Med klimatet i fokus

Varför bryr sig inte klimataktivisterna om klimatet?

Såväl i Sverige som utomlands erfar vi något som kan liknas vid ett slags klimathysteri.

Missförstå mig inte: klimatet, miljön, riklig tillgång till rent vatten, vår sköra planets framtid – allt detta är oerhört viktigt. Det är frågor som berör oss alla, och borde beröra oss alla. Ja, inklusive skolbarn. Ju yngre i åldern barn är medvetna om vår miljö – i bredaste mening – desto bättre.

Men därifrån är steget långt till att framkalla masshysteri, apokalyptiska visioner, en hotfull stämning – och psykisk barnmisshandel.

Tanken var så god, men den råa politiska agendan bakom var mindre god.

Egentligen handlar hela diskussionen om följande: skolbarn och representanter för Svenska kyrkan, politiker och mediepersonligheter, har gått ut i ”klimatstrejk”, skrikit sig hesa om världens undergång utan minsta tillstymmelse till faktaunderlag, klagat och uttryckt sin besvikelse.

Men inte många av dem har gjort något praktiskt. Som att

  • Plantera träd – avskogning är ett stort problem världen över
  • Plocka upp skräp längs vattendrag eller vägkant – plast och annat skräp som inte är biologiskt nedbrytbart är ett reelt och evigt miljöhot
  • Samla pengar till livsnödvändiga vattengenereringsverk i behövande länder. Israel till exempel har utvecklat små till medelstora portabla vattengenereringsverk som plockar ut vatten ur den omgivande luften
  • Sluta köpa och använda multipla elektroniska apparater såsom läsplattor, mobiler och datorer inom en och samma familj – såväl deras batterier som deras elektroniska komponenter är riktiga miljöförstörare både under tillverkning och vid efterföljande återvinning
  • Sluta köpa så många nya kläder år efter år, utan se till att ens gamla kläder används tills de slits ut, och sedan använd tyget till andra ändamål
  • Sänk värmen i bostaden med 2 grader – uppvärmning kostar samhället både i pengar och i miljöpåverkan
  • Ställ av bilen, eller allra helst sälj den och promenera, cykla eller använd kollektivtrafik. I all synnerhet, se till att ingen i familjen äger en bil eller motorcykel som drivs av fossila bränslen – sälj familjebilen

Dessa och många fler praktiska åtgärder kan vidtas av alla klimataktivister som känner sig besvikna. Men klimataktivisterna har varit egendomligt tysta i sådana praktiska sammanhang. De pratar gärna, de klagar och pekar finger, men de agerar inte. Om man vill bli tagen på allvar – istället för att bli betraktad som populstisk identitetspolitisk svamlare – ja då borde man agera i enlighet med de principer man för fram i medierna.

Istället för att lyssna på missnöjesringning av kyrkklockor väntar samhället med spänning på att Svenska kyrkan organiserar penningsamling för att köpa patenterade israeliska WaterGen-apparater för för att skänka till länder med vattenbrist.

Istället för att skolbarn strejkar och inget åstadkommer förutom en ledig dag då man promenerar med plakat, ser vi fram emot att samma barn strejkar och istället använder tiden till att plocka upp skräp i naturen.

Istället för att våra politiker tar 4 miljarder kronor från hungriga, frysande pensionärer i sina svenska ålderdomshem, väntar vi med spänning på att samma politiker deklarerar en mötesfri dag i dag då samtliga riksdagsmän, oavsett partitillhörighet, samlas för att rengöra stränderna.

Istället för att andaktsfullt ge massiv medietäckning till tyckare utan minsta tillstymmelse av faktaunderlag, ser vi fram emot att Sveriges samlade ”medieelit” organiserar trädplantering antingen här hemma eller utomlands där behovet är stort.

I brist på sådana enkla, påtagliga aktioner som ger påtagliga resultat, kanske våra politiker, medier och andra tyckare förstår att det breda svenska samhället betraktar den pågående cirkusen som just en cirkus utan innehåll förutom pompösa ord men ingen handling.

Vår miljö – klimatet – kräver handling. Hittills har vi hört många ord. Men inte sett mycket verkstad.

Men så är drevet iscensatt av politiker och medier med en snäv agenda. En agenda som inte har mycket med klimatet att göra, men desto mer med deras egna medietäckning att göra.

Synd att våra politiska, kulturella och mediala eliter har missat ett så ypperligt tillfälle att åstadkomma verkliga förbättringar. Det är uppenbart att våra barn vill engagera sig – men de har blivit förrådda, vilseledda.

Sluta prata, skrid till verket. Än finns kanske en chans att visa samhällets yngre generation att vi faktiskt kan åstadkomma något bra. Annars acceptera att ett stort lögn, en stor bluff, har uppdagats. Den insikten skulle vara förödande för vår yngre generation – insikten att de förråddes av den äldre generation för politisk, ekonomisk och/eller massmedial vinning.

Endast Sverige svensk medieidioti har

I hela den normala världen är det marknadskrafterna som gäller.

Ditt företag överlever och frodas om du lyckas, men går med rätta under om din affärsidé är dålig, din produkt undermålig, din trovärdighet ifrågasatt och din pålitlighet och objektivitet högst tvivelaktig.

Svenska Saab Automobil kunde inte klara konkurrensen trots en bra produkt – Saab som bilfabrikant finns inte längre.

Svenska Facit kunde inte hänga med i den omdanande digitala världen – företaget finns inte längre.

Svenska Ericsson tillverkar inte längre mobiltelefoner trots att företaget förut ledde, ja nästan ägde, hela
marknaden.

Svenska varv byggde båtar av utomordentligt bra, världsberömt kvalité men kunde tyvärr inte konkurrera prismässigt med Asien, och den svenska varvsindustrin har i mångt och mycket gått under.

Listan på otidsenliga svenska industrier gör rätt dyster läsning. Men det finns dock ett lysande undantag.

Svenska medier inklusive de statligt tvångsfinansierade SVT, SR och UR.

Tilltro till de svenska medierna är historiskt låg, de underpresterar vad gäller läsekretsen, de lyckas inte
behålla sin objektivitet, de är ofta öppet partiska, till och med den språkliga nivån är pinsamt låg i allt större utsträckning.

Responsen till den dalande försäljningen är inte att dessa medier stängs i enlighet med all världens
samlade kunskap om ”best practice”.

Nej, regeringens respons är att ta ytterligare pengar från en ekonomi som redan är ytterst ansträngd av
regeringens egen inkompetens, för att skjuta till mer än en halv miljard kronor i mediestöd (tidigare kallat presstöd).

Mer än en halv miljard kronor i förtäckt arbetslöshetsstöd till en industri som uppenbarligen inte är konkurrenskraftig och som saknar egen organisk bärkraft.

Plus 8,5 miljarder för tvångsfinansierade SVT, SR och UR. Med en automatisk 2 procents tillökning
varje år – det är ett
tillägg på 166 miljoner kronor oavsett mottagarnas kompetens, prestanda, leveransprestation eller ens äskande. Varje år. Dessa 166 miljoner kronor är
alltså bara tillägget. För en förlegad företagsidé som sedan länge redan passerat sitt bäst-före datum, som få skattebetalare vill ha, och som inte kan bära sin egen kostnad.
Det är inget annat än ett illa dolt arbetslöshetsunderstöd.

I hela världen läggs förlegade, oproduktiva industrier ned när de inte längre kan bära sina egna kostnader, när
de erbjuder en produkt som ingen vill ha.

Dock så inte i Sverige.

Motsvarigheten skulle vara att vi alla tvingas åka omkring på omoderna oväxlade cyklar med tunga stålramar med anor från 50-talet trots att knappt någon marknad i världen år 2019 köper eller tillverkar sådana. Vi skulle tvingas köpa dessa av hänsyn till att ägarna till dessa cykelfabriker inte hängt med och utvecklat växlar, lätta aluminium- eller kolfiberramar, skivbromsar osv i konkurrens med alla andra tillverkare – vi
skulle istället av regeringen tvingas köpa deras oönskade produkter för att skydda tillverkarna från kollaps. För att garantera dessa fabrikörers inkomster, och för att fortsatt säkra deras anställda jobb.

Eller att vi alla tvingas bo i hus med englasfönster för så var det minsann förr i tiden och vi ska fortsätta
gynna de fabriker som inte hängt med i utvecklingen och bytt till produktion av klimatsmarta treglasfönster – det skulle vara så synd om dessa företags ägare och anställda om vi inte köpte deras otidsenliga produkter.

Det finns förstås ytterligare en otidsenlig kommersiell och penningslukande rörelse i Sverige som inte har hängt med i utvecklingen och som bekostas av statliga medel helt utan proportion till dess nytta.

Regeringen.

Den svenska oviljan att överleva

Sveriges stora existentiella problem är inte det onekligen stora hotet från islamism. Sveriges stora existentiella problem är samhällets ovilja att inse hotet från islamism.

Om inte Sverige är berett att agera flexibelt, vaket och ansvarsfullt, kommer vi mycket snart in i en självdestruktiv fas som det inte går att vare sig stoppa eller ta sig ur.

Till syvende och sist handlar det om vår förmåga och faktiskt även vilja att överleva som rättssamhälle.

De prövningar som samhället utsätts för är många, varierande och aldrig sinande. Men de har ett gemensamt: att hela tiden testa vår förmåga att stå emot islamisms utbredning i Sverige.

Som öppet, demokratiskt samhälle utsätts vi för ett konstant bombardemang av prövningar som naggar vårt öppna synsätt i kanten: inofficiella men i praktiken stenhårda sharialagar som framför allt motverkar flickors och kvinnors frihet, no-go zoner där inte ens blåljuspersonal äger tillträde, allt fler rapporterade instanser av skolor och förskolor med ett tydligt odemokratiskt, islamistiskt och kvinnoförnedrande synsätt, en lagstiftning och ett Migrationsverk vars regelverk ständigt är ur sync med verklighet och förhindrar verkställandet av utvisningar, finansiering av och stöd till islamistiska terrorister utomlands utan insikt att samma extremism därmed får allt starkare fotfäste här hemma i Sverige, en naiv inställning till migration som möjliggör för islamister att komma in i landet utan fastställd identitet, ålder eller ens ursprungsland, och ett domstolsväsende som ständigt gör undantag för kriminella med hänvisning till deras etnicitet och/eller kultur som förmildrande omständighet (vilket faktiskt är den klassiska definition av rasism).

Ett samhälle som inte är berett att försvara allas lika rättigheter, ett samhälle som inte är berett att garantera statens absoluta våldsmonopol genom att låsa in och omgående och utan omsvep utvisa våldsmän som inte är medborgare, är redan ett samhälle i sönderfallande.

Frågan är om svenska väljare kommer att som vanligt fortsätta ge makten till de verklighetsfrånvända drömmare som redan skänkt oss dagens totala kaos, eller om svenska väljare nu för första gången kommer att avkräva sina politiker personligt, juridiskt och ekonomiskt ansvar för problemen orsakade av deras respektlösa handlingar och inkompetenta experimenterande.

I sista hand handlar det om vilken regering vi svenska väljare vill ha nästa gång vi luras till valurnorna i tron om att vi har makten att genomföra förändringar. För hittills har det förstås varit ett spel för galleriet – oavsett man röstat extremvänster, hårdvänster, center/liberalt (dvs mildvänster) eller höger (dvs principlöshet och ängslighet över blotta tanken på att ha en politisk ståndpunkt), har vi ändå fått exakt samma gamla styre som tidigare – bara i olika konstellationer. Men med exakt samma vägran att ens inse och erkänna, än mindre ta itu med, våra verkliga problem.

Sverige behöver se över sin lagstiftning, vara avsevärt mer flexibel som svar på den nya tidens utmaningar, inte minst sharia-utmaningar, och våga uttrycka tydliga moraliska ståndpunkter, samhällsprinciper, en nationell identitet. Det här är Sverige, där vi lever som svenskar för att det är just det vi vill. Om du föddes i Syrien, Sudan, Saudiarabien, Sydsudan, Somalia, Surinam eller var som helst och ämnar omvandla Sverige till något av dessa länder, ja då är Sverige alltså inte för dig. Här är vi svenskar – alldeles oavsett var vi en gång föddes, alldeles oavsett vår religion, vår politisk hemvist, vår kultur, vår etnicitet. I Sverige behöver du inte överge något av ovanstående för att leva ett gott liv – men om du å andra sidan ämnar förändrar Sverige just för att landet ska mer likna ditt eget ursprungsland med hänvisning till att det svenska inte är tillräckligt bra för dig – ja då är Sverige inte för dig.

Svenska lagstiftare, svenska politiker, svenska väljare (alldeles oavsett vår födelseland, kultur, etnicitet, religion och så vidare) behöver hänga med i denna utveckling. Det är vi som har ansvaret för att tvinga fram den stabilitet, det samhälle, vi vill ha. Det gör vi bäst genom att utesluta dem vi inte vill ha – det vill säga de som ständigt prövar vårt tålamod, bryter mot våra lagar, förkastar våra värderingar och bryter sönder vår demokrati och öppenhet.

Och ja, jag som skriver detta föddes i ett annat land långt fjärran från Sverige, tillhör en minoritetsreligion, har mörk hy – och är stolt svensk. Det är inte min eller någon annans ursprung, etnicitet eller religion det handlar om – det är våra värderingar och våra mål det handlar om.

Mitt mål är ett säkert och värdigt Sverige. Vad är ditt mål?



Sverige: ”Rasister” mot antisemitism, ”dygdespecialister” för

I det nya Sverige stödjer och finansierar de självutnämnda ”dygdepartierna” antisemitism hos UNRWA. Medan SD, som anklagas för att vara ett rasistiskt parti, agerar mot antisemitism och våldsförhärligande utförda av samma UNRWA. Sverige är världens per capita största enskilda finansiär av UNRWA, en ”flykting”-organisation som skapats för endast araber. Ingen annan, till exempel judiska flyktingar från samma krig, äger tillträde. På tal om systematisk rasism inom FN, alltså…

Citat från palestinska myndighetens lärarmanualer:

”Israels barns korruption på jorden var och kommer att vara orsaken till deras förstörelse.”

Det så-kallade ”rasistiska” partiet SD – som konsekvent mobbas av de övriga riksdagspartier som påstår sig ha de ”rätta” dygdevärderingar – har reagerat i Riksdagen mot att Sverige fortfarande envisas med att finansiera UNRWAs skolböcker. Uppenbarligen anser Riksdagens övriga partier att antisemitism är en dygd, medan Sveriges ”rasistiska” parti anser att antisemitism ska bekämpas – så otroligt konstigt kan det vara i det nya Sverige…

Det handlar om svenskfinansierade skolböcker som lär ut hat, antisemitism, oförsonlighet, indoktrinering, våld och terrorism. Läs SDs fråga till Biståndsministern Peter Eriksson – som trots beviset förnekar att biståndsfinansierade UNRWA-skolböcker är antisemitiska och våldsförhärligande.

Sveriges finansiering av UNRWA har blivit ett heligt mål, utan tanke, transparens, ifrågasättande, konsekvensanalys eller minsta krav på reciprocitet.

Det är ett motbjudande slöseri med svenska skattemedel.

Läs mer här, här, här, här, här och här.

Utebliven regeringsansvar leder till nationellt kaos

Polischefen tvivlar på framtiden.

Eftersom det finns inte längre någon respekt för lagen eller våra sociala normer. Alla, unga som gamla, är villebråd i det nya Sverige – medan den svenska regeringen idkar flummig, innehållslös dygdepolitik.

Politikerna som medvetet skapat kaoset vägrar erkänna sin skyldighet, eller ens tala öppet om problemets existens, så någon lösning finns inte.

Det som nu krävs är sträng tillämpning av lagen – men för det krävs också att man börjar högst upp, genom att ställa de ansvariga politiker inför rätta, inte bara de längre ner på brottsskalan som ju bara gör det som de förstår de kan göra utan större risk för straff.

Den nuvarande och de tidigare två regeringarna. De ansvariga politikerna borde avkrävas ett personligt ansvar, såväl finansiellt, yrkesmässigt som juridiskt, med obligatorisk fängelse.

Eftersom de VISSTE vilket socialt och ekonomiskt kaos de höll på att skapa. Vi var fler som varnade dem. Istället blev vi brunsmetade och kallade allehanda fruktansvärda saker. Medan de fortsatte att inkassera de höga ministerlöner som vi skattebetalare lydigt tjänade åt dem.

Det är nog nu. Juridisk process, åtföljd av yrkespåföljder, finansiella påföljder, och juridiska påföljder med obligatorisk fängelsetid.

För Sveriges skull.

(S)veriges (S)krupelfria regering

Den ständigt blinda vänsterregeringen.

Enligt Socialdemokraternas hårdvänster ledning, här uttryckt av Pierre Schori, var diktatorn Robert Mugabe omgiven av ”dåliga rådgivare”.

Det var därför han blev en brutal diktator.

Nä men då så, då var Mugabe själv friskriven allt ansvar.

I ytterligare nyheter kan det avslöjas att Josef Stalin var omgiven av dåliga rådgivare.

Adolf Hitler var omgiven av dåliga rådgivare.

Osama bin Laden var omgiven av dåliga rådgivare.

Pol Pot var omgiven av dåliga rådgivare.

Mao Zeong var omgiven av dåliga rådgivare.

Augusto Pinochet var omgiven av dåliga rådgivare.

ISIS-ledningen är omgiven av dåliga rådgivare.

Boko Haram är omgiven av dåliga rådgivare.

Tillsammans har ovanstående herrar orsakat fler än 120 miljoner människors död.

Men vilka rådgivare omger den svenska statsminister Stefan Löfven? För under hans period vid makten har vi sett en skyhög ökning i antalet skjutningar med dödligt utfall, antalet mordbränder, antalet våldtäkter inklusive gruppvåldtäkter, antalet knivmord, antalet grova rån mot i synnerhet väldigt unga och väldigt gamla offer. Så frågan återstår: vad för sorts rådgivare har vår statsminister?

Socialdemokraterna förtjänar en bättre ledning – både den officiella politiska ledningen och den skuggledningen som består av sådana gråa eminenser som Pierre Schori.

Hela den nuvarande politiska och ideologiska ledningen hos Socialdemokraterna behöver avlägsnas – och det illa kvickt – om partiet ska ha en chans att överleva vid nästa val.

För som det nu är kämpar Socialdemokraternas trovärdighet i grunden mot ovanstående sorts resonemang. Mot ministrar som hävdar att ”det är häftigt att betala skatt” men själva gör inte det. Mot ministrar som tjänar 27 miljoner men knappt ens betalar skatt i Sverige för att de har noggrant studerat hålen i systemet och upptäckt ett kryphål som ”inte bryter mot lagen”. Mot ministrar som medvetet idkar massivt socialt experimenterande utan minsta belägg för sina förhoppningar (vi ska inte ens kalla det för teorier eftersom det skulle ge sken av att någon sorts akademisk eller vetenskaplig studie har ägt rum).

Dagens Socialdemokratin leds inte av sin politik. Den leds av en elit som är empatibefriad, skrupelfri, principlös, girig, och egocentriskt fokuserad på sin överlevnad.

Israel utvecklar, Hamas bränner ner

Efter bara 71 sedan den judiska statens återfödelse, är detta Israels allra senaste mistolpe i utvecklingen av ren energy med minsta möjliga avtryck i milön. Det hela ett resultat av inhemsk israelisk entreprenöranda, finansiering och innovation.

I Gaza samt Palestinska myndigheten, som under samma 71 år har fått mer internationellt bistånd än hela Marshallplanen för hela den europeiska kontinenten, häller man fortfarande orenad avlopp rakt ut i floderna, havet och marken, och de har just lärt sig flyga brinnande drakar med det ädla målet att sätta eld på israeliska skog, fält, bondgårdar, djur, naturreservat och ömtåliga ekosystem inklusive hela bisamhällen. Utan bin för att sköta den livsnödvändiga pollineringen i naturen, dör all växtlighet och i sin tur även djurlivet. Bidöd är sålunda död för allt liv.

Och ändå får Hamas och Palestinska myndigheten miljarder från våra svenska skattemedel.

Det är dags att sätta stop för allt finansiellt bistånd till de rasistiska Hamas och Palestinska myndigheten.

Samtidigt är det dags att utöka investering i Israel. Som i stort sett varenda demokratisk nation i världen redan gör. Faktum är att trots att Israel inte har någon inhemsk biltillverkningsindustri, är den judiska staten ändå världsledande som centrum för fordonsindustrins utveckling, där avancerade high-tech utveckling sker för ledande tyska, japanska, svenska, amerikanska, sydkoreanska och andra fordonstillverkare.

Samtidigt som regimen i Gaza graver tunnlar för hand vars mål är att penetrera Israel för att döda barn, kidnappa bönder och förstör både civil infrastruktur och den ömtåliga naturen och miljön.

Under Margot Wallström i Utrikesdepartementet har Sverige fortsatt att kalla sig själv för en ”humanitär stormakt” samt världens ”förnämsta miljökämpe”. Det är förvånande att denna vurm för mänskliga rättigheter och miljön aldrig resulterat I ett enda fördömande av Ramallahs eller Gazas brott mot de mänskliga rättigheter eller de aldrig sinande försöken att medvetet förstöra miljön. Med en ny utrikesminister som intar sin plats efter Wallströms plötsliga och hastiga avgång, kan man bara hoppas på det bättre.

Telefonen Ringer i Rosenbad

(Telefonen ringer i Rosenbad)
Stefan Löfven: Jaa, halloj?
Ingvar Carlsson: Du, är det Steffe? Det här är Ingvar. Du vet Carlsson.
SL: Vem?
IC: Ingvar Carlsson, jag hade ditt jobb för några år sedan.
SL: Kommer jag inte ihåg, var det på 40-talet?
IC: Du din snorunge, det var på 80- och 90-talet! Jag hade ditt jobb två gånger till och med. Och du har knappt klarat av ett enda mandat utan att rasera mitt parti.
SL: Aha! Nu är jag med, Borås-sulan! Hur är det med dig? Och vad vill du? Jag har lite bråttom till toan.
IC: Sluta med det, det är inte schysst! Jag heter Ingvar, Carlsson i efternamn. Fast förr var det Karlsson, innan polisen kom mig på spåren – men det är en annan historia. Du behöver hjälp.
SL: Nej tack, jag har all hjälp jag behöver. Jag har med mig Röde Ormen aka Jonas, Gröna Döden aka Isabella Fridolin, samt Annie Vart Blåser Vinden Lööf. Bengan från Folkeliberalerna är också med – eller han är snart med, så fort han klättrar genom fönstret vi glömde att låsa.
IC: Du Steffe, du behöver verkligen vår hjälp. Jag sätter på högtalaren –  med mig i bastun har jag Jan Eliasson, han är en föredetting av rang som gjorde något viktigt, åtminstone fick han betalt för det; därborta i hörnet sittande på en brun handduk har vi Pierre Fidel, han var hjälpreda i Utrikesministeriet vet du. Också en föredetting i och för sig men något kan han väl göra antar jag; Mitt emot honom har vi Lena Hjälp-Var-Är-Jag – hon är också duktig föredetting, utrikesministeriet eller nåt åt det hållet. Och där med AK47a i högsta hugg som sin store idol Olof Palme står Anna Sundström från Olof Palmes Internationella Center och undrar om vi bestämt när vi kan börja skjuta ju… Men nu ska vi diskutera hur vi kan hjälpa dig. Du sitter ju på pottkanten och lär behöva många röster om landet går till nyval.
SL: Nej säger jag! Vi i den blodröd-spygröna Krisgruppen vet vad vi ska göra! Vi bjuder in alla partier till samtal och så ska vi enas om att hata Israel.
IC: Men hörrududu Steffe! Det går ju inte – Sverigedemokraterna har ju profilerat sig som det enda partiet som konsekvent och bestämt stödjer Israel, hur ska ni samtala med dem om att hata Israel?
SL: Ärru klok! Klart vi inte samtalar med SD, det är bara 1,1 miljoner rasister och lågintelligenta nassar! Jag menar att vi pratar med alla andra.
IC: Men Steffelelle! Det går ju inte heller! M och KD vill prata med vem som helst som kan föra landet framåt för befolkningens bästa, och det är riktigt oroväckande att även SD är inne på samma linje. Då betyder det att ni måste per automatik bilda en koalition bestående av alla andra mot M och KD. Och SD. Men M och KD får inte prata med SD. Och V vill inte prata med M. Samtidigt tycker inte MP att deras gröna färg passar ihop med KDs blåa nyans. Det återstår inte någon att prata med!
SL: Vad säger du Sulan?!? Det återstår Liberalerna, de kan vi ha fina diskussioner med, Bengan gör vad som helst för att få vara med!
IC: Va, lever Liberalerna fortfarande? Trodde den sista L-väljare lämnade partiet för ett par veckor sedan. Nåväl, vi här i ba(S)tun vet vad som är bäst. Socialdemokraterna är nu i blåsväder på grund av din klantighet, och vi ska rädda dig och partiet.
SL: Hur tänker ni göra det?
IC: Enkelt. Vi attackerar en jude i tidningen Expressen. Inte vilken jude som helst, vi tar oss an Israels Sverigeambassadör Ilan Ben-Dov. Då kommer alla att prata om vår arrogans, okunskap och fräckhet, medan du får ett par dagar att räta upp situationen. Sätt fart nu klantskalle!
Klick.

Yom Kippur – Försoningsdagen. Men vi tänker INTE försonas med antisemiter

Imorgon kväll inleder vi Yom Kippur, Försoningsdagen.


Var och en har säkert mycket att tänka på inför denna dag – saker vi kanske kunde gjort annorlunda, människor vi kanske kunde bemött bättre, arbetskamrater vi kanske kunde tagit hand om på ett mer hänsynsfullt sätt.

En sak ska vi däremot inte försonas med: judehatet, antisemitismen, den konstanta krigföringen mot den judiska staten Israel, bäraren av vår judiska identitet.

De senaste dagarna har vi judar upplevt två dråpslag mot vår identitet, vårt välbefinnande. Igår knivhöggs en jude vid Gush Etzion nära Jerusalem. Ari Fuld var en 45-årig fyrbarnspappa, och en riktig kämpe för Israels och det judiska folkets rättigheter. Jag följde honom ofta i sociala medier. Hans 17-åriga mördare kommer nu enligt Palestinska myndighetens vanliga praxis att bli multimiljonär då svenska biståndspengar – icke-transparenta och icke-öronmärkta – kommer att skänkas till honom och hans familj som belöning för ytterligare en avlivad jude.

Och förra veckan kom Göta Hovrätt med den smått bisarra slutsatsen att en dömd antisemitisk mordbrännare som försökte bränna ihjäl ett 20-tal judiska barn i Göteborg i december förra året, får stanna kvar i Sverige. Inte trots sin antisemitiska attack, utan just på GRUND av den. Därigenom har Hovrätten satt en måltavla på ryggen hos varje svensk jude, som nu kan betraktas som villebråd för varje islamistisk våldsverkande vettvilling som riskerar att få avslag på sin asylansökan. Vill man vara säker på att få stanna i Sverige, ja då behöver man bara döda eller försöka döda en jude – Hovrättens dom skapar prejudikat.
Domen trotsade Migrationsverkets utlåtande om verkställande av förövarens utvisning. Hovrättens anmärkningsvärt råa antisemitiskt beslut togs ”med hänsyn till Israels eventuella intresse i saken”, dvs det lömska påstående att Sverige inte kunde garantera förövarens säkerhet utomlands eftersom den judiska staten skulle skada eller döda honom.

Den judiska staten Israel är en erkänd rättsstat, den griper inte in när brott begås i Sverige, av förövare boende i Sverige, mot offer som är svenskar, och där förövaren tillmäts en fängelsedom i svenskt fängelse. I Sverige gäller svensk lag. Att som Hovrätten påstå annat är inget annat än ett uttryck för unken antisemitism.

Det judiska året är nu 5779. Vi har med andra ord haft rätt många år på oss att utveckla ett rättstänk – och en identitet – som inte står någon annan efter. Vi behöver inga påpekande från inskränkta antisemiter om hur vi som individer, institutioner eller nation ska förhålla oss till de samhällen där vi lever, där vi är en integrerade del av vardagslivet och alltid varit det.

Däremot behöver nog Hovrätten gå en grundkurs i mångfald, logisk tänkande inklusive läran om orsak och verkan, medmänsklighet, och respekt för en av Sverige erkänd minoritet som under 250 år har bidragit till vårt Sveriges utveckling och välstånd.

inför Yom Kippur, Försoningsdagen, se till att fylla synagogan. För att trotsa Hovrättens inskränkthet och antisemitism, för att visa vårt djupa deltagande med ytterligare en i den långa raden av mördade judar i Israel, och för att visa att vi är stolta medborgare i varje samhälle och land där vi väljer att leva.

Vi judar tänker fortsätta LEVA i vårt underbara land Sverige. Inte genomleva andra människors vidrighet här.

Hovrättens antisemitiska prioritering

Hovrättens prioritering: Det är viktigare att skydda en kriminell muslimsk antisemit som försökte bränna ihjäl ett 30-tal barn, än att skydda dessa laglydiga barn som ju bara är judar. Hovrätten anger den tilltänkta massmördares antisemitism som asylskäl.
Det som stör mest i denna makabra, fullständigt vidriga ändring av domen till förövarens fördel, är följande:
INTE att en kvasipolitisk Hovrätt driven av fanatiska vänstersympatier anser det viktigare att skydda en utländsk antisemit utan svensk medborgarskap.
INTE att denna unkna Hovrätt anser att laglydiga svenska judiska barns mänskliga rättighet till ett liv i säkerhet prioriteras lägre än en kriminell rasistisk utlännings påstått hotad säkerhet. Ett påstående utan någon som helst grund i fakta.
INTE ens att Hovrätten leker med klassiska antisemitiska (enligt självaste EUs och FNs definition) blodsförtal som att den judiska staten Israel kommer att vilja hämnas på en muslim som begår ett brott i Sverige utfört mot svenska medborgare och som får ett straff som utmäts i Sverige.
Det som stör mest är den totala, kompakta tystnaden från våra riksdagspolitiker. Inte ett ord från någon av dem. Våra politiker i sjuklövern, som själva skapade den politiska infrastruktur som bjöd in och sedan undlät att integrera många fler rasister med liknande intresse för att bränna judar levande – ja dessa politiker är idag helt tysta.
Hade det inte varit för modiga, principfasta och objektiva journalister som Maria Ludvigsson hade kännedom om denna horribla, samhällsvidriga dom inte fått någon spridning alls.
Dessa sju riksdagspartier har alla medverkat till olika regeringsbildningar de senaste åren. Det är de som skapade dagens ohållbara situation av massinvandring, bristande identitetskontroll och obefintlig integration. Men idag är de istället upptagna med att skylla alla dessa problem på det åttonde riksdagspartiet – det parti som inte varit med om något av ovanstående beslut och som tvärt om ha starkt kritiserat dem och ständigt förespråkat hårdare tag mot den här sortens rasistiska brott.
Vårt problem är sålunda inte att Hovrätten får fria händer att håna våra demokratiska värderingar och våra barns säkerhet. Vårt problem är det rådande politiska klimatet som uppmuntrar dem att göra det – helt ostraffat.
Sverige behöver en i grunden reformering av såväl det politiska landskapet som det juridiska. Det är ohållbart att vi har snart fler kvasipolitiska aktörer i samhället än medborgare i samhället.