De selekterar den judiska staten – och endast den judiska staten – för kränkande behandling.

De selekterar judiska soldater för våldsamheter – samtidigt som de ‘modigt’ undviker att konfrontera soldater från Syrien, Iran, Saudiarabien, Sudan, Somalia och Egypten när dessa dagligen trampar de mest elementära mänskliga rättigheter underfot.

Förra veckan publicerade palestinavännerna en hårt klippt och redigerad bildsekvens som visade en israelisk soldat, Shalom Eisner, som slog en dansk ISM-kollaborator i ansiktet.

Se här en bild som visar vad som föregick det – och som absolut INTE visades på YouTube eller någon annanstans. Skribenten Naomi Ragen råkade av en händelse träffa Shalom Eisner under en promenad i Jerusalem i helgen – och såg att soldatens hand var gipsad där han tidigare attackerades av palestinafanatikerna. Ytterligare en detalj som på något magiskt sätt undkom medieuppmärksamheten.

Hemlösa arabiska barns blod säljs för pengar.

En fruktansvärd handling som bör göra stora rubriker hos Aftonbladet, med ett flertal artiklar skrivna av Donald Boström.

Men ack nej. Det är tyst hos dem.

För förövarna är själva araber.

Inte judar. Alltså ingen story.

Idioter som gärna åker till ett öppet, demokratiskt land som Israel för att orsaka upplopp och plocka billiga poäng från en lat mediekår, istället för att åka till länder där de kan göra riktig nytta – som Syrien, Egypten, Saudi Arabien, Jemen, Iran, Irak, Libyen, Turkiet. Eller protestera mot organisationer som verkligen behöver genomlysas såsom Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza, al-Shabab i Somalia.

Förresten, börjar ett mönster skönjas i ovanstående lista?

Nej, hellre eldar de på kravaller i demokratier. Nyttiga idioter indeed!

”Araberna hatar inte judar på grund av Israel. De hatar Israel på grund av judar.”

”Världen behöver sluta låtsas som om ’Palestina’ handlar om rättvisa och mänskliga rättigheter.” Några av de mest flagranta brott mot rättvisa och mänskliga rättigheter sker i arabvärlden.

”Det är (arabernas) hat som orsakar deras misär – de är helt enkelt fångna av sitt eget hat.”

För en uppdaterad bild av situationen hos Israels granne Egypten, läs en artikel skriven av Israels tidigare Egypten- och Sverigeambassadör Zvi Mazel.

För andra åsikter om det illa beryktade Muslimska Brödraskapet läs här en artikel av Magda Ayoub, här en artikel i tidningen Realisten, lyssna här på ett radioreportage i Sveriges Radio och på bloggen Avpixlat se en norsk dokumentär om islamism och dess ambitioner till världsdominans.

I spåret av uppemot 10 000 civila syriska dödsfall – massaker på oskyldiga är en bättre term – alltmedan FN gör inget men fortsätter inkassera stora belopp i offentligt finansierade månadslöner, är det allt mer uppenbart att organisationen är långt förbi dess bäst-före datum.

FN behöver stängas ned och återuppbyggas med medlemmarna enbart bestående av demokratiska länder. Allt annat är ett hån mot civilisationens mest grundläggande principer.

Ponera att du gick omkring på gator och torg och öppet hävdade att alla med avvikande religion bör och faktiskt skulle brännas till döds.

Anstiftan till rashets? Till mord? Hot på allmän plats?

Nej, inget av ovanstående. Inte om du är muslimsk extremist och bor i Storbritannien.

Gud bevare oss – och jag syftar på den barmhärtige guden som vi känner igen från den judeokristna världen, inte den avart som dessa rasistiska extremisterna åberopar.

Det är förresten samma barmhärtige gud som den stora majoriteten muslimer också sägs be till, men som de tvingas tiga om av rädlsa för hot från samma rastisiska extremister.

Se nedan en bild av den moderna multikulturalism som infekterats av Galna Politiska-Korrekthets Sjukdom. Tystnad, acceptans medan den ena sociala förödelsen efter den andra sker oförhindrat.

Läs norska Fjordmans artikel som publiceras i Junge Freiheit, återgett på engelska hos utmärkta Tundra Tabloids.

Artikeln borde vara obligatorisk läsning för Europas samtliga utrikesministrar och för alla som läser på journalisthögskolor i Europa.

Tack till Fjordman och till Tundra Tabloids för tillstånd att länka till artiklen på tyska respektive engelska via denna blogg.

Filmen förklarar varför det 63 år senare fortfarande finns arabiska flyktingar medan det inte finns några som helst judiska flyktingar – trots att de judar som med våld fördrevs från sina hem i arabvärlden var långt fler till antalet än araberna som flydde undan det panarabiska kriget mot Israel som iscensattes av fem arabiska arméer 1948.

Filmen är föredömligt kort, slagkraftigt – och erbjuder något som sällan förekommer i svenska mediesammanhang när det gäller Mellanöstern: sanningen.

När Israel slår till mot erkända terrorister skyldiga till massmord, bemöts den judiska staten med högljudda protester från ledande politiker och nyckelorganisationer världen över. Men när andra länder slår till erkända terrorister skyldiga till lika bestialiska illdåd, ja då applåderas istället dessa stater av samma ledande politiker och nyckelorganisationer.

Dubbelmoral utan like.

Hat tip: The Israel Project