Posts Tagged ‘ockupation’

”Ockupation” i Golan blir ”självförsvar” i Kashmir

Måndag, November 29th, 2010

Indiens President Pratibha Devisingh Patil sade under sitt besök i Syrien nyligen att Indien erkänner Syriens ”legitima rätt” till Golanhöjderna.

Den indiska presidentens värd under besöket, Syriens diktator Bashar el-Assad, som ärvde den syriske regimen från sin far, diktatorn Hafez el-Assad, gick vidare och beklagade ”lidandet hos det palestinska folket, som har avspärrats bakom en apartheidmur”.

Assad undgick att nämna, förstås, att hans far slaktade fler än 25 000 palestinska civila när han satt vid makten, att palestinier än idag nekas medborgarskap i Syrien trots att de är födda där, och att Indien har byggt en ”apartheidmur” som är flera tusen kilometer lång för att förhindra demokratin Indien från att infiltreras av pakistanska ”militanta”. Mer än 80 procent av denna säkerhetsbarriär – eller ”apartheidmur” för att använda gängse språkbruk – har byggts på ”omtvistat” territorium som Pakistan ”kräver”.

Låter vokabulären kusligt bekant – trots att sammanhanget är helt obekant, helt mörklagt i de svenska medierna?

Det är uppenbarligen dags för Israel att följa i Indiens fotspår och uttrycka sig i lika klar ordalag, helst i FN: att det är dags att avsluta den indiska ockupationen av Kashmir, att det är dags att riva ner Indiens apartheidmur och att det är dags att ge Kashmir till islamisterna i Pakistan. Som för övrigt har aviserat att krossa demokratin Indien och konvertera dess befolkning till islam.

För i slutändan kan väl två demokratier, båda omgärdade av fanatiska islamistiska regimer, tillåtas använda samma språkbruk i den gemensamma dialogen? Eller hur?

Arabländerna är emot palestinierna

Söndag, Juli 25th, 2010

Arabländerna är bestämt emot att ge palestinska araber fundamentala rättigheter såsom medborgarskap, rätten att äga mark eller hus, rätten att arbeta inom vissa yrken, rätten att bosätta sig fritt.

Denna bisarra och ur mänsklig rättighetssynpunkt omoraliska situation ses kanske klarast i Libanon, men även bland andra Syrien, Egypten, Saudiarabien, Irak och Jordanien gör sig skyldiga till övertramp av ofattbara mått. Zvi Mazel, tidigare ambassadör i bland annat Egypten, skriver i en artikel i Jerusalem Post att denna ”eviga flyktingskap” håller på att omvandlas till en tickande bomb – för arabvärlden.

Egendomligt nog kritiseras inte arabvärlden för dess omoraliska och illegala särbehandling av palestinska araber, där de bland annat nekas medborgarskap trots att de har bott i upp till fyra generationer i dessa länder och där kristna palestinska araber rutinmässigt diskrimineras än mer än sina muslimska bröder.

Det är det endast ett land som kritiseras i sammanhanget – det land som ger palestinska araber fullt medborgarskap, lika rättighet att äga mark och hus som vem som helst, lika rättighet att utöva vilket yrke som helst, och lika rättighet att utöva vilken religion som helst.

Det landet är världens enda judiska land, Israel. Och endast det landet kritiseras. Israel kritiseras trots att det är det enda landet i Mellanöstern där alla oavsett religion, sexuell läggning, politisk hemvist eller etnicitet har exakt samma rättigheter. Som bekant har kristna palestinska araber i bland annat Betlehem på Västbanken och i Gazaremsan decimerats sedan Fatah respektive Hamas kom till makten – de söker asyl bort från sina landsmän, det vill säga de flyr från Västbanken och Gazaremsan och söker asyl i Israel. Samtidigt gör palestinska återföreningsfall att tusentals palestinska araber har lämnat Västbanken och Gazaremsan och flyttat till Israel.

Intressant i sammanhanget är att det under Israels 62 år av existens aldrig förekommit en enda – inte en enda – arabisk asylsökande från Israel. Sverige till exempel är det nya hemlandet för hundratusentals araber som har flytt förföljelser i sina ursprungliga arabländer. Men det finns inte en enda arab i Sverige som har flytt förföljelser i Israel. Tvärtom söker sig både araber från Västbanken/Gazaremsan samt muslimer från stora delar av det muslimska Afrika till just Israel.

Ändå är det enbart Israel som selekteras för negativ särbehandling inte bara av arabvärlden – som systematiskt förföljer sina egna medborgare och till och med nekar medborgarskap till människor som bott där i fyra generationer – utan även av en underkuvad omvärld.

För att läsa en intressant artikel om hur arabvärlden och i synnerhet palestinska araber behöver ”ockupationen” för att rättfärdiga sina omåttliga krav, läs bloggen I Gilboas svala skugga.

Läs också den skarpa analysen av Abu Khaled Toameh som skriver i Hudson New York: ”Palestinians in the Arab world: why the silence?

långt om varför araber och muslimer behandlar sina palestinska meningsfränder så styvmoderligt. En längt mer angelägen fråga ur svensk synpunkt är: varför är Sverige så tyst om de missförhållandena som både palestinier och övriga araber påpekar med all önskvärd tydlighet? Varför vägrar Sverige ta itu med de oegentligheter som förekommer i arabvärlden gällande palestinierna? Varför fortsätter Sverige skänka enorma summor pengar till att upprätthålla ett system som missgynnar palestinska rättigheter i arabvärlden – samtidigt som Sverige intar en kritisk inställning till Israel, det enda landet i Mellanöstern som bevisligen ger palestinska araber lika rättigheter som alla andra medborgare? Varför är Sverige så tyst gällande Iran?

Utrikespolitik under Carl Bildt verkar ha mycket lite med förnuft, ansvar, mänskliga rättigheter och principfasthet att göra.

Desto mer verkar Bildts politik ha att göra med att lägga grunden för den egna framtidskarriären på den internationella scenen. Bildts framtidsplaner för den egna karriären kräver stora svenska investeringar ur offentliga medel för att köpa sig ”rätt” vänner. Israel är bara ett hinder på vägen – liksom principfasthet, förnuft, ansvar och mänskliga rättigheter är också hinder på karriärvägen.

Läs också Pophöger, Israelnyheter

Ockupation och bosättning – vem gör vad

Fredag, Mars 19th, 2010

Ockupation och bosättning – inte lika enkelt som det ser ut att vara.

Det finns en hel del här som många länder, regeringschefer, religiösa ledare och etniska grupper helst av allt inte vill tala om – samtidigt som de fortsätter att peka med handen mot den judiska staten Israel.

 
(Tack till Yaakov Kirschen, Israel, som regelbundet publicerar utsökta kommentarer om sociala och politiska skeenden i serieteckningsform i The Dry Bones Blog: http://drybonesblog.blogspot.com/2010/03/response.html)

Men hacka för allt i världen inte bara på USA.

Det finns, trots allt, Storbritannien och dess fortsatta bosättningspolitik i Gibraltar, som Spanien ser som spansk mark.

För att inte nämna Falklandsöarna, strax utanför Argentinas kust men hela 13 000 kilometer från Storbritannien – som hotar med att än en gång gå i krig för att skydda dess rätt till fortsatt bosättning och kolonisering av Las Malvinas, som är det spanska namnet på öarna.

Kina fortsätter sin aggressiva bosättningspolitik i Tibet. En miljoner – 1 000 000 – etniska tibetaner har tvingats bort från sitt hemland i den av omvärlden totalt ouppmärksammade etniska rensninen som även bevittnade en miljon kineser transporterade till Tibet för att ersätta den inhemska befolkningen.

Hur står det till med Rysslands ockupation av och bosättning i Japans strategiska ogrupp, Kurilena? Vi nämner väl inte Rysslands framfart i Tjetjenien

Sedan är det Irans ockupation av några av Iraks saftiga oljefält, en ockupation som inleddes så sent som i December i fjol. Hur mycket läste du om det?

Samt Syriens de facto fortsatta ockupation av Libanon – numera sanktionerad av USA under Barack Hussein Obama, som utbytte ambassadörer med Damaskus just för att signalera hur nöjd han är med Syriens hegemoni.

Ingen sådan lista skulle kunna betraktas som komplett utan att nämna Frankrikes fortsatta ockupation och vidsträckta bosättningar i ett stort antal territorier i Atlantiska Oceanen, Stilla Havet och Indiska Oceanen samt ockuperat territorium på Sydamerikas fastland. Idag finns det fler än 2,6 miljoner – 2 600 000 – människor som bor i dessa bosättningar och ockupationen av samtliga dessa territorier fortsätter. Förutom när Frankrike inte helt sonika transporterar bort hela befolkningar och spränger bort deras hem som del av sin kärnvapen utprovning. Då blir deras hemöar obebodda för all framtid. Åk till den underbara lilla ön St Martin i det avlägsna Västindien och du kommer att få prata franska. Köp något där och idag betalar du i Frankrikes nya valuta euro, tills nyligen var det franc som gällde.

Fast ovanstående är inte riktigt, riktigt sant. St Martin är inte bara en fransk koloni med franska bosättningar. Efter att ha invaderats och koloniserats av européer har ön delats i två – den andra delen ockuperas av Nederländerna, som har stora bosättningar på ön som de för egen del har döpt om till St Maarten. Där pratar man holländska, men även där betalar man med den europeiska valutan, euro. I Västindien…

Naturligtvis kan ingen diskussion om bosättning eller ockupation anses vara komplett utan att rikta uppmärksamhet mot Turkiets fortsatta ockupation och bosättningspolitik på Cypern – ön där en apartheidbarriär skiljer invaderande turkar och bofasta greker åt.

Och där, faktiskt, är hela kruxet: det finns ingen diskussion om något av ovanstående. Ingen diskussion alls.

Det finns bara diskussion om fördömanden av Israel för att man bygger 1600 bostäder i ett område som aldrig någonsin varit del av något annat land i regionens historia sedan mänsklighetens början.

Hyckleri är bara förnamnet.

Redo för mer hyckleri? Samma Obamaregering som fördömde Israel för att landet bygger bostäder, förblev knäpptyst när Jordanien alldeles nyligen började återkalla medborgarskap från palestinska araber som fötts, skolats och hela sitt liv arbetat och betalat skatt i kungadömet, av den enkla anledningen att det är dyrt att bygga bostäder åt dem. Lika knäpptyst var det förresten från EU, FN, Sverige, Ryssland…

Relevanta länkar:
Det terroristkontrollerade Gaza, där det inte finns någon israelisk ockupation eller bosättningar, får mer bistånd än det jordbävningsförstörda Haiti.

Igår sköts den 27e raket från Gaza in mot Israel, där en jordbruksarbetare dödades.

Medierna och politikerna ignorerar den fortsatta antisemitiska indoktrineringen hos Mahmoud Abbas palestinska regering.