Posts Tagged ‘selektiv behandling’

NATO slår till mot Hamas efter attack mot israeliska civila

Torsdag, April 7th, 2011

FN har gett NATO i uppdrag att slå till mot Hamasterrorister sedan fler än 45 missiler avfyrades från Gaza mot civila mål i Israel. Ett skolbarn skadades kritiskt och en vuxen skadades mer lindrigt när missilen slog ner utanför en skola i södra Israel.

NATO har getts uppdraget att med militära medel skydda civila offer för Hamas terrorregimen, på precis samma sätt som organisationen har getts uppdraget att med militära medel skydda civila offer för Gaddafis terrorregim.

NATO-styrkan förväntas bestå av en bred koalition av nationer ledda av Sverige, med ytterligare stridsflygplan och krigsfartyg från Storbritannien, Frankrike, Italien och USA.

Till följd av revolutionerna i stora delar av Mellanöstern har FN och EU intagit en allt stridbarare ton vad gäller att skydda de mänskliga rättigheterna för utsatta civila, och har nu även varnat såväl Syrien som Iran och deras bundsförvant i Libanon, Hizbollah, att de kan också förvänta sig samma sorts robusta ingripande om de fortsätter att ge näring till diktatoriska regimer via vapen, träning, pengar och ideologisk indoktrinering.

Det är bara ett problem: Inget av ovanstående har skett – förutom förstås de 45 Hamas-missilerna som sköts mot civila i Israel i eftermiddags, med ett skolbarn kritiskt skadat och en vuxen mer lindrigt skadad. Men å andra sidan är sådant här bara vardagsmat och knappast värt några ord hos SR, SVT, TT eller Aftonbladet. FN och NATO – och än mindre USA – har ingen som helst avsikt att arbeta för skydd av israeliska liv när civila israeler hotas av en diktatorisk regim på exakt samma sätt som civila libyer hotas av en diktatorisk regim. Fanatiska sekulära diktatorer som medvetet, som statspolicy, siktar på civila i trots mot FNs regler och Genèvekonventionen ska bemötas med våld – men bara om offren inte är judar. Fanatiska islamistiska diktatorer som medvetet, som statspolicy, siktar på civila i trots mot FNs regler och Genèvekonventionen ska istället belönas med stora bidrag från EUs, FNs, SIDAs och Diakonias kassor.

EU, NATO, FN och USA alla verkar helt oförmögna att behandla sekulära massmördare och islamistiska massmördare på samma sätt. De envisas med att göra en icke-existerande och ologisk skillnad vilken bäst beskrivs av Mellanösternkännaren och analytikern Benny Morris i sin artikel ”The Islamic Reformation” (Den islamistiska omvandlingen) som publicerades i The National Interest.

Omvärldens olika behandling av identiska situationer är prov på en urgammal selektivitet som än en gång visar sitt fula tryne: en regel för judarna, en helt annan för alla andra.

Och sedan klagar dessa förträffliga organisationer och nationer på israelisk ”omedgörlighet”.

Årsdagen av rasisms senaste uttryck

Fredag, Juni 25th, 2010

Fyra år av internationell tysthet.

Idag är det fyra år sedan islamister från ett av 52 muslimska länder/territorier – Hamasregimen i Gaza – invaderade världens enda judiska land – Israel – och olagligt kidnappade en israelisk tonåring, Gilad Schalit.

Under dessa fyra år har FN, EU (Schalit är också fransk medborgare), Röda Korset och alla världens otaliga organisationer och institutioner för ”mänskliga rättigheter” helt ignorerat Schalit. De har ignorerat det faktum att han har hållits isolerat från familj (olagligt), har inte tillgång till advokat (olagligt) och alltjämt nekas besök av Röda Korset (olagligt). Hamasterrorister dömda för massmord som sitter i israeliska fängelser får självklart regelbundna besök av familjmedlemmar, advokater och Röda Korset.

Men så är också Hamasterroristerna muslimer (till religionen) och islamister (deras politiska/internationella tillhörighet). Alltså är omvärlden mycket mån om att gå dem till mötes. Gilad Schalit, å andra sidan är bara jude (till religionen) och israel (hans politiska/nationella tillhörighet). Alltså totalt oviktig i dubbel bemärkelse.

Följande korta film visar hur den islamistiska världen betraktar judar – man vill skicka dem tillbaka till Nazieuropas utrotningsläger.

För att riktigt förstå hur islamister säger en sak på engelska till omvärlden och en helt annat på arabiska till sina meningsfränder, läs Raymond Ibrahims artikel ”The Two Faces of the Ground Zero Mosque” i Middle East Forum.

Omvärlden är inte bara tyst om juden Gilad Schalits öde. Han kidnappades från Israel när han var tonåring. Men i Afghanistan har Taliban för vana att avrätta muslimska småbarn i ålder ner till åtta år.

vad är den gemensamma nämnaren? Att omvärlden inte bryr sig om judar? Eller att omvärlden inte vågar kritisera något som islamistiska härskare gör, oavsett grymhetsgraden? Eller båda?

Det lutar åt det sistnämnda. Inte minst Svenska Kyrkan gör sig skyldig till denna selektiva blindhet – i BÅDA ögon. Samma Svenska Kyrkan som inte sagt ett ord om den olagliga islamistiska kidnappningen av tonåringen Gilad Schalit, är lika tyst om den olagliga islamistiska avrättningen av småbarn. Ändå har sagde Svenska Kyrkan en ”Utrikesminister” (tror det eller ej!) som minsann har tid och resurser att med kraft fördöma den judiska staten för att den inte vill tillåta okontrollerad import av raketer till Hamas i Gaza.

Denna ”Utrikesminister” har dock vare sig tid eller resurser att fördöma Egypten för dess förödande behandling av de kristna kopterna i Egypten, eller Palestinska Myndigheten för dess förödande behandling av palestinska kristna i kristendomens födelsestad, eller Pakistan för dess förödande behandling av kristna i Karachi, eller Hamas för dess förödande behandling av kristna i Gazaremsan. Det är värst vad selektivt tyst denna ”Utrikesminister” är: totalt tyst om muslimska härjningar mot kristna, men högljutt kritiskt mot Israels självförsvar.

Under tiden rapporterar bland andra BBC om hur judiska dansare i Tyskland stenades av muslimer när de framträdde på scen under en tvärkulturell föreställning.

Svenska Kyrkans ”Utrikesminister” är tyst om det också. Hon kanske anser att Tyskland är en del av Sverige och alltså inte faller inom området ”Utrikespolitik”. Vem vet hur selektiv blindhet slår?

FNs evinnerliga selektivitet

Måndag, Maj 11th, 2009
Varje gång det är en stor judisk helg i Israel stängs vissa arabiska städer på Västbanken av från omvärlden.

Det vill säga, folk kan resa fritt och obehindrat inuti dessa städer, det de inte kan göra är att resa mellan städerna. Anledningen är alltid detsamma: för att skydda livet på 6 miljoner judar i Israel, civila som annars blir måltavla för arabiska terrorister som kommer från dessa städer just för att begå massmord på judiska helger.

Araberna protesterar högljutt mot dessa avstängningar. Israeliska städer som Jerusalem stängs ju av för dem och de kan förhindras från att resa till andra städer och byar på Västbanken vid dessa judiska religiösa högtider.

Även FN uttrycker mycket stark fördömande av dessa avstängningar.

Återigen är Jerusalem idag en stängd stad. Denna gång inte på grund av en judisk helg utan på grund av att Påven Benediktus XVI är i Israel på ett veckolångt besök. Idag är Jerusalem sålunda en hermetiskt avstängd stad. Men, till skillnad från Västbanken där invånarna får lov att resa fritt inom sina respektive städer vid liknande tillfällen, får vi boende i Jerusalem inte ens tillstånd att öppna våra fönster! Dessa drakoniska steg har tagits för att skydda en (1) person. Jag har inget som helst problem med att leva under dessa oerhört svåra säkerhetsvillkor under några dagar då målet är ädelt – att skydda livet på en medmänniska som annars kan utgöra mål för arabiska terrorister.

Men jag har visst problem med att FN inte med kraft fördömer dessa drakoniska steg: en hel stad som stängs av och stängs ner för att skydda en (1) person. Han är visserligen kristen, inte jude, så FNs tystnad kanske kan förklaras där, och han är dessutom en väldigt viktig kristen. Men han är fortfarande bara en (1) enda person.

Sensmoral: om man dömer av FNs avsaknad av kritik samt av de lokala arabernas öronbedövande tystnad, ser det ut som om 6 miljoner judar är värda lika mycket som en (1) kristen.

Vill FN kommentera denna selektiva tystnad? När är säkerhetsavspärrningar som urskillningslöst drabbar en hel civilbefolkning acceptabla, egentligen?

Tamir Meyer, Jerusalem