Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Historielösheten hos Göteborgs Stads kulturförvaltning

Tisdag, September 1st, 2015

Göteborgs Stads kulturförvaltning har för avsikt att förgifta en hel generation Göteborgsskolelever med rå propaganda föreställande de palestinska terroristernas syn på sin självpåtagna konflikt mot judiska civila.
här motiverar Göteborgs Stads kulturförvaltning sitt förkastliga beslut:

”Uppdraget för Skolbio Göteborg utgår från FN:s deklaration om barnens rättigheter som slår fast att alla barn har rätt till yttrandefrihet. Barn skall ”oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.”
Yttrandefriheten, och information från olika sidor i konflikter, är alltså en av grundstenarna för verksamheten och ämnen som man alltid arbetar med.
Under Skolbions 20 år har filmer som exempelvis ”Schindlers list”, ”Natt och Dimma”, ”The Pianist” med flera, som alla på olika sätt beskriver förintelsens (sic) verkningar, funnits på repertoaren. Det är en referensgrupp av lärare från hela Göteborg som väljer ut filmerna så att de ska passa samtliga åldersgrupper.
”Även de döda har ett namn” kommer inte att strykas från Skolbions visningar.”

Vi kan för tillfället ignorera det faktum att en direktör som ansvarar för Göteborgs skolelevers kulturarv inte kan särskilja mellan begreppen förintelsen och Förintelsen – eller det kanske rent av var ett medvetet förringande.

Min tanke är då följande:

Förvaltningsdirektören borde redovisa vilka filmer Göteborgs Stads kulturförvaltning visat, ”under Skolbions 20 år”, som visar på de israeliska civilas, framför allt israeliska skolbarns, umbäranden direkt orsakade av palestinsk terror i form av knivattacker mot skolbarn och till och med spädbarn, bomber mot skolor och daghem, missiler mot ungdomsgårdar, granater samt raketer avfyrade mot skolbussar i Israel. Allt detta har hänt, det finns hur mycket filmat material som helst att tillgå. Allt i enlighet med Kulturförvaltningens uttalande att ”Yttrandefriheten, och information från olika sidor i konflikter, är alltså en av grundstenarna för verksamheten och ämnen som man alltid arbetar med”.

Kom ihåg: OLIKA SIDOR I KONFLIKTER…

Göteborgs Stads kulturförvaltning kan inte avfärda kritik mot denna grova palestinsk propaganda som utgörs av filmen ”Även de döda har ett namn” genom att friskriva sig för att man tidigare visat en film om judiska umbäranden på en annan kontinent (Europa), under en helt annan sekel (för 70 år sedan) orsakade av helt andra brutala människor (nazisterna).

Kulturförvaltningens försök till moralisk ekvivalens på detta sätt är sjukt och visar på inte bara pinsam nutidshistorielöshet utan faktiskt också på en lömsk beslutsamhet att bedriva en medveten anti-israelisk policy. Med avsikt att medvetet färga en hel generation svenska skolbarns uppfattningar innan de ens når vuxen ålder och har förmågan att sålla fakta från rena lögner förpackade som ”information”.

Ensidig ”information”. Som får står oemotsagd. Som medveten policy. Medan kritik mot detta otyg avfärdas.

I Göteborg har tydligen begrepp som ‘yttrandefrihet’ och ‘barnens rättigheter’ olika innebörd beroende på byråkraternas personliga tyckanden.

Svensk naivitet underblåser segregering

Måndag, Augusti 31st, 2015

Lite tankar om detta med reglerade särskilda badtider för kvinnor.

Särskilda badtider i ett Sverige som tydligt och lagenligt håller isär stat och religion.

Eftersom vi vet att det inte handlar om ”kvinnor” utan om ”endast kvinnor som tillhör en enda religion” och ingen annan.

Det handlar om segregering, med andra ord, i ett samhälle som redan lider av utanförskap, segregering, diskriminering och, faktiskt, tilltagande rasism.

En rasism som inte är medfött utan en rasism som medvetet uppmuntras av våra politiker och medier i tron om att de gör något gott. Hur naiv, till och med blind, man måste vara för att tro det.

Om det är OK att vi nu tillåter segregering av människor utifrån kön när det gäller simning i ett med offentligt medel finansierat bad, är det också ok med segregering av människor utifrån kön när det gäller att erbjuda jobb?

Får vi nu också segregera utifrån hudfärg när vi väljer vilka som får bo i en lägenhet i våra offentligt finansierade allmännyttiga bostadshus?
Är det också acceptabelt att segregera utifrån religion när det gäller vilka barn vi släpper in i våra (också skattefinansierade) skolor?

Skall all denna sorts diskriminering nu tillåtas? Eller ska vi som har äran att bo i Sverige, oavsett varifrån vi en gång i tiden kom (jag föddes i Indien), endast acceptera diskriminering till förmån för dem som tillhör en specifik religion, islam, och ingen annan?

Om diskriminering endast ska tillåtas, till och med uppmuntras, till förmån för muslimer och ingen annan, har vi nu inte byggt upp ett i grunden segregerat samhället – som vi sedan med ofattbar idioti beklagar eftersom detta samhälle ”av outgrundlig anledning plötsligt” tycks bli allt mer segregerat?

Jag skriver följande långsamt så att våra politiker och medier har möjlighet att hänga med i tankeutvecklingen:
Att diskriminera mot eller för en särskild grupp på bekostnad av andra samhällsgrupper brukar kallas för just diskriminering. Och segregering.
Det är inte ett sätt att visa respekt, det är ett sätt att cementera utanförskap.

Och man använder offentliga medel för att göra det.

Utanförskap leder till att minoriteter känner att de inte är en del av det stora samhället, samhället som ändå har gett dem allt. Med sådan utanförskap i ryggen hittar de på annat som cementerar segregeringen, utanförskapet, deras känsla av överlägsenhet gentemot ett värdsamhälle som anses vara otillräcklig.

Och DET leder raka vägen till IS, till rasism mot värdsamhällets ursprungsbefolkning, till att man ser ner på människor med annan religion.

Sverige uppmuntrar utanförskap – och sedan spenderar miljarder på att bekämpa utanförskap.

Ur våra skatteintäkter. Våra pensionsbesparingar.

Dags kanske för nya politiska grepp, på nationell nivå?

Bokpresentation måndag 27 april kl 19

Lördag, April 25th, 2015

Måndag 27 april kommer jag att prata om mina två böcker, ”Bridges Going Nowhere” (Broar som leder ingenstans) och efterföljaren ”The Threat Beneath” (Hotet underifrån). Den tredje och sista i ”Hart Trilogin” har påbörjats, utgivning någon gång under 2016.

Plats: Tabernaklet, hörnhuset Götabergsgatan 4/Storgatan 39, Göteborg.

Tid: Kl 19.00

Gratis entre.

Detta är ett arrangemang av Samfundet Sverige-Israel, Västra region.

Jag kommer att prata om bakgrunden till böckerna, varför jag skrev dem, vad de handlar om, och varför jag anser att det är rätt angeläget att de läses, både i Israel och här i Sverige, speciellt faktiskt i Göteborg.

Lite bakgrund:

De tre böckerna som bildar ”Hart Trilogin” är skrivna på engelska, men presentationen hålls på svenska. Böckerna är politiska thrillers, det vill säga den som vill läsa en rafflande, händelserik historia kantad av spänning och aktion får sitt lystmäte.

Men den som vill fördjupa sig i Sveriges utveckling på sistone, med speciell fokus på dess ofta komplicerade relation till den judiska staten Israel, och folkets – till skillnad från mediernas och politikernas – vilja med avseende på vart Sverige är på väg, ja han eller hon kommer också att få mycket matnyttigt från böckerna. Mig veterligen är de rätt unika i att förena spännande skönliteratur med nutidsanalys och ett politiskt budskap.

Händelserna är förlagda till Göteborg, Stockholm, Israel, Gazaremsan samt Judéen & Samarien, som även kallas för Västbanken efter Jordaniens invasion, etniska rensning av judar därifrån, och illegala ockupation av området väster om Jordanfloden mellan 1948-1967.

Nyckelorden när man läser böckerna är alltså Israel, palestinierna, terrorism, Fatah, Hamas, Sverige, Göteborg, Gaza, Iran, Mossad, Shin Bet, SÄPO, invandring, integration, säkerhetsläge.

Om dessa nyckelord låter intressanta för dig är nog även min presentation intressant för dig. Och förstås böckerna.

Vill tillägga att samtliga inkomster från försäljning av den första boken går direkt, oavkortat, till en välgörenhetsorganisation i Israel som hjälper ensamma soldater, dvs soldater som inte har föräldrar i Israel.

Böckerna finns både i pappersformat (paperback) och som e-bok.

De tre böckerna bildar en serie som tar läsaren på en allt mer ansträngd resa från första till tredje boken.

”Ansträngd”? Ja, eftersom Sveriges situation och dess relationer med Israel, Mellanösterns enda demokrati och den naiva Västvärldens enda skydd mot våldsam och global islamisering, prövas på allt fler sätt i ett medialt och politiskt klimat som snarare spär på konflikten och hatet än minskar spänningarna.

Varmt välkommen måndag 27 april kl 19 till Tabernaklet, hörnhuset Götabergsgatan 4/Storgatan 39, Göteborg!