Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Vem talar sanning: palestiniernas officiella logo, eller deras officiella uttalanden?

Fredag, Oktober 10th, 2014

För båda kan inte vara sanna – därtill finns ingen möjlighet inom de kända begreppen för logik. Eller sanning.

Man hör ofta i Västvärlden och bland Palestinavännerna att slutmålet för den av palestinierna förkastade ”fredsprocessen” är

(1) ”två stater för två folk”, två stater som alltså
(2) ”lever sida vid sida i fred” och
(3) ”inom erkända gränser”.

Men inget av ovanstående stämmer alls med de palestinska arabernas uttalade vilja, eller hur?

Märkligt nog har man inför förhandlingen om ett framtida Palestina exkluderat de 77 procent av Mandatet Palestina som REDAN hyvlades av för att bygga det etniskt rensade (judenfrei) Palestina 1 (idag kallad Jordanien).

Nu förhandlar man (via bland annat 14 000 raketer avfyrade från Gaza mot civila mål i Israel) om byggandet av Palestina 2 i Gaza samt Palestina 3 på Västbanken (dvs de judiska provinserna Judéen & Samarien).

Palestinavännerna i Västvärlden säger att erkännandet av Palestina är ett sätt att uppmuntra båda parter att förhandla.

Den palestinska sidan representeras av en koalitionsregering bestående av Hamas och Fatah.

Titta på deras respektive officiella symboler:

Fatahs symbol. Fatah är ett av partierna i de palestinska arabernas koalitionsregering

Hamassymbol. Fatah är ett av partierna i de palestinska arabernas koalitionsregering

Titta noga på kartan i dessa båda officiella logotyper som representerar de palestinska regeringspartiernas framtida vision av Palestina. Och kom ihåg att detta handlar om regeringspartier i en nationell koalition, för byggandet av vad Västvärlden envisas med att kalla en ”fredlig grannstat” till Israel.

Peka nu ut var Israel finns på denna karta (kom ihåg att Västvärlden hela tiden bedyrar att dess mål är två stater inom erkända gränser som lever sida vid sida i fred).

Ser det speciellt fredligt ut med en karta där Israel har demolerats och ersatts av ”Palestina”?

Ser det verkligen ut som om det är TVÅ stater som lever sida vid sida, eller att bara EN stat finns kvar, på bekostnad av den andra?

Ändå påstår t ex Sverige och nu kanske även Storbritannien att de tänker erkänna Palestina med motiveringen att detta erkännandet uppmuntrar till fred och samexistens mellan två länder, sida vid sida, inom ömsesidigt erkända gränser.

Det är ett tecken på moraliskt fördärv och makaber principlöshet att argumentera på detta sätt.

Förutom att det även är en logisk kullerbytta att uppmuntra ”fredlig samexistens” mellan två länder genom att stödja ett land vars uttalade mål – inklusive på deras officiella logo – är att ett land försvinner till förmån för det andra.

Och allt detta åstadkoms med våra – DINA – skattemedel. Surt förtjänade via ditt arbete i Sverige – men spenderade i Ramallah och Gaza City. Inte på skolor eller sjukhus eller arbetsskapande åtgärder, utan på korruption, attacktunnlar och grov rasism via skolböcker, tidningar, TV program.

Nöjd med din nya svenska regerings hållning gentemot israelerna och de palestinska araberna?

Utanförskap eller medveten vägran att integreras?

Måndag, September 8th, 2014

Så här dagarna före valet 2014 rasar debatten om utanförskap som aldrig förr.

Varje gång någon tar upp ämnet ”integrering” stämmer hela vänsterfalangen in i sin outtröttliga refräng ”islamofobi”.

Men vem har sagt att utanförskap är endast förbehållen Sveriges muslimska invandrare och inga andra invandrargrupper? Varför är det ”islamofobiskt” att påtala att Sveriges integrering av sina invandrare har misslyckats – kolossalt? Har Sverige endast haft invandrare från muslimska länder? Finland, Jugoslavien, Argentina, Chile, Vietnam, Polen, Ungern, faktiskt även Danmark och Norge – räknas inte dessa länder? Alls?

Svaret till frågan om varför allt tal om Sveriges misslyckade integrering av sina invandrare de senaste decennierna är så känsligt är: Sveriges islamistiska rörelser och deras villiga kollaboratorer inom den svenska vänstern.

Eller, mer rättframt, dessa nyttiga idioter som tror att bara man gör de mest våldsamma fanatikerna till lags, kommer vi att besparas det öde som redan spridit sig inom stora delar av den muslimska Mellanöstern och norra Afrika.

Islamiska Staten (IS).

För misslyckandet med Sveriges invandrings- och integrationspolitik härleds, tyvärr, endast till en enda grupp i det moderna Sverige: Sveriges muslimska minoritet. En muslimsk minoritet som har flytt undan mänskliga rättighetskatastrofer i sina hemländer, autokratiska despoter, inbördeskrig, religiös intolerans mot allt som inte exakt motsvarar en mycket snäv tolkning av de aktuella ledarna för respektive hemland, inbördes strider mellan olika muslimska stammar och strömningar inom religionen Islam, kvinnostympning på massiv skala, och mer därtill.

Av alla dessa muslimer som har flytt hit till Sverige – och de allra flesta har alltså flytt hit, inte flyttat hit – sägs den överväldigande majoritet vara moderata, ärliga, hårt arbetande människor som bidrar till sitt nya land Sverige. Och det finns ingen anledning att tro annat enligt den empiriska statistiken som finns till hands.

Men sedan kommer fanatikerna och extremisterna. I stort sett de enda som hörs. För de mer moderata muslimerna för det mesta väljer att inte yttra sig. Om det är av rädsla, av uppgivenhet, för att de är för involverade i att bygga upp sina nya liv här i det nya landet – det finns ett flertal anledningar till deras tystnad och alla är nog lika korrekta beroende på varje individs enskilda situation.

Men de hörs likväl inte, oavsett anledning. De enda som hörs är fanatikerna och extremisterna. Och dessa vinner terräng.

En vecka före valet framträder Omar Mustafa i SVTs Agenda tillsammans med Demokratiministern Birgitta Ohlson.

Och då blir det alldeles kristallklart att Sverige är inträngt i exakt den omöjliga situation där de islamistiska extremisterna vill att vi ska vara.

Omar Mustafa uttrycker det rätt tydligt. Det kan sammanfattas ungefär så här:

Vi väljer medvetet att inte integreras i det samhälle som öppet och villkorslöst tagit in oss och gett oss en fristad.

Vi deltar inte i det samhälle som har räddat oss undan hemskheter i våra forna hemländer.

Vi kräver och faktiskt får en oproportionerligt stor del av den svenska välfärdsbudgeten via ett flertal sociala och ekonomiska mekanismer.

Men om inte vi får ännu mer, ja då åker våra ungdomar ner till de mest våldsbejakande, de grymmaste massmördare i modern historia för att delta frivilligt och entusiastiskt i deras bestialiska framfart i våra forna hemländer (från vilka vi flydde), därför att det inte är vårt ansvar som föräldrar eller religiösa samfund att se till att både vi och våra ungdomar integreras (inte assimileras utan integreras) i vår nya fristad Sverige – det land som gett oss tillbaka livet och självrespekt och en framtid.

Och vi kräver dessutom att om och när våra ungdomar bestämmer sig för att komma tillbaka till Sverige, ska de inte mötas med rättsliga eller polisiära åtgärder utan med ännu mer frikostig ekonomisk investering av de svenska skattebetalarna i utbyte mot att de inte utövar sina nya stridsfärdigheter, inlärda i Somalia, Syrien och Irak, här hemma i Sverige – trots att detta är ett underförstått hot som kommer att existera i all evighet; en kniv som hänger prekärt över vår kollektiva nacke ifall de inte får allt de, och vi, pekar på.

Hur man än analyserar situationen kommer islamistisk fanatism att kosta de svenska skattebetalarna ännu mer än den redan gör. För all evighet.

Vilket lysande utbyte för vår öppenhet, vår medmänsklighet, vår generositet.

Omar Mustafa, före detta partistyrelseledamoten för Socialdemokraterna innan han avlägsnades från sin post för vissa olämpliga uttalanden – och han får faktiskt medhåll även av Demokratiministern Birgitta Ohlson (Fp) – motsätter sig att man fråntar dessa terrorister deras svenska medborgarskap.

Det de inte riktigt verka förstå är att medborgarskap är ett privilegium man förtjänar, inte en rättighet man äger.

Ett privilegium som de flesta av oss som invandrat hit och/eller flytt hit till Sverige faktiskt uppskattar som sådan.

Det finns egentligen bara en enda relevant fråga i anknytning till detta:

Varför skulle vi vilja ha stridsutbildade terrorister i vårt samhälle – vilket positivt syfte har det att ge husrum till terrorismbejakande våldsmän i vårt civila samhälle?

Omvärlden finansierar Ramallahs och Gazas omedgörlighet

Måndag, Augusti 25th, 2014

Följande är det tal jag höll vid manifestationen söndag 24 augusti som hölls av Perspektiv på Israel på Norrmalmstorg i Stockholm.

Då jag inte kunde närvara på plats talade jag in det och skickade det för uppspelning vid manifestationen.

Vi lever i en värld där islamistisk terror mot Israel finansieras av de länder som är medlemmar i Förenta Nationerna – FN. Det vill säga alla länder i världen.

Vi lever också i en värld där islamistisk terror finansieras av de länder som är medlemmar i Europeiska Unionen – EU. Det vill säga 28 länder i Europa.

Detta betyder att om du betalar skatt i ett land som är medlem i såväl FN som EU, subventionerar du Hamas terror mot Israel, terror som utförs av Islamiska Jihad, Fatah, Al Quds Martyrernas Brigad, och allt vad de heter – och du gör det två gånger, först via FN och sedan via EU.

Utan att du får lov att vägra ge dina surt förtjänade skatteinkomster till dem för detta ändamål.

Men är det verkligen så? Subventionerar till exempel Sverige verkligen terrorverksamhet i Gaza och Ramallah? Verkligen? Med svenska skattemedel? Verkligen?

Ja, verkligen. Och det krävs inte ens några högre kunskaper i matematik, knappast ens i logik, för att räkna ut hur det fungerar:

För varje krona som ett land som Sverige ger i bidrag till de olika regeringsstödda palestinsk-arabiska organisationerna, frigörs den palestinsk-arabiska regimens ansvar från motsvarande krona i den egna budgeten.

Den besparade kronan, som den palestinsk-arabiska regimen alltså inte behöver spendera ur egen kassa för nationella, regionala, kommunala eller lokala sociala ändamål kan spenderas direkt på terrorraketer. Och terrortunnlar. Den betong och cement som den palestinsk-arabiska regeringen själv inte behöver betala för kan istället användas för att bygga terrortunnlar rakt under israeliska civila samhällen. De byggs i skydd av dagisar och skolor i Gaza, och de utmynnar under dagisar och skolor i Israel. Med ett enda mål: att döda och kidnappa israeliska barn och vuxna. Vi har sett beviset, beviset som har slagit hela världen med häpnad över den massivt industrialiserade skalan på de underjordiska byggena.

tillbaka till huvudfrågan: hur har denna underjordiska terrorinfrastruktur kunnat finansieras?

Jo, genom att den egna inhemska palestinsk-arabiska budgeten inte behöver täcka nödvändigheter som skolor, skolböcker, vägar, sjukhus, mediciner – inte ens el: Palestinska Myndigheten – som är regeringspartner med Hamas – har en halv miljard dollar i elräkningsskulder till den stat som ändå dagligen försörjer de palestinska araberna med el: Israel. Smaka på siffran en gång till: en halv MILJARD dollar i obetalda räkningar till Israel, och det enbart för el.

Det säger sig självt att om du har en stat, en statsapparat, ett företag eller en organisation som inte behöver balansera sina finanser eftersom omvärlden genast skänker allt som behövs, utan minsta krav på motprestation, ja då uppmuntrar du oansvariga ledare istället för ledare som vill det egna folkets bästa.

Behöver man inte själv lägga en enda krona på elförsörjning eller mediciner, ja då har man helt fria händer att använda ens egna pengar för andra ändamål.

Och när det gäller de palestinsk-arabiska regimerna, är deras ändamål våld. Våld mot civila. Våld mot judiska civila. För att de är judar. Och för att de är civila.

När ett enskilt land som Sverige eller en organisation som EU ser detta, ser resultatet av det frikostiga men oredovisade finansiella stödet i form av raketer, tunnlar, indoktrinering, antisemitism, kvinnofientlighet, våld mot kristna och andra brott mot de mest elementära mänskliga rättigheterna, och ändå fortsätter att ge detta frikostiga finansiella stöd, ja då kan man bara dra den enda logiska slutsatsen: att Sverige liksom EU i övrigt aktivt och gärna stödjer terrorism. Men bara när målet är den judiska staten Israel.

Det finns ett sätt att få ett slut på den palestinsk-arabiska terrorn mot Israel samt Israels agerande för att sätta stopp för denna terror. Ett sätt som skulle göra livet avsevärt mycket bättre för såväl palestinska araber som israeliska judar:

Sluta finansiera den palestinsk-arabiska regimen, helt och hållet, totalt, tills den upphör med sin terror. Det är våra svenska skattemedel som används för att befria regimen från sitt ansvar till sitt eget folk. När palestinsk-arabiska civila ser att hela deras samhälle kommer att ekonomiskt raseras eftersom deras egna ledare inte gjort annat än satsa på krigföring istället för att bygga upp det civila samhället, ja då kommer de att via nationella val eller internt våld mota bort dessa genomkorrumperade, våldsbejakande ledare till förmån för andra som vill leva sida vid sida med sina israeliska och övriga grannar.

Till gagn för alla, främst palestinska araber men även israeliska judar.

Sverige och resten av omvärlden har nu i snart 70 år försökt dämpa eller lösa problemet med palestinsk-arabisk omedgörlighet genom att mata dem med mer och mer pengar. Det har inte fungerat. Inte ett dugg. Det är dags att pröva något annat, något som dessutom är garanterat att fungera.

För saken är så förödande enkel att till och med en svensk statsminister borde kunna förstå det: utan finansiering, ingen terror. Eftersom terror kostar pengar. Hittills, våra svenska pengar.

Denna enkla lösningen gör att på sikt är det inga liv som går till spillo – vare sig i Tel Aviv eller Gaza eller Ramallah. Vilket gagnar alla de civila som bor där.

Om det nu finns något svenskt politiskt parti som motsätter sig en framtid där civila i Tel Aviv, Gaza och Ramallah njuter av rätten till ett liv i säkerhet, fred och välmående, ja då är det hög tid att det partiet erkänner det öppet. Nu, idag, utanför och även i Riksdagen. Säg öppet att ni INTE vill att palestinska araber eller israeliska judar ska få förmånen att leva i fred.

För med fortsatt oansvarig finansiering från Sverige, där varje svensk krona frigör den palestinsk-arabiska regimen från motsvarande finansiellt ansvar ur den egna budgeten, utan minsta krav på motprestationer i form av ett totalt stopp för bland annat terrorism, våld, rasism och kvinnofientlighet, ja då uppmuntrar man aktivt fortsatt palestinsk-arabisk terrorism.

Med svenskt bistånd.

Sverige går till val i september. Rösta inte förrän du, just DU, har krävt av alla partier att de genast upphör med 70 års misstag. Eftersom 70 år av upprepade misstag visat sig ha en så förödande effekt, kan man fråga sig hur något svenskt politiskt parti inte kan vilja pröva något nytt som är garanterat att generera ett resultat till gagn för alla.

Rösta gärna i år – men kräv först ett bindande åtagande från ditt parti att all vidare svensk finansiering av palestinsk-arabisk terror genast upphör.

För de palestinsk-arabiska civilas eget bästa. Så att de kan leva ett anständigt liv kännetecknat av oberoende, stolthet, och ett slut på omvärldens beslutsamhet att tvinga på dem ett förevigat tiggande och undergivet bidragsberoende.

Det parti du tänker rösta på i september bör ha dina skattemedel i åtanke och de palestinska arabernas långsiktigt bästa för sig. Om partiet istället vill förpassa dem till ett fortsatt liv i misär och oupphörlig konflikt genom att fortsätta med oansvarig, oändlig finansiering av deras ledares våld, ja då är det inget parti som förtjänar din röst.

höj din röst.

Och tack för att ni har lyssnat på min röst.