Israel anspelas som apartheidstat av Magnus Bard i DN

Lite fakta som Magnus Bard borde ha tagit del av innan han vässade sin penna.

Artikeln publicerades först på hemsidan Stoppa Bojkott Mot Israel.

Magnus Bard ritade nyligen en teckning som av många uppfattades som att han betecknar Israel som apartheidstat. DN hade den dåliga smaken att publicera teckningen.

I teckningens textbubbla står det att läsa (om Israel) ”…men där har dom ju nästan apartheid!” Bard försvarar sig med att i ett brev påstå att detta ”inte är detsamma som att påstå att Israel har apartheid”.

Bard skriver i sin förklaring att Israel ”med nuvarande politik går i riktning mot ett liknande (alltså apartheidliknande) samhällssystem”. Han baserar detta påstående på Diakonia – ett välfinansierat skenbart kristet hjälporgan som hittills lyckats med bedriften att inte hjälpa kristna araber i kristendomens vagga Betlehem, där de kristna under Palestinska myndighetens rasistiska regering har decimerats från runt 70 procent av stadens befolkning till runt 15 procent idag. Diakonia har också lyckats med att inte hjälpa Gazaremsans kristna, som får utstå såväl tvångskonverteringar som mord utförda av områdets andra palestinsk-arabiska regering, den av EU, FN och Kvartetten terrorstämplade organisationen Hamas. Därtill har Diakonia inte lyckats skydda kristna i Pakistan som mördas på löpande band och där kyrkor sticks i brand med oroväckande regelbundenhet. Inte heller har Diakonia lyckats göra något för att hjälpa de 3 miljoner kristna kopterna i Egypten, vars läge har förvärrats än mer sedan Mubaraks fall och det Muslimska broderskapets maktövertagande. Det är mycket Diakonia, detta oerhört dyra ”kristna hjälporgan”, inte velat åstadkomma i Mellanöstern eller den bredare islamistiska världen, men Magnus Bard förlitar sig ändå på Diakonia när organisationen väljer att kritisera den judiska staten. Och endast den judiska staten.

Men låt oss då ta en titt på Bards anklagelser att Israel möjligtvis, kanske, eventuellt, måhända skulle kunna utvecklas i en riktning som kanske om man håller för såväl ögonen som öronen kan betecknas som apartheidstat.

Vilken sorts ”apartheidstat” är då denna Israel? Är det apartheidstaten som tagit emot svarta afrikanska flyktingar – både muslimer och kristna – som flyr obeskrivliga bestialiteter i sina hemländer orsakade av krig med islamister? De fly alltså genom det muslimska Egypten, för att nå den judiska staten. Den judiska staten som tar emot flyktingarna precis som andra civiliserade länder gör. Beskrivningen ”civiliserade länder” måste då per definition exkludera det muslimska Egypten eftersom det landet skjuter flyktingarna i ryggen, våldtar dem och säljer dem i slaveri. Verkligen ett annorlunda slags apartheid som Israel har utvecklat.

Men kanske Magnus Bard syftar på att de allra flesta av Israels svarta inte är muslimska eller kristna flyktingar utan etiopiska judar – som ju tagits in och integrerats i den judiska staten. Ytterligare en konstig sorts ”apartheid”, eller hur?

Eller syftar Bard på det faktum att 20 procent av den judiska staten Israels befolkning består av icke-judar, främst araber. Muslimer och kristna, men även druser, bahai’ister – och följare av den muslimska Ahmadiyasekten. Ahmadiyamuslimer är förföljda i hemlandet Pakistan (återigen något som Diakonia inte befattar sig med, märkligt att Diakonia inte befattar sig med vare sig kristna eller muslimer) men det land där de växer starkast i regionen är – Israel. Ni vet, den judiska apartheidstaten som ger Magnus Bard kalla kårar och kliande ritfingrar.

Möjligtvis syftar Bard på att idag finns det 3,5 miljoner människor som betecknar sig som palestinska flyktingar. Den judiska staten behöver verkligen se över sitt apartheidmaskineri eftersom det fungerar väldigt dåligt – 1948 fanns enligt de palestinska araberna själva endast ungefär 700 000 arabiska flyktingar som resultat av arabernas enväldigt deklarerade krig mot den judiska staten. Dessa 700 000 har idag blivit 3,5 miljoner. Hur får de ihop detta? Mer om det senare.

Israel är ett land som har integrerat människor från över 130 olika länder. Vi pratar alltså riktig integration, inte byggande av förorter där nyanlända får utvecklas i parallella samhällen utan minsta beröring med värdsamhället, som i fallet Sverige, och de påföljande sociala problemen detta orsakar. Under årens lopp har Israels integrationsarbete stött på problem, man har haft svårigheter men man har hela tiden utvecklat och förbättrat systemet. Bland mycket annat tog Israel emot 850 000 judiska flyktingar från arabvärlden. Idag finns inte finns en enda judisk ”flykting” i Israel – de integrerades varenda en och det sista ”lägret” revs i början på 70-talet. I den arabiska världen – Libanon, Syrien, Jordanien, Västbanken, Gazaremsan – finns inte bara de palestinska flyktinglägren kvar, de växer och underhålls av självaste FN för att bli kvar som just flyktingläger. Ingen integration här inte: i Libanon, till exempel, får palestinsk-arabiska flyktingar inte inneha vissa yrken, de får inte äga mark, äga hus, vissa jobb är förbjudna för dem, likaså vissa universitetslinjer. Med vilket ord skulle Magnus Bard beskriva detta utan att använda ordet ”rasism” i beskrivningen?

Och i detta sammanhang, alltså ”apartheid” där mycket av poängen är ju att hålla människor utanför (på engelska ”apart”), finns detta fullständigt bisarra med ärvt flyktingskap. Vad är en flykting i Sverige, i England, i Tyskland – ja i hela den civiliserade världen? Svaret är en person som flyr sitt land och som inte kan återvända ditt. Han eller hon blir i så fall bofast i det nya landet, får medborgarskap och alla medföljande rättigheter och skyldigheter. Detta tillämpas på alla flyktingar, världen över. För detta har FN ett flyktingorgan, UNHCR, som med en budget av runt 1 miljard dollar årligen tar hand om ungefär 25 miljoner flyktingar. UNHCR gör allt detta med ett stab bestående av ungefär 6500 anställda.

Men de 3,5 miljoner människor som betecknar sig som palestinsk-arabiska flyktingar har ett helt separat flyktingorgan – även det FN-finansierat. Det heter UNRWA, och UNRWA har också – hör och häpna – en i stort sätt lika stor budget på 1 miljard dollar, men en stab på 25 000 palestinsk-arabiska anställda. Ta fram räknemaskinen och gör matten. Hur mycket är en palestinsk-arabisk flykting värd gentemot en flykting som inte får klassas som palestinsk-arab? Och palestinierna, ja de ärver ju sitt flyktingskap, vilket ingen annan flykting får göra. De är nu i tredje och fjärde generation flyktingskap – underhållna av FN. Bard borde naturligtvis göra en teckning som föreställer hur FN förevigar denna rasism, denna apartheid som är konstruerad för att i all evighet hålla just palestinsk-arabiska flyktingar – och endast dem – ”apart” från resten av mänskligheten. Detta är ingen ”misstanke” om ett samhälle som ”kanske” utvecklas i riktning mot apartheid – detta är fullt utvecklad apartheid konstruerad och finansierad av ingen annan än FN.

Men Bard vill nog inte göra en sådan teckning, de svenska mediernas och kulturelitens statsreligionen Politisk Korrekthet kräver ju att endast den judiska staten skall ständigt delegitimiseras.

Om nu Bard vill kritisera apartheid i regionen, varför inte belysa den till 100 procent judenrein – alltså etniskt rensade – Gazaremsan, där samtliga judar inklusive döda judar har bannlysts? Varför inte Saudiarabien där man till och med har vägar – VÄGAR – som är förbjudna för icke-muslimer? Hur är detta inte apartheid? Och varför så tyst om det i medierna?

Nu ser man med spänning emot att Magnus Bard publicerar en teckning och en kritisk pratbubbla om apartheidvägarna i Saudiarabien, samt om det faktum att inga kyrkor, synagogor eller tempel är tillåtna i landet – enligt saudiarabisk lag! Han vill nog inte höra att i apartheidstaten Israel finns sunni-, shia- och ahmadiyamoskéer, kyrkor tillhörande katolska inriktningen, anglikanska inriktningen, grekortodoxin, syriansk-ortodoxin, ryskortodoxin, armeniska kyrkan, synagogor för jeminitiska judar, polska judar, indiska judar, etiopiska judar, irakiska judar, iranska judar, ungerska judar, där finns tempel för bahai’ister – deras världscentrum ligger i hamnstaden Haifa, norra Israel. Nej Magnus Bard, bättre då att inte se eller hör och istället greppa tag i ritstiftet och låta fantasin flöda.

Bard påstod att han skrev kritiskt om just den judiska staten – och inga andra – på grund av att han har ”specialkunskaper om läget i Israel och de ockuperade områdena”. Hans egna ord. Nu har han här fått specialkunskaper om läget i Betlehem, Gazaremsan, Pakistan och inte minst Saudiarabien.

Vi väntar, Magnus Bard. Start drawing.

Besök också hemsidan för Samfundet Sverige-Israel för korrekt information om Israel

Taggar:

Kommentarer är stängda.