Posts Tagged ‘Sverige’

Samsyn om demonisering av Israel

Måndag, Januari 7th, 2013

Vänster eller höger spelar ingen roll, i Sverige råder rörande samsyn bland besatta politiker. Åtminstone när det gäller att demonisera och motarbeta den judiska staten Israel.

Är nyss hemkommen från två veckor i Israel. Redan innan vi åkte dit fick hustrun och jag inbjudan till Israels tidigare Sverigeambassadör Zvi Mazel och hans hustru Michelle. Vi skulle vara hos dem på fredagsförmiddag, på brunch. Trevligt, tänkte vi, njuta av en kopp kaffe och en stunds småprat om deras minnen från Sverige, prata om barn och barnbarn och så vidare.

Nu blev det inte riktigt så.

När vi kom till dem i Jerusalem var vi inte de enda gästerna. Bland övriga på plats var tidigare Sverigeambassadör Moshe Yegar med hustru Dvora, tidigare Norgeambassadör David Zohar med hustru Nira, professor Raphael Israeli från Hebrew University och Ariel Center for Policy Research med svenskfödda hustrun Margalit (professor Israeli har tidigare hållit föredrag om Mellanöstern i Sverige), Manfred Gerstenfeld från den högt ansedda tankesmedjan Jerusalem Center for Public Affairs (JCPA) som bland mycket annat har skrivit boken ”Anti-Semitism in Norway; Behind the Humanitarian Mask”, professor Robert Wistrich från Hebrew University tillika rektorn vid universitets International Center for the Study of Anti-Semitism, samt Ilan Evyatar, nyhetsredaktör på Jerusalem Post.

Meningen med att återge denna digra lista av tungviktare är inte att visa vilket fint sällskap vi hamnat i av misstag; utan meningen är att understryka hur mycket intresse det finns i Israel för det som sker i Sverige och hur israelerna febrilt, än idag, försöker förstå vad det är som driver Sverige till sina ytterligheter just när det gäller Israel.

För det visade sig att jag förväntades hålla föredrag för dessa eminenta tänkare om läget i Sverige, den nuvarande statusen och möjliga utvecklingar framåt. De var mycket insatta i svenska nyheter, svenska nyhetstrender, svensk inrikespolitik och de olika politiska partiernas nuvarande situation samt programförklaringar. Jag förväntades alltså arbetar hårt för mitt kaffe – två oförberedda föredrag på en timme var. Det var en ren njutning att diskutera och samtala med framstående personer av sådant intellekt och integritet. Det utbyttes många idéer och erfarenheter och nog kommer detta att ge genomslag både i Israel och här i Sverige.

Men inget av detta är egentligen speciellt viktigt. För det allra viktigaste var en kommentar av Moshe Yegar. Han tjänstgjorde som Israels ambassadör i Sverige mellan 1988 och 1991. Alltså för en kvarts sekel sedan. På den tiden, precis som idag, ingick det i en ambassadörs uppgift att samtala med höga representanter från samtliga svenska riksdagspartier. Han hade sålunda täta kontakter med bland andra Pierre Schori, som nog representerade den yttre vänsterextremistfalangen hos Socialdemokraterna, i synnerhet när det gällde synen på Israel, och Carl Bildt, som vid tiden var högerpartiet Moderaternas ledare.

Moshe Yegar sade att vad gällde synen på och motvilja mot den judiska staten, fanns en total samsyn mellan Schori och Bildt. Vänster och Höger i Sverige uttryckte exakt samma antipati mot Israel, de båda behandlade Israels ambassadör med samma ringaktning, de båda systematiskt nonchalerade ena sidan samtidigt som de samarbetade med den andra sidan – den pistolförsedda Yasser Arafat. Redan för 25 år sedan.

Den svenska politiska elitens attityd gentemot Israel är inget nytt, med andra ord. Yttersta vänstern och högern kom inte överens om någonting 1988 förutom om riktigheten av att motarbeta den judiska staten med alla medel – vanligtvis svenska skattemedel. Detta sätter dagens antiisraeliska situation i Sverige i ett skarpt perspektiv. Det som sker idag är inget nytt. Det som däremot är nytt sedan 25 år tillbaka är att nu finns en bredare folklig uppslutning kring denna sjuka besatthet.

Alltså är det upp till oss att tänka nytt.

Nytt idag, ur vår horisont, är de elektroniska medierna. De fanns inte för 25 år sedan. Men de elektroniska medierna är verkningslösa om inte vi använder dem. Så se till att sprida information, distribuera artiklar och synpunkter som talar för Israels sak.

Nytt idag är också den nya elektroniska ålderns direkthet, den omedelbarhet som står till buds via smartphones, Facebook, Twitter och så vidare. Ser du en antisemitisk demonstration? Fotograferna den. Hör du på en manifestation en uppmaning till våld mot judar eller Israel? Spela in den. Använd denna snabbhet till vår fördel när det sker något som borde få en större publik. Förr i tiden kunde de traditionella medierna helt enkelt tiga ihjäl en historia. Idag kan de inte – tack vare din, just DIN, smartphone. Så använd den. Ofta.

Nytt idag är dessutom Google och alla de andra utmärkta sökmotorerna. Innan du ger dig in i en diskussion antingen ansikte mot ansikte eller via det skrivna ordet, slå upp fakta, kontrollera både en och tre gånger att dina påståenden är korrekta. Det tar så lite tid numera, det är synd att inte ha trygga fakta bakom dig innan du diskuterar med arbetskamrater, skolkompisar, tidningsläsare, FB-vänner och så vidare.

Nyaste av allt är ett nytt synsätt: att aldrig backa. Faktiskt att inte heller stå vår grund. Utan istället att hela tiden avancera. Vi måste lära oss att hela tiden röra oss framåt. Vet ni varför? Därför att våra meningsmotståndare alltid rör sig framåt. Om inte vi gör det, hamnar vi på efterkälken. 25 år har gått sedan en israelisk ambassadör noterade att den svenska vänstern och den svenska högern är rörande överens i sitt hat mot den judiska staten – och vi står fortfarande på de gamla barrikaderna och tror att vi måste bekämpa vänster på ett sätt, höger på ett annat sätt, islamisterna (notera, islamisterna, inte muslimerna) på ett tredje sätt, och så vidare. Det stämmer inte. Den nya antisemitism stavas ”antisionism” och alla våra meningsmotståndare ger uttryck för det. Det är exakt samma sjukdom, det är antisemitism i lönndom, antisemitism nödtorftigt täckt med lite verbal kosmetika. Vi måste ständigt bekämpa antisemitism, antisionism, islamism, rasism och de ständiga attackerna mot de mänskliga rättigheterna med exakt samma styrka och beslutsamhet. För det är exakt samma sjukdom.

Har den svenska sjukdomen oåterkalleligt förpestat Israels syn på Sverige? Inte ett dugg. Varenda en vi pratade med hade enbart lovord om sina erfarenheter från Sverige – från en kvarts sekel sedan till idag. Sist under vårt besök i Israel träffade vi Benny Dagan och hans hustru Irit. Benny Dagan lämnade sin post som Israels Sverigeambassadör för bara några månader sedan. Deras nya lägenhet i Jerusalem är en hyllning till sin tid i Stockholm, det finns stora svenska inslag i både prydnaderna och barnens IKEA-möbler inköpta i den svenska möbeljättens varuhus i israeliska Rishon Le-Zion. Även Benny och Irit Dagan såg tillbaka över sina år i Sverige med värme och genuin kärlek – förutom när det gällde vissa höga politikers och tidningars automatiskt aviga inställning till den judiska staten.

Rådet vi fick från samtliga var att aldrig ge sig, aldrig stå stilla, aldrig vila. Rådet vi gav dem var att se till sprida nyheter om Sverige både i de israeliska medierna och bland det politiska etablissemanget. Faktum är att Sverige och Israel samarbetar mer än någonsin industriellt, vetenskapligt, ekonomiskt. Det israeliska företaget Sodastream, till exempel, har en fabrik som anställer israeliska judar, israeliska araber, israeliska druser och palestinska araber (både muslimer och kristna). Ändå höjs röster i Sverige på att företaget Sodastream ska bojkottas och fabriken, som är belägen i Judéen, ska stängas. Med förlust av arbetstillfällen för många palestinska araber och israeliska araber och druser.

Det är denna sorts bisarra beslutsamhet att orsaka så mycket palestinsk-arabisk lidande som möjligt om bara man samtidigt kan åsamka judarna i Israel lite skada, som totalt förbryllar den israeliska allmänheten och landets ledare. I Israel är man mån om arbetstillfällen, om ens medmänniskor – i lika mån om den palestinsk-arabiska befolkningen som ständigt tvingas till ytterligheter av sina korrupta, rasistiska och indoktrinerande ledare. I Israel förstår de flesta att de vanliga palestinska araberna inget hellre vill än att leva ett normalt liv, ha ett bra jobb, ge barnen en bra utbildning. Därför kommer det ständigt som en chock när svenska åsiktsbildare ständigt gör sitt bästa för att sätta krokben för dessa palestinsk-arabiska förbättringsansträngningar – bara man samtidigt kan skada en israelisk jude.

Det är nog där vi har vår största uppgift: att få den svenska allmänheten att se vilken skada en Pierre Schori, en Carl Bildt, ständigt orsakar i ivern att skada den judiska staten. För de gjorde det för 25 år sedan och de gör det alltjämt idag, varenda dag.

sitt inte tyst, utan bidra till kampen. Genom att skriva, argumentera, debattera, sprida information. Och röra dig framåt. Hela tiden.

Påhopp på svensk demokrati

Tisdag, September 14th, 2010

Det är med bestörtning man tar del av det påhopp som riksdagsledamoten Annelie Enochson (Kd) utsatts för i vissa delar av de svenska medierna.

Nog för att delar av de svenska medierna är bland de mest fega – ”politiskt korrekta” – och selektivt blinda i den nominellt fria världen. Detta är ändå förmodligen första gången de svenska medierna öppet gett sig in i en pågående valprocess med avsikt att ändra valresultatet.

En skam utan like – och ett hot mot riket.

Annelie Enochson påstås vurma för ”islamofober” eftersom hon länkade till en blogg som vissa journalister har bestämt sig för att beteckna som ”islamofobisk”.

Bloggaren i fråga har inte kontaktats av medierna för en kommentar. Bloggarens kommentarer i ämnet kan dock läsas bland annat här och här. Just vari bloggens påstådda ”islamofobi” består är heller inte klarlagd. Riksdagsledamoten Enochson har ej heller tillfrågats om vad det är som kännetecknar begreppet ”islamofobi”.

Det är de berörda medierna som både satt brottsrubriceringen och fällt domen.

Det är inte långsökt att inse att händelsen är en del av valkampanjen. Mediernas valkampanj. Mediernas valkampanj helt utanför den transparens som styrs av demokratin Sverige.

Att gemene man inte tycks förstå skillnaden mellan ”islam” och ”islamism” är ganska förståelig – det är ett komplicerat ämne för den oinvigde. Men att medierna och politikerna inte ser skillnaden mellan en religion, å ena sidan, och en politisk rörelse som skyddar sig bakom vissa religiösa förtecken, å andra sidan, är en källa till djup oro. Islam är en religion som följs av muslimer. Islamism är en våldsam politisk rörelse med världsherravälde på dagordningen, och den skyddar sig från insyn och kritik genom att dölja sig bakom en religion, islam. Islamism har helt enkelt kapat religionen islam. Det är oerhört många muslimer som är upprörda över att deras religion har kapats på detta sätt, men tolkningsföreträde för religionen islam ges inte till de flertalet fredliga muslimer utan till de numerärt fåtaliga – men desto våldsammare – politiskt drivna islamisterna.

Hur svårt ska det vara att förstå: det är inte ”islamofobiskt” eller ”antimuslimskt” att påtala faktiska, dokumenterade händelser i den islamistiska världen bara för att de råkar vara negativa. Det är däremot klart ”antimuslimskt” om man ljuger ihop sådana saker med avsikt att svartmåla muslimer, och då är det tveklöst förkastligt och följdriktigt straffbart.

Därför är det till exempel inte ”islamofobiskt” eller rättare sagt ”antimuslimskt” att påtala att så gott som samtliga våldsdåd med politiska förtecken runt om i världen idag utförs av muslimer. Det är ett påstående som stämmer med verkligheten. Detta faktum kan leda till rädsla för islamism, och då kan man tala om ”islamofobi” – alltså fobi eller rädsla för muslimer då man inte vet vilka muslimer det är som ägnar sig åt sådana våldshandlingar. ”Fobi” är inte ”hat”, det är två väsensskilda saker.

samma sätt är det inte ”antisemitiskt” eller ”antijudiskt” att påtala att judar är statistiskt sett överrepresenterade bland Nobelprisvinnare. Det är ett påstående som stämmer med verkligheten. Däremot är det ”antisemitiskt” eller ”antijudiskt” att t ex ljuga genom att påstå att dessa priser har köpts genom mutor betalade av ”den globala judiska lobbyn” eller något lika befängt.

Det hela är så förödande enkelt – fakta är inte fobi. Lögner med avsikt att skapa och spä på hat är just det – hat. Och straffbart. Men fortfarande inte fobi. Fobi kommer av rädsla – rädsla för faktiska eller inbillade hot. Uppenbarligen ett koncept som är för enkelt för somliga svenska journalister att förstå. För att få ett grepp om hur islamister uppfattas utanför Sveriges gränser, läs denna utomordentligt bra artikel av Michelle Malkin med titeln ”The Eternal Flame of Muslim Outrage”, som gör klart hur islamisterna själva medvetet skapar den atmosfär av oresonligt hat och total oförsonlighet som de senare skyllar på omvärlden.

I vilket fall som helst har svensk historia skapats år 2010. Det är första gången islam målmedvetet använts för att styra resultatet av riksdagsvalet i demokratin Sverige.

Och sålunda första steget mot demokratins avskaffande i Sverige.

Undertecknade bloggare är stolt över att kunna särskilja islam från islamism, religion från politik, fredlig samexistens från våldsam världsövertagande via det islamistiska kalifatet.

Läs nu följande inlägg på denna blogg i ämnet islam, islamism, arabisk rasism och relaterade ämnen. Jag står stolt för vartenda ord som skrivs här och är beredd att debattera mot vem som helst som skulle anklaga mig för anti-vadsomhelst.

Måttlighet genom islamisternas ögon

Muslimers perspektiv på islam

Demokrati under islamistisk attack

Integration för viktigt för missbruk i vänsterpopulistiskt röstfiskeri

En bättre värld

Carl Bildt och dagens icke-nyhet

När lammen tystnar

Årsdagen av rasisternas senaste uttryck

Arabiska röster om rasism

Latma TV: Krigsrådet överlägger

Var är yrkesprotesterarna?

Barriären ingen protesterar emot

Palestinagrupperna: propalestinsk och antidemokratisk

Onsdag, April 21st, 2010

Sveriges ökända “Palestinagrupperna”, en samling politiska extremister som stödjer fanatiska kommunistideologier och några av de värsta diktaturerna i mänsklig historia börjar nu leka med internationell politik.

Det vill säga, bara en enda aspekt av internationell politik. De har lanserat en kampanj för att motarbeta israeliskt medlemskap i OECD.

Likt den palestinska nationella rörelsen är Sveriges Palestinagrupperna aldrig för något, de är yrkesverksamma motdemonstranter. I detta specifika fall är de emot den judiska staten, Israel.

Palestinagrupperna, en kombination av wannabes och föredettingar som inte annars kännetecknas för sitt sinne för humor, skriver att man är emot den judiska statens medlemskap i OECD på grund av Israels ”bristande respekt för mänskliga rättigheteter och internationell rätt”.

En av OECDs medlemsstater är Turkiet. Turkiet är bland annat känd för att landet invaderat och alltjämt ockuperar Medelhavsön Cypern. Turkiet är även känt för dess folkmord på armenierna (läs även detta och detta) samt för dess systematiska övergrepp och massmord på kurder (läs också detta). Palestinagrupperna ser inget hinder mot Turkiets medlemskap i OECD.

I en intressant utveckling visar det sig att Palestinagrupperna faktiskt är helt fel ute här – som på alla andra fronter – eftersom det bland palestinska araber inte finns tillnärmelsevis det slags stöd för den svenska organisationen eller dess huvudman i Ramallah som man kanske vilseleds att tro. Tvärtom säger Palestinian Zionist Organisation, alltså den Palestinska sionistiska organisationen, klart och tydligt att de inte vill ha med slavhandlarna i Gaza eller den Ottoman-liknande korrumperade makteliten på Västbanken att göra.

Israel National News rapporterar om den pro-israeliska och anti-PA organisationen och citerar en av organisationens medlemmar, Elias Issa, som säger att den planerade andra palestinska staten i de judiska provinserna Judéen och Samarien, annars även kända som ”Västbanken” efter Jordaniens illegala ockupation av området 1948, kommer att ”bli den mest terroristiska staten i hela världen … palestinierna tror inte på en tvåstatslösning; de tror enbart på en enstatslösning – ett enda land som heter Palestina [som] inte har minsta beröringar med något judiskt överhuvudtaget”.

För ett historiskt perspektiv på konfliktens orsak – och därmed också lösning – som Palestinagrupperna för sitt liv inte kan se men som resten av världen, inklusive många palestinska araber, förstår totalt, besök bloggen Elder of Ziyon för dokumenterade bevis för vem som gjorde vad mot vem. Håll hela tiden i minnet att för att bota en sjukdom måste man först förstå orsaken. Likadant är det med arabvärldens konflikt med den judiska staten – om man inte förstår och accepterar orsaken till konflikten, har man inte minsta chans att lösa den. Det skulle vara som att försöka bota AIDS med Ipren bara för att det är inte lika känsloladdad att tala om huvudvärk som det är att tala om källan till AIDS.

Bloggen The New Republic har ett annat perspektiv på vad många i världen ser med all önskvärd tydlighet men som politiska klåpare som Hussein Obama verkar ha omöjligt att förstå: att vara pro-palestinskt och pro-islamist betyder per definition att man är emot demokrati. För att göra den amerikanska presidenten rättvisa så kan Hussein Obama idag mycket väl förstå den pinsamma naivitet och den amatörmässighet med vilket han gav sig in i sin ”vision”, men han har investerat för mycket av sin personliga prestige för att dra sig ur sitt islamistiska experiment. Vad bra då att det finns gott om amerikaner som mer än gärna påminner honom om hans felaktiga politik.

Tänk om det fanns en motsvarighet i Sverige för att agera mot Palestinagrupperna. Men de får så mycket svenskt statligt stöd ur våra skattemedel att de faktiskt är rätt mäktiga.

Läskigt, eller hur?