En såkallad ”expert” orerar:
”Fattigdom är orsaken till kriminaliteten – inte etniciteten”.
Ursäkta språket, men vilket absurt dravel.
När jag lämnade Indien och invandrade till England som ensamkommande 17-åring, hade jag exakt 2 pund (20 kronor) på fickan, en liten resväska gjord av papp innehållande alla mina världsliga ägodelar, en penna samt de kläder jag stod i.
Jag läste två år på gymnasiet (ja, det är 2 år i England, inte 3 som i Sverige). Skollunch kostade då 50 pence (5 kronor) per dag. Så mycket pengar hade inte jag. Så medan mina klasskamrater åt lunch, gick jag gatan upp och ner och letade kvälls- och helgjobb. Jag arbetade kvällar på en bensinmack, och helgerna kl 04-08 med att städa kontor. Året om.
När jag sedan läste 4 år på universitetet, hade jag fortfarande vare sig familj eller hem i landet, så på loven packade jag min väska och sov på golvet hos vänner i väntan på nästa termin när jag fick komma tillbaka till mitt studentrum och värmen (bara det en underbar lyx). Jag tog sommarlovsjobb på posten, vinterlovsjobb i olika snabbköp, varhelst jag kunde tjäna en ärlig inkomst och betala skatt.
Jag var själva definitionen av fattig. Riktigt, eländigt fattig. Ständigt hungrig, ständigt frusen, visste ibland inte ens när jag skulle ha förmånen att få duscha.
Men vet ni vad? Utfattig och utlämnad, blev jag inte kriminell. Lämnade inte ens en bok tillbaka till biblioteket för sent. Gjorde rätt för mig, då som nu.
Jag hade uppfostrats att som jude inte belasta min omgivning, att alltid föregå med gott exempel, att alltid hjälpa dem som hade det ännu sämre ställt, att alltid göra det som var rätt, att alltid se till att ingen skulle ha någon anledning att klandra vare sig mina avsikter eller mina handlingar.
Så nej, din förtappade PK-besatta floskelmaskin: det är INTE fattigdom som orsakar kriminalitet. För då borde jag idag har varit maffialedare – minst. Istället är det din mentala inställning, dina värderingar oavsett de är inlärda eller nedärvda. Din bakgrund och etnicitet, helt enkelt. Vi som uppfostrats till att arbeta hårt för det vi vill ha, har gjort precis det – vi har jobbat HÅRT för det. I skolan, på loven, senare i livet inom våra yrken. Och det har gått utomordentligt bra för oss som har den inställningen. Jag har inget annat än beröm och djup tacksamhet för de chanser jag har fått genom livet, såväl i England och Israel, som senare och i all synnerhet även här i Sverige. Men till saken hör att jag inte bara passivt suttit och väntat på att ”ta emot” dessa chanser. Tvärt om, genom mitt sätt att vara, genom att arbeta hårt, genom min ödmjukhet och genom att på alla sätt visa vad jag ville och kunde, inte bara vad jag krävde gratis, SKAPADE jag dessa chanser, jag UPPMUNTRADE min omgivning att ge mig dessa chanser; mina medmänniskor ville helt enkelt satsa på mig.
Det finns förstås undantag, men i det stora hela är kriminalitet ett val, ett val som alltför ofta är intimt förknippat med en etnicitet, en attityd eller på engelska en ”mindset” som bäst kan sammanfattas med begreppet ”kravmaskin”.
Så snälla ”experten”, säg som det är – och inte som du tror en PK-läsekrets vill höra. Sverige är riktigt, riktigt förbi PK-idiotins tid. Ingen orkar med det experimentet längre. Vi har istället en utmanande verklighet att ta itu med. En rå, allt mer empatilös, ekonomiskt kollapsande verklighet som du faktiskt varit med om att skapa, medan du satt bekvämt tillbakalutad i din fåtölj i din varma bostad, läppjade på ett glas vin och betraktade samhället som ett gigantiskt socialt experiment vars dystra resultat du än idag vägrar erkänna.