Posts Tagged ‘Kenya’

Mänskliga orättigheter i Malmö och Nairobi

Fredag, Mars 6th, 2009

Två kenyanska aktivister för mänskliga rättigheter dödas på öppen gata, och det möts av tystnad i Sverige.

Några judar från Israel kommer till Malmö för att spela tennis, och 10 000 demonstranter till förmån för ”mänskliga rättigheter” samlas för att störa den anrika Davis Cupturneringen. Uteblivna biljettintäkter i en svår kristid samt mångmiljonkostnader för polisens 1000-manna insats tycker Malmös rödbrune starke man Ilmar Reepalu är bara trevligt.

De kenyanska aktivister Oscar Kamau Kingara och John Paul Oulo sköts från nära håll i Nairobi någon kilometer från presidentpalatset. De två hade tidigare försett FNs rapporteur för mänskliga rättigheter med värdefull information om polisbrutalitet och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Kenya.

När detta skrivs på fredagskvällen finns inget om detta i de svenska medierna. Inget från Svenska Amnesty, Svenska Röda korset, Diakonia, Svenska kyrkan. Inget från TT. Inte ett ord från de hundratals och tusentals människor som medan detta skrivs strömmar till Malmö för att demonstrera sitt stöd för mänskliga rättigheter.

En sanning med modifikation: stöd för enbart palestinska arabers mänskliga rättigheter.

En sanning med ytterligare modifikation: stöd för enbart palestinska terroristers mänskliga rättigheter.

För genom att förhindra judar från att spela tennis i Malmö anser de att de demonstrerar sitt stöd för mänskliga rättigheter.

De visar inget intresse av att visa sitt stöd för hundratusentals israeliska barn som under åtta års tid har sett fler än 10 000 missiler regnar ner på deras dagis, skolor, hem, bussar, lekplatser.

När blev de mänskliga rättigheterna föremål för selektiv behandling?

Det vore fel att påstå att dessa rättighetsanhängare är mindre intresserade av de mänskliga rättigheterna i Kenya.

För sanningen är att de inte är ett dugg intresserade av de mänskliga rättigheterna i Kenya.

Därför är alla tidningslänkar nedan till utländska tidningar: i Sverige är afrikanska mänskliga rättigheter inte intressanta.

Enbart palestinska mänskliga rättigheter är intressanta – när de kan användas som verktyg, ja vapen, mot den judiska staten.

Se där det nya Sverige.

Medan det gamla Kenya fortsätter som alltid: fullständigt ignorerat. Vad är ett par döda afrikaner när man har judar i sikte?

Guardian, Al Jazeera, CNN, Monitor, AfricaNews, BBC, News24, Sky, NYT, Independent, IHT, Metro UK, Reuters

Andra artiklar på denna blogg om ämnet mänskliga rättigheter:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Idag Kenya. Och imorgon?

Söndag, December 29th, 2002
Vi behöver inte ”tolka” terror – vi behöver krossa den.

Efter attackerna mot ett flygplan samt semesterfirare på ett hotell i Kenya (021229), är facit 15 döda (2 barn) och 60 skadade. De 270 i flygplanet undkom mirakulöst. Ytterligare 6 människor som väntade på att rösta i partival i norra Israel dödades där de stod utanför vallokalen.

Vad har dessa människor gemensamt? Jo, de är judar. Legitima mål – varhelst de finns – för extrema islamistiska fanatikers hat. I april var målet en judisk synagoga i Tunisien. 19 döda.
Inga politiska mål – bara rått antisemitiskt hat.

Men ändå matas vi av ”analyser” där vi uppmanas att skylla på den stagnerade politiska processen mellan Israel och Palestinska Myndigheten. Just samma myndighet som länge matat sin befolkning med hatpropaganda mot allt judiskt och Israeliskt, där människor som dödar och lemlästar civila Israeler koras som hjältar.

Normala människor har svårt att tro att ”hjältar” medvetet kan skolas i dödandet av spädbarn – och sedan firas av sina ledare. Men vi ser det – dagligen.

Vi behöver inte spilla mer tid på att ”tolka” terrorism i Mellanöstern, eller dess uppkomst. Upphovet lyder ”antisemitism”. Precis som det står på svarta tavlan hos terrormisstänkte Abubakar Bashir vid Balimassakern: ”Ner med Judenheten.”

Terrorism drivs inte av hopplösa stackare utan något att förlora. Den drivs av cyniska, välutbildade, fanatiska psykologiexperter som indoktrinerar sina svagare bröder i en ond ideologi. Det är detta som är terrorns uppkomst och dagliga föda.

För två år sedan var man snubblande nära en bestående och genuin fred undertecknad Barak och Arafat. Men de fanatiker som styr Arafat saboterade den – för hur skulle de annars kunna fortsätta sin hatkampanj?

Oavsett vem som sköt iväg missilerna på torsdagen eller tryckte på utlösaren i hotellet, är drivkraften signerad rått antisemitiskt våld.

Ska vi fortsätta ”tolka” terrorn?