset. Det är därför man inte behöver visa samma finkänslighet för judar och deras religiösa symboler som man kräver för muslimer och deras symboler. Helt i linje med vad Hamas – till vars förmån demonstrationen hölls – vill. Hamasledaren Nizar Rayyan: ”Judarna är profetmördare och de har stängt sina öron till Allahs sanna budskap.”

Återigen i Göteborg, denna gång TV-programmet Debatt torsdagen 090115. Janne Josefsson ville ordna en debatt om det pågående kriget i södra Israel och Gaza. Men de arabiska debattdeltagarna vägrade att ens titta på sina motdebattörer. Motiveringen var att de var judar, och de sade det rakt ut i TV. Detta kom som en total överraskning för en ung svenskfödd jude som går sista år på gymnasiet och som deltog i debatten. Ingenting i vare sig hans religiösa eller demokratiska, sekulära uppfostran hade förberett honom för ett sådant uppförande, inte år 2009, inte i Sverige.

Man bävar inför tanken på den rättmätiga publikstormen och de juridiska följderna om någon hade sagt att man vägrar titta på svarta människor för att de är svarta. Nu handlar det bara om judar – ingen kommentar i pressen, än mindre någon storm.

Debattdeltagarnas uppförande säger en hel del om drivkraften. De drivs inte av stöd för Gaza utan antipati mot judar.

Det kan aldrig upprepas tillräckligt ofta: det är helt rätt att kräva ett slut på krigshandlingar. Traumatiserade, skadade och döda barn är en lika tragisk syn i Sderot som i Gaza. I det sammanhanget spelar det mindre roll att de israeliska barnen har traumatiserats, skadats och dödats av Hamas 10 000 raketer i hela 8 år medan Israels svar har hållit på i bara 21 dagar. Krig är alltid tragiskt. Men demonstranterna vänder kritik mot kriget till förolämpning av den judiska religionen.
Men dessa demonstranter var tysta när svarta muslimer slaktades av arabiska muslimer i Darfur, när muslimska civila dödades i enorma antal av ryska trupper i Tjetjenien, när arabiska kristna våldtogs och dödades av arabiska muslimer i kristendomens vagga, Betlehem, när kristna araber dödades av muslimska araber i Gaza.
Det som förenar dem är inte stöd för sina arabiska landsmän, eller sina muslimska trosfränder – då är de helt tysta.
De hörs först när judar kan beskyllas och förolämpas. Och idag beskylls och förolämpas judar i Göteborg för att deras trosfränder i Israel försvarar sig mot Hamas.
Som alltid: bråket anses börjar när juden slår tillbaka.
Rasismen och antisemitismen har inte försvunnit, de bara uttalas i andra ord idag.

Som dessa från demonstrationen i Göteborg:
Palestinska folkets motstånd är det mest motspänstiga och mest ihärdiga motstånd historien skådat. Om det palestinska folket kan komma på tio sätt att göra motstånd, varför ska vi vara sämre?”
America Vera Zavela (Vänsterpartiet)

”Krossa Israel! Låt oss bli martyrer. Vi är inte terrorister.”
Monser al Sabini

Man undrar vilken effekt denna uppmuntran till ”motstånd” och ”martyrskap” kommer att ha i vårt demokratiska svenska samhälle. Kanske är brandkåren redan på väg till synagogan medan dessa ord skrivs.
Bilder tagna av Andres Chacón, Göteborg