Historielösheten hos Göteborgs Stads kulturförvaltning

Göteborgs Stads kulturförvaltning har för avsikt att förgifta en hel generation Göteborgsskolelever med rå propaganda föreställande de palestinska terroristernas syn på sin självpåtagna konflikt mot judiska civila.
här motiverar Göteborgs Stads kulturförvaltning sitt förkastliga beslut:

”Uppdraget för Skolbio Göteborg utgår från FN:s deklaration om barnens rättigheter som slår fast att alla barn har rätt till yttrandefrihet. Barn skall ”oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.”
Yttrandefriheten, och information från olika sidor i konflikter, är alltså en av grundstenarna för verksamheten och ämnen som man alltid arbetar med.
Under Skolbions 20 år har filmer som exempelvis ”Schindlers list”, ”Natt och Dimma”, ”The Pianist” med flera, som alla på olika sätt beskriver förintelsens (sic) verkningar, funnits på repertoaren. Det är en referensgrupp av lärare från hela Göteborg som väljer ut filmerna så att de ska passa samtliga åldersgrupper.
”Även de döda har ett namn” kommer inte att strykas från Skolbions visningar.”

Vi kan för tillfället ignorera det faktum att en direktör som ansvarar för Göteborgs skolelevers kulturarv inte kan särskilja mellan begreppen förintelsen och Förintelsen – eller det kanske rent av var ett medvetet förringande.
Min tanke är då följande:
Förvaltningsdirektören borde redovisa vilka filmer Göteborgs Stads kulturförvaltning visat, ”under Skolbions 20 år”, som visar på de israeliska civilas, framför allt israeliska skolbarns, umbäranden direkt orsakade av palestinsk terror i form av knivattacker mot skolbarn och till och med spädbarn, bomber mot skolor och daghem, missiler mot ungdomsgårdar, granater samt raketer avfyrade mot skolbussar i Israel. Allt detta har hänt, det finns hur mycket filmat material som helst att tillgå. Allt i enlighet med Kulturförvaltningens uttalande att ”Yttrandefriheten, och information från olika sidor i konflikter, är alltså en av grundstenarna för verksamheten och ämnen som man alltid arbetar med”.
Kom ihåg: OLIKA SIDOR I KONFLIKTER…
Göteborgs Stads kulturförvaltning kan inte avfärda kritik mot denna grova palestinsk propaganda som utgörs av filmen ”Även de döda har ett namn” genom att friskriva sig för att man tidigare visat en film om judiska umbäranden på en annan kontinent (Europa), under en helt annan sekel (för 70 år sedan) orsakade av helt andra brutala människor (nazisterna).
Kulturförvaltningens försök till moralisk ekvivalens på detta sätt är sjukt och visar på inte bara pinsam nutidshistorielöshet utan faktiskt också på en lömsk beslutsamhet att bedriva en medveten anti-israelisk policy. Med avsikt att medvetet färga en hel generation svenska skolbarns uppfattningar innan de ens når vuxen ålder och har förmågan att sålla fakta från rena lögner förpackade som ”information”.
Ensidig ”information”. Som får står oemotsagd. Som medveten policy. Medan kritik mot detta otyg avfärdas.
I Göteborg har tydligen begrepp som ’yttrandefrihet’ och ’barnens rättigheter’ olika innebörd beroende på byråkraternas personliga tyckanden.