Posts Tagged ‘demokrati’

Gulan Avci talade inför Samfundet Sverige-Israel i Göteborg

Tisdag, December 10th, 2013

Måndag den 9 december gästades Samfundet Sverige-Israel i Göteborg av Gulan Avci.

Ytterligare en av dessa fantastiskt principfasta, klartänkta, orädda och engagerade kvinnor som alla har något gemensamt trots att de representerar olika yrken, olika politiska strömningar, olika åldrar: de är kurder. Man tänker naturligtvis på demokratiivrare som Gulan, Dilsa Demirbag-Sten, Nalin Pekgul med flera.

Gulan kom för att tala inför Samfundets medlemmar om hur det är att vara kurd, muslim – och Israelvän. I ett Sverige som på många sätt verkar mer fanatiskt anti-israelisk än många muslimska länder.

Hon talade om de historiska band som länkar samman både judar och kurder, om de tysta samarbeten mellan den judiska staten och den tyvärr ännu inte existerande kurdiska staten.

Det är märkligt att lilla Sverige, befolkning 9 miljoner, har en lat, förblindad mediekår och en inskränkt politisk ledning som är totalt fokuserade på 4 miljoner palestinsk-arabiska flyktingar (ursprungligen 650,000 flyktingar som vuxit till dagens 4 miljoner tack vare särskilda FN-organ vars enda syfte är att säkerställa att de palestinska araberna i evighet förblir flyktingar, med bland annat massivt finansiellt stöd från Sverige för detta ädla ändamål). De palestinska araberna kräver en huvudstad i den judiska statens huvudstad Jerusalem samt inflyttningsrätt i den judiska staten Israel. Detta stödjer Sverige helhjärtat och har bekostat de palestinska arabernas krav, kosta vad det kosta vill – hittills flera miljarder.

Ändå har Sveriges inblandning i frågan inte resulterat i några som helst framsteg i det tilltänkta judenrein Palestina annat än allt mer raffinerade palestinska raketer och självmordsbomber. Ingen palestinsk demokrati, inget slut på antisemitisk indoktrinering från palestinsk-arabiska politiker, religiösa ledare eller medier, ingen palestinsk-arabisk industriell infrastruktur, inget slut på korruption, inget slut på förtryck mot oliktänkande eller människor med olika religioner, inget slut mot kvinnoförtryck.

Samma Sverige har inte ägnat Kurdistan, befolkning 40 miljoner, en bråkdel av samma intresse, inte en bråkdel av samma finansiella investering. Men kurderna, åtminstone i Irak, blomstrar nu som aldrig förr (mycket tack vare en tidigare upprättad skyddszon ledd av USA och genom åren tack vare bland annat israelisk hjälp i frågor som rör jordbruk, bevattning, säkerhet, industriell infrastruktur med mera).

Ändå står den kurdiska nationen fortfarande utan en stat, utan en huvudstad, utan någon som för deras talan i FN. Kurdernas historia har varit kantad av etnisk rensning, folkmord, tvångsförflyttning, hårt diskriminerande lagstiftning som syftade till att krossa varje spår av kurdisk identitet – till och med det kurdiska alfabetet har förbjudits! Framför allt, men långt ifrån enbart, i Turkiet. Samma trend har noterats i det nu sönderfallande Syrien, det av President Obama oförklarligt nog förstärkt Iran, och det Irak som befriats från Saddam Husseins tyranni av tidigare amerikansk president Bush.

Låter inte detta systematiska förtryck bekant på något sätt? Tänk tillbaka några decennier och ett rasistiskt Nazistyre i Tyskland och det strategiskt tysta Europa medan judarna och andra minoriteter gick makabra öden till mötes?

Europa är än idag strategiskt tyst om kurdernas öde – man är handfallen inför diktaturen i Assads Syrien; man hoppas på lukrativa kontrakt med den fundamentalistiska regimen i Iran och är dessutom rädd för den terror de fanatiska mullorna i Teheran då och då iscensätter mot västvärlden; Irak är en säkerhetsmässig mardröm; och Turkiet är man alldeles för rädd för att ta itu med – samma EU som så starkt fördömer Mellanösterns enda demokrati Israel tar inte ens upp frågan om Turkiets illegala invasion, ockupation och etniska rensning på EU medlemsland Cypern – än mindre Turkiets historiska folkmord mot såväl kurder som armenier eller den turkiska regimens pågående diskriminering mot landets egen kurdiska befolkning.

Det var ett privilegium att höra Gulan Avci tala om så många frågor som rörde kurdernas situation, Israel, demokrati, integration i Sverige samt antisemitism och alla andra former av rasism som tyvärr starkt präglar delar av det svenska samhället – samtidigt som våra medier och politiska ledare tiger.

Teg gjorde däremot inte Gulan Avci igår. Ytterligare en av dessa märkligt klartänkta, rakryggade, principfasta demokratianhängare med kurdisk bakgrund.

Kvinnor, dessutom, i ett Sverige som jämt påstår sig ha högt i tak i frågor som rör medmänsklighet, jämställdhet mellan könen och lika rättigheter för alla men där man med facit i hand kan se att Sverige faktiskt är rätt selektiv när det gäller vilka tak man väljer att höja.

Vakna Sverige – 4 miljoner palestinska araber i all ära, men när tänker Sverige ägna världens 40 miljoner kurder en tanke, än mindre arbeta för kurdernas rättigheter?

Inget pris är för högt

Tisdag, Oktober 18th, 2011

Den judiska staten Israel vaknar till blandade känslor idag.

I Israel idag är det mycket stor glädje över att den av terroristorganisationen Hamas olagligt kidnappade 19-årige Gilad Schalit äntligen släppts fri. Schalit har under fem års tid hållits under obeskrivligt inhumana villkor i Gazaremsan.

Han kidnappades, blott 19 år gammal, från inuti Israel och har hållits isolerad utan besök från Röda korset, Amnesty International, EU (Schalit har både israeliskt och franskt (=EU) medborgarskap), eller FN. Under samma tid har Röda korset, Amnesty International, EU och FN pumpat in miljarder dollar till Gazaremsan trots att Gilad Schalits mest fundamentala mänskliga rättigheter har trampats under fot av Gazaremsans islamistiska härskare. Dessa internationella organisationer förklarar denna egendomiga generositet med att Gazabornas mänskliga rättigheter inte får äventyras.

Den kidnappade Gilad Schalits mänskliga rättigheter, å andra sedan, fanns inte ens på deras dagordning.

Förstå det om du kan.

Israeler idag ger samtidigt uttryck för smärta, lidande, oro och faktiskt även ilska över att 1027 dömda terrorister, mördare och massmördare har släppts fri i utbyte mot Gilad Schalit. Beslutet att frigöra dessa terrorister, vissa bara i tonåren, har varit oerhört kontroversiellt i den judiska staten. Trots att alla håller med om att Schalits liv är värt att rädda oavsett priset, är det många som anser att ”oavsett priset” även innebär per automatik att fler israeler kommer att kidnappas av islamistiska terrorister – och Hamas säger stolt att de kommer att göra precis detta. ”Oavsett priset” anses av många vara ett alldeles för högt pris – inte för att rädda livet på Gilad Schalit, utan snarare för det farliga prejudikat det innebär gällande framtida terrorism.

En hel massa nonsens förekommer i medierna om hur oacceptabelt det är att Israel fängslar tonårsterrorister. Som om åldern är någon sorts automatisk passersedel förbi fängelset i sällskapsspelet Monopol. Terrorism är inget sällskapsspel. Om du använder en bomb, skjutvapen eller stora stenar med avsikt att döda oskyldiga civila för att tillmötesgå någon sorts befängd jihadist vilja att driva igenom din politiska eller relgiösa dagordning, är du en terrorist. Punkt slut. En bomb är ett dödligt vapen. Så också en pistol. Så också en sten.

En ”sten”? Vi pratar här inte om söta kiselstenar eller glimrande vitt grus som man anävnder hemma iträdgården som dekoration. Vi pratar stenbumlingar. Dödliga vapen när de slungas med kraft mot en mjuk människokropp eller mot någons bräckliga skalle. De är dödliga vapen, och de används medvetet som dödliga vapen. Åldern på den beväpnade terroristen – vars aktioner underblåses av religiös extremism och ond, rasistisk anti-Semitism som sprids från moske, radio, TV och klassrum – är fullständigt irrelevant. Om du dödar eller medvetet försöker döda oskyldiga civila för att föra fram din egen politiska och/eller religiösa dagordning, är du en terrorist och ska få ditt straff – alldeles oavsett du är en tonårig rasist, en medelålders jihadist eller en sextioårig bombmakare.

nog med idiotiska ursäkter. En terrorist är en terrorist – oavsett hans eller hennes ålder, kön, religion eller nationalitet. Begå brottet – och betala priset. Det finns förstås avvikande röster – som till exempel Mahmud Abbas, President på Västbanken. Abbas hyllar de frigivna terrorister som ”martyrer”, men har inte ett enda ord om deras hundratals oskylidga civila offer. men å andra sidan var offren bara judar så det kan man väl förstå, eller hur?

Tisdag 18 oktober 2011 i Israel – en dag av ilska, sorg, ånger och oro över framtiden.

Men framför allt en dag av glädje över att Gilad Schalit äntligen kommit hem. Efter det att ett fruktansvärt pris har betalats – med tanke på de fem år av lidande för honom och med tanke på de drygt tusen terrorister som nu återanslutar sig till sin sedvanliga dödsbringande jihadiverksamhet – en verksamhet som till syvende och sist finansierats av världssamfundet.

stort tack Röda korset, tack Amnesty International, tack FN och EU. Människor med en tro på demokrati, människor som tror på principfasthet, laglydande medborgare världen över vet vd du representerar: inget, absolut ingenting.

Ingenting, det vill säga, förutom de massiva löner ni får varje månad – finansierade av människor med en tro på demokrati, människor som tror på principfasthet och laglydande medborgare världen över.

Det får en att tänka, eller hur?

Här är fakta, dra dina egna slutsatser

Onsdag, Mars 23rd, 2011

Inga kommentarer idag, bara fakta. Läs, begrunda, och dra egna slutsatser om var medmänsklighet står att finnas och var systematiserad brutalitet är en del av den regeringsstödda och EU-finansierade vardagen.

Bloggen Tundra Tabloids har en intervju med sergeant Edi Itelman, den israeliska militära ambulanssjukvårdaren som kom till byn Itamar i de omtvistade områdena efter den palestinska massakern på fem medlemmar i den israeliska familjen Fogel, föräldrar samt tre barn 11 år, 3 år samt 3 månader.

Bloggen IsraelISverige har en enkel sammanställning som jämför två tyranner, Hamas och Gaddafi, och ger en strukturerad analys av hur olika omvärlden behandlar båda dessa terroristregimer. Samma ämne behandlas i en tidigare post på denna blogg.

Än idag regnar missiler ner på israeliska civila, avfyrade av Hamas i Gazaremsan. För att förstå hur rivaliteten mellan Fatah och Hamas per definition alltid kräver judiskt blod i ett slags medeltida ritual, läs följande artikel i Commentary Magazine.

För att förstå varifrån vapnen kommer - och varför – läs om Irans leveranser av allt mer sofistikerade vapen till både Hizbollah norr om Israel och Hamas söder om Israel.

Och så avslutas denna bloggpost med nyheter om ytterligare en räddningsaktion utförd av israeliska militära ambulanssjukvårdare, även den i de omtvistade områdena, men med skillnaden att den israeliske militära sjukvårdaren korpral Haim Levine här lyckades rädda livet på både den palestinska mamman och hennes nyfödda flicka, som fick namnet ”Jude” som tacksamhetsgest. Detta skedde mitt under ”Israeli Apartheid Week” – den internationella hatfest mot den judiska staten som tycks engagera många i västvärlden men som inte de lokala palestinska araberna vill befatta sig med.

Palestinier som slaktar sovande judiska spädbarn, israeler som räddar livet på palestinska spädbarn. Inom loppet av några få timmar, ett par kilometer från varandra i de omtvistade områdena. Missiler som regnar ner på judiska civila, judiska civila som flyger till Japan för att hjälpa nödlidande efter den ödesdigra jordbävningen och tsunamin.

Hur svårt ska det egentligen vara att välja sida i denna civilisationens kamp för överlevnad? Någon som fortfarande tvivlar på vilka slutsatser man ska dra?