Den svenska oviljan att överleva

Sveriges stora existentiella problem är inte det onekligen stora hotet från islamism. Sveriges stora existentiella problem är samhällets ovilja att inse hotet från islamism.

Om inte Sverige är berett att agera flexibelt, vaket och ansvarsfullt, kommer vi mycket snart in i en självdestruktiv fas som det inte går att vare sig stoppa eller ta sig ur.

Till syvende och sist handlar det om vår förmåga och faktiskt även vilja att överleva som rättssamhälle.

De prövningar som samhället utsätts för är många, varierande och aldrig sinande. Men de har ett gemensamt: att hela tiden testa vår förmåga att stå emot islamisms utbredning i Sverige.

Som öppet, demokratiskt samhälle utsätts vi för ett konstant bombardemang av prövningar som naggar vårt öppna synsätt i kanten: inofficiella men i praktiken stenhårda sharialagar som framför allt motverkar flickors och kvinnors frihet, no-go zoner där inte ens blåljuspersonal äger tillträde, allt fler rapporterade instanser av skolor och förskolor med ett tydligt odemokratiskt, islamistiskt och kvinnoförnedrande synsätt, en lagstiftning och ett Migrationsverk vars regelverk ständigt är ur sync med verklighet och förhindrar verkställandet av utvisningar, finansiering av och stöd till islamistiska terrorister utomlands utan insikt att samma extremism därmed får allt starkare fotfäste här hemma i Sverige, en naiv inställning till migration som möjliggör för islamister att komma in i landet utan fastställd identitet, ålder eller ens ursprungsland, och ett domstolsväsende som ständigt gör undantag för kriminella med hänvisning till deras etnicitet och/eller kultur som förmildrande omständighet (vilket faktiskt är den klassiska definition av rasism).

Ett samhälle som inte är berett att försvara allas lika rättigheter, ett samhälle som inte är berett att garantera statens absoluta våldsmonopol genom att låsa in och omgående och utan omsvep utvisa våldsmän som inte är medborgare, är redan ett samhälle i sönderfallande.

Frågan är om svenska väljare kommer att som vanligt fortsätta ge makten till de verklighetsfrånvända drömmare som redan skänkt oss dagens totala kaos, eller om svenska väljare nu för första gången kommer att avkräva sina politiker personligt, juridiskt och ekonomiskt ansvar för problemen orsakade av deras respektlösa handlingar och inkompetenta experimenterande.

I sista hand handlar det om vilken regering vi svenska väljare vill ha nästa gång vi luras till valurnorna i tron om att vi har makten att genomföra förändringar. För hittills har det förstås varit ett spel för galleriet – oavsett man röstat extremvänster, hårdvänster, center/liberalt (dvs mildvänster) eller höger (dvs principlöshet och ängslighet över blotta tanken på att ha en politisk ståndpunkt), har vi ändå fått exakt samma gamla styre som tidigare – bara i olika konstellationer. Men med exakt samma vägran att ens inse och erkänna, än mindre ta itu med, våra verkliga problem.

Sverige behöver se över sin lagstiftning, vara avsevärt mer flexibel som svar på den nya tidens utmaningar, inte minst sharia-utmaningar, och våga uttrycka tydliga moraliska ståndpunkter, samhällsprinciper, en nationell identitet. Det här är Sverige, där vi lever som svenskar för att det är just det vi vill. Om du föddes i Syrien, Sudan, Saudiarabien, Sydsudan, Somalia, Surinam eller var som helst och ämnar omvandla Sverige till något av dessa länder, ja då är Sverige alltså inte för dig. Här är vi svenskar – alldeles oavsett var vi en gång föddes, alldeles oavsett vår religion, vår politisk hemvist, vår kultur, vår etnicitet. I Sverige behöver du inte överge något av ovanstående för att leva ett gott liv – men om du å andra sidan ämnar förändrar Sverige just för att landet ska mer likna ditt eget ursprungsland med hänvisning till att det svenska inte är tillräckligt bra för dig – ja då är Sverige inte för dig.

Svenska lagstiftare, svenska politiker, svenska väljare (alldeles oavsett vår födelseland, kultur, etnicitet, religion och så vidare) behöver hänga med i denna utveckling. Det är vi som har ansvaret för att tvinga fram den stabilitet, det samhälle, vi vill ha. Det gör vi bäst genom att utesluta dem vi inte vill ha – det vill säga de som ständigt prövar vårt tålamod, bryter mot våra lagar, förkastar våra värderingar och bryter sönder vår demokrati och öppenhet.

Och ja, jag som skriver detta föddes i ett annat land långt fjärran från Sverige, tillhör en minoritetsreligion, har mörk hy – och är stolt svensk. Det är inte min eller någon annans ursprung, etnicitet eller religion det handlar om – det är våra värderingar och våra mål det handlar om.

Mitt mål är ett säkert och värdigt Sverige. Vad är ditt mål?