London har totalt förändrats under de senaste 10-20 åren. Från att ha varit en trevligt multikulturell stad med inslag från hela världen – både turister och bofasta – har staden omvandlats till ett stort islamistiskt ghetto.
Orden är inte mina – jag är jude och kanske betraktas som part i målet. Orden yttrades förra veckan av två pakistanier bosatta i London sedan 40 år tillbaka. Två strängt religiösa pakistanier som ber fem gånger om dagen, som är fast förankrade i sin muslimska religion men som ser sig lika självklart som britter. Två strängt religiösa muslimska pakistanier som jag har känt hela mitt liv.
En av dem kom tillbaka till London efter ungefär 10 år i USA. Hon säger att skillnaden i London under dessa 10 år är ofattbara. USA – ”The land of the free” där personlig frihet inklusive religions- och politisk frihet är garanterad i grundlagen – ser ändå ingen sådan explosion av aggressiv islamism som man ser i London. Hon säger att ingenstans i islam står det att kvinnor måste bära slöja, niqab eller burqa, att det är bara bakåtsträvande män med ett primitivt kontrollbehov som tvingar fram denna avart inom islam.
Hon säger att många muslimer känner sig allt mer främmande i sina egna moskéer i London i takt med att de övertas av aggressiva, fanatiska extremister iklädd imamens och/eller lärarens roll. Hon slår fast att bara tanken på att döda andra människor i islams namn är en skymf mot religionen, och att döda andra muslimer i sina moskéer är så långt ifrån islams tankar och mål man kan komma.
Se här en kort videofilm där libanesiskan Brigitte Gabriel talar om hur islamism har förstört det mest blomstrande landet i arabvärlden.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=2KQOluwIV6E&hl=sv_SE&fs=1&]
Hon reflekterade över islamisternas många bombningar mot skolor i Afghanistan, moskéer i Pakistan, sjukhus i Somalia, marknader i Irak, hotell i Indien, vallokaler på Filippinerna, tåg i Spanien, tunnelbanan i England. Hon pratade om den fruktansvärda eldsvådan en sen natt i en flickinternatskola i Saudiarabien där många flickor brände inne eftersom de inte fick rädda sig ut på gatan utan slogs med batong av den manliga ”sedlighetspolisen” och tvingades tillbaka in i den brinnande byggnaden för att de inte var ”sedesamt klädda” (de hade rusat ifrån den övertända byggnaden utan huvudsjal). 15 skolflickor dog.
Hon pratade om sin avlidne man, också from muslimsk pakistanier, som sade ifrån på skarpen vid en stor middag med familj och vänner då samtalet kom till elfte septemberattackerna i USA och många runt bordet sade att dådet utförts av ”judarna” och att det var en del av den ”amerikanska judiska maffians mål att befästa sitt styre i Vita Huset och styra USAs utrikespolitik” . Hennes man blev rasande och frågade de andra gästerna hur de kunde tro något sådant när ändå alla bevis pekade på islamisters hand i attackerna. Han frågade hur de som muslimer och pakistanier skulle ha känt om de fick höra att den allmänna opinionen var att alla muslimer, oavsett politisk eller annan övertygelse, ansågs vara terrorister och rasister som är ute efter att skaffa makt genom massmord. Skulle de inte känna sig utpekade, hånade, rädda, orättvist behandlade? Han frågade hur de som muslimer och pakistanier kunde kräva omvärldens respekt och acceptans när de var minoriteter utomlands, om de själva behandlade andra minoriteter på detta förnedrande sätt.
Det hela slutade med att hon och hennes man lämnade middagen tidigt och har sedan dess inte pratat med de övriga gästerna – släktingarna inkluderade.
Hon pratade om sina år i Saudiarabien, där många fattiga muslimer från länder som Bangladesh och Indien hålls som slavar av rika saudier. De blir slagna, bestulna, våldtagna. De utlovas en lön, men vid ankomst beslagtas deras pass av husbonden och lönen blir bara en tredjedel av den utlovade – i de fall lönen alls betalas ut. De pengar som betalas ut måste ändå spenderas i den lokala affären i bostadskomplexet där familjen bor – och affären samägs av de rika saudierna som bor i komplexet. Ett helt slutet system med andra ord. Slavkvinnorna våldtas rutinmässigt, männen slås.
Detta i det land som anser sig vakta över de två viktigaste muslimska helgedomarna, i Mecka och Medina. Under den årliga Hajj (pilgrimsfärden) i Mecka fyrdubblas priserna, och de McDonalds- och Kentucky Fried Chicken restauranger som ligger alldeles intill den heligaste av heliga platser i islam, Masjid al-Haram-moskéen, gör stora affärer dygnet runt. Pakistanier som har arbetat i Saudiarabien säger med en röst att det är det mest ogudaktiga landet i hela den muslimska världen.
Se här en kort videofilm med syriska Wafa Sultan där hon beskriver islamism.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ciOGS6r97oE&hl=sv_SE&fs=1&]
Intressant nog pratar många djupt troende men politiskt moderata muslimer i London om ”de och vi”. Med ”de” åsyftas inte den inhemska brittiska befolkningen, utan islamisterna. Det här är muslimer, ofta pakistanier, som har en stark förankring i både sin muslimska religion och sin pakistanska härkomst, men som ser inget som helst motsatsförhållande mellan dessa och sin brittiska identitet.
Islamism är ett växande europeiskt problem. Islamismen är en aggressiv politisk rörelse som har lärt sig att bästa skyddet för sin saboterande, smygundergrävande strategi är att klä det politiska arbetet i religionens förtecken – då blir det per automatik fullständigt skyddat: ingen vill bli anklagad för att vara rasist eller ”islamofob”.
Just ordet ”islamofobi” anser många brittiska muslimska pakistanier vara det största hotet mot acceptans, integration, smidig multikulturalism. ”Islamofobi” förhindrar politiker från att fatta beslut som alla vet behövs, men som ingen vill vara först med att yttra – ingen politiker vill begå självmord, vare sig politiskt eller bokstavligt. Hoten är alldeles för reella.
Därför famlar britterna fortfarande i blindo, stapplande allt närmare sin undergång i väntan på att någon annan ska ha civilkurage nog att ta första steget.
Problemet är inte muslimer. Problemet är islamister. Fanatiker med en extremistisk politisk ideologi klädd i vissa muslimska seder men som samtidigt krossar många andra muslimska seder – såsom respekt för livet.
Man brukar säga att när rasismen visar sitt fula tryne så börjar det vanligtvis med judarna men att det slutar sällan med dem.
Likadant med islamismen: dess första offer är andra muslimer – oliktänkande, pragmatiker, utbildade, kvinnor. Framför allt kvinnor.
Men slutmålet är inte andra muslimer. Slutmålet är världsherravälde. Kalifatet – det stora muslimska imperiet.
Om det sedan styrs från Iran eller Saudiarabien är en helt ovidkommande fråga.
För tillfället.
För att få ett färskt perspektiv om islamism ur svensk synvinkel, titta på följande
dokumentärfilm från SVT med titel ”Slaget om muslimerna”.
På svenska:
Sapere Aude 1, 2, 3, Israel i Sverige, FiM 1, 2, JiM, SI Info 1, 2, 3, MXp 1, 2, IlyaMeyer 1, 2, IM på Newsmill 3, Politiskt Inkorrekt, Fredrik Ekelund på Newsmill,
In English:
Aayan Hirsi Ali i Washington Post, The Independent, Daniel Pipes om Islamism, DP 2, DP 3, DP 4, DP 5, Barry Rubin Meria 1, Meria 2, Meria 3, Rubin Gloria Prism homepage, Prism 2
UNHCR vs UNRWA