Yom Kippur – Försoningsdagen. Men vi tänker INTE försonas med antisemiter

Imorgon kväll inleder vi Yom Kippur, Försoningsdagen.

Var och en har säkert mycket att tänka på inför denna dag – saker vi kanske kunde gjort annorlunda, människor vi kanske kunde bemött bättre, arbetskamrater vi kanske kunde tagit hand om på ett mer hänsynsfullt sätt.

En sak ska vi däremot inte försonas med: judehatet, antisemitismen, den konstanta krigföringen mot den judiska staten Israel, bäraren av vår judiska identitet.

De senaste dagarna har vi judar upplevt två dråpslag mot vår identitet, vårt välbefinnande. Igår knivhöggs en jude vid Gush Etzion nära Jerusalem. Ari Fuld var en 45-årig fyrbarnspappa, och en riktig kämpe för Israels och det judiska folkets rättigheter. Jag följde honom ofta i sociala medier. Hans 17-åriga mördare kommer nu enligt Palestinska myndighetens vanliga praxis att bli multimiljonär då svenska biståndspengar – icke-transparenta och icke-öronmärkta – kommer att skänkas till honom och hans familj som belöning för ytterligare en avlivad jude.

Och förra veckan kom Göta Hovrätt med den smått bisarra slutsatsen att en dömd antisemitisk mordbrännare som försökte bränna ihjäl ett 20-tal judiska barn i Göteborg i december förra året, får stanna kvar i Sverige. Inte trots sin antisemitiska attack, utan just på GRUND av den. Därigenom har Hovrätten satt en måltavla på ryggen hos varje svensk jude, som nu kan betraktas som villebråd för varje islamistisk våldsverkande vettvilling som riskerar att få avslag på sin asylansökan. Vill man vara säker på att få stanna i Sverige, ja då behöver man bara döda eller försöka döda en jude – Hovrättens dom skapar prejudikat.

Domen trotsade Migrationsverkets utlåtande om verkställande av förövarens utvisning. Hovrättens anmärkningsvärt råa antisemitiskt beslut togs ”med hänsyn till Israels eventuella intresse i saken”, dvs det lömska påstående att Sverige inte kunde garantera förövarens säkerhet utomlands eftersom den judiska staten skulle skada eller döda honom.

Den judiska staten Israel är en erkänd rättsstat, den griper inte in när brott begås i Sverige, av förövare boende i Sverige, mot offer som är svenskar, och där förövaren tillmäts en fängelsedom i svenskt fängelse. I Sverige gäller svensk lag. Att som Hovrätten påstå annat är inget annat än ett uttryck för unken antisemitism.

Det judiska året är nu 5779. Vi har med andra ord haft rätt många år på oss att utveckla ett rättstänk – och en identitet – som inte står någon annan efter. Vi behöver inga påpekande från inskränkta antisemiter om hur vi som individer, institutioner eller nation ska förhålla oss till de samhällen där vi lever, där vi är en integrerade del av vardagslivet och alltid varit det.

Däremot behöver nog Hovrätten gå en grundkurs i mångfald, logisk tänkande inklusive läran om orsak och verkan, medmänsklighet, och respekt för en av Sverige erkänd minoritet som under 250 år har bidragit till vårt Sveriges utveckling och välstånd.

inför Yom Kippur, Försoningsdagen, se till att fylla synagogan. För att trotsa Hovrättens inskränkthet och antisemitism, för att visa vårt djupa deltagande med ytterligare en i den långa raden av mördade judar i Israel, och för att visa att vi är stolta medborgare i varje samhälle och land där vi väljer att leva.

Vi judar tänker fortsätta LEVA i vårt underbara land Sverige. Inte genomleva andra människors vidrighet här.


Kommentarer är stängda.