Posts Tagged ‘Jordanien’

FNs tystnad gentemot FNs agerande

Söndag, Mars 20th, 2011

Kina invaderade Tibet och har systematiskt etniskt rensat uppemot en miljon tibetanska civila – män, kvinnor och barn – från sina hem, tvångsförflyttat dem till Kina och ersatt de med etniska kineser.

Men Tibet har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda de tibetanska civilas mänskliga rättigheter.

Ryssland invaderade och fullständigt demolerade Tjetjenien i jakten efter terrorister. Män, kvinnor, barn, bostadshus, skolor, fabriker – allt skövlat under det ryska folkmordet.

Men Tjetjenien har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda de tjetjeniska civilas mänskliga rättigheter.

Den syriska Baathregimen har under 50 år systematiskt skövlat det syriska rättssystemet och fullständigt krossat varje spirande försök till demokrati. Den syriska regimen – eller rättare sagt den syriske dynastin då pappa tillika tyrannen Hafez al-Assad dog och lämnade över makten till sonen tillika tyrannen Bashar al-Assad – har till och med dödat upp till 40 000 syriska medborgare för att befästa regimens makt.

Men Syrien har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda de syriska civilas mänskliga rättigheter.

I Jordanien, där 70 procent av befolkningen består av palestinska araber, finns det fortfarande flyktingläger för många palestinska araber. Vägran att integrera människor på grund av deras ursprung är en varböld i varje mänskligt samhälle, en varböld som borde länsas – med militärt våld om så behovs. Dessa människor behöver ett anständigt liv – precis som alla vi andra.

Men Jordanien har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda för jordanska civilas mänskliga rättigheter om de är av palestinskt ursprung.

I Libanon, är situationen för araber av palestinskt ursprung om möjligt ännu värre – där får de inte ens ägna sig åt vissa yrken, de är förbjudna att äga mark eller hus – och de trängs i läger. Läger som då och då demoleras av libanesiska armétrupper.

Men Libanon har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda de libanesiska civilas mänskliga rättigheter om de är av palestinskt ursprung.

I Gazaremsan har islamisterna från Hamas tagit över hela samhället (precis som islamisterna från Hizbollah har tagit över hela Libanon) och infört omänsklig diskriminering mot kvinnor, kristna, politiska oliktänkande. Regimen har utvecklat ett effektivt sätt att förhindra politisk opposition – man tar oliktänkande till taket på höghus, binder deras händer bakom ryggen och sedan knuffar dem av taket.

Regimen i Gazaremsan har under flera års tid också systematiskt skjutit granater, raketer och andra missiler mot civila samhällen i Israel. 50 granater enbart igår, totalt mer än 12 000 missiler varenda dag under 4015 dagar.

Men Gazaremsan har ingen olja. FN har förblivit tyst. Inga militära aktioner från FN-håll för att skydda Gaza-civilas mänskliga rättigheter, inga militära aktioner från FN-håll för att skydda israeliska civilas mänskliga rättigheter.

Men Libyen – ja Libyen har olja. Då vaknar FN till. Till och med den svenska utrikesministern anser att kriget mot Libyen är ”alldeles utmärkt”. Den enda europeiska nationen som visar förnuft och ett konsekvent uppträdande tycks vara Tyskland – som inte agerat i Tibet, Tjetjenien, Syrien, Jordanien, Libanon eller Gazaremsan – men som heller inte agerar i fallet Libyen.

Där olja flyter in tycks förnuft och medmänsklighet flyga ut.

USAs demokratiunderskott

Onsdag, Februari 2nd, 2011

Revolution i Tunisien, uppror i Egypten, regeringsombildning i Jordanien, plötsliga löften om höjda löner till statsanställda i Syrien, regeringskritik och protester i Jemen – plötsligt är hela arabvärlden i lågor.

Tecknen har varit där länge. Behovet av grundlig förändring har också varit där, alltsedan dessa länder befriades från kolonialismens ok.

Men håll för ett ögonblick fokus på det som egentligen är av största nyhetsvärde: inte revolution i Tunisien, Egypten, Jordanien, Jemen, Syrien. Utan de framflyttade positionerna i jihadismens och islamismens moderna högborg – Barack Hussein Obamas USA.

Att befolkningen i arabvärlden vill ha frihet, demokrati, en anständig levnadsstandard, fria val, är en sak. Det är totalt förståeligt och borde redan för 60 år sedan har uppmuntrats och infriats. Att vi i väst har valt att blunda för befolkningens prekära belägenhet medan den ena diktatorn efter den andra regerat med järnhand är en skam för västvärldens selektivt blinda politiska ledare.

Men det är en helt annan sak att USA under Obama kastar långvariga allierade till vargarna utan att blinka. Egyptens Hosni Mubarak är en diktator. En sekulär och ganska pragmatisk diktator, men en grym diktator icke desto mindre. Det har han varit under de 30 år han har suttit vid makten. Men USA – även under Obamas styre – har konsekvent pumpat in 1,3 miljarder dollar om året i hans regim för att hålla honom vid makten. När det nu ser ut som om USAs egyptiske allierade faller, då lämnar USA honom på en handvändning.

För en uppfattning om hur egyptier betraktar sin omvärld, se följande korta filmklipp:

Arabregimer och andra tidigare USA-lierade världen över ser nu med all önskvärd tydlighet att Obama saknar någon som helst uppfattning om lojalitet. Det finns idag ingen i hela Mellanöstern eller omvärlden som litar på att USA under Obama är en ståndaktig vän. Detta påverkar inte bara de arabregimer som USA hittills stött, som Saudiarabien, Egypten och Jordanien, utan även Mellanösterns enda fungerande demokrati, det judiska landet Israel. På några få dagar har Obamas USA gjort sig av med alla sina vänner i regionen – på båda sidor om den arabisk-israeliska konflikten.

vem vinner på Obamas utspel?

Svaret ses tydligast när man betraktar hur Obama reagerade i två identiska situationer med några få månader emellan: upproret i Iran för ett antal månader sedan kontra upproret i Maghreb (Nordafrika) idag.

När de iranska demonstranterna gjorde uppror mot den islamistiska diktaturen i Iran, valde Obama att vara tyst och låta demonstranterna slås sönder och samman av Ahmadinejads brutala styrkor.

När de egyptiska demonstranterna gjorde uppror mot den sekulära diktaturen i Egypten, valde Obama att omgående och öppet kräva Mubaraks avgång.

USA under Obama vill inte störta islamistiska diktaturer, men vill aktivt bidra till att störta sekulära diktaturer till förmån för Muslimska Broderskapet. Det världsomspännande Muslimska Broderskapet har sharialag, jihadism, Förintelseförnekelse och terrorism som sina grundpelare.

Från Iran via Irak, Jordanien, Syrien, Libanon och Turkiet i öst och norr, till Gazaremsan (som ägs av Hamas), Egypten, Marocko, Tunisien och Algeriet i söder, sveper en våg av islamism in över stora delar av vår omvärld.

Dess intåg hade varit omöjligt utan Barack Hussein Obamas aktiva medhjälp.

Se dessa två korta filmklipp där Mellanösternexperten Brigitte Gabriel analyserar islamism, jihadism, det nya Egypten och Muslimska Broderskapet. Klippen inleds med andra nyheter om det aktuella läget, sedan kommer intervjun med Brigitte Gabriel.

Del 1:

Del 2:

Vi lever onekligen i intressanta tider. Vem hade trott på ett USA som islamismens fanbärare?

Under Barack Hussein Obama är allt möjligt. Som han sade gång på gång under sin valkampanj: ”Yes we can!” Nu vet vi bättre vad han syftade på.

Frågan är om hans väljare är lika införstådda idag med vad de röstade på då: en amerikansk president vars främsta uppgift är att främja islamism och motarbeta amerikanska intressen.

För inte kan väl ens Obama argumentera att antiamerikansk jihad, antiamerikansk islamism och sträng tillämpning av kvinnoförnedrande sharialagar (USA tillämpar och stödjer strikt jämställdhet mellan könen) är förenliga med amerikanska intressen?

Arabvärlden bör få möjlighet att ta itu med sina problem och självfallet bör omvärlden hjälpa befolkningen bäst vi kan, enligt deras legitima behov.

Våra långt större problem ligger dock någon annanstans – långt borta i Washington.

Hamas dödar sina egna

Torsdag, April 15th, 2010

Idag avrättades två palestinska araber av regeringspartiet Hamas.

Mordet möttes av starka protester från palestinska, israeliska och internationella människorättsorganisationer, som beskrev aktionen som olaglig.

De två männen anklagades mot sitt nekande för att kollaborera med Israel. Hamas har tidigare avrättat flera palestinska araber, då anklagade för att kollaborera med Fatah, det rivaliserande palestinska gänget som styrs av Förintelseförnekaren President Mahmoud Abbas.

Genom massiv internationell finansiell hjälp ämnad att destabilisera den judiska staten och underminera dess legitimitet via stöd för arabisk intransigens, halls Abbas under armarna i de judiska provinserna Judéen och Samarien. Dessa provinser var tidigare olagligt ockuperade av Jordanien mellan 1948 och 1967 – en ockupation som gav upphov till dagens konflikt. I dessa judiska provinser vill Abbas och hans internationella finansiärer bygga en andra palestinsk stat vid sidan om den ursprungliga palestinska staten, Jordanien, där palestinierna, som uppgår till 70 procent av befolkningen, naturligtvis är i majoritet som sig bör i sitt eget land. Inga judar bor i Jordanien.

Gazaremsan är också redan etniskt rensad från judar, och med Hamas senaste mord på politiska oppositionella klargör islamistorganisationen att dess mål är inte bara utrensning av judar utan även utrensning av allt motstånd mot sitt Talibanliknande styre.

Kommenterande dagens avrättningar i TV-bolaget Sky News sade Mahmoud Abbas talesman, Ghassan Khatib, att ”Avrättning utan presidentens godkännande är olaglig”. Med andra ord, Mahmoud Abbas internationellt understödda Fatahrörelse är inte emot avrättning av politiska motståndare i sig, de protesterar mot att inte konsulteras innan avrättningar verkställs – Fatah gillar inte att ignoreras i frågor som får organisationen att se ut som om den inte har den exekutiva kontrollen. För faktum är att Fatah har själv avrättat andra palestinier som beskylls för kollaboration med Israel, utan att bekymra sig om att ta den långa, dyra och krångliga vägen via juridiken – ni vet, advokater, domstolar och sådant.

Läs här hur både Hamas och Fatah rutinmässigt krossar de mest elementära mänskliga rättigheter i den obarmhärtiga förföljelsen av politiska oppositionella. De enas endast sporadiskt för att med gemensamma krafter förfölja judar, innan de åter går sina separata vägar i jakten på varandra. Med detta sagt är deras antipati mot allt judiskt inget nytt utan har funnits långt innan den judiska statens återfödelse i judarnas hemland 1948 – läs här en utomordentligt bra presentation av Daniel Pipes om hur nazisternas antisemitism fick ivriga anhängare i arabvärlden.

För grafiska bilder som visar hur Fatah och Hamas betraktar och behandlar varandra, se denna utomordentligt bra bildsammanställning från tidningen TIME .

Från hans bekväma kontor i Washington fortsätter under tiden Hussein Obama att jaga sin dröm om att framtvinga ”fred” i Mellanöstern genom att försöka tvinga Israel att abdikera rätten och möjligheten att försvara sig själv, bara för att arabvärlden önskar detta. Samtidigt vägrar samme Hussein Obama att formulera några krav gentemot de palestinska araberna – vare sig Fatah eller Hamas – och inte heller gentemot den bredare arabiska eller islamiska världen. Läs här vad Tundra Tabloids skriver i ämnet.