Blindhet.
Storbritanniens Premiärminister David Cameron var ovanligt patetisk när han åkte på sin pilgrimsfärd till Turkiet.
I vad som allmänt ses som ett ”oerhört idiotiskt tal” pratade Cameron om hur desperat Storbritannien är för Turkiets vänskap, han talade länge om sin beundran för islamism, han överöste Turkiet med uppskattande ord för landets ”strategiska vänskap” med västvärlden, med Israel och med Gazas palestinier – samtidigt som han lyckades med bedriften att ignorera det faktum att Turkiet har illegalt ockuperat halva Cypern i nästa femtio år, alltjämt systematiskt förföljer landets kurdiska och armeniska minoriteter, har gjort stora ansträngningar för att motarbeta den judiska staten Israel och aktivt hjälper Gazas Hamas islamistregim som befinner sig i ett dödligt krig mot Västbankens legitima ledarskap under Fatahs Mahmoud Abbas – som i sin tur är en Förintelseförnekare av rang (läs hans doktorsavhandling). Cameron talade också om Gazaremsan som ett “utomhusfängelse”. Han har nog inte sett dessa bilder på “fängelset” eller läst följande artikel av Tom Gross med titeln ”Vad medierna vägrar rapportera om Gazaremsan” – men å andra sedan varför förstöra förutfattade meningar med fakta?
Camerons besök till Turkiet och hans carte blanche till islamism skedde tisdagen 27 juli. Resultaten tog inte lång tid att visa sig: torsdagen 29 juli sade Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas, som i väst anses vara en ”moderat” och en ”fredens man” att inga judar lov att bo i en framtida palestinsk stat (som han förresten är ovillig att förhandla om med mindre än att han får allt han vill redan innan han kommer till förhandlingen). ”Palestina” ska vara etniskt rensad, Enligt palestiniernas högsta ledare och med omvärldens medgivande ska landet vara judenrein. Som kontrast kan nämnas att 20 procent av Israels befolkning består av araber, såväl muslimer som kristna. Israeler som kontrar att samma segregeringsprincip bör då tillämpas i Israel som i det framtida ”Palestina” benämns som rasister. Endast araber får lov att skapa etniskt rensade länder. “Palestina” är förstås inte först med en sådan tanke – Saudiarabien, Syrien, Pakistan och Jemen är andra exempel på muslimska länder där icke-muslimer inte är välkomna.
Abbas krav på ett judenreint land kom alltså torsdagen 29 juli, två dagar efter Camerons besök i Turkiet. Några timmar efter Abbas uttalande, fredagen 30 juli, sköt Hamas, Abbas rivaler i Gazaremsan, en raket mot den israeliska staden Ashkelon. Hamas vill ju inte vara sämre än Fatah i att demonstrera sin omedgörlighet – en omedgörlighet som stärks av Turkiets växande självförtroende. Ashkelon är den stad som levererar el till Gazaremsan och kraftstationen har vid flera tillfällen beskjutits av Hamasraketer.
Om allt detta är David Cameron alltjämt helt tyst.
Han var dock mindre tyst om ämnet terrorism. Han talade då inte om den systematiska islamistiska terrorism mot judar som utövas av Libanons Hizbollah, en nära lierad med Iran-Syrien-Turkiet, eller den terrorism som utövas av Fatah-PLO på Västbanken eller av Hamas-Muslimska Broderskapet i Gazaremsan – som alla är nära lierade med terroralliansen Iran-Syrien-Turkiet.
Nej, om den terrorismen var Cameron helt tyst. Desto mer talade han om pakistansk terrorism riktad mot Indien:
“Vi kan inte på något sätt tolerera att detta land tillåtas göra både och, att spela i båda lag samtidigt och bidra till export av terror till Indien, eller Afghanistan, eller någon annanstans i världen.
Därför är vår relation så viktig. Det är en relation som baseras på en kristallklar inställning: det är inte rätt att ha några som helst kontakter med grupper som sysslar med terror.”
Cameron talade alltså enbart om terrorism från Pakistan som riktas mot Indien – en tidigare brittisk koloni till vilken Cameron nu reste med tiggarskål eftersom Indien nu anses ha bland den största tillväxtpotentialen du närmaste åren.
Camerons ord var helt korrekta angående Indiens problem med sin islamistiska granne Pakistan, och hans ord togs välvilligt emot i världens största demokrati.
Problemet är att Cameron kunde lika gärna ha använt exakt samma ord gällande Turkiet, Syrien, Iran och, framför allt, såväl Fatah-PLO som styr på Västbanken som Hamas-Islamiska Jihad som regerar på Gazaremsan. Alla sysslar med terror riktad mot västvärlden samtidigt som de låtsas att om de är vänligt inställda till västvärlden.
Men han valde att inte göra det.
Och det är därför hans resa och hans tal inte var bara ”oerhört idiotiska”, de var också förolämpande, nedlåtande och kontraproduktiva. Han retade upp i stort sett alla, samtidigt som han hånades mest av dem han ihärdigaste försökt blidka.
Vänta nu bara på Pakistans reaktion till Camerons förolämpning.