Posts Tagged ‘TT’

Mona Sahlin ger hyckleriet ett fräscht ansikte

Onsdag, Februari 3rd, 2016

Låter uttrycket ”att vända kappan efter vinden” bekant på något sätt?

Nu erkänner Mona Sahlin att judar i Sverige lever farligt och att särskilda skyddsinsatser behövs för att den officiellt erkända judiska minoriteten inte ska fördrivas från Sverige. Hon erkänner också att en stor del av hotet kommer från våldsam, fanatisk islamism, trots att hon försöker skylla problemet även på vänsterradikaler och högerextremister.

Hon skyller på alla, det vill säga, förutom den huvudsakliga adressen: den svenska Socialdemokratins vana under de senaste decennierna att hälla bensin på de redan pyrande antisemitiska lågorna. Inte minst genom att ohämmat stödja arabisk extremism gentemot Israel och genom att finansiera den genomkorrumperade arabiska kleptokratin i Ramallah utan minsta lilla krav på reciprocitet i form av ett stopp på antisemitism, indoktrinering och rasistiskt våld mot civila judar.

Mest intressant av allt, detta är samma Mona Sahlin som för exakt 13 år sedan sade i TV-programmet Agenda att någon antisemitism inte fanns i Sverige, i all synnerhet inte bland den muslimska minoriteten. Hur hon nu kunde dra en sådan slutsats, då programmet handlade just om förstahandsvittnesbörd från en 13-årig judisk pojke som ofta blivit attackerad på öppen gata av muslimska ungdomar. Det var min son, och varenda attack hade rapporterats till polisen och var sålunda dokumenterad. Men Mona Sahlin negligerade den svenska polisen. Då som nu…

Skillnaden mellan då och nu är inte antalet sådana och liknande attacker, utan att idag har Sverige ett öppnare debattklimat som tillåter att sådant här vädras offentligt.

Och nej, det är INTE på grund av att medierna har sansat sig under de gångna 13 åren och journalisterna, inklusive statsanställda SVT- och SR-reportrar, har börjat göra det jobb för vilket de får betalt.

Nej. Utan vi har internet att tacka för det förändrade rapporteringsklimatet – det som gammelmedierna ståndaktigt vägrade rapportera om eftersom det inte passade in i det PK-värld man skapat kring sig – har istället bloggvärlden rapporterat om. Öppet, ärligt och dokumenterat.

Tre ord som vare sig svenska journalistkåren eller, i all synnerhet Mona Sahlin som då var Integrationsminister (!) förstår.

Bokrecension: Demonisering av Israel och judarna

Tisdag, September 17th, 2013

”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna)

Av Manfred Gerstenfeld

Ingen analys av Mellanöstern, Israel, sionism eller judar är egentligen någonsin aktuell.

Av det enkla skälet att händelserna i Mellanöstern har en tendens att ske med sådan fart att gårdagens kliniska analys är dagens föråldrade rapport.

Dr Manfred Gerstenfeld, tidigare styrelseordförande för Jerusalem Center for Public Affairs, JCPA, bör därför lovordas för hans bok ”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna). Han gör inte anspråk på att ha producerat en slutgiltig analys av situationen som Israel och världens judar står inför. Snarare erbjuder han inträngande insikter i hur lokala händelser, regionala attityder och globala uppfattningar påverkar vår förståelse av den judiska staten och av judar i allmänhet.

Allt sett genom individers ögon i olika länder och från varierande perspektiv i olika delar av världen.

Åsikterna som uttrycks ger oss judiska, kristna och muslimska perspektiv. De är sekulära, religiösa och allt däremellan. De spänner över Asien, Europa och Amerika. De diskuterar juridiska spetsfundigheter, etiska dilemman och psykologisk analys. De handlar om det tabubelagda ämnet muslimer som driver bort de kristna från Kristendomens födelseplats i området som kontrolleras av den Palestinska Myndigheten – etnisk rensning, med andra ord. De berör ämnen som medias förvrängning och rollen som spelas av de ofta försåtligt kallade icke-statliga organisationerna (NGOs), som på något sätt verkar få betydande statlig finansiering från vissa EU medlemsländer, i synnerhet Sverige. Antisemitism, terrorism och Förintelsen finns alla med.

Detta oerhört intressanta arbete presenteras i form av 57 korta intervjuer med detaljerade referenser. Varje presentation är två till fyra sidor lång och alla ger oss en tydlig bild av ett land, en kultur, en attityd.

den senaste tidens händelser i Syrien och Iran verkar förvisa den amerikanske presidenten Barack Hussein Obama till åskådarplats och skjuter fram den ryske presidenten Putin till den politiska och strategiska framkanten, så är Mellanösterns framtid i allas åtanke. Man kan inte nog betona detta – President Obama verkar ha slösat bort USAs moraliska, ekonomiska och strategiska makt och har lyckats lyfta upp en krossad före detta rival, Ryssland, till maktens topp. Som vanligt utgör Israel den enda stabila politiska kraften i Mellanöstern, den enda fungerande demokratin och det enda land dit krigsförande syrier vet att de kan få medicinsk vård – gratis och utan hänsyn till att Syrien faktiskt ligger i krig med Israel. Den judiska staten förblir konsekvent en moraliskt driven demokrati, en multikulturell och mångfaldig smältdegel av etniciteter, religioner, politisk uppfattningar och inte endast ett regionalt utan verkligen ett globalt ekonomisk kraftpaket.

Inte minst tack vare dess massiva gasfyndigheter och diskussioner om en integrerad båt-tågförbindelse från Röda Havets hamnstad Eilat till Medelhavshamnstaden Ashdod, om samtalen med kineserna om dess konstruktion förverkligas. En sådan länk skulle i stort sett kringgå det alltmer orosfyllda Egypten och dess Suez kanal och dra om den globala fraktrutten för all framtid. Allt som allt föreligger det en reell risk för en stor regional, ekonomisk, strategisk och politisk omgruppering om USA fortsätter att förlora mark och kraftfulla ekonomiska och militära makter som Ryssland, Kina och Indien fortsätter att växa sig starka. Grundbulten, vägkorsningen som förbinder alla dessa strömningar, verkar som så ofta vara Israel. Och det som rör Israel rör också judarna.

Dr Gerstenfelds bok är desto mer anmärkningsvärd eftersom den tar ett steg tillbaka från dessa och andra aktuella händelser som utspelar sig i nuet och fokuserar istället på kulturer och perspektiv som formar attityder till den judiska staten Israel och judar i allmänhet.

Demonizing Israel and the Jews” borde vara obligatorisk läsning för alla ambassader världen över. Ett gratisexemplar borde skickas till Vita Huset. Kreml verkar redan har tagit till sig innehållet i boken och de skrämmande inblickar den ger oss.


Olagligt. Omoraliskt. Obemärkt.

Tisdag, November 30th, 2010

Det anses vara moralist förkastligt att använda fosfor i militära syften om risk finns för skada på civila. Fosfor brinner starkt i kontakt med syre och kan skada både personer och egendom.

Israel använde fosforgranater under sitt månadslånga svar på Gazabornas 8 år och 10 000 missiler avfyrade mot uteslutande israeliska civila samhällen – skolor, busshållplatser, sjukhus, arbetsplatser och bostadshus.

Israel använde fosforgranaterna i strikt enlighet med krigets regler (ja, sådant regleras av internationella fördrag) och enbart för att skapa rökridåer under infanteriframryckningen för att avsluta Gazaregimens ständiga raketbeskjutning. Ändå kritiserades Israel för användandet av fosforgranater mot militära mål.

Hamas, å andra sidan, rutinmässigt skjuter fosforgranater mot uteslutande civila mål i Israel. Nu senast den 17 november. Men du har nog inte kunnat läsa om det i de svenska medierna. Detta är sådant som TT inte vill att svenska folket ska veta, och det Israelfientliga TT har nära nog monopolställning vad gäller nyheter från Mellanöstern. 

Mer som du inte kunnat läsa om i de strikt reglerade svenska medierna: organisationen Human Rights Watch, vars mål sägs vara att bevaka de mänskliga rättigheterna i utsatta områden världen över, har sågats av ingen mindre än organisationens grundare Robert L. Bernstein för dess sjuka besatthet med och skeva fokusering på endast ett enda land i hela världen: Israel. Den brittiska tidningen Times, knappast känd för att vara Israelvänlig, rapporterar om händelsen här. Men tyst hos TT förstås – nyheten skulle kunna tolkas som allt för neutral gentemot Israel, och sådant tolereras inte.

Annat som inte rapporterats vad gäller rutinmässiga brott mot de mänskliga rättigheterna är missbruk av ambulanser och medicinska hjälpsändningar för aktiv krigsföring via den islamiska motsvarigheten till Röda Korset – Röda Halvmånen. Kom samtidigt ihåg att de muslimska regimerna motsätter sig att den judiska motsvarigheten Röda Davidsstjärnan får använda den judiska symbolen Davidsstjärnan som symbol, trots att såväl kors som halvmåne godkänns som symbol i den kristna respektive muslimska världen. Återigen islamistisk diskriminering av judar som ignoreras av de svenska medierna.

Det är förstås inte bara judarna som är målet i islamismens öga – de kristna i arabvärlden är minst lika utsatta. Läs här om hur de kristna kopterna behandlas i Egypten. Artikeln skrevs av en egyptisk arab – och publicerades i Egypten. Tyst dock i Sverige. Så nu har vi den smått komiska situationen att medierna är friare i diktaturen Egypten än i demokratin Sverige. Men demokrati är förstås inte bara en fråga om rätten att gå till valurnan vart fjärde år, det är lika mycket en fråga om ett mentalt tillstånd – och lika mycket en fråga om mediernas roll antingen som upplysare eller, som i fallet Sverige, som självcensurerande verktyg i Politisk Korrekthetens högborg.

Men allt detta verkar vara rätt oväsentligt jämfört med de svenska mediernas tystnad när offentliga massmord begås av islamistregimer mot muslimska oliktänkande. Se till exempel hur Hamasregimen i Gazaremsan handskas med politiska motståndare. Tyst i de svenska medierna.

Är mediernas selektiva tystnad olaglig? Knappast. Är den omoralisk? Absolut. För när sanning förblir obemärkt enbart av hänsyn till religionen Politisk Korrekthet är situationen inte längre kompatibel med verklig demokrati.

Inte i Sverige år 2010.