Endast Sverige svensk medieidioti har

I hela den normala världen är det marknadskrafterna som gäller.

Ditt företag överlever och frodas om du lyckas, men går med rätta under om din affärsidé är dålig, din produkt undermålig, din trovärdighet ifrågasatt och din pålitlighet och objektivitet högst tvivelaktig.

Svenska Saab Automobil kunde inte klara konkurrensen trots en bra produkt – Saab som bilfabrikant finns inte längre.

Svenska Facit kunde inte hänga med i den omdanande digitala världen – företaget finns inte längre.

Svenska Ericsson tillverkar inte längre mobiltelefoner trots att företaget förut ledde, ja nästan ägde, hela
marknaden.

Svenska varv byggde båtar av utomordentligt bra, världsberömt kvalité men kunde tyvärr inte konkurrera prismässigt med Asien, och den svenska varvsindustrin har i mångt och mycket gått under.

Listan på otidsenliga svenska industrier gör rätt dyster läsning. Men det finns dock ett lysande undantag.

Svenska medier inklusive de statligt tvångsfinansierade SVT, SR och UR.

Tilltro till de svenska medierna är historiskt låg, de underpresterar vad gäller läsekretsen, de lyckas inte
behålla sin objektivitet, de är ofta öppet partiska, till och med den språkliga nivån är pinsamt låg i allt större utsträckning.

Responsen till den dalande försäljningen är inte att dessa medier stängs i enlighet med all världens
samlade kunskap om ”best practice”.

Nej, regeringens respons är att ta ytterligare pengar från en ekonomi som redan är ytterst ansträngd av
regeringens egen inkompetens, för att skjuta till mer än en halv miljard kronor i mediestöd (tidigare kallat presstöd).

Mer än en halv miljard kronor i förtäckt arbetslöshetsstöd till en industri som uppenbarligen inte är konkurrenskraftig och som saknar egen organisk bärkraft.

Plus 8,5 miljarder för tvångsfinansierade SVT, SR och UR. Med en automatisk 2 procents tillökning
varje år – det är ett
tillägg på 166 miljoner kronor oavsett mottagarnas kompetens, prestanda, leveransprestation eller ens äskande. Varje år. Dessa 166 miljoner kronor är
alltså bara tillägget. För en förlegad företagsidé som sedan länge redan passerat sitt bäst-före datum, som få skattebetalare vill ha, och som inte kan bära sin egen kostnad.
Det är inget annat än ett illa dolt arbetslöshetsunderstöd.

I hela världen läggs förlegade, oproduktiva industrier ned när de inte längre kan bära sina egna kostnader, när
de erbjuder en produkt som ingen vill ha.

Dock så inte i Sverige.

Motsvarigheten skulle vara att vi alla tvingas åka omkring på omoderna oväxlade cyklar med tunga stålramar med anor från 50-talet trots att knappt någon marknad i världen år 2019 köper eller tillverkar sådana. Vi skulle tvingas köpa dessa av hänsyn till att ägarna till dessa cykelfabriker inte hängt med och utvecklat växlar, lätta aluminium- eller kolfiberramar, skivbromsar osv i konkurrens med alla andra tillverkare – vi
skulle istället av regeringen tvingas köpa deras oönskade produkter för att skydda tillverkarna från kollaps. För att garantera dessa fabrikörers inkomster, och för att fortsatt säkra deras anställda jobb.

Eller att vi alla tvingas bo i hus med englasfönster för så var det minsann förr i tiden och vi ska fortsätta
gynna de fabriker som inte hängt med i utvecklingen och bytt till produktion av klimatsmarta treglasfönster – det skulle vara så synd om dessa företags ägare och anställda om vi inte köpte deras otidsenliga produkter.

Det finns förstås ytterligare en otidsenlig kommersiell och penningslukande rörelse i Sverige som inte har hängt med i utvecklingen och som bekostas av statliga medel helt utan proportion till dess nytta.

Regeringen.