Posts Tagged ‘politisk extremism’

Same procedure as last year – and the last 2000 years

Torsdag, September 17th, 2009

Det judiska nyåret stundar och det kan vara på sin plats att begrunda hur det gamla året avslutas.

Vi kan lämna Aftonbladet och dess kontroversiella svartmålning av Israel och judarna utanför – tillräckligt mycket har skrivits om tidningens dunkla politiska syften.

För världens enda judiska land, Israel, avslutas det judiska året 5769 med en FN-rapport. Goldstonerapportens syfte var att granska huruvida brott begicks under Israels månadslånga långa militära aktion i Gaza i januari i år. Men inte att granska de åtta år av palestinsk missilbeskjutning mot israeliska civila – 10 000 missiler – som föregick Israels svar.

Undersökningskommissionen vägrade låta fakta störa dess förutbestämda slutsats: att åtta år av Hamas missilattacker mot civila i Israel inte var tillräcklig anledning för Israel att inleda en 30 dagar lång operation för att tysta missilerna.

Utan att fördjupa sig för mycket i historia, kan hela situationen sammanfattas på några korta rader: i 2000 år var judarna – som alltid levt i Israel – förföljda av såväl kristna som muslimska härskare. För några decennier sedan gavs tillstånd – bara det en arrogans utan like – för judarna att åter bygga en stat i sitt historiska hemland, ett hemland som alltid genom millennierna beboddes av judar. Innan planen hann realiseras steg dock Hitler in på arenan och iscensatte en fabriksmässig utrotning av Europas judar. 6 miljoner judar gick bokstavligen upp i rök.

Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna för att tillskansa sig såväl ekonomiska fördelar som arabernas land. Ett land som araberna invandrade till i stora skaror först efter att judarna byggde upp det, sökande efter jobb som judarna skapade via sina investeringar i det som tidigare var ömsom öken, ömsom träskmark.

FN godkände etablerandet av staten Israel samt ytterligare en palestinsk-arabisk stat vid sidan om den redan skapade palestinsk-arabiska staten Transjordanien. Men det räckte inte för arabvärlden, som svarade med att skicka fem arméer plus lokala palestinsk-arabiska terrorister för att driva judarna i havet. Mot alla odds lyckades judarna stå emot och staten Israel stod kvar. Då omvandlades detta panarabiska nederlag till ”Naqba” – katastrofen – och omvärlden bestämde sig för att förbise det enkla faktum att katastrofen helt och hållet orsakades av arabvärlden.

Istället betalade omvärlden enorma summor pengar för att hålla katastrofen vid liv. Fast det är inte riktigt sant. Den arabiska världen betalade ingenting, det var resten av världen som axlade det finansiella ansvaret medan de oljerika arabstaterna blev allt rikare och de palestinska araberna sänktes i en dvala av totalt beroende.

Krig följde på krig. Ibland träffades fred – först mellan Israel och Egypten och sedan mellan Israel och Jordanien – och ibland när det inte fanns någon motpart drog Israel helt enkelt tillbaka från markområden som användes för krigföring mot Israel, det vill säga södra Libanon och Gazaremsan. Dessa två tillbakadraganden resulterade dock i två fruktansvärda krig då arabiska härskare tolkade Israels agerande som svaghet och utlyste massiva terroroperationer mot Israel. Medlet var missiler mot israeliska civila.

Nu kommer en rapport som bekostats av FN där Israel redan på förhand är dömd. Goldstonerapporten har lyckats med konsten att kritisera Israels månadslånga självförsvar, utan att nämna de åtta års missilattacker från Gaza som föranledde svarsaktionen. Rapporten kritiserar Israel då det bland arabiska offer även fanns civila (80 procent av de döda är dock Hamasterrorister) samtidigt som den ignorerar det faktum att Hamas endast sköt mot israeliska civila, och använde egna arabiska civila som mänskliga sköldar.

Rapporten är därför ytterligare ett bidrag till demonisering av världens enda judiska stat, samtidigt som omänskligt grova krigsbrott begångna i arabvärlden förbises. Man stödjer på detta sätt fortsatt arabisk intransigens och kompromissovilja. Man befäster extremism och dömer regionen till fortsatt misär.

Under den muslimska högtiden Ramadan hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling. Under det stundande judiska nyåret hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling.

Men politiskt spel i ett FN kapat av arabvärlden gör att allt fortsätter i samma gamla spår.

Araber och israeler fortsätter att betala priset med sina liv.

Och vi i Sverige betalar notan med våra skattepengar via våra aldrig sinande FN-bidrag.

Till ingen nytta.

Same procedure as last year.

‘Shana tova’ – gott nytt år 5770.

FiM, Guardian, Israel i Sverige, Bicom, SvD, SvD2, Svansbo, DN, Honest Reporting, JPost, Melanie Phillips, MFA, NGO Monitor, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer/Newsmill, IM/Newsmill2

Svenskt oberoende i gungning

Torsdag, Mars 12th, 2009

Vem sätter den politiska dagordningen i Sverige?

Och vem har den egentliga makten?

Vissa svenska muslimer, uppbackade av hitresta extremister från Danmark, skanderar på Malmös gator det ökända islamistiska pogromstridsropet ”Khaiber, Khaiber ya yahud, ya’ish Muhammad saufa ya‘ud” (Khaiber, Khaiber, Khaybar, o judar, Muhammeds armé kommer för att återerövra er). Det rasistiska stridsropet hänvisar till en muslimsk slakt på judar i Khaiber i nuvarande Saudiarabien för ungefär 1300 år sedan. Problemet är att det skanderas år 2009 på Malmös gator – och ingen har ännu arresterats för uppvigling.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU&hl=en&fs=1]

http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU

Det är en bild av hur vissa muslimer väljer att profilera sig.

En helt annan bild får man när man läser en artikel skriven av en sansad betraktare som beskriver det riktiga Israel inifrån.

Tilläggas bör att skribenten är arab.

Och muslim.

Han innehar den israeliska muslimska minoritetens högste sekulära befattning utomlands – han är Israels vicekonsul i San Francisco, USA. Han skriver så här.

Även webbsidan MXp beskriver andra perspektiv från den muslimska världen om judar och Israel.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZGa2_8tgsKw&hl=en&fs=1]
http://www.youtube.com/watch?v=ZGa2_8tgsKw&eurl

Detta om hur svenska muslimer betraktar Israel, kontra hur muslimska flyktingar från muslimska länder betraktar Israel, kontra hur israeliska muslimer betraktar Israel.

Hur kan det vara att just i Sverige är uppfattningarna så totalt annorlunda?

Kan det vara på grund av vår förkärlek för politisk korrekthet, oavsett vad det kostar oss som samhälle?

En TV-rapport bland många andra som ställer intressanta frågor kan ses här.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wRnP-XzB_U0&hl=en&fs=1]
http://www.youtube.com/watch?v=wRnP-XzB_U0

Alldeles oavsett man hör hemma på den politiska vänsterkanten eller högerkanten eller någonstans mittemellan, ställer dessa tre betraktelser onekligen intressanta frågor.

Den kanske viktigaste frågan är hur det kommer sig att den svenska vänstern inte vill ta kraftigt och offentligt avstånd från de extremistiska islamistiska krafterna som går i samma demonstrationståg som deras ledare. Tvärt om, Lars Ohly till och med bär på en halsduk där hela Israel är utraderad och ett islamistiskt Palestina finns i dess ställe. Helt i linje med vad Muhammad Omar öppet förespråkar.


En svensk partiledare bär en halsduk där hela Israel har raderats och ersatts av ett islamistiskt Palestina. Demokrati i Sverige 2009 ser verkligen annorlunda ut.

Om svensk inrikessäkerhet inte ska fortsätta dikteras från medeltidens Khaiber och svensk utrikespolitik inte ska fortsätta dikteras av Ilmar Reepalu i Rosengård istället för Carl Bildt i Rosenbad, är det hög tid att politikerna, medierna, poliserna, skolorna – ja samhället i stort – tar sig en allvarlig funderare över vart Sverige är på väg.

Mot demokrati, eller mot demokratins undergång.

SvD, BT, KB

Diakonias politiska extremism

Söndag, December 21st, 2008

Tänk politisk extremism. Tänk religiös fanatism, diktatur, despotism, obeskrivligt våld och fullkomligt åsidosättande av ens de mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Tänk Iran, Sudan, Tjetjenien, Saudiarabien, Afghanistan, Darfur, Jemen, Tibet.

Länder och områden som Diakonia inte engagerar sig i.

Tänk Zimbabwe, där diktatorn Robert Mugabe i flera år har slaktat sin egen befolkning och utarmat Afrikas bördigaste land i jakt på personlig makt. Där har Diakonia 7 partners.

Tänk ett ännu inte existerande land som vi i omvärlden gärna vill se grundat med fria och demokratiska rättigheter men där religiös och politisk extremism och antisemitisk indoktrinering är en del av samhällets grundvärderingar: tänk Palestina. Där kollaborerar Diakonia med 33 partners.

Det vänsterkristna Diakonia tycks vara mindre intresserade av kristna zimbabwier än muslimska araber. Något intresse av kristna araber har Diakonia uppenbarligen inte – Betlehems kristna befolkning har decimerats på några få år sedan Palestinska Myndigheten tog kontroll. Alltmedan Diakonia fortsatt pumpa in pengar till myndigheten men inte gjort sin röst hörd om den systematiska fördrivningen av kristna från Jesu födelsestad.

I demokratin Israel arbetar Diakonia intimt ihop med vänsterradikala organisationer som är fränt Israelkritiska. I diktatur-Palestina arbetar Diakonia intimt ihop med fanatiska organisationer som inte ens markerar landet Israel på kartan och där palestinska barn indoktrineras i antisemitiskt hat redan i förskoleåldern.

Den israeliska staden Sderot, vars civila har terroriserats av mer än 8000 palestinska raketer och där lekplatser för förskolebarn byggs inomhus av rädsla för raketer, nämns inte en enda gång. Ändå får palestinierna 13 % av Diakonias insamlade medel. Donerat av intet ont anande svenskar.

I Diakonias 60-sidiga årsberättelse nämns inte Taliban en enda gång. Terror nämns en gång – i samband med Paraguay. Därtill med reservation om ”påstådda terrorister”. Hos Diakonia är våldsbehandlingar utförda mot civila av fanatiker med extrem religiös och/eller politisk övertygelse inte terrorister.

Under enbart oktober i år medverkade Diakonia i 10 artiklar i de svenska medierna. 9 av dessa handlade om världens enda judiska land, Israel. En besatthet som gränsar till rasism.

Det är till denna organisation som donatorer i Sverige bidrar – med mångmiljonbelopp.

Sjuk besatthet är något man bör ha i åtanke innan man öppnar plånboken.