Posts Tagged ‘Rasism’

Diakonias rasism – i dubbel bemärkelse

Fredag, December 18th, 2015

Det är något speciellt osmakligt med ett Diakonia som ägnar sig och sina frivilligt donerade resurser till att förringa antisemitiska handlingar utförda av muslimska terrorister.

Samtidigt som Diakonia undviker att kalla terroristernas religiöst och politiskt motiverade hatbrott mot judar för just terrorism.

Och samtidigt som Diakonia fördömer israeliska polisiära svar på denna terrorism. Diakonia har som operativt mål att underlätta för muslimska terrorister att döda och lemlästa judar, samt skydda förövarna från juridiska processer.

Och ja – att döda en terrorist som är i färd med att fortsätta sitt dödande av oskyldiga civila är också en del av den juridiska processen. Denna del av den juridiska processen kallas för förhindrande av pågående terrorbrott. Med allt det nödvärn som krävs – inklusive att döda förövaren om detta bedöms nödvändigt i attackens hetta. Det är inte upp till offret att bestämma vilka medel får lov att användas för att få ett stopp på hans eller hennes terrorhandlingar, utan vill man inte riskera att bli dödad i en polisiär aktion får man helt enkelt undvika att begå terrorbrott. Det är så enkelt att till och med Diakonias Bo Forsberg borde kunna inse denna simpla och eleganta logik.

Det Diakonia konsekvent vägrar att ta hänsyn till är att den muslimske förövaren har långt i förväg planerat sin attack in i minsta detalj, medan de som svarar på attacken har som bäst några millisekunder på att få ett stopp på den pågående attacken. Diakonia vill att muslimska terrorister skall per automatik skyddas från konsekvenserna av sitt rasistiska handlande. Vilket gör Diakonia till en rasistisk organisation. Faktiskt en rasistisk organisation i dubbel bemärkelse – eftersom den förordar antisemitism och samtidigt verkar tro att muslimer inte är tillräckligt civiliserade eller intelligenta för att själva kunna bedöma att deras rasistiska aktioner är just antisemitiska, varför de alltid måste skyddas från konsekvenserna av sitt handlande.

Det kan inte råda något tvivel om att dagens Diakonia som vänsterpolitisk organisation är en skrämmande antisemitisk skapelse. En organisation som missbrukar offentliga och  donerade medel för att förfölja judar samt underblåsa och samtidigt förringa antisemitiska attacker utförd av muslimska extremister.

Det är något speciellt osmakligt med ett Diakonia som ägnar sig och sina frivilligt donerade resurser till att förringa antisemitiska handlingar utförda av muslimska terrorister.

Samtidigt som Diakonia undviker att kalla terroristernas religiöst och politiskt motiverade hatbrott mot judar för just terrorism.

Och samtidigt som Diakonia fördömer israeliska polisiära svar på denna terrorism. Diakonia har som operativt mål att underlätta för muslimska terrorister att döda och lemlästa judar, samt skydda förövarna från juridiska processer.

Och ja – att döda en terrorist som är i färd med att fortsätta sitt dödande av oskyldiga civila är också en del av den juridiska processen. Denna del av den juridiska processen kallas för förhindrande av pågående terrorbrott. Med allt det nödvärn som krävs – inklusive att döda förövaren om detta bedöms nödvändigt i attackens hetta. Det är inte upp till offret att bestämma vilka medel får lov att användas för att få ett stopp på hans eller hennes terrorhandlingar, utan vill man inte riskera att bli dödad i en polisiär aktion får man helt enkelt undvika att begå terrorbrott. Det är så enkelt att till och med Diakonias Bo Forsberg borde kunna inse denna simpla och eleganta logik.

Det Diakonia konsekvent vägrar att ta hänsyn till är att den muslimske förövaren har långt i förväg planerat sin attack in i minsta detalj, medan de som svarar på attacken har som bäst några millisekunder på att få ett stopp på den pågående attacken. Diakonia vill att muslimska terrorister skall per automatik skyddas från konsekvenserna av sitt rasistiska handlande. Vilket gör Diakonia till en rasistisk organisation. Faktiskt en rasistisk organisation i dubbel bemärkelse – eftersom den förordar antisemitism och samtidigt verkar tro att muslimer inte är tillräckligt civiliserade eller intelligenta för att själva kunna bedöma att deras rasistiska aktioner är just antisemitiska, varför de alltid måste skyddas från konsekvenserna av sitt handlande.

Det kan inte råda något tvivel om att dagens Diakonia som vänsterpolitisk organisation är en skrämmande antisemitisk skapelse. En organisation som missbrukar offentliga och  donerade medel för att förfölja judar samt underblåsa och samtidigt förringa antisemitiska attacker utförd av muslimska extremister.

Sverige ligger i krig med Israel – fråga det svenska utrikesministeriet

Onsdag, Mars 4th, 2015
Är det svenska utrikesministeriet en del av det numera ”erkända Palestinas” inrikesministerium?
”Praktiktjänsterna kommer att ha inriktning på arbetsuppgifter med anknytning till rapportering om israelisk inrikes- och utrikespolitik och mänskliga rättigheter inklusive genderfrågor samt arbetsuppgifter relaterade till information och offentlig diplomati och rapportering om israelisk ekonomi, handels-,  kultur- och Sverigefrämjande.”
Excuse me? Svenska ambassaden i ett främmande land med vilket Sverige har diplomatiska relationer tar alltså för givet att man behöver övervaka de mänskliga rättigheterna och genderfrågor i landet?
Fråga: När utlyser svenska utrikesministeriet motsvarande praktikplatser i Saudiarabien, Iran, Egypten, Libyen, Ryssland, Kina med flera, med brasklappen att efterföljande av de mänskliga rättigheterna samt genderfrågor ingår i arbetsbeskrivning? Har svenska utrikesministeriet dessa krav för praktikplatser i London, Washington och Paris?
Eller är det endast – ENDAST – den judiska staten som selekteras för sådan särbehandling, att man tar för givet att dessa frågor ens behöver speciell övervakning?
Det verkar som om Sverige, på den politiska och massmediala nivån, faktiskt ligger i krig med Staten Israel. Tack och lov är svensk polis inklusive SÄPO och svensk militär långt mer verklighetsförankrade, men vad gäller Sveriges politiska elit och våra medier, är kriget mellan länderna redan i full gång.
Förslag: skicka förfrågningar till ambassaden samt utrikesministeriet om varför just Israel – och ENDAST Israel – väljs ut för detta förnedrande och fullständigt onödiga särbehandling. Medan motsvarande krav inte finns för länder med dokumenterade, rutinmässiga brott mot de mänskliga rättigheterna.
För så, egentligen, fungerar rasismen i praktiken: man institutionaliserar en kultur av negativ särbehandling för ett visst folk/en viss religion. I detta fall den judiska staten Israel. Den enda demokratin i regionen, det enda landet i regionen där alla religionerna är skyddade enligt lag, och det enda landet i hela Mellanöstern där antalet kristna och shiamuslimer faktiskt växer. Och där lagen garanterar lika behandling av alla oavsett religion, kön, politisk hemvist, etnicitet, ålder,hudfärg och sexuell preferens. Även inom militären.
När svenska ambassaden och utrikesministeriet fått ungefär 1000 sådana brev med krav om svar, artigt men bestämt formulerat, tror jag att budskapet når fram.
Och sedan borde det följas upp av ytterligare 10 000 liknande brev för att driva hem budskapet.
För med ambassadens särbehandling av Israel är det uppenbart att svenska utrikesministeriet redan ligger i krig med den judiska staten.
Några tusen brev från de av oss som fortfarande tror på demokrati och lika rättigheter för alla oavsett religion och etnicitet utgör ett billigt och fredligt vapen mot att detta svenska krig trappas upp ytterligare.

Bokrecension: Demonisering av Israel och judarna

Tisdag, September 17th, 2013

”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna)

Av Manfred Gerstenfeld

Ingen analys av Mellanöstern, Israel, sionism eller judar är egentligen någonsin aktuell.

Av det enkla skälet att händelserna i Mellanöstern har en tendens att ske med sådan fart att gårdagens kliniska analys är dagens föråldrade rapport.

Dr Manfred Gerstenfeld, tidigare styrelseordförande för Jerusalem Center for Public Affairs, JCPA, bör därför lovordas för hans bok ”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna). Han gör inte anspråk på att ha producerat en slutgiltig analys av situationen som Israel och världens judar står inför. Snarare erbjuder han inträngande insikter i hur lokala händelser, regionala attityder och globala uppfattningar påverkar vår förståelse av den judiska staten och av judar i allmänhet.

Allt sett genom individers ögon i olika länder och från varierande perspektiv i olika delar av världen.

Åsikterna som uttrycks ger oss judiska, kristna och muslimska perspektiv. De är sekulära, religiösa och allt däremellan. De spänner över Asien, Europa och Amerika. De diskuterar juridiska spetsfundigheter, etiska dilemman och psykologisk analys. De handlar om det tabubelagda ämnet muslimer som driver bort de kristna från Kristendomens födelseplats i området som kontrolleras av den Palestinska Myndigheten – etnisk rensning, med andra ord. De berör ämnen som medias förvrängning och rollen som spelas av de ofta försåtligt kallade icke-statliga organisationerna (NGOs), som på något sätt verkar få betydande statlig finansiering från vissa EU medlemsländer, i synnerhet Sverige. Antisemitism, terrorism och Förintelsen finns alla med.

Detta oerhört intressanta arbete presenteras i form av 57 korta intervjuer med detaljerade referenser. Varje presentation är två till fyra sidor lång och alla ger oss en tydlig bild av ett land, en kultur, en attityd.

den senaste tidens händelser i Syrien och Iran verkar förvisa den amerikanske presidenten Barack Hussein Obama till åskådarplats och skjuter fram den ryske presidenten Putin till den politiska och strategiska framkanten, så är Mellanösterns framtid i allas åtanke. Man kan inte nog betona detta – President Obama verkar ha slösat bort USAs moraliska, ekonomiska och strategiska makt och har lyckats lyfta upp en krossad före detta rival, Ryssland, till maktens topp. Som vanligt utgör Israel den enda stabila politiska kraften i Mellanöstern, den enda fungerande demokratin och det enda land dit krigsförande syrier vet att de kan få medicinsk vård – gratis och utan hänsyn till att Syrien faktiskt ligger i krig med Israel. Den judiska staten förblir konsekvent en moraliskt driven demokrati, en multikulturell och mångfaldig smältdegel av etniciteter, religioner, politisk uppfattningar och inte endast ett regionalt utan verkligen ett globalt ekonomisk kraftpaket.

Inte minst tack vare dess massiva gasfyndigheter och diskussioner om en integrerad båt-tågförbindelse från Röda Havets hamnstad Eilat till Medelhavshamnstaden Ashdod, om samtalen med kineserna om dess konstruktion förverkligas. En sådan länk skulle i stort sett kringgå det alltmer orosfyllda Egypten och dess Suez kanal och dra om den globala fraktrutten för all framtid. Allt som allt föreligger det en reell risk för en stor regional, ekonomisk, strategisk och politisk omgruppering om USA fortsätter att förlora mark och kraftfulla ekonomiska och militära makter som Ryssland, Kina och Indien fortsätter att växa sig starka. Grundbulten, vägkorsningen som förbinder alla dessa strömningar, verkar som så ofta vara Israel. Och det som rör Israel rör också judarna.

Dr Gerstenfelds bok är desto mer anmärkningsvärd eftersom den tar ett steg tillbaka från dessa och andra aktuella händelser som utspelar sig i nuet och fokuserar istället på kulturer och perspektiv som formar attityder till den judiska staten Israel och judar i allmänhet.

Demonizing Israel and the Jews” borde vara obligatorisk läsning för alla ambassader världen över. Ett gratisexemplar borde skickas till Vita Huset. Kreml verkar redan har tagit till sig innehållet i boken och de skrämmande inblickar den ger oss.