Den ”tråkiga händelsen” i Tyskland

”Uppmana dina judiska bekanta att rycka på axlarna åt gårdagens antisemitiska attack och gå vidare.”

Räcker inte ovanstående? Läs då vidare: ”Det är särskilt viktigt att judar lägger band på sig och inte försöker plocka några billiga politiska poäng på den här tråkiga händelsen.”

Ja, så lyder en uppmaning hos svenska nationsocialistiska Nordfront.

Gårdagen var Yom Kippur – Försoningsdagen – tillika judarnas viktigaste bönedag på året. Troende judar fastar i 25 timmar och ber om förlåtelse för sina synder samt för styrkan att bli bättre människor det kommande året. Det är en dag som kännetecknas av gränslöst personligt och spirituellt värde.

Just på denna dag valde en antisemit i Halle i Tyskland att skjuta och kasta bomber mot de bedjande. Två oskyldiga människor mördades, ett antal sårades.

Det finns mycket att säga om gårdagens avskyvärda antisemitiska attack mot synagogan.

Men följande fastnar nästan mer än något annat:

  • Nazisterna vädrar morgonluft. Under alla år sedan Andra världskrigets fasor har det demokratiska världssamhället visat ett kompakt motstånd mot nazismens varje yttring. Det har inte funnits något anderum för nationalsocialisterna någonstans i den demokratiska världen – de har mer eller mindre relegerats till odemokratiska statsskick såsom stora delar av den islamistiska världen.
  • Islamisterna, som visar en förbluffande likhet med nazisterna vad gäller antipatin mot judar, judiska institutioner och den judiska staten, har dock fått fritt spelrum de senaste decennierna. Mer än så, islamism förklaras bort, ursäktas, förmildras och faktiskt även stöds inte bara i den muslimska sfären, utan påfallande ofta av principlösa, giriga och kortsiktiga ledare i västvärlden. Islamismens härjningar mot judiska mål står i bästa fall okommenterade i den av svenska skattebetalare tvångsfinansierade SVT och SR, i värsta fall ljugs det friskt av SVT och SR om dylika attacker utförda av islamister.
  • Mot denna bakgrund inser numera nazisterna att den demokratiska omvärlden inte har vare sig ork eller vilja att stoppa antisemitism på ett robust sätt. Om islamisterna kan härja fritt, ja då kan väl nazisterna göra sitt också.
  • Det kanske sorgligaste av allt är att en del av de våra är så angelägna att låtsas att islamism inte är ett hot mot oss judar att de nästintill drar en suck av lättnad över att det nu minsann, en gång av 100, är en nazist som har attackerat ett judiskt mål, inte som i de övriga 99 fallen islamister som utfört attacken. Dessa ”liberala analytiker”, som är vare sig liberala eller har analytisk förmåga, vill så gärna fokusera på den relativt lilla grupp som alla kan vara överens om är en fara, så att de med gott samvete kan pusta ut och av PK-skäl fortsätta ignorera den stora grupp som är en långt större fara. Påminner rätt mycket om mannen som tappat bort sin bilnyckel på en mörk gata men letar efter nyckeln under gatubelysningen. När han tillfrågas varför han inte letar där han faktiskt tappade bort nyckeln på den mörka delen av gatan, svarar han att det är så mycket lättare att leta där det finns belysning…

Och så tillbaka till gårdagens antisemitiska terrorattack i Tyskland. Jag tänker inte bevärdiga det avskyvärda Nordfront genom att länka till deras hemsida, men jag har läst en artikel där, där det står följande:

”Även om gärningsmannen visar sig vara en övertygad nationalsocialist så vore det fel att dra alla nationalsocialister över en kam och påstå att alla har skuld och borde straffas för det inträffade. Att vara fördomsfull och generalisera mot en grupp är ju inte rätt.

Istället för att skuldbelägga och hata är det viktigt att civilsamhället nu sluter upp och visar kärlek till alla fredliga nationalsocialister som inte tycker att det är en bra idé att skjuta på synagogor.

Med tanke på risken för polarisering som finns är det särskilt viktigt att judar lägger band på sig och inte försöker plocka några billiga politiska poäng på den här tråkiga händelsen. Det vore osmakligt om ni skulle utnyttja händelsen på det viset. Och ni judar är inte de enda som drabbas av sånt här, det drabbar alla grupper. Egentligen är det nog faktiskt nationalsocialister som drabbas värst när sådant här händer och mörka krafter piskar upp ett hat mot dem.

Så det sista vi behöver just nu är mer judisk agitation mot nationalsocialister. Om nationalsocialister drivs in i ett djupare utanförskap kan de bli radikaliserade och då kan vi få se fler sådana här tråkiga händelser. Alla bör därför uppmana sina judiska bekanta att rycka på axlarna åt detta och gå vidare.”

Lägg märke till ordalydelsen. Det är en kusligt exakt återgivning av den vanliga trötta förklaring och uppmaning som serveras av såväl islamister som deras lydiga hantlangare inom svenska medier när islamister har begått terrordåd mot civila mål. ”Utanförskap”, ”radikalisering”, ”de som drabbas värst är faktiskt förövarna”, terrorn ”drabbar alla grupper”, gör vi inte som de befaller ”då kan vi se fler sådana” attacker – det är alltså offren som är skyldiga till att de är offer, förövarna har ingen skuld för deras frivilliga aktioner.

Nazisternas allt djärvare framfyckning är helt och hållet ett resultat av att civilsamhället inte velat och absolut inte lyckats sätta stopp för identiska framryckningar från islamister.

Att det sedan finns de bland oss som med lättnad vill blunda i mörkret för islamism och istället stå under gatuljuset och skräna sin avsky för nazism – ja de gör ju halva jobbet åt båda rasistiska grupper.

Hos nazisternas Nordfront heter dubbelmordet igår genomfört av en nazist ”den tråkiga händelsen”.

Hos islamisternas Ilhan Omar i USA heter 9/11-attackerna där 3000 mördades av islamister att ”någon gjorde något”.

Man måste vara ordentligt blind om man inte ser liknelsen. Eller så är man rädd att konfrontera sanningen. I så fall: lämna över landets styre till andra som inser allvaret och vill agera med kraft.

Gör det nu. Inget mer gullande, inget mer socialt experimenterande.

Det räcker. Vi ska inte behöva konfronteras med sådana nyheter – och vi ska inte behöva läsa sådana fasansfulla ”förklaringar”. Aldrig mer.