Birger Schlaug skriver i BT 090204 att ”över 1300 palestinier dödades i Gaza”.
Birger Schlaug är före detta språkrör i Miljöpartiet. Som föredetting har han ingen nutidspost att försvara och sålunda inget att förlora.
Heder räknas inte in.
Siffran är någorlunda korrekt, sammanhanget är långt ifrån korrekt. Mellan 1100 och 1200 palestinier dog i Gaza. 900 av dessa var terrorister med vapen i hand. Det berättar inte Schlaug. Halva sanningen är ofta mer effektiv än en hel lögn.
Schlaug inte bara påstår saker som är halvsanna.
Han ställer även frågor som enbart är ämnade att få fram halvsanningar. Han frågar: ”Vad tror Israels politiska ledning att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?”
Svar: Vad tror Hamas att man kan vinna för framtid om man bombar fram förtvivlan och hat genom 10 000 missiler under åtta långa år? Hur hade du som bor i Borås reagerat om ditt barn lemlästats, din livskamrat dödats och din grannes hus bombats till en brädhög precis som dina egna drömmar?
Hade Schlaug bemödat sig med att åka till södra Israel hade han sett bevis för allt detta. Men bevis är kanske inte riktigt Schlaugs grej, liksom.
Det han säger om Gaza är sant. Han bara helt undviker att säga något om Israel. I Schlaugs föreställningsvärld behövs uppenbarligen bara en part för att skapa en motsättning – allt sker i något slags mystiskt vakuum.
Sanningar och halvsanningar. Schlaug skriver om ”Israels massdödande”. 900 beväpnade terrorister samt 200-300 civila är inte massdödande. Varenda civilt dödsfall är ytterst beklagligt. Men dödsfall, även civila, sker i krigstid. Än mer när motparten i kriget är Hamas, som använder civila som mänskliga sköldar.
Sanningar och halvsanningar. Schlaug gör en jämförelse och skriver att dödsfallen skulle motsvara nästan 8000 i Sverige. Här en jämförelse som han väljer att inte göra: 10 000 missiler mot en befolkning i södra Israel på runt en halv miljon motsvarar 180 000 missiler mot hela den svenska befolkningen under åtta år. Jag antar att till och med Schlaug skulle protestera mot detta. I all synnerhet om missilerna föll på dagis i Borås, skolor i Åmål, äldreboende i Lycksele och sjukhus i Södra Älvsborg. För att inte glömma kraftstationen i Ringhals. Jämförelser blir intressanta först när de är kompletta.
Schlaug ondgör sig över att Israel, efter 2920 dagar av raketbombardemang från den demokratiskt valda regimen i Gaza, besvarade elden med en operation som varade i 21 dagar. Han undrar hur en ”formell demokrati” som Israel kunde handla som den gjorde. Intressant nog ställer inte Schlaug samma fråga till den formella demokratin i Gaza – han medger att Hamas är demokratiskt valt men han frågar inte hur det kommer sig att de får lov att skjuta upp till 80 missiler om dagen mot israeliska civila utan efterräkning.
Analytiker och strateger som planerar för fred behöver inte som Schlaug nedlåta sig till en barnslig diskussion om vem som började. Israel har upprepade gånger gjort klart att namnet på en person eller en organisation inte är något hinder för att träffa avtal för en bestående fred – även en bestående fred måste börja med ett första steg.
Det hänger sålunda inte på namnet utan på handlingarna. Konflikten kan trappas ned genom att våldet trappas ned: utan raketer, inget behov av att försvara sig mot raketer.
Det är verkligen så förödande enkelt. Israel finns inte i Gaza. Israel vill inte vara i Gaza.
Det är riktigt politiskt bottenskrap att åberopa det gamla antisemitiska ”öga för öga och tand för tand”-argumentet. Föga förvånande, men knappast ämnat att föra dialogen framåt på en anständig nivå. Det finns många israeler och palestinier som faktiskt för en fruktsam dialog och som faktiskt fungerar tillsammans på en avsevärt mycket högre nivå än Birger Schlaug gör.
Civilisationen är verkligen ett ganska bräckligt skal. Och skalet tunnas ut när före detta namn ur ett politiskt förflutet försöker slå mynt av en grym konflikt.
Palestinier och israeler behöver lugn och ro för att skapa en gemensam grund för framtiden.
Framtiden byggs på sanningar. Inte på halvsanningar.
BT
SvD