Posts Tagged ‘missiler’

Siffror är kul

Måndag, April 12th, 2010

Så olika det kan bli.

Tidningen Jerusalem Post rapporterar att under den senaste veckan har 482 lastbilslaster, motsvarande 11 882 ton, hjälpsändningar transporterades från Israel till Gazaremsan. I motsatt riktning exporterades tre lastbilslaster av blommor från Gazaremsan till Europa via Israel.

Dessutom transporterades 730 833 liter diesel bränsle samt 699 gas för matlagning från israel till Gazaremsan.

Därtill fick 257 patienter resa från Gazaremsan till Israel samt Västbanken/Judéen & Samarien för medicinsk vård.

Under samma period avfyrade Gazapalestinierna en Kassamraket mot civila i Israel, samt sex granater. Dessutom sköt terrorister granater och RPG-missiler från Gazaremsan mot israeliska soldater in i Israel,.

Det verkar vara en ganska enkelriktad handel som bedrivs mellan Israel och Gaza.

USAs president Hussein Obama verkar hålla med – han vill att det ska bli ändring och kräver att Israel ska ge ännu mer.

Han har fortfarande inte uttryckt några krav gällande palestinierna.

Oproportionerlig tystnad

Måndag, Februari 8th, 2010

Hamas sköt uppemot 10 000 missiler mot civila israeliska mål under åtta år – hela 2922 dagar.

Islamistregimen avkrävs nu en undersökning av illdåden. Men endast illdåden under de tre veckorna som Israel besvarade eldgivningen i januari förra året.

Under just dessa tre veckor lyckades inte Hamas missiler döda mer än en handfull israeler.

Därför är organisationen mer än beredd att ”be om ursäkt” (en ursäkt som senare drogs tillbaka) för dessa dödsfall – för under samma period dödades flera hundra palestinska araber – till överväldigande del stridande i civil mundering (ett brott mot Genèvekonventionerna) men även ett relativt stort antal civila. Detta på grund av Hamas förkärlek för mänskliga sköldar i form av palestinsk-arabiska barn och vuxna, moskéer och sjukhus, lägenheter och skolor.

Kravet på en undersökning och ursäkt passar Hamas väldigt bra eftersom regimen kan understryka den numerära diskrepansen mellan förlusterna på israelisk respektive palestinsk-arabisk sida. Detta eftersom kravet på undersökningen helt ignorerar de föregående åtta års missilbeskjutningar mot israeliska samhällen, självmordsbombningar mot israeliska civila, avrättningar av civila israeliska bilister, med mera.

Det höjs många arabiska röster mot detta FN-sponsrade förevigande av konflikten. Till och med palestinsk-arabiska röster höjs mot den cynism, den elaka brist på medmänsklighet mot det egna folket, som Hamas visar. Palestinska Myndigheten – inte precis känd för att vara vänligt sinnad mot den judiska staten – säger att Hamas ”tror de är väldigt smarta när deras ledare leker med ord. De anser detta vara ett fundament för sin policy, men de inser inte att denna metod tillhör medeltiden och att den inte ger rörelsen vare sig respekt eller erkännande”.

Att islamistregimen Hamas gör allt för att dels undvika sitt medmänskliga ansvar och dels föreviga en konflikt som grundas i ren och skär antisemitism en är en sak. Att deras bundsförvanter i Libanon, Hizbollah – likt Hamas finansierade och tränade av Iran – spär på med de grövsta av antisemitiska lögnen om judiskt ritualmord och annat gör bara saken värre.

Bloggen MXp skriver också förträffligt och utförligt i ämnet.

Värst av allt är dock omvärldens tystnad.

Goldstonerapporten avkräver Israel ansvar för dess 22 dagar långa svar på 2922 dagars palestinsk-arabisk missilbeskjutning från Gaza mot civila israeler i sina hem, skolor, affärer och sjukhus i Israel.

Denna brist på proportionalitet är alarmerande. Omvärldens tystnad ekar medan Hamas och Hizbollah ökar i styrka och Iran bygger vidare på sina kärnvapen. Bloggaren och analytikern Dick Haas skriver så sent som idag att Irans ledare stolt medger sina planer på att omintetgör den judiska staten. Samtidigt som till exempel Ryssland garanterar Irans säkerhet genom att leverera avancerad missilutrustning till islamisterna i Teheran så att regimen kan ostört fortsätta bygga på sin kärnvapenarsenal.

Tacksamt nog finns det många analytiker på plats i Mellanöstern som inser att man har experimenterat nog med att reflexmässigt be till samma altare decennier i ända utan att ha minsta chans för förändring eller framgång.

Kanske främst bland dessa uppfriskande källor är bloggen ”I Gilboas svala skugga”. Där kan man läsa något så oheligt (med svenska ögon betraktat) som ifrågasättande av den heliga graalen – alltså denna av palestinierna själva motarbetade ”Tvåstatslösningen”. En chimär, en hägring av något som aldrig existerat i palestiniernas vildaste fantasi men som den blåögde omvärlden mest av allt vill ha för att lindra sitt samvete.

Två stater för två folk.

Men som PLOs centrala kommittémedlem Zahir Muhsein så förträffligt uttalade saken den 31 mars 1977 i den holländska tidningen Trouw:

Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta kampen mot staten Israel för att uppnå arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl som man talar om existensen av ett palestinskt folk, eftersom det arabiska nationella intresset kräver att man hävdar existensen av ett särskilt palestinskt folk för att motarbetar sionismen.”

När kommer omvärlden att ta palestinierna på allvar? För visst måste det anses vara ett utslag av grov rasism om man anser att man aldrig kan lita på en arab eller muslim – även när han säger i Teheran att han avser att utplåna det judiska landet, när han säger i Holland att det inte existerar ett ”palestinskt folk”, när han säger i Gaza City att judar är avkommor till grisar och apor, när han predikar i Mahmoud Abbas egen statliga TV-station att judar måste dödas varhelst de finns, när han uppkallar gator och torg i Ramallah efter de massmördare som har lyckats med bedriften att döda så många oskyldiga civila judar som möjligt?

Fanatiker skriker ut sitt nakna rasistiska budskap, och ju högre de skriker ut det, desto mindre tycks omvärlden kunna tro det.

Den moderna rasismen: omvärlden tror inte att en arab eller muslim någonsin kan tala sanning. Även när han gör det.

Det är riktig rasism.

 
Användbara länkar från denna blogg:
Europeiska kommissionen inför rätta
Frågesport för fred
Ockupation
Nytt år, samma gamla problem
FN: stör oss inte med fakta
En vinstgivande investering
Sverige – Europas första islamistiska republik?
Haniyeh och Nasrallah inför rätta. Aldrig i livet!
Carl Bildts antiisraeliska politik
Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde
 

Varför ljuga när halvsanningar duger minst lika bra?

Onsdag, Februari 4th, 2009

Birger Schlaug skriver i BT 090204 att ”över 1300 palestinier dödades i Gaza”.

Birger Schlaug är före detta språkrör i Miljöpartiet. Som föredetting har han ingen nutidspost att försvara och sålunda inget att förlora.

Heder räknas inte in.

Siffran är någorlunda korrekt, sammanhanget är långt ifrån korrekt. Mellan 1100 och 1200 palestinier dog i Gaza. 900 av dessa var terrorister med vapen i hand. Det berättar inte Schlaug. Halva sanningen är ofta mer effektiv än en hel lögn.

Schlaug inte bara påstår saker som är halvsanna.

Han ställer även frågor som enbart är ämnade att få fram halvsanningar. Han frågar: ”Vad tror Israels politiska ledning att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?”

Svar: Vad tror Hamas att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat genom 10 000 missiler under åtta långa år? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?

Hade Schlaug bemödat sig med att åka till södra Israel hade han sett bevis för allt detta. Men bevis är kanske inte riktigt Schlaugs grej, liksom.

Det han säger om Gaza är sant. Han bara helt undviker att säga något om Israel. I Schlaugs föreställningsvärld behövs uppenbarligen bara en part för att skapa en motsättning – allt sker i något slags mystiskt vakuum.

Sanningar och halvsanningar. Schlaug skriver om ”Israels massdödande”. 900 beväpnade terrorister samt 200-300 civila är inte massdödande. Varenda civilt dödsfall är ytterst beklagligt. Men dödsfall, även civila, sker i krigstid. Än mer när motparten i kriget är Hamas, som använder civila som mänskliga sköldar.

Sanningar och halvsanningar. Schlaug gör en jämförelse och skriver att dödsfallen skulle motsvara nästan 8000 i Sverige. Här en jämförelse som han väljer att inte göra: 10 000 missiler mot en befolkning i södra Israel på runt en halv miljon motsvarar 180 000 missiler mot hela den svenska befolkningen under åtta år. Jag antar att till och med Schlaug skulle protestera mot detta. I all synnerhet om missilerna föll på dagis i Borås, skolor i Åmål, äldreboende i Lycksele och sjukhus i Södra Älvsborg. För att inte glömma kraftstationen i Ringhals. Jämförelser blir intressanta först när de är kompletta.

Schlaug ondgör sig över att Israel, efter 2920 dagar av raketbombardemang från den demokratiskt valda regimen i Gaza, besvarade elden med en operation som varade i 21 dagar. Han undrar hur en ”formell demokrati” som Israel kunde handla som den gjorde. Intressant nog ställer inte Schlaug samma fråga till den formella demokratin i Gaza – han medger att Hamas är demokratiskt valt men han frågar inte hur det kommer sig att de får lov att skjuta upp till 80 missiler om dagen mot israeliska civila utan efterräkning.

Analytiker och strateger som planerar för fred behöver inte som Schlaug nedlåta sig till en barnslig diskussion om vem som började. Israel har upprepade gånger gjort klart att namnet på en person eller en organisation inte är något hinder för att träffa avtal för en bestående fred – även en bestående fred måste börja med ett första steg.

Det hänger sålunda inte på namnet utan på handlingarna. Konflikten kan trappas ned genom att våldet trappas ned: utan raketer, inget behov av att försvara sig mot raketer.

Det är verkligen så förödande enkelt. Israel finns inte i Gaza. Israel vill inte vara i Gaza.

Det är riktigt politiskt bottenskrap att åberopa det gamla antisemitiska ”öga för öga och tand för tand”-argumentet. Föga förvånande, men knappast ämnat att föra dialogen framåt på en anständig nivå. Det finns många israeler och palestinier som faktiskt för en fruktsam dialog och som faktiskt fungerar tillsammans på en avsevärt mycket högre nivå än Birger Schlaug gör.

Civilisationen är verkligen ett ganska bräckligt skal. Och skalet tunnas ut när före detta namn ur ett politiskt förflutet försöker slå mynt av en grym konflikt.

Palestinier och israeler behöver lugn och ro för att skapa en gemensam grund för framtiden.

Framtiden byggs på sanningar. Inte på halvsanningar.

BT
SvD