Posts Tagged ‘Indien’

”Ockupation” i Golan blir ”självförsvar” i Kashmir

Måndag, November 29th, 2010

Indiens President Pratibha Devisingh Patil sade under sitt besök i Syrien nyligen att Indien erkänner Syriens ”legitima rätt” till Golanhöjderna.

Den indiska presidentens värd under besöket, Syriens diktator Bashar el-Assad, som ärvde den syriske regimen från sin far, diktatorn Hafez el-Assad, gick vidare och beklagade ”lidandet hos det palestinska folket, som har avspärrats bakom en apartheidmur”.

Assad undgick att nämna, förstås, att hans far slaktade fler än 25 000 palestinska civila när han satt vid makten, att palestinier än idag nekas medborgarskap i Syrien trots att de är födda där, och att Indien har byggt en ”apartheidmur” som är flera tusen kilometer lång för att förhindra demokratin Indien från att infiltreras av pakistanska ”militanta”. Mer än 80 procent av denna säkerhetsbarriär – eller ”apartheidmur” för att använda gängse språkbruk – har byggts på ”omtvistat” territorium som Pakistan ”kräver”.

Låter vokabulären kusligt bekant – trots att sammanhanget är helt obekant, helt mörklagt i de svenska medierna?

Det är uppenbarligen dags för Israel att följa i Indiens fotspår och uttrycka sig i lika klar ordalag, helst i FN: att det är dags att avsluta den indiska ockupationen av Kashmir, att det är dags att riva ner Indiens apartheidmur och att det är dags att ge Kashmir till islamisterna i Pakistan. Som för övrigt har aviserat att krossa demokratin Indien och konvertera dess befolkning till islam.

För i slutändan kan väl två demokratier, båda omgärdade av fanatiska islamistiska regimer, tillåtas använda samma språkbruk i den gemensamma dialogen? Eller hur?

Skriv om problemen

Fredag, Oktober 30th, 2009

De verkliga problemen.

12 år.

Det är medelåldern på prostituerade i Indien.

2 dollar.

Det är den dagliga medelinkomsten för deras familjer.

0 dollar.

Det är vad dessa barn får i handen. De är slavar. Slavar i en sexhandel som bedrivs av de vuxna. Barnen får precis så mycket mat de behöver så att de går att sälja. Dag ut, dag in. När de inte längre är säljbara ersätts de. Det finns 60 miljoner barnarbetare i Indien, så utbudet är inte precis begränsat.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=B-Tne0Brdic&hl=sv&fs=1&]

Lite fler siffror:

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnprostitution i Indien under 2009.

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnarbete i Indien under 2009.

0.

Det antal journalister från Dagens Nyheter som åkte till Indien 2009 för att forska om barnprostitution eller barnarbete.

Det kan hända att någon av de tre sistnämnda siffrorna behöver justeras uppåt från 0 till 1, det kan DN bäst upplysa om. Det blir i så fall en hundraprocentig förbättring.

Ännu fler siffror:

324.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrev jan-okt 2009 om Israel, en demokrati under ständigt hot om förintelse från en fientlig omgivning bestående av våldsamma diktaturer.

Fråga:

Fokuserar DN – och många andra svenska medier – så hårt på Israel för att det är ett judiskt land? DN har år 2009 skrivit i stort sett inget om Israels icke-judiska grannländer. Gör detta DN till en tidning med en rasistisk ideologi?

DN har år 2009 inte skrivit något om barnprostitution eller barnarbete i Indien. Indien är inte ett judiskt land. Bekräftar nu detta misstanken att DN är en tidning med en rasistisk ideologi?

Som Sveriges största dagstidning bör Aftonbladet undersöka saken. Artiklar om moraliskt sedesfördärv är Aftonbladets specialitet.

Hoppas arbetet inte är för ansträngande.

Det finns en annan möjlig förklaring till snedvridningen. Svaret kan vara så oerhört mondänt att Israel är ett västland där man kan leva gott, äta gott och dricka gott i luftkonditionerad komfort, utan att man som svensk journalist behöva bedriva något så ansträngande som en enda dags riktigt arbete. Detta eftersom allt finns serverat direkt av Hamas och Fatah. Uppbackade av UNRWA, Amnesty, Röda korset, Human Rights Watch – de organisationer som i mer än 3 år fortfarande inte fått eller ens bett om att få träffa den av Hamas kidnappade israelen Gilad Schalit.

Är det verkligen så pinsamt enkelt att svenska journalister vet att man egentligen inte kan lita på vare sig maten eller vattnet i Indien, därtill är landet så ofantligt stort att det skulle kräva mycket resande och – vilken hädelse – ansträngning för att arbeta där? Israel är i jämförelse endast några kilometer brett och långt. Ett drömland att arbeta i – stranden ligger alltid nära och många luftkonditionerade hotell ligger vid stranden.

Innan någon får för sig att mina kommentarer om Indien kan tolkas som respektlösa eller grundlösa: jag föddes och växte upp i Indien, mitt älskade födelseland. Jag gick i skola i Himalayabergen i trakterna kring Nepal, varifrån så många av barnen stjäls för ett liv i dödsbringande prostitution eller andra former av evigt slaveri i andra delar av Indien. Jag vet vad jag skriver om.

Redan där en avsevärd skillnad gentemot de flesta svenska journalister, åtminstone när de skriver om Israel.

Deras expertis om Indien, däremot, kan jag inte säga något om. De har inte skrivit många ord om mitt födelseland med dess befolkning på en miljard, av vilka ett par tusen judar. De är för upptagna med att skriva om Israel, med dess befolkning på 7 miljoner, av vilka 5,5 miljoner judar.

Länkar:
Indier vädjar om rättvist indiskt bistånd
Journalisten Lisa Lings skakande TV-dokumentär ”Slavflickorna i Indien
CNN om barnprostitution i Indien
Daniel Pipes om arabisk sexturism i Indien
Sarika Misha om barnprostitution i Indien

Dags att skaffa nya glasögon?

Söndag, Maj 3rd, 2009

Det är dags för Israel att gå till optikern.

Dags att titta noggrant på var landets egentliga stöd finns nu när USA:s President Obama signalerar en väsentligt ändrad policy gentemot demokratin Israel och diktaturen Iran.

USA har under Obamas första 100 dagar i Vita Huset klart signalerat att landets Mellanösternpolicy väsentligen kommer att skilja sig från det förflutna. Objektiva bedömare anser att denna kursändring inte beror på någon övertygelse om vikten av en nydanande politik, utan snarare beror på ett närmast desperat behov av att på någon punkt – vilken som helst – skilja sig från det förgångna. Obama har lovat förändring (”Yes, we can”) utan att specificera vad denna förändring går ut på, och hans administration är i trängande behov av att leverera en förändring – vad som helst.

USA har närmat sig Iran, vars regims grundpelare är fyra till antal: kvinnoförtryck, antisemitism, det uttalade målet att förinta en nation som är medlem i FN, samt uttalat antipati mot demokrati. Det kan kännas egendomligt att en amerikansk president som själv representerar en minoritet sällar sig till en iransk regim med sådana mål, men det är något för de amerikanska väljarna att ta ställning till

Som så ofta förut är det Israel som får betala priset när USA i desperation prövar ny kurs. USA tvingar nu Israel att backa inför den hårdföre iranska diktaturens krav, utan att vare sig Iran eller dess lydmiliser Hamas och Hizbullah ger något. Tvärtom ser det nära stundande libanesiska valet ut att bli en förkrossande seger för Hizbollah.

Israel ser sig därigenom allt mer omringad av fiender i Irans uniform, från Hizbollah i norr till Hamas i söder och med Iran spelande en allt större roll i Irak i öster.

För israelerna återstår snart endast ett val: Medelhavet. Islamisternas gamla dröm om ett Mellanöstern etniskt rensat från judar tar nu ett steg närmare avgörande, med USA:s aktiva hjälp via en president som i bästa fall är farligt naiv, och som i värsta fall vet precis vad han gör – åsikterna går fortfarande isär huruvida President Obama i grund och botten fortfarande är troende muslim (han uppfostrades som muslim och har Hussein som mellannamn) och därigenom har en helt annan dagordning för USA gentemot Israel än vad som uttalats. Därtill är det juridiska läget angående Obamas presidentskap fortfarande oklart – han använder den amerikanska statens juridiska och polisiära instanser för att förhindra allmänheten från att ta reda på hans födelsestatus. Enligt amerikansk lag har endast de som är födda i USA rätten att bli president, och mycket talar för att Obama är född i Afrika och att han missbrukar statliga medel för att dölja detta faktum.

Vad har allt detta att göra med Israel?

Följande: När nu USA under President Obama signalerar sin avsikt att lämna Israels sida är det dags för Israel att se sig om efter riktiga vänner. En alldeles färsk undersökning visar att av alla världens länder, hamnar USA först på andra plats (56%) gällande stöd till Israel. Det land som har starkast sympatier för Israel är Indien (58%). På tredje respektive femte plats återfinns Ryssland (52%) och Kina (50%).

Varför är detta intressant? Av följande mycket enkel anledning: USA:s stjärna är i dalande. Dess ekonomi är körd i botten, dess moraliska kompass är sedan länge krossad, dess ledarskaps ärlighet och avsikter är höljda i dunkel.

De tre starkaste ekonomierna och de länder med vilka Israel redan har stor handel och stort säkerhetsutbyte är just Indien, Ryssland och Kina. Därtill är dessa tre länder, i likhet med Israel, hotade av våldsamma islamistiska element vars mål är att använda civila som politiska brickor i det våldsamma krossande av respektive lands regering. Med andra ord är det mycket som förenar dessa fyra länder.

USA har av tradition värderat kortsiktiga vinster och snabba resultat. Dagens behov är det som styr. Ett litet land som Israel har inte råd att tänka så kortsiktigt.

Medan USA medvetet styr om till Iran, är det sålunda dags för även Israel att objektivt omvärdera sin kurs. Israel behöver ta att en lång, hård titt på var dess framtid ligger – i ett redan moraliskt sönderfallet USA och de västländer som fortfarande finns i dess sfär (notera att till exempel Storbritannien (34%) , Frankrike (27%) och Spanien (23%) visade bara ungefär hälften så mycket stöd för Israel som Indien gjorde).

Eller om Israel istället bör blicka österut mot de tre ekonomiska och militära stormakter vars stjärnor skjuter i höjden: Ryssland, Indien och Kina.

Att betänka inte minst i dessa tider av ekonomiskt fritt fall och kommande transportbehov: det israeliska företaget Better Place ligger långt framme i utvecklingen av inte bara bilar utan en helt integrerad infrastruktur för serieproducerade personbilar som drivs med el. Världens främsta utvecklare och tillverkare av hypermoderna, högeffektiva batterier för bland annat drivning av fordon, BYD Co, ligger i Kina.

Och såväl Kina som Ryssland och Indien utgör en enorm framtida marknad för persontrafik och godstransport. Behoven och möjligheter förenar. Amerikanska GM och Ford, å andra sidan, drar ner hela USA i fördärv. Ett fördärv som är symptomatisk för hela det amerikanska synsättet.

Om några dagar åker den israeliska premiärminister Benjamin Netanyahu till USA för överläggningar med President Obama. Situationen uppfattas som så prekär att Israel för första gången i dess historia har tagit det extraordinära steget att ge landets president, Shimon Peres, i uppdrag att åka i förväg för att om möjligt mjuka upp Obamas inställning. Peres har ett formidabelt rykte som diplomat och han är varmt omtyckt över i stort sett hela världen. Men inte ens han kan åstadkomma mirakel.

Den judeo-kristna teologin säger att när Jesus – som av judarna anses som en viktig profet – föddes, uppvaktade tre visa män från öster honom och därigenom riktade omvärldens uppmärksamhet på honom.

I Israel idag står landets framtid till tre stjärnor som också de kommer från öst: Indien, Kina och Ryssland.

Det är dags att lämna det sjunkande skeppet USA, medan USA fortsätter att göra allt intimare affärer med den ena hårdföre islamistregim efter den andra. Risken är att de sjunker tillsammans.

Netanyahus ansvar är att se till att västvärlden inte drar ner Israel i virvlarna. Han får kasta ankar i öst.

På engelska:
Ynet, Daniel Pipes, Barry Rubin, Haaretz, Haaretz2, JPost,

På svenska:
FiM, SapereAude, IsraeliSverige, MEAktualia, Dick Haas, Erixon, MXp, Boccara, Gudmundson, Mats Tunehag,

Från denna blogg:
IM1, IM2, IM3,