Posts Tagged ‘Förintelsen’

Bokrecension: Demonisering av Israel och judarna

Tisdag, September 17th, 2013

”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna)

Av Manfred Gerstenfeld

Ingen analys av Mellanöstern, Israel, sionism eller judar är egentligen någonsin aktuell.

Av det enkla skälet att händelserna i Mellanöstern har en tendens att ske med sådan fart att gårdagens kliniska analys är dagens föråldrade rapport.

Dr Manfred Gerstenfeld, tidigare styrelseordförande för Jerusalem Center for Public Affairs, JCPA, bör därför lovordas för hans bok ”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna). Han gör inte anspråk på att ha producerat en slutgiltig analys av situationen som Israel och världens judar står inför. Snarare erbjuder han inträngande insikter i hur lokala händelser, regionala attityder och globala uppfattningar påverkar vår förståelse av den judiska staten och av judar i allmänhet.

Allt sett genom individers ögon i olika länder och från varierande perspektiv i olika delar av världen.

Åsikterna som uttrycks ger oss judiska, kristna och muslimska perspektiv. De är sekulära, religiösa och allt däremellan. De spänner över Asien, Europa och Amerika. De diskuterar juridiska spetsfundigheter, etiska dilemman och psykologisk analys. De handlar om det tabubelagda ämnet muslimer som driver bort de kristna från Kristendomens födelseplats i området som kontrolleras av den Palestinska Myndigheten – etnisk rensning, med andra ord. De berör ämnen som medias förvrängning och rollen som spelas av de ofta försåtligt kallade icke-statliga organisationerna (NGOs), som på något sätt verkar få betydande statlig finansiering från vissa EU medlemsländer, i synnerhet Sverige. Antisemitism, terrorism och Förintelsen finns alla med.

Detta oerhört intressanta arbete presenteras i form av 57 korta intervjuer med detaljerade referenser. Varje presentation är två till fyra sidor lång och alla ger oss en tydlig bild av ett land, en kultur, en attityd.

den senaste tidens händelser i Syrien och Iran verkar förvisa den amerikanske presidenten Barack Hussein Obama till åskådarplats och skjuter fram den ryske presidenten Putin till den politiska och strategiska framkanten, så är Mellanösterns framtid i allas åtanke. Man kan inte nog betona detta – President Obama verkar ha slösat bort USAs moraliska, ekonomiska och strategiska makt och har lyckats lyfta upp en krossad före detta rival, Ryssland, till maktens topp. Som vanligt utgör Israel den enda stabila politiska kraften i Mellanöstern, den enda fungerande demokratin och det enda land dit krigsförande syrier vet att de kan få medicinsk vård – gratis och utan hänsyn till att Syrien faktiskt ligger i krig med Israel. Den judiska staten förblir konsekvent en moraliskt driven demokrati, en multikulturell och mångfaldig smältdegel av etniciteter, religioner, politisk uppfattningar och inte endast ett regionalt utan verkligen ett globalt ekonomisk kraftpaket.

Inte minst tack vare dess massiva gasfyndigheter och diskussioner om en integrerad båt-tågförbindelse från Röda Havets hamnstad Eilat till Medelhavshamnstaden Ashdod, om samtalen med kineserna om dess konstruktion förverkligas. En sådan länk skulle i stort sett kringgå det alltmer orosfyllda Egypten och dess Suez kanal och dra om den globala fraktrutten för all framtid. Allt som allt föreligger det en reell risk för en stor regional, ekonomisk, strategisk och politisk omgruppering om USA fortsätter att förlora mark och kraftfulla ekonomiska och militära makter som Ryssland, Kina och Indien fortsätter att växa sig starka. Grundbulten, vägkorsningen som förbinder alla dessa strömningar, verkar som så ofta vara Israel. Och det som rör Israel rör också judarna.

Dr Gerstenfelds bok är desto mer anmärkningsvärd eftersom den tar ett steg tillbaka från dessa och andra aktuella händelser som utspelar sig i nuet och fokuserar istället på kulturer och perspektiv som formar attityder till den judiska staten Israel och judar i allmänhet.

Demonizing Israel and the Jews” borde vara obligatorisk läsning för alla ambassader världen över. Ett gratisexemplar borde skickas till Vita Huset. Kreml verkar redan har tagit till sig innehållet i boken och de skrämmande inblickar den ger oss.


Onsdag, November 28th, 2012

Snart kommer Sverige att rösta för att uppgradera ”Palestinas” status hos FN.

Detta för att gagna Abbas och hans Fatahregim i Ramallah.

här säger Fatah är deras mål. Citaten kommer ordagrant från Fatahs egen programförklaring:

Artikel (12)

Complete liberation of Palestine, and eradication of Zionist economic, political, military and cultural existence.

Artikel (19)

Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People’s armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Ordet ”eradication” betyder ”utrotning”, ”existence” betyder ”existens”. Detta röstar Sverige FÖR.

Ordet ”uproot” betyder ”att göra rotlös”, att rycka upp Israel med rötterna så det dör. Detta röstar Sverige FÖR.

Frasen ”unless the Zionist state is demolished” betyder ”tills den sionistiska staten (dvs Israel) är förintad”. Detta röstar Sverige FÖR.

Utrotning. Rycka upp människor med rötterna och lämnar dem för döden. Förintelse. Låter något av detta bekant? Alls? Kan de svenska riksdagspartierna modern historia? Kan de engelska, eller ens svenska?

Sitter du fortfarande bekvämt och ojar dig, eller gör du något åt det? SPRID detta!!!

Hela Fatahs konstitution:

Stefan Lindmarks tal, Kristallnatten, i Göteborgs synagoga

Onsdag, November 14th, 2012

Här kommer det tredje av de tre talen som hölls lördag 10 november 2012 vid åminnelseceremonin för Kristallnatten, Göteborgs synagoga.

Vi var måna om att evenemanget skulle hållas helt i Göteborgs Judiska Församlingens regi, som motvikt till det ökande trycket från diverse antisemitiska, anti-israeliska och antidemokratiska organisationer som i stigande takt har kapat denna stora judiska tragedi för egna dunkla politiska vinningar.

Stefan Lindmark höll ett gripande tal om både sin egen mammas överlevnad i spåret av den Förintelse som Kristallnatten inledde, och den store svenske hjälten Raoul Wallenberg som i år hade fyllt 100 år om han levat.

Stefans tal:

Till Åminnelse av Kristallnatten

Tal av Stefan Lindmark 10 november 2012

Vi har nu lyssnat till ledmotivet ur filmen Schindler’s List. Schindler’s List handlar om en tysk affärsman, Oscar Schindler, som var medlem i nazistpartiet och som i sin jakt på pengar och framgång åkte till Krakow i Polen under den tyska ockupationen. I det företag han där drev hade han gratis arbetskraft i form av judiska slavarbetare. Efter hand förändrades dock Oscar Schindler och allt eftersom gör han mer och mer och till sist allt, för att rädda sina arbetare undan döden – vilket han också lyckades med. Tillfrågad efter kriget om varför han gjorde det, svarade han att han inte visste; han var bara tvungen att göra det.

I filmen får man se den tyske kommendanten i Krakow tala till sina underofficerare från hästryggen:

Idag skriver vi historia. Denna dag kommer att bli ihågkommen. I åratal framåt kommer ungdomar att förundrat fråga om denna dag. Idag skrivs historia – och ni är en del av den. För 600 år sedan, då judarna på andra ställen i Europa fick skulden för Digerdöden, sa Kasimir Den Store till judarna, att de kunde komma till Krakow. Och de kom. De tog med sig sina ägodelar och slog sig ner i Krakow. De stannade där. Och de blomstrade. I affärer, utbildning, vetenskap och konst. De kom hit med ingenting – de blomstrade och i 600 år har det funnits ett judiskt Krakow. Tänk på det! Ikväll är dessa 600 år bara ett rykte. Det har aldrig hänt. Idag skrivs historia – och ni är en del av den.

Förra året reste jag och min sambo på motorcykel genom Europa för att leta reda på de ställen där kvinnan som en dag skulle bli min mamma, satt i läger under Andra Världskriget. Vi bodde tre nätter i det judiska Krakow av idag – en yta på 200 x 200 meter där nästan inga judar längre bor. Vi upptäckte polska ungdomar som kom dit och förundrat gick omkring – hela deras hållning sa ”Varför? Vart tog de vägen?”. Av de polska judarna, som före kriget bestod av tre miljoner människor, slutade sina de flesta sina dagar fem mil från Krakow, i utrotningslägret Auschwitz-Birkenau. Där kränktes de, mördades och brändes upp – och med dem försvann hela den östeuropeiska judiska historien och kulturen. På frågan om varför krävs lite bakgrund.

På 1920-talet startade den före detta uteliggaren Adolf Hitler, en sekt som sedermera blev till ett politiskt parti, med en bevarad sekteristisk organisation. Denna sekt lyckades till sist gripa makten i Tyskland – med fortsatt bevarad sekteristisk organisation. Sektens gemensamma nämnare var synen på Juden. Det som står emellan det Tusenåriga Riket, alltså fred på jorden, och Kaos är lägre stående mänskliga raser och den enda aktiva av dessa är Juden.

Juden är genetiskt betingad att förstöra, bryta ned, ta över makten och försätta världen i kaos. På samma sätt som tigern inte kan lära sig att äta gräs eller giraffen att äta kött, kan inte Juden förändra sin destruktiva natur. Att eliminera Juden blir därför av nöden tvunget. Adolf Hitler ansåg sig vara utsedd av Gud att göra detta.

Under fram till 1938 instiftades lag på lag vilka inskränkte de tyska judarnas möjligheter att leva ett ordinärt liv. Man utestängde judar från statliga arbeten, de avskedades från universitet, från krigsmakten, från skolor och sjukhus. Giftermål mellan judar och icke-judar förbjöds. Sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar kunde vara straffbart med döden. Och omvärlden teg. Det fanns ingenstans för de tyska judarna att ta vägen. Var de än försökte, tvingades de tillbaka – så även från Sverige.

Den 9 november 1938 kulminerade detta särskiljande av delar av det tyska folket i våldsamheter riktade mot de tyska judarna. Synagogor stacks i brand, hus och affärer förstördes, mängder av människor greps och skickades till koncentrationsläger och många mördades. Detta hände i fredstid i ett land nära Sverige – och världen tittade stillatigande på och lät det ske. De tyska judarnas öde var därmed förseglat.

Den 1 september 1939 startade Andra Världskriget med Tysklands angrepp på Polen. Den tyska krigsmakten ockuperade snabbt i stort sett hela Europa. Orsaken till kriget var givetvis Judarna. I de ockuperade områden utvecklades därefter snabbt tekniker och kunskap i att registrera och samla ihop judarna, transportera iväg dem och avrätta dem i det mördarmaskineri som var kronan på verkat på Hitlers slutliga lösning – utplånandet av den europeiska judenheten.

Den 19 mars 1944 är kvinnan som skulle bli min mamma, Erzsebet Kelemen, 23 år och står på järnvägsstationen i Budapest för att vinka av sin väninna som skulle ta tåget hem till sina föräldrar. För första gången i sitt liv får hon då se en tysk soldat. Denne soldat begär att få se väninnans ID-handlingar innan hon ska stiga på tåget. I de ungerska ID-handlingarna stod religionstillhörigheten dokumenterad och hon fick på grund av detta stiga åt sidan och fördes bort. Erzsebet, kvinnan som skulle bli min mamma, rusade då fram till soldaten och ropade, Vad gör du? Du kan väl inte bara ta henne? Hon ska ju med tåget! – och därmed förseglades även Erzsebets öde.

Den 19 mars 1944 invaderade nazityskland Ungern. Anledningen var uppgiften att utrota den kvarvarande intakta europeiska judiska befolkningen som lokaliserad i Ungern. Juden måste utrotas – detta trots att den sovjetiska armén har laddat längs Ungerns östra gräns, samtidigt som de västallierade förberedde invasionen vid den franska västkusten. Amerikanarna hade invaderat Italien. Men så pass viktigt var alltså utrotandet av judar att tågen prioriterades för transport av människor till utrotningsläger istället för transport av krigsmaterial. På sju veckor genomförde nu det högeffektiva mördandet; ihopsamlandet, ivägskickandet och utplånandet av 432 000 ungerska judar, däribland i stort sett hela min släkt på min mammas sida.

Mammas arbete i Auschwitz-Birkenau var att utanför Krematorium nummer 3 och 4 sortera kläderna från de avrättade människorna. Kläder som sedan skickades till Tyskland. Erzsebet fick här själv bevittna utrotandet av den ungerska judenheten.

Den 7 juli 1944 stiger en 32-årig affärsman och diplomat av tåget i Budapest. Vad i all sin dar kan få en ung svensk att resa till Budapest mitt under brinnande krig? Vad skulle han där att göra – och varför? Namnet på denne unge man var Raoul Wallenberg. Det är i år 100 år sedan han föddes. Han var affärsman, arkitekt, hemvärnsofficer, resvan och talade flytande tyska.

På Bok- och Biblioteksmässan här i Göteborg frågade Eva Hedberg-Borenstein, som stod i den judiska montern på mässan, förbipasserande ungdomar om de visste vem denne Raoul Wallenberg var. Två av fyrtio tillfrågade kände till honom.

Min son som studerar i Chicago säger att de flesta känner till Raoul Wallenberg där – han är ju hedersmedborgare i USA. Den andre hedersmedborgaren efter Sir Winston Churchill. Raoul var utsänd som svensk diplomat, på uppdrag av en judisk amerikansk organisation, för att göra något för de kvarvarande judarna som var instängda i ghettot i Budapest – ca 100 000 människor. Mördandet hade för tillfället gjort paus på grund av en politisk kontrovers och Raoul sa att han skulle försöka slita så många människor som möjligt ur mördarnas klor. Men i princip hade ingen lyckats göra någonting i Europa för judarnas sak – så väl organiserade var tyskarna. Så hur gick han tillväga?

Vi går tillbaka i tiden, till tiden för judarnas befrielse från slaveriet i Egypten. Den judiske ledaren, Mose, stod med ett slavfolk beredda att gå in i sitt land. Han skickade in 10 spanare med uppgift att ta reda på vad som var gott och vad som var ont. Spanarna återkom så småningom och var överväldigade av fiendens styrka. De menade att det skulle vara omöjligt att bosätta sig i detta land. Och för detta besked straffade Mose dem. Varför?

Varför straffade han dem? Jo, för att de tog hoppet från dem, de tog de hoppet från ett folk i slaveri. Detta slavfolk tvingades därefter att tillbringa 40 år i öknen, så att en ny generation skulle växa fram, en generation som inte var präglad av hopplöshet.

Vad gjorde Raoul Wallenberg inför den största och effektiva krigsmakt som någonsin har funnits? Han insåg att myntet har två sidor – det som är dess styrka kan också vara dess svaghet. Han insåg att byråkrati och tron på auktoritet var fundamenten i tyskarnas organisation. Så han vände detta emot dem. Och när han gjorde detta gav han hoppet tillbaks till 100 000 ungerska dödsdömda judar. Det hopp som de överlevande sedan byggde upp sina söndertrasade liv med.

Raoul Wallenberg tryckte upp något han kallade ”skyddspass”; slog stämplar på och sa att innehavarna av dessa pass stod under svenskt beskydd enligt svensk lag. Tillverkandet av dessa pass gick så fort att det svenska riksvapnet med tre kronor hamnade upp och ner – men det var det ingen som märkte. Han utnyttjade sina kunskaper som officer och sin flytande tyska och fick många nazister att bli knäsvaga av respekt för hans auktoritet. Han köpte hus där judarna kunde härbärgeras. De ungerska judarna trodde inte det var sant – det fanns någon som brydde sig. Varför?

Han gav hopp och kraft tillbaka. Men Raoul Wallenberg greps sedan av sovjetiska krigsmakten, fördes till Moskva och avrättades förmodligen där 1947, anklagad för spioneri. Den svenska politiska ledningen brydde sig inte. De goda relationerna med diktatorn Stalin var för värdefulla för att offra. Vem bryr sig om en ung svensk som räddade livet på ett förslavat folk i Budapest? Det är därför ni inte känner till Raoul Wallenberg. Raoul Wallenberg, som är ett exempel på civilkurage som alla människor skulle ha nytta av i sin vardag. Att våga stå upp för den som är svag, den som mobbas, enbart för att det måste göras – och sedan vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Slutligen: Under åren 1990 till 1995 jobbade jag som sjuksköterska på flera olika svenska flyktingförläggningar. Sjukvården var på den tiden lokaliserad på förläggningarna. Jag har personligen talat med hundratals asylsökande från samtliga länder i Mellersta Östern. De flesta av dem fick stanna, vilket betyder att Sverige erkänt deras rätt till skydd ifrån de förtryckarregimer som på de mest barbariska sätt har kränkt deras mänskliga rättigheter. Det enda land jag aldrig träffat någon asylsökande från, är staten Israel. Varför?

Svaret är att Israel är den enda demokratin i Mellersta Östern – den enda demokratin i ett hav av förtryck. Israel är det enda land i Mellersta Östern där judar, muslimer, kristna, druser, ba’hai och övriga lever i frihet. Denna frihet gör att ingen tvingas därifrån. Trots detta är hatet och hoten mot denna lilla stat, i samma storlek som Jokkmokks kommun, gigantiska. Propagandan mot Israel är överväldigande. Det saknar alla proportioner. Det är inte politiskt korrekt att sätta in händelser i sitt rätta sammanhang. De mörka molnen hopar sig allt mer över Israel. Iran är ihärdiga i sina försök att skaffa kärnvapen som de lovar att fyra av mot Israel, och deras bundsförvanter Hamas i Gaza, och Hezbollah i Libanon lyder under dem – vad är syftet med allt detta? Jo, utplånandet av staten Israel. Ett massmord på landet Israels invånare – utrotandet av judar, muslimer, kristna och övriga. En andra Förintelse, Gud förbjude. Och världen tittar förundrat på.

Så – vi glömmer aldrig dig, Raoul Wallenberg, som gav ditt liv för oss och gav hoppet tillbaks. Vi glömmer aldrig dig, Oscar Schindler. Vi glömmer aldrig er som led och dog för att ni var judar – inte för något ni hade gjort. Vi står bakom dig, landet Israel. Vi säger som Liverpool-fansen, som alltid står bakom sitt lag, i vått och torrt, ”You’ll Never Walk Alone”. Och glömmer vi Kristallnatten – så glömmer vi allt detta.