Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Lastbilar som islamistiskt terrorvapen i Nice och Berlin – men inte i Jerusalem…

Måndag, Januari 9th, 2017

Fyra unga israeler mördades i Jerusalem igår av en arabisk terrorist som först körde sin lastbil på dem.

Därefter backade den arabiske terroristen lastbilen in bland folkmassan för att döda och lemlästa maximalt antalet människor.

Flera skadade blev fastklämda under lastbilen innan en förbipasserande civilperson med vapenlicens tog fram sitt vapen och dödade den arabiska terroristen. Soldater i närheten sköt också mot terroristen.

Terroristens syster hade följande kommentar till broderns massmord:

”Jag tackar Gud för att han blev martyr. Det är den vackraste martyrdöden”

Palestinska” regeringspartiet Fatah prisade också mördaren som en ”martyr”.

Svenska regeringen hyllar Fatah som sitt ”kära systerparti” och skänker en ansenlig del av våra svenska skatteintäkter till detta ”kära systerparti”, som alltså hyllar massmördare och belönar dem och deras familjer med livslånga pensioner betalda ur svenska skatteintäkter.

Svenskt diplomatiskt, finansiellt och politiskt stöd för detta fortsatta barbari är groteskt. Och det måste få ett omedelbart stopp. Den svenska utrikesministern Margot Wallström har inte för avsikt att avkräva Fatah ett stopp på sådant våldsförhärligande. Hon har heller inte för avsikt att sluta belöna rasisterna med svenska skattemedel. Varje svensk krona som går till Fatah eller dess politiska motpart ”Palestinska myndigheten” frigör motsvarande krona för fortsatt finansiering av sådana barbariska terrorbrott.

Svensk finansiering – eller rättare sagt utebliven finansiering – är det enda påtryckningsmedlet vi har för att påverka Palestinska myndigheten samt dess underordnade grupper såsom Fatah att en gång för alla upphöra med våld, indoktrinering, barnmisshandel, rasism samt terrorism. Vägran att använda svenska skattemedel som ett påtryckningsmedel på detta sätt kan endast tolkas som solklartmedgivande och uppmuntran till fortsatt barbari från Palestinska myndighetens och Fatahs sida.

Svenska skattemedel skall inte användas för att möjliggöra, än mindre uppmuntra, terrorism.

Men Margot Wallström kritiserar aldrig regimen i Ramallah. Tvärtom, hon uttrycker kritik endast när israeler försvarar sig mot detta arabiska våld, hon är aldrig lika klarspråklig när det gäller att fördöma regimen i Ramallah och dess stöd för rasism och terrorism.

De riksdagspartier som inte omedelbart kräver att Wallström öppet deklarerar en omvändning i Sveriges relationer med Ramallah, alternativt Wallströms avgång, gör sig medskyldiga till det fortsatta mördandet.

Väljarna glömmer inte sånt valet 2018.

Riksdagspartierna: gör era röster hörda. Fäll regeringen om inte den öppet aviserar krafttag mot det fortsatta mördandet utfört och uppmuntrat av det rasistiska Fatah.

Som bekostas med svenska skattemedel.

Behövs ett nytt politiskt parti inför valet 2018?

Torsdag, Januari 5th, 2017

Nog av socialt experimenterande kännetecknat av politisk korrekthet.

Sverige behöver ett politiskt parti vars ledband istället är ”korrekthet”. Utan ”politisk”, bara ”korrekthet”. För våra medmänniskors skull.

Idag har vi en politik där dagens pensionärer – de som byggde upp och utvecklade Sverige – alltmer åsidosätts till förmån för nyanlända. Detta sätter samhällsgrupper mot varandra, det göder social antagonism.

Den politiker som anser att social antagonism är en bra väg till social framgång – en beskrivning som verkar täcka de flesta av våra politiker att döma av deras blindhet inför dagens verklighet – får antingen radikalt ändra sin politik, eller se sig omkörd av en ny sorts politik.

En politik som sätter människan i centrum. Den människan som faktiskt har tjänat ihop den välfärd som Sverige idag erbjuder. En välfärd som istället kanaliseras till människor som onekligen förtjänar vår sympati och hjälp, men inte på bekostnad av de förmåner som alltmer nekas de människor som ursprungligen tjänat dessa förmåner.

Idag bygger svensk politik på segregation och social antagonism, den sätter grupp mot grupp. Och man gör det samtidigt som man bedyrar att man gör tvärt om.

Det är ingen lösning. Det är en förolämpning, något av en krigsförklaring mot den egna befolkningen.

Låter detta apokalyptiskt? Det beror på hur lyhörda våra politiker är. Hittills har de inte varit det. Utfallet beror på om svenska politiker väljer att fortsätta ignorera eller äntligen börja lyssna på svenska väljare.

Självklart tycker inte alla likadant i frågan. Det är det vackra med demokrati. Meningsskiljaktigheter uppmuntras, som sig bör. Men inte på bekostnad av en allt större och allt mer bekymrad väljarkår som ser sina hjärtefrågor, sina oron, ignorerade gång efter annan av en politikerelit som är mer intresserad av att sitta vid makten, än att använda makten till att åstadkomma något gott.

Därför föreslås grundande av ett nytt politiskt parti, om inte något existerande parti helt och hållet överger sin nuvarande felaktiga politik och erkänner – öppet – de tidigare misstagen, samt ber nationen om ursäkt för den gångna tidens massiva sociala experimenterande på bekostnad av Sveriges skattebetalare. Ingen svensk politiker har hittills visat sig vara mogen eller ärlig nog att öppet erkänna ”vi hade helt fel, vi sveptes med i en falsk mediedriven yra om att vi kunde agera som världens samvete och visa världen hur duktiga och kapabla vi är”.

Nedan följer i stora drag de huvudsakliga strategier för några, dock inte alla, nyckelområden:

  • Det nya partiet finns av hänsyn till Sveriges befolkning, inte som i många andra partier till trots mot Sveriges befolkning.
  • Det är ett medmänskligt parti, inte som i de flesta andra svenska politiska rörelser ett parti som sätter vissa samhällsgrupper mot andra samhällsgrupper.
  • Det är ett parti som värdesätter alla exakt lika. Oavsett religion, etnicitet, hudfärg, kön, politisk hemvist, sexuell läggning, minoritetsstatus av alla de slag. Det finns dock ett undantag: partiets huvudtes är att det inte finns något som helst utrymme i Sverige för islamism. Islam, ja. Islamism, definitivt inte. Partiet omfamnar mångkultur i all dess rikedom – men på våra svenska villkor. Inte på villkor som dikteras av dem som får en fristad i ett generöst Sverige som frivilligt erbjuder en fristad till människor i behov.
  • Med medmänsklighet följer att Sveriges främsta ansvar är för den befolkning som finns i Sverige, inte hela världens befolkning på bekostnad av svenska skattebetalare. Detta innebär att alla – ALLA – som idag finns i Sverige har exakt samma rättigheter. Och skyldigheter. Oavsett man föddes i Sverige eller invandrade till Sverige för tio år sedan, tio månader sedan eller tio dagar sedan. Det finns inga undantag från rättigheterna – eller skyldigheterna. Oavsett ursprungskultur.
  • Det finns en väletablerad företeelse som heter svensk kultur. Det är den kultur som har fört landet och dess befolkning fram till de värderingar vi har idag, över flera hundra år av befolkningsvandring, tradition, utveckling och förändring. Dessa värderingar, dessa kulturyttringar, dessa judeokristna traditioner, är en sammanvävd del av det svenska livet och skall så förbli. Den som inte gillar läget är välkommen att lämna landet. Inte förändra landet, utan just att lämna landet.
  • Då Sveriges främsta uppgift är att ta hand om dess befolkning, kommer statens inkomster, från olika redan etablerade håll, att användas för att försäkra levnadsvillkoren för dem som bor här, infödda som invandrade. Inklusive dem som tagit sig hit de senaste åren, månaderna och dagar. Ingen åtskillnad görs.
  • Men inga fler släpps in. Inte av bristande empati, utan tvärt om – om vi som land, som folk, ska kunna hjälpa omvärlden i framtiden, måste vi först säkra vår nutid. Och vår nutid är idag allt annat än säker, tack vare flera decennier av misskötsel som kulminerat i de senaste regeringarnas massiva sociala experiment. Experiment som företogs utan något som helst förarbete eller framtidsprognos. Inte ens kostnadsplanering. Det är nu slut med det. Inte på grund av att man inte bryr sig, utan tvärt om, för att vi som nation bryr oss om andra och inser att vi måste först stärka vårt eget samhälle, vårt eget rike, innan vi kan genomföra något meningsfullt bortom rikets gränser.
  • Av detta medföljer att vi överger alla storartade men meningslösa och utsiktslösa floskler om att vara en ”humanitär stormakt”. Det har Sverige aldrig varit. På grund av mångårig politisk och social vanskötsel i en rad regeringar har vi i nuläget ingen utsikt till att bli det heller. Inte i den takt som vår inrikesmakt håller på att raskt utarmas – kriserna inom utbildningen, sjukvården, äldreomsorgen, polisen, den knappt existerande militären, talar alla sitt tydliga språk.
  • Rasism av alla de slag kommer utan undantag att beivras. Hårt. Detta inkluderar generella förolämpningar mot människor på grund av att de tillhör eller har tillhört en stat vars politik man inte gillar.
  • Införsel av kameraövervakning. Basinfrastrukturen finns redan – för vägtullsystemet. Systemet byggs ut för att skydda befolkningen.
  • Viktigaste av allt: ingen immigration utan integration. Det låter kanske självklart för en normalt funtad, någorlunda intelligent medmänniska att om vi inte kan ta hand om oss själva, kan vi heller inte hjälpa andra. Exempelvis i säkerhetsinstruktionerna på flygplan påpekas det viktiga i att föräldrar först tar på sig syremask innan de hjälper sina småbarn med deras – just för att säkerställa att föräldrarna verkligen kan hjälpa barnen om nödsituationen blir ett faktum. Det nya partiet varmt välkomnar mångkultur – men på Sveriges villkor. För integrationens skull. Den som inte vill integreras får lämna landet. Om nödvändigt med tvång. I Sverige har vi under decennier och sekler utvecklat ett samhälle som inte accepterar våldtäkter, religiös intolerans, våld mot gamla eller mot blåljuspersonal, rasism. Den som inte kan acceptera dessa värderingar kommer obönhörligen att lämna landet, frivilligt eller ej.
  • Utbildning: ambition att införa klasser med maximum 25 barn i varje. Hemspråk bekostas av kommunen via statliga bidrag, men enbart utanför skoltimmarna, inte istället för andra ämnen under skoltimmarna, ämnen där kunskaperna då går förlorade. Skolinspektioner sker inte som idag, dvs med förannonsering som möjliggör tillfällig uppryckning inför besöket. Istället sker inspektionen alltid utan förvarning – för alla skolor. Inga undantag.
  • Sjukvård samt äldrevård upprustas istället för som idag nedmonteras. Liksom hos polisen kommer fler resurser att satsas på personalen för att dels stoppa flykten från dessa nyckelyrken, dels övertyga fler att utbilda sig inom äldrevård, sjukvård samt polisyrket.
  • Inrikes: lag och ordning innebär precis detta. Lag och ordning – annars stränga straff alternativt utvisning på livstid utan finansiell eller annan kompensation för dem som är utrikesfödda.
  • Invandrare får inte svenskt medborgarskap förrän tio år efter godkänd asylprövning. Under tiden får de svenskt arbets- och uppehållstillstånd utan några som helst begränsningar eller inskränkningar, samt svenskt resedokument. Men inte medborgarskap. Detta för att kunna verkställa en juridisk möjlighet till avvisning om man begår fler än tre brott under prövotiden.
  • Utrikes: Utträde ur nuvarande FN samt medföljande stopp för all svensk finansiering av samtliga FN-organ. Omgående. Ansträngning för att bilda ett nytt FN bestående enbart av demokratiska länder. Utträde ur EU om inte man kan förhandla fram mer inomstatlig kontroll över de svenska gränserna. SIDA skall läggas ner. Helt. All framtida utlandsbistånd kommer att bedömas i varje enskilt fall av ett redovisningspliktigt regeringsdepartement utan inkoppling eller medverkan av pseudostatliga organ.
  • Det ska finnas en enda utrikespolitik i Sverige. Den ska föras av svenska Utrikesdepartementet, som leds av Utrikesministern. Ingen annan, inga halvstatliga organisationer, får tillåtas sköta en parallel, grå utrikespolitik.
  • Och sist. I det nya partiet kommer man att diskutera lösningar med alla andra svenska politiska partier, alldeles oavsett var på den politiska vänster-center-högerskalan respektive parti befinner sig.
  • Partiets namn då? Kanske SAMHÄLLSPARTIET U. I.
  • ”U. I.”? Ja, Utan Islamister. För Sveriges skull. För hela befolkningen i Sveriges skull. För framtidens skull. För det framtida Sveriges skull.

Vill du vara med i ett sådant Sverige?

Eller vill du fortsätta på den redan inslagna linjen? Med tilltagande pensionärsfattigdom, flykt från polisen, flykt från lärarkåren, flykt från vårdyrkena, 50-plus no-go zoner där poliser inte agerar – inte av rädsla utan för att deras blotta närvaro anses vara en ”provokation”.

Vill du ha en fortsatt utrikespolitik uppbyggt på politiskt korrekta men totalt innehållslösa floskler som kvinnovänlig ”feministisk regering” samtidigt som var tredje kvinna i Sverige uttrycker stor oro för att gå ut ensam på kvällen?

Anser du att Sverige spelar ett ärligt spel när man ignorerar masslakten i Syrien, den turkiska ockupationen av EU-landet Cypern, den kinesiska ockupationen och etniska rensningen av Tibet, år efter år, samtidigt som man slår sig för bröstet och titulerar sig själv en ”humanitär stormakt”?

Tycker du att Sverige bör fortsätta vara med i och bedyra FNs ovärderlighet samtidigt som FNs Råd för mänskliga rättigheter består av människorättsvidriga länder som Saudiarabien, Qatar, Burundi, Irak, Kina och Kuba?

Anser du att ett Sverige som allt mer förlitar sig på israelisk high-tech inklusive avancerade vapen för sin egen överlevnad framför allt inför hotet österifrån, ändå ska fortsätta motarbeta Israel både diplomatiskt och via ett stort antal mer eller mindre direktkontrollerade pseudostatliga proxies såsom SIDA, EU-kontoret, Diakonia, med mera?

Tycker du det är bra med en svensk regering med ministrar som ger rekommendationer för hur man bäst agar sin hustru, eller där ledande poster ges till återfallsmisskötare av enklaste finansiell redovisningsplikt? Eller där internationellt erkända svenska terrorismexperter förbises till förmån för partilojala människor med noll erfarenhet inom denna så viktiga post?

Fundera på allt detta innan du väljer om du vill fortsätta rösta på de existerande partierna, eller om du vill satsa på ett parti som helst tar svåra beslut idag för en bättre framtid imorgon. För ALLA i Sverige, infödda såväl som nyanlända.

Hur skulle du rösta om det var val idag?

Vem vill du rösta på imorgon?

Skulle Samhällspartiet U.I. vara något för dig?

Bilda det i så fall.

För det verkar behövas.

Bokrecension, ”Pojken Med Davidsstjärnan”

Torsdag, December 15th, 2016

Bokrecension: ”Pojken med Davidsstjärnan” av Michael Ben-Menachem

Pojken med Davidsstjärnan” av författaren Michael Ben-Menachem är något så ovanligt som en ödesmättad livsberättelse – berättad rakt, utan onödigt patos, som ett barn hade berättat det.

För de mest centrala delarna av boken, ungdomsåren, handlar just om författarens barndom. En fin barndom som slogs i spillror då Nazismen gjorde sitt intåg i Andra världskrigets Europa.

”Jag undrade då: vad är lättast, att dö av hunger genast, eller att göra det långsamt, stegvist?”

Att ett barn som inte ens fyllt tio tänker lugnt i dessa banor ger en fingervisning om det omänskliga som utspelades tvärs över en hel kontinent.

Författarens uppväxt färgades påtagligt av plågan över att inte längre minnas sin mamma, hur hon såg ut, hur hon var. Även om detta berättas det återkommande i olika stadier av krigsåren samt uppväxten efteråt. Man kan knappt föreställa sig vilka inbördesslitningar en så fundamental avsaknad orsakade i det unga barnets uppväxt samt hans senare utveckling.

Det intressanta med författaren Michael Ben-Menachems livsberättelse är att det är just detta det är: en livsbejakande berättelse. Ja, det var många som strök med längs vägen – han beskriver ingående både gaskamrarna och de övriga koncentrationslägrens fasor. Men genom hela berättelsen glimrar hela tiden fram både medmänsklighet – ofta från oväntat håll – och humor. Visserligen ofta i början en rätt svart humor, men med åren och ytterligare utveckling även en glatt, bubblande och framför allt livsbejakande humor med ett stort mått självdistans. Som i den här korta redogörelsen för en ung mans första trevande intresse för flickor efter kriget:

”Det hände dock att jag lyckades ragga upp en flicka i badet. Det var en sorts striptease i motsatt riktning. Jag träffade flickan i fråga i badet där hon hade bikini eller baddräkt på sig och sedan när jag väntade på henne utanför hade jag ingen aning om hur hon såg ut när hon var påklädd.”

Trots att författaren förlorade stora delar av sin familj, trots att allt togs ifrån familjen först av nazisterna och sedan av efterkrigskommunismen i hemlandet Ungern, är det en sak som helt saknas i berättelsen: det finns ingen bitterhet. Varje motgång har istället gett upphov till nya sätt att överleva, slå sig fram, nå framgång och när det inte var möjligt, att fly utomlands till frihet i först Israel och sedan Sverige.

Och det är just i Israel och Sverige som författaren blomstrar och har slagit nya rötter. Både sina egna, och genom sina barn och barnbarn.

Det förflutna är inte bortglömt – Michael Ben-Menachem inte bara skriver, han besöker även skolor för att prata både om Förintelsen och om integration efter immigration. Han är ett levande exempel på lyckad integration efter immigration – det finns visserligen ett litet hörn där minnena bevaras och bejakas, men dessa mörka minnen från gårdagen tillåts inte definiera vem han är idag. I Sverige omsatte han sin positiva anda i att utbilda sig till psykolog.

Ett steg som inte bara hjälpte honom komma på stadiga fötter, utan även hjälpte andra övervinna sina egna mörka minnen och gå vidare med livet.

Eller som författaren så förträffligt skriver nära slutet av boken:

”Människor som jag, som gått igenom så mycket, är oändligt tacksamma för att vi fick leva. Ingenting i världen kan hindra oss ifrån att njuta av varje njutbar sekund av vårt liv. Livet är inte stavat med ett stort L utan många små. Om man går förbi de små njutningsbara sekunderna, minuterna, går man förbi sitt liv.”

Precis så är det. ”Pojken med Davidsstjärnan” är, trots den dystra bakgrunden, onekligen en hyllning till livet.

Le-chaim – till livet!