Är det svenska utrikesministeriet en del av det numera ”erkända Palestinas” inrikesministerium?
Frågan är relevant eftersom svenska ambassaden i Tel Aviv har utlyst två praktikplatser med bl a följande arbetsbeskrivning:
”Praktiktjänsterna kommer att ha inriktning på arbetsuppgifter med anknytning till rapportering om israelisk inrikes- och utrikespolitik och mänskliga rättigheter inklusive genderfrågor samt arbetsuppgifter relaterade till information och offentlig diplomati och rapportering om israelisk ekonomi, handels-, kultur- och Sverigefrämjande.”
Excuse me? Svenska ambassaden i ett främmande land med vilket Sverige har diplomatiska relationer tar alltså för givet att man behöver övervaka de mänskliga rättigheterna och genderfrågor i landet?
Fråga: När utlyser svenska utrikesministeriet motsvarande praktikplatser i Saudiarabien, Iran, Egypten, Libyen, Ryssland, Kina med flera, med brasklappen att efterföljande av de mänskliga rättigheterna samt genderfrågor ingår i arbetsbeskrivning? Har svenska utrikesministeriet dessa krav för praktikplatser i London, Washington och Paris?
Eller är det endast – ENDAST – den judiska staten som selekteras för sådan särbehandling, att man tar för givet att dessa frågor ens behöver speciell övervakning?
Det verkar som om Sverige, på den politiska och massmediala nivån, faktiskt ligger i krig med Staten Israel. Tack och lov är svensk polis inklusive SÄPO och svensk militär långt mer verklighetsförankrade, men vad gäller Sveriges politiska elit och våra medier, är kriget mellan länderna redan i full gång.
Förslag: skicka förfrågningar till ambassaden samt utrikesministeriet om varför just Israel – och ENDAST Israel – väljs ut för detta förnedrande och fullständigt onödiga särbehandling. Medan motsvarande krav inte finns för länder med dokumenterade, rutinmässiga brott mot de mänskliga rättigheterna.
För så, egentligen, fungerar rasismen i praktiken: man institutionaliserar en kultur av negativ särbehandling för ett visst folk/en viss religion. I detta fall den judiska staten Israel. Den enda demokratin i regionen, det enda landet i regionen där alla religionerna är skyddade enligt lag, och det enda landet i hela Mellanöstern där antalet kristna och shiamuslimer faktiskt växer. Och där lagen garanterar lika behandling av alla oavsett religion, kön, politisk hemvist, etnicitet, ålder,hudfärg och sexuell preferens. Även inom militären.
När svenska ambassaden och utrikesministeriet fått ungefär 1000 sådana brev med krav om svar, artigt men bestämt formulerat, tror jag att budskapet når fram.
Och sedan borde det följas upp av ytterligare 10 000 liknande brev för att driva hem budskapet.
För med ambassadens särbehandling av Israel är det uppenbart att svenska utrikesministeriet redan ligger i krig med den judiska staten.
Några tusen brev från de av oss som fortfarande tror på demokrati och lika rättigheter för alla oavsett religion och etnicitet utgör ett billigt och fredligt vapen mot att detta svenska krig trappas upp ytterligare.