Archive for the ‘Uncategorized’ Category

70 år sedan Auschwitz befriades – men i Sverige har vi inte lärt oss något

Onsdag, Januari 28th, 2015

Hyckleri känner inga gränser.

Är det fler än jag som är helt stumma över det avgrundsdjupa gapet mellan statsministern Stefan Löfvens vackra ord i Stockholms synagoga igår kväll, när TV-kamerorna rullade och många potentiella röster fanns att övertyga – och hans regerings konkreta aktioner som faktiskt underblåser antisemitism?

Som till exempel att erkänna den ”stat” – Palestina – vars främsta uppgift – meddelst vårt massiva skattefinansierade stöd – går ut på att döda judar i världens enda judiska stat, Israel.

Som till exempel att bekvämt rikta rampljuset på ”högerextremism” – i och för sig ett problem men ett relativt sett litet problem idag i ett Sverige som mangrant fördömer högerrasism – samtidigt som hans egen regering blundar för den verkliga källan till dagens antisemitism: det rasistiska hatet som grasserar bland många av våra muslimska medborgare. Jag antar att statsministern har betalat sin TV-licens och har sålunda sett SVT-programmet Uppdrag Granskning som handlar om det utbredda antisemitiska hatet bland stora delar av Malmös muslimer. Hat mot alla människor som uppfattas som judar – inklusive svenska icke-judiska TV-journalister som ser ut som judar.

Som det faktum att vi som nation ignorerar våra egna arbetslösa ungdomar, vars föräldrar (infödda eller utlandsfödda, spelar absolut ingen roll) har betalat skatt i decennier men som inte får privilegiet att se sina egna barn i stabila jobb – samtidigt som regeringsföreträdare och regeringens allierade i sjuklövern, till exempel Mona Sahlin respektive Anna Kinberg Batra, ivrigt förespråkar att miljontals kronor ska spenderas på IS-terrorister, våldtäktsmän, massmördare och avskum skyldiga till de mest groteska brott mot de mänskliga rättigheterna. För att ”rehabilitera” dem…

här sade Anna Kinberg Batra, som alltså är Sveriges hopp till ett regeringsalternativ till dagens röd-gröna regering, det som tidigare brukade kallas för ”Oppositionen” innan politisk opposition avskaffades till förmån för ett åtta-årigt styre:

Att värvas som krigare för att utöva dödligt våld är faktiskt också att bli offer för våld och att bidra till att det sprids i världen.

Anna Kinberg Batra i en intervju i Expressen

Man tar sig för pannan. Den som förgriper sig på 9-åriga kristna flickor och sedan säljer dem vidare som del av sin religionsutövning borta i Syrien är alltså ett offer som bör rehabiliteras i Sverige.

För egen del hade jag nog vänt på klacken och lämnat byggnaden så fort Stefan Löfven började tala. Det är väl därför jag inte är ordförande i någon judisk församling i Sverige – man måste nog besitta en speciell sorts förmåga att förhindra kräkreflexen vid olämpliga tidpunkter för att inneha en sådan viktig post och företräda statens snabbt krympande judiska minoritet.

Nu har jag varit i Sverige i 70 år, men jag ser inte att judar har någon framtid i Europa eller i Sverige. Jag tycker inte att man har dragit några lärdomar av det som hände under andra världskriget, antisemitismen ökar igen, se bara vad som händer i Malmö, och det är oroväckande.

Livia Fränkel, överlevare från Auschwitz, i en intervju i DN

Smaka på de bittra orden från en av de få som mirakulöst nog överlevde Auschwitz: ”Jag ser inte att judar har någon framtid … i Sverige”.

Det gör obeskrivligt ont när överlevare från gaskamrarna idag, 70 år senare, konstaterar att judarna, en erkänd minoritet i Sverige och helt integrerade medborgare i detta underbara land sedan fler än två sekler tillbaka, känner att de inte längre har någon plats i det svenska samhället de varit med och byggt upp.

Och det inte på grund av antisemiterna – utan på grund av våra svenska politiska ledare som blundar för den antisemitiska sjukdomens existens och slår sig dövörat för alla bevis om problemets källa.

Massmedial medelmåttlighet: Sverige i ett nötskal

Tisdag, Januari 27th, 2015

Farväl Sverige, skriver Amanda Svensson i Expressen.

Japp, tack till medelmåttor inom landets journalistkår som konsekvent vägrar belysa obekväma sanningar.

Vilken märklig artikel hon skrev, Amanda Svensson i Expressen, om hoten som hon anser hopar sig över Sverige.

Hon lyckades tota ihop en hel artikel utan att nämna det största hotet av alla, och den ENDA anledningen till att SD växer så starkt: svenska folkets rädsla, som snart kanske övergår i ilska, över den snabbt växande islamism i Sverige.

Istället skrev hon enbart om resultatet av den ohejdade islamism, alltså SD.

Det finns många invandrare i Sverige, inklusive muslimska invandrare, som tar klart avstånd från islamism, denna våldsamma rasistiska politiska rörelse som effektivt skyddas från insyn och kritik av de första 5 bokstäverna i den politiska rörelsens namn.

Men Amanda Svensson lyckades med konststycket att rikta kritik mot resultatet av islamisms framväxt i Sverige, utan att med ett enda ord beröra orsaken.

Islamism.

Hon är nog inte den enda person som lämnar Sverige under det att Sverige förändras till oigenkännlighet – många fler kommer nog att lämna landet i takt med att islamism utbreder sig här. Det demografiska utbytet kommer att fortsätta de närmaste åren.

Sveriges, ja kanske världens, egendomligaste befolkningsutbyte är ett socialt experiment iscensatt av naiva, medvetet blinda politiker; ett socialt experiment med oanad potential för framtida problem. Tiden får utvisa.

Med tanke på att Sverige redan lider av ett massivt integrationsunderskott är förväntningarna på smidig integration inte särskilt höga.

Och nej, innan någon på idiotvänstern kan hoppa upp från sin bekväma fåtölj i lyxrevolutionärernas sociala klubb på Östermalm: problemet är inte invandring, utan brist på integration hos många av de invandrande. Invandring är berikande; men absolut vägran att integreras (inte assimileras utan integreras) är raka motsatsen – den sliter sönder det redan befintliga samhället.

Journalistens yrke handlar i mångt och mycket om att sätta i ord de trender och händelser som karakteriserar samhället. Amanda Svensson lyckas med konststycket att skriva 1174 ord om tillväxten av SD, på grammatiskt korrekt svenska, fast utan att säga någonting av värde.

Till exempel om det som har orsakat SDs tillväxt.

I dessa tider av miljöhänsyn måste det anses vara rätt synd om alla de träd som gick åt för att producera pappret som artikeln trycktes på.

Antisemitism i Sverige har äntligen blivit uppmärksammad i media

Torsdag, Januari 22nd, 2015
Lite tankar om gårdagens program Uppdrag Granskning, för den som inte såg det.

I åtminstone Göteborg har judarnas utsatta situation alltid bemötts av polisen med största empati, genuin hjälpsamhet och påtaglig verklighetsförankring. Situationen tycks vara markant annorlunda i Malmö, där den ansvarige polisen som har till uppgift att spåra och motarbeta antisemitiska handlingar initialt påstår att Malmö inte är sämre än någon annanstans i Sverige.
Vilket gör att man bävar inför tanken på det som sker runt om i hela vårt rike, om det är sant.
Samtidigt påstår samme polis att det var en ögonöppnare för honom att Malmös judar känner att de är utsatta. Han kunde heller inte svara på varför man inte tar in till förhör de fordonsägare vars fordon använts i antisemitiska handlingar.
Är han i så fall landets trögaste, mest okänsliga tjänsteman? Eller är han helt enkelt en tjänsteman som ser mer till sin egen och sin familjs personliga säkerhet – han vill inte riskera att antagonisera ’fel’ befolkningsgrupp – än till judarnas säkerhet, som han visserligen får betalt att skydda?
Judiska lärare som rapporterar till sina rektorer att de trakasseras av antisemitiska elever ignoreras.
Skolelever som lämnar klassrummet varje gång ämnet rör det judiska gör det ostraffade – trots att Sverige formellt sett har obligatorisk skolplikt till 16 års ålder (bara teoretiskt, visar det sig, åtminstone när politisk korrekthet och hukande feghet får dominera).
Såväl officiella företrädare för muslimska organisationer som muslimska individer – främst yngre – uttrycker öppet antisemitiska åsikter. Utan att någon reagerar. Dessa säger gång efter annan att antipati mot svenska judar – i såväl ord som handling – är helt försvarlig på grund av en politisk konflikt mellan palestinska araber och israeliska judar på en helt annan kontinent 3000 kilometer längre österut.
Journalisterna gjorde i mångt och mycket ett utmärkt jobb i programmet Uppdrag Granskning. De var verkligen utsatta, och fick ta emot flera hot för att de uppfattades som judar. Bara det, år 2015 i Sverige. Jag tror journalisternas styrka i programmet var just deras lågmäldhet, att inte gå i svaromål utan bara locka folk att prata, att yttra sig. Men det hade varit på sin plats om de åtminstone en gång hade förmått sig att fråga om det också är försvarligt för t ex judar eller kristna att attackera muslimer i Sverige på grund av de horribla handlingar, knivattacker på civila och halshuggningar inte minst, som vissa muslimska grupper begår i samma geografiska område. Alltså om inte samma principer ska få tillämpas för alla människor. Eller om det är i sin ordning att endast judar – i Sverige – ska acceptera att särbehandlas.
Många fler tankar snurrar i huvudet. Men dessa är de främsta för tillfället. All heder åt journalisterna för att de äntligen öppnat svenska folkets ögon för ett enormt problem som konsekvent förtigits av våra politiska partier och rikets journalister under ett par decennier. Inte för att våra politiker och journalister nödvändigtvis är antisemiter – det har jag svårt att tro.
Utan snarare för att det är lättare att blunda för en obekväm social sjukdom än att tvingas behandla sjukdomen.
Sjukdomen heter antisemitism. Och den grasserar bland stora delar av vårt lands muslimska befolkning. Öppet, medan de betalda tjänstemännen – inom polisen, det politiska etablissemanget och utbildningsväsendet – blundar och tar emot sina offentligt finansierade löner. En stor del av orsaken till problemets uppväxt är också mainstream pressens medvetna, bestämda blånekande av problemet. Förhoppningsvis har gårdagens Uppdrag Granskning gjort något för att återupprätta den svenska mediekårens mycket skamfilade rykte i frågan.
För den artificiella och felaktiga kopplingen mellan den politiska konflikten i Mellanöstern och muslimsk antisemitism här i Sverige är något som våra medier måste stå till svars för. Främst politiska indoktrineringsorgan som Aftonbladet men även de övriga stora som inte vågat berätta sanningen.
Till sist: tack och lov finns unga muslimska företrädare som Siavosh Derakhti som både är och vågar uppfattas som inkluderande och medmänskliga. Om Siavosh Derakhti inte i sinom tid får en framträdande roll att spela i det nya Sveriges nödvändiga politiska omdaning, ja då det är det verkligen illa ute med Sverige.
Om du inte sett programmet, finns en länk till Uppdrag Granskning här.