Archive for December, 2015

Diakonias rasism – i dubbel bemärkelse

Fredag, December 18th, 2015

Det är något speciellt osmakligt med ett Diakonia som ägnar sig och sina frivilligt donerade resurser till att förringa antisemitiska handlingar utförda av muslimska terrorister.

Samtidigt som Diakonia undviker att kalla terroristernas religiöst och politiskt motiverade hatbrott mot judar för just terrorism.

Och samtidigt som Diakonia fördömer israeliska polisiära svar på denna terrorism. Diakonia har som operativt mål att underlätta för muslimska terrorister att döda och lemlästa judar, samt skydda förövarna från juridiska processer.

Och ja – att döda en terrorist som är i färd med att fortsätta sitt dödande av oskyldiga civila är också en del av den juridiska processen. Denna del av den juridiska processen kallas för förhindrande av pågående terrorbrott. Med allt det nödvärn som krävs – inklusive att döda förövaren om detta bedöms nödvändigt i attackens hetta. Det är inte upp till offret att bestämma vilka medel får lov att användas för att få ett stopp på hans eller hennes terrorhandlingar, utan vill man inte riskera att bli dödad i en polisiär aktion får man helt enkelt undvika att begå terrorbrott. Det är så enkelt att till och med Diakonias Bo Forsberg borde kunna inse denna simpla och eleganta logik.

Det Diakonia konsekvent vägrar att ta hänsyn till är att den muslimske förövaren har långt i förväg planerat sin attack in i minsta detalj, medan de som svarar på attacken har som bäst några millisekunder på att få ett stopp på den pågående attacken. Diakonia vill att muslimska terrorister skall per automatik skyddas från konsekvenserna av sitt rasistiska handlande. Vilket gör Diakonia till en rasistisk organisation. Faktiskt en rasistisk organisation i dubbel bemärkelse – eftersom den förordar antisemitism och samtidigt verkar tro att muslimer inte är tillräckligt civiliserade eller intelligenta för att själva kunna bedöma att deras rasistiska aktioner är just antisemitiska, varför de alltid måste skyddas från konsekvenserna av sitt handlande.

Det kan inte råda något tvivel om att dagens Diakonia som vänsterpolitisk organisation är en skrämmande antisemitisk skapelse. En organisation som missbrukar offentliga och  donerade medel för att förfölja judar samt underblåsa och samtidigt förringa antisemitiska attacker utförd av muslimska extremister.

Det är något speciellt osmakligt med ett Diakonia som ägnar sig och sina frivilligt donerade resurser till att förringa antisemitiska handlingar utförda av muslimska terrorister.

Samtidigt som Diakonia undviker att kalla terroristernas religiöst och politiskt motiverade hatbrott mot judar för just terrorism.

Och samtidigt som Diakonia fördömer israeliska polisiära svar på denna terrorism. Diakonia har som operativt mål att underlätta för muslimska terrorister att döda och lemlästa judar, samt skydda förövarna från juridiska processer.

Och ja – att döda en terrorist som är i färd med att fortsätta sitt dödande av oskyldiga civila är också en del av den juridiska processen. Denna del av den juridiska processen kallas för förhindrande av pågående terrorbrott. Med allt det nödvärn som krävs – inklusive att döda förövaren om detta bedöms nödvändigt i attackens hetta. Det är inte upp till offret att bestämma vilka medel får lov att användas för att få ett stopp på hans eller hennes terrorhandlingar, utan vill man inte riskera att bli dödad i en polisiär aktion får man helt enkelt undvika att begå terrorbrott. Det är så enkelt att till och med Diakonias Bo Forsberg borde kunna inse denna simpla och eleganta logik.

Det Diakonia konsekvent vägrar att ta hänsyn till är att den muslimske förövaren har långt i förväg planerat sin attack in i minsta detalj, medan de som svarar på attacken har som bäst några millisekunder på att få ett stopp på den pågående attacken. Diakonia vill att muslimska terrorister skall per automatik skyddas från konsekvenserna av sitt rasistiska handlande. Vilket gör Diakonia till en rasistisk organisation. Faktiskt en rasistisk organisation i dubbel bemärkelse – eftersom den förordar antisemitism och samtidigt verkar tro att muslimer inte är tillräckligt civiliserade eller intelligenta för att själva kunna bedöma att deras rasistiska aktioner är just antisemitiska, varför de alltid måste skyddas från konsekvenserna av sitt handlande.

Det kan inte råda något tvivel om att dagens Diakonia som vänsterpolitisk organisation är en skrämmande antisemitisk skapelse. En organisation som missbrukar offentliga och  donerade medel för att förfölja judar samt underblåsa och samtidigt förringa antisemitiska attacker utförd av muslimska extremister.

Chanuka är ljusets mirakel. Är Sverige i mörkrets dunkel?

Söndag, December 6th, 2015

Följande tal höll jag på Götaplatsen söndag 6 december 2015, för att markera tändningen av första Chanuka-ljus 2015.


Genom hela vår historia har det funnits tider då vi judar har hotats till livet, ja hotats intill utplåning, av såväl organisationer som individer vars främste kännetecken är grymhet.

Hat.

Mörker.

Chanuka är judarnas bevis för att vi överlever mörkret.

Vi är fast beslutna att överleva inte bara fysiskt utan även andligt.

Som tecken för denna beslutsamhet har vi Chanuka, miraklet med ljuset. Ljuset som bara skulle räckt i ett dygn men som mirakulöst nog räckte i 8 dagar.

Det moderna Israels första premiärminister, David Ben-Gurion, lär ha sagt att ”I Israel, om du vill vara realist får du nog tro på mirakel”.

Och så är det nog.

Att vi är här idag är ett mirakel.

Jag syftar inte på judarnas exil från Landet Israel under den babylonska eller den hellenistiska eller romerska ockupationen.

Jag syftar inte heller på det horribla som Hitler gjorde mot oss för blott 70 år sedan medan resten av Europa, våra grannar, höll sig tysta.

Jag syftar på miraklet idag. Just idag, här och nu på Götaplatsen.

Att vi faktiskt står här, badande i ljus, på öppen gata.

I ett Göteborg – vårt kära hem Göteborg – där vi annars tvingas skydda oss bakom höga murar, stängsel, skottsäkra fönster och våra underbara, alltid hjälpsamma poliser, som vi alltid ägnar ett speciellt tack.

Det är dagens mörker som är vårt stora hot. Eftersom vi lever idag. Här, i Göteborg och Sverige.

Vi lever i ett samhälle där våra politiker och medier inte nödvändigtvis tycker det är bra att judar ska leva avskärmat på detta sätt – i mörkret bakom höga murar. Men de gör inte heller något för att sprida upplysningens och toleransens ljus i de mörka hålor där antisemitismen gror och växer sig stark.

Det är inte enbart de som utför rasistiska våldshandlingar som är skyldiga till mörkrets spridning. Även de som ser vad som händer men – av olika anledningar – väljer att inte agera är lika skyldiga.

Mörkret respekterar ingens rättigheter. Inte offrens, inte heller vittnens som väljer att vara tysta. Det är bara tidsperspektiv som skiljer offret åt från det tysta vittnet. För offer blir även han eller hon – så småningom. Med offerskapet försvinner nämligen rättigheterna.

Vi judar, som lever här i Göteborg och i övriga Sverige, har rättigheter. Det är det underbara med Sverige. Vårt Sverige. Vi har lika rättigheter som alla andra. Vare sig mer – eller mindre – än någon annan.

Det är budskapet för Chanuka – eller den moderna tolkningen av vår traditionsrika Chanuka. Att vi judar respekterar varandra och alla andra, och sprider vårt upplysningens ljus varhelst vi lever.

Inte för att vi är förmer än någon annan.

Inte för att vi anser att vi förtjänar speciella rättigheter eller för att vi tycker att vi är speciella.

Utan just för att vi inte är det. För att vi är alla andra svenskars medmänniskor. För att vi uppskattar livet och tolerans, vi tänker och agerar och lever i öppenhet, vi är människor som lever i ljuset.

Inte i mörkret, inte hunsade bakom taggtråd, inte rädda bakom höga stenmurar.

Chanuka-ljusen är mer än bara en påminnelse om svunna tiders under. De är en inspirationskälla för oss idag, inte bara för att vi har en glad tradition att fira, utan just för att vi under Chanuka helgar vårt liv åt ljuset, åt vår historia, åt våra förfäders visdom och mod.

Åt livet, helt enkelt.

Åt allt det som har gjort oss till det vi är idag.

Vi lever just nu i en värld där politisk korrekthet förhindrar oss, våra medier, våra politiska ledare, ja till och med våra religiösa ledare, att nämna vilka hot vi judar – just specifikt vi judar – får utstå. Dagligen. Dessa hot sprider mörker, en eftersträvan att återskapa ett dunkelt förflutet kantat av våld och intolerans.

När vi nu under Chanuka tänder våra ljus, tänk på följande: vi judar gör precis tvärt om.

För med varje kväll som går under dessa åtta dagar, tänder vi ytterligare ett ljus. Vi strävar alltså efter att göra framtiden ljusare för varje dag som går.

Och det är hela vår attityd till livet, till våra medmänniskor – alldeles oavsett deras religion, etnicitet, nationalitet, politiska hemvist eller kön.

Vår syn på livet andas inte tillbakasträvande och intolerans och mörker, utan framtidstro och medmänsklighet och ljus.

Mina vänner, ni är så många som har trotsat inte bara kylan utan även fysisk fara och mörkret för att vara här när vi tänder Chanukaljuset.

Låt oss nu fira att vi hjälper till att sprida ljuset och njuter av det.

För att vi är judar, och svenskar, och medmänniskor med en framtidstro och en tillit till liv och ljus.

Som symboliseras av dagens första Chanuka-ljus.

För vi vet att imorgon tänds ytterligare ett ljus, med ännu fler ljus de kommande dagarna.

För så vill vi judar leva. I livets, och glädjens, och ljusets, tecken.

Chanuka sameach, Glad Chanuka, till er alla.