Posts Tagged ‘demokrati’

Utebliven kritik bygger ett segregerat samhälle

Fredag, April 29th, 2016

Läs den utmärkta artikel i Sydsvenskan av Pernilla Ouis. Det handlar om den konsekvent uteblivna kritiken av fanatiska muslimer i Sverige.

Precis så är det.

Det segregerade samhället som vi tyvärr numera fått är inte ett resultat av att svenskar inte tycker om muslimska invandrare.

Det är ett resultat av att svenska medier och politiker konsekvent vägrat att underställa muslimska invandrare exakt samma krav som alla andra.

Att särbehandla samhällsgrupper utifrån etnicitet/religion är rasism. Kanske ett slags välmenande rasism, men rasism icke desto mindre. Och ett rasism med samma förödande resultat som den mest brutala former av öppen rasåtskillnad.

När det gäller rasism, är det inte avsikterna som räknas utan resultaten. Och resultaten är exakt likadana: segregering. Ett segregerat samhälle där vakuumet som lämnas av rädda och okunniga politiker och medier snabbt fylls av människor med dunkla motiv.

Islamisterna bland våra invandrare har tacksamt kapitaliserat på denna svaghet. Med vissa politikers och mediers ibland tysta, ofta aktiva, medgivande.

Slutresultatet är ett segregerat samhälle – men ett segregerat samhälle framkallat av islamister med ett rasistiskt, elitiskt perspektiv där medmänsklighet inte ryms.

Att inte våga kritisera ett samhällsgrupp just på grund av dess etnicitet/religion är alltid dömt att misslyckas. Visst är det våra oerhört svaga, principlösa politikers och mediers fel att de konsekvent vägrat utöva denna kritik – men de har faktiskt skrämts till tystnad av islamisterna.

Och där har vi adressen för vår kritik. De moderata muslimska samfunden som under en följd av år inte velat eller vågat öppet särskilja sig själva från islamisterna, extremisterna. Resultatet är att hela samhällsgrupper ställs utanför.

grund av utebliven kritik.

Kommer våra politiker och medier att dra lärdom av detta, ge det nödvändiga stödet till de muslimska samfunden och ta initiativet genom att såväl stödja de moderata krafterna och starkt kritisera fanatikerna? De moderata muslimska samfunden måste få se i praktiken att de får samhällets stöd, annars kommer de aldrig att våga ta fajten själva.

Det är upp till samhället – våra politiker och medier.

Och det hela börjar med rätten att utöva kritik. Inte på hela samhällsgrupper utan på dem som förtjänar det.

Öppet. Utan rädsla. Fullt beredd på de eventuella konfrontationer som kanske följer – och lika fullt övertygade om att de konfrontationer måste vinnas av det demokratiska samhället.

För det öppna samhällets demokratiska värderingar. Värderingar som utan åtskillnad, utan segregering, måste få tillämpas på alla i samhället.

Sverige ligger i krig med Israel – fråga det svenska utrikesministeriet

Onsdag, Mars 4th, 2015
Är det svenska utrikesministeriet en del av det numera ”erkända Palestinas” inrikesministerium?
”Praktiktjänsterna kommer att ha inriktning på arbetsuppgifter med anknytning till rapportering om israelisk inrikes- och utrikespolitik och mänskliga rättigheter inklusive genderfrågor samt arbetsuppgifter relaterade till information och offentlig diplomati och rapportering om israelisk ekonomi, handels-,  kultur- och Sverigefrämjande.”
Excuse me? Svenska ambassaden i ett främmande land med vilket Sverige har diplomatiska relationer tar alltså för givet att man behöver övervaka de mänskliga rättigheterna och genderfrågor i landet?
Fråga: När utlyser svenska utrikesministeriet motsvarande praktikplatser i Saudiarabien, Iran, Egypten, Libyen, Ryssland, Kina med flera, med brasklappen att efterföljande av de mänskliga rättigheterna samt genderfrågor ingår i arbetsbeskrivning? Har svenska utrikesministeriet dessa krav för praktikplatser i London, Washington och Paris?
Eller är det endast – ENDAST – den judiska staten som selekteras för sådan särbehandling, att man tar för givet att dessa frågor ens behöver speciell övervakning?
Det verkar som om Sverige, på den politiska och massmediala nivån, faktiskt ligger i krig med Staten Israel. Tack och lov är svensk polis inklusive SÄPO och svensk militär långt mer verklighetsförankrade, men vad gäller Sveriges politiska elit och våra medier, är kriget mellan länderna redan i full gång.
Förslag: skicka förfrågningar till ambassaden samt utrikesministeriet om varför just Israel – och ENDAST Israel – väljs ut för detta förnedrande och fullständigt onödiga särbehandling. Medan motsvarande krav inte finns för länder med dokumenterade, rutinmässiga brott mot de mänskliga rättigheterna.
För så, egentligen, fungerar rasismen i praktiken: man institutionaliserar en kultur av negativ särbehandling för ett visst folk/en viss religion. I detta fall den judiska staten Israel. Den enda demokratin i regionen, det enda landet i regionen där alla religionerna är skyddade enligt lag, och det enda landet i hela Mellanöstern där antalet kristna och shiamuslimer faktiskt växer. Och där lagen garanterar lika behandling av alla oavsett religion, kön, politisk hemvist, etnicitet, ålder,hudfärg och sexuell preferens. Även inom militären.
När svenska ambassaden och utrikesministeriet fått ungefär 1000 sådana brev med krav om svar, artigt men bestämt formulerat, tror jag att budskapet når fram.
Och sedan borde det följas upp av ytterligare 10 000 liknande brev för att driva hem budskapet.
För med ambassadens särbehandling av Israel är det uppenbart att svenska utrikesministeriet redan ligger i krig med den judiska staten.
Några tusen brev från de av oss som fortfarande tror på demokrati och lika rättigheter för alla oavsett religion och etnicitet utgör ett billigt och fredligt vapen mot att detta svenska krig trappas upp ytterligare.

Gulan Avci talade inför Samfundet Sverige-Israel i Göteborg

Tisdag, December 10th, 2013

Måndag den 9 december gästades Samfundet Sverige-Israel i Göteborg av Gulan Avci.

Ytterligare en av dessa fantastiskt principfasta, klartänkta, orädda och engagerade kvinnor som alla har något gemensamt trots att de representerar olika yrken, olika politiska strömningar, olika åldrar: de är kurder. Man tänker naturligtvis på demokratiivrare som Gulan, Dilsa Demirbag-Sten, Nalin Pekgul med flera.

Gulan kom för att tala inför Samfundets medlemmar om hur det är att vara kurd, muslim – och Israelvän. I ett Sverige som på många sätt verkar mer fanatiskt anti-israelisk än många muslimska länder.

Hon talade om de historiska band som länkar samman både judar och kurder, om de tysta samarbeten mellan den judiska staten och den tyvärr ännu inte existerande kurdiska staten.

Det är märkligt att lilla Sverige, befolkning 9 miljoner, har en lat, förblindad mediekår och en inskränkt politisk ledning som är totalt fokuserade på 4 miljoner palestinsk-arabiska flyktingar (ursprungligen 650,000 flyktingar som vuxit till dagens 4 miljoner tack vare särskilda FN-organ vars enda syfte är att säkerställa att de palestinska araberna i evighet förblir flyktingar, med bland annat massivt finansiellt stöd från Sverige för detta ädla ändamål). De palestinska araberna kräver en huvudstad i den judiska statens huvudstad Jerusalem samt inflyttningsrätt i den judiska staten Israel. Detta stödjer Sverige helhjärtat och har bekostat de palestinska arabernas krav, kosta vad det kosta vill – hittills flera miljarder.

Ändå har Sveriges inblandning i frågan inte resulterat i några som helst framsteg i det tilltänkta judenrein Palestina annat än allt mer raffinerade palestinska raketer och självmordsbomber. Ingen palestinsk demokrati, inget slut på antisemitisk indoktrinering från palestinsk-arabiska politiker, religiösa ledare eller medier, ingen palestinsk-arabisk industriell infrastruktur, inget slut på korruption, inget slut på förtryck mot oliktänkande eller människor med olika religioner, inget slut mot kvinnoförtryck.

Samma Sverige har inte ägnat Kurdistan, befolkning 40 miljoner, en bråkdel av samma intresse, inte en bråkdel av samma finansiella investering. Men kurderna, åtminstone i Irak, blomstrar nu som aldrig förr (mycket tack vare en tidigare upprättad skyddszon ledd av USA och genom åren tack vare bland annat israelisk hjälp i frågor som rör jordbruk, bevattning, säkerhet, industriell infrastruktur med mera).

Ändå står den kurdiska nationen fortfarande utan en stat, utan en huvudstad, utan någon som för deras talan i FN. Kurdernas historia har varit kantad av etnisk rensning, folkmord, tvångsförflyttning, hårt diskriminerande lagstiftning som syftade till att krossa varje spår av kurdisk identitet – till och med det kurdiska alfabetet har förbjudits! Framför allt, men långt ifrån enbart, i Turkiet. Samma trend har noterats i det nu sönderfallande Syrien, det av President Obama oförklarligt nog förstärkt Iran, och det Irak som befriats från Saddam Husseins tyranni av tidigare amerikansk president Bush.

Låter inte detta systematiska förtryck bekant på något sätt? Tänk tillbaka några decennier och ett rasistiskt Nazistyre i Tyskland och det strategiskt tysta Europa medan judarna och andra minoriteter gick makabra öden till mötes?

Europa är än idag strategiskt tyst om kurdernas öde – man är handfallen inför diktaturen i Assads Syrien; man hoppas på lukrativa kontrakt med den fundamentalistiska regimen i Iran och är dessutom rädd för den terror de fanatiska mullorna i Teheran då och då iscensätter mot västvärlden; Irak är en säkerhetsmässig mardröm; och Turkiet är man alldeles för rädd för att ta itu med – samma EU som så starkt fördömer Mellanösterns enda demokrati Israel tar inte ens upp frågan om Turkiets illegala invasion, ockupation och etniska rensning på EU medlemsland Cypern – än mindre Turkiets historiska folkmord mot såväl kurder som armenier eller den turkiska regimens pågående diskriminering mot landets egen kurdiska befolkning.

Det var ett privilegium att höra Gulan Avci tala om så många frågor som rörde kurdernas situation, Israel, demokrati, integration i Sverige samt antisemitism och alla andra former av rasism som tyvärr starkt präglar delar av det svenska samhället – samtidigt som våra medier och politiska ledare tiger.

Teg gjorde däremot inte Gulan Avci igår. Ytterligare en av dessa märkligt klartänkta, rakryggade, principfasta demokratianhängare med kurdisk bakgrund.

Kvinnor, dessutom, i ett Sverige som jämt påstår sig ha högt i tak i frågor som rör medmänsklighet, jämställdhet mellan könen och lika rättigheter för alla men där man med facit i hand kan se att Sverige faktiskt är rätt selektiv när det gäller vilka tak man väljer att höja.

Vakna Sverige – 4 miljoner palestinska araber i all ära, men när tänker Sverige ägna världens 40 miljoner kurder en tanke, än mindre arbeta för kurdernas rättigheter?