Den judiska staten Israel vaknar till blandade känslor idag.
I Israel idag är det mycket stor glädje över att den av terroristorganisationen Hamas olagligt kidnappade 19-årige Gilad Schalit äntligen släppts fri. Schalit har under fem års tid hållits under obeskrivligt inhumana villkor i Gazaremsan.
Han kidnappades, blott 19 år gammal, från inuti Israel och har hållits isolerad utan besök från Röda korset, Amnesty International, EU (Schalit har både israeliskt och franskt (=EU) medborgarskap), eller FN. Under samma tid har Röda korset, Amnesty International, EU och FN pumpat in miljarder dollar till Gazaremsan trots att Gilad Schalits mest fundamentala mänskliga rättigheter har trampats under fot av Gazaremsans islamistiska härskare. Dessa internationella organisationer förklarar denna egendomiga generositet med att Gazabornas mänskliga rättigheter inte får äventyras.
Den kidnappade Gilad Schalits mänskliga rättigheter, å andra sedan, fanns inte ens på deras dagordning.
Förstå det om du kan.
Israeler idag ger samtidigt uttryck för smärta, lidande, oro och faktiskt även ilska över att 1027 dömda terrorister, mördare och massmördare har släppts fri i utbyte mot Gilad Schalit. Beslutet att frigöra dessa terrorister, vissa bara i tonåren, har varit oerhört kontroversiellt i den judiska staten. Trots att alla håller med om att Schalits liv är värt att rädda oavsett priset, är det många som anser att ”oavsett priset” även innebär per automatik att fler israeler kommer att kidnappas av islamistiska terrorister – och Hamas säger stolt att de kommer att göra precis detta. ”Oavsett priset” anses av många vara ett alldeles för högt pris – inte för att rädda livet på Gilad Schalit, utan snarare för det farliga prejudikat det innebär gällande framtida terrorism.
En hel massa nonsens förekommer i medierna om hur oacceptabelt det är att Israel fängslar tonårsterrorister. Som om åldern är någon sorts automatisk passersedel förbi fängelset i sällskapsspelet Monopol. Terrorism är inget sällskapsspel. Om du använder en bomb, skjutvapen eller stora stenar med avsikt att döda oskyldiga civila för att tillmötesgå någon sorts befängd jihadist vilja att driva igenom din politiska eller relgiösa dagordning, är du en terrorist. Punkt slut. En bomb är ett dödligt vapen. Så också en pistol. Så också en sten.
En ”sten”? Vi pratar här inte om söta kiselstenar eller glimrande vitt grus som man anävnder hemma iträdgården som dekoration. Vi pratar stenbumlingar. Dödliga vapen när de slungas med kraft mot en mjuk människokropp eller mot någons bräckliga skalle. De är dödliga vapen, och de används medvetet som dödliga vapen. Åldern på den beväpnade terroristen – vars aktioner underblåses av religiös extremism och ond, rasistisk anti-Semitism som sprids från moske, radio, TV och klassrum – är fullständigt irrelevant. Om du dödar eller medvetet försöker döda oskyldiga civila för att föra fram din egen politiska och/eller religiösa dagordning, är du en terrorist och ska få ditt straff – alldeles oavsett du är en tonårig rasist, en medelålders jihadist eller en sextioårig bombmakare.
Så nog med idiotiska ursäkter. En terrorist är en terrorist – oavsett hans eller hennes ålder, kön, religion eller nationalitet. Begå brottet – och betala priset. Det finns förstås avvikande röster – som till exempel Mahmud Abbas, President på Västbanken. Abbas hyllar de frigivna terrorister som ”martyrer”, men har inte ett enda ord om deras hundratals oskylidga civila offer. men å andra sidan var offren bara judar så det kan man väl förstå, eller hur?
Tisdag 18 oktober 2011 i Israel – en dag av ilska, sorg, ånger och oro över framtiden.
Men framför allt en dag av glädje över att Gilad Schalit äntligen kommit hem. Efter det att ett fruktansvärt pris har betalats – med tanke på de fem år av lidande för honom och med tanke på de drygt tusen terrorister som nu återanslutar sig till sin sedvanliga dödsbringande jihadiverksamhet – en verksamhet som till syvende och sist finansierats av världssamfundet.
Så stort tack Röda korset, tack Amnesty International, tack FN och EU. Människor med en tro på demokrati, människor som tror på principfasthet, laglydande medborgare världen över vet vd du representerar: inget, absolut ingenting.
Ingenting, det vill säga, förutom de massiva löner ni får varje månad – finansierade av människor med en tro på demokrati, människor som tror på principfasthet och laglydande medborgare världen över.
Det får en att tänka, eller hur?
UNHCR vs UNRWA