Måndag den 9 december gästades Samfundet Sverige-Israel i Göteborg av Gulan Avci.
Ytterligare en av dessa fantastiskt principfasta, klartänkta, orädda och engagerade kvinnor som alla har något gemensamt trots att de representerar olika yrken, olika politiska strömningar, olika åldrar: de är kurder. Man tänker naturligtvis på demokratiivrare som Gulan, Dilsa Demirbag-Sten, Nalin Pekgul med flera.
Gulan kom för att tala inför Samfundets medlemmar om hur det är att vara kurd, muslim – och Israelvän. I ett Sverige som på många sätt verkar mer fanatiskt anti-israelisk än många muslimska länder.
Hon talade om de historiska band som länkar samman både judar och kurder, om de tysta samarbeten mellan den judiska staten och den tyvärr ännu inte existerande kurdiska staten.
Det är märkligt att lilla Sverige, befolkning 9 miljoner, har en lat, förblindad mediekår och en inskränkt politisk ledning som är totalt fokuserade på 4 miljoner palestinsk-arabiska flyktingar (ursprungligen 650,000 flyktingar som vuxit till dagens 4 miljoner tack vare särskilda FN-organ vars enda syfte är att säkerställa att de palestinska araberna i evighet förblir flyktingar, med bland annat massivt finansiellt stöd från Sverige för detta ädla ändamål). De palestinska araberna kräver en huvudstad i den judiska statens huvudstad Jerusalem samt inflyttningsrätt i den judiska staten Israel. Detta stödjer Sverige helhjärtat och har bekostat de palestinska arabernas krav, kosta vad det kosta vill – hittills flera miljarder.
Ändå har Sveriges inblandning i frågan inte resulterat i några som helst framsteg i det tilltänkta judenrein Palestina annat än allt mer raffinerade palestinska raketer och självmordsbomber. Ingen palestinsk demokrati, inget slut på antisemitisk indoktrinering från palestinsk-arabiska politiker, religiösa ledare eller medier, ingen palestinsk-arabisk industriell infrastruktur, inget slut på korruption, inget slut på förtryck mot oliktänkande eller människor med olika religioner, inget slut mot kvinnoförtryck.
Samma Sverige har inte ägnat Kurdistan, befolkning 40 miljoner, en bråkdel av samma intresse, inte en bråkdel av samma finansiella investering. Men kurderna, åtminstone i Irak, blomstrar nu som aldrig förr (mycket tack vare en tidigare upprättad skyddszon ledd av USA och genom åren tack vare bland annat israelisk hjälp i frågor som rör jordbruk, bevattning, säkerhet, industriell infrastruktur med mera).
Ändå står den kurdiska nationen fortfarande utan en stat, utan en huvudstad, utan någon som för deras talan i FN. Kurdernas historia har varit kantad av etnisk rensning, folkmord, tvångsförflyttning, hårt diskriminerande lagstiftning som syftade till att krossa varje spår av kurdisk identitet – till och med det kurdiska alfabetet har förbjudits! Framför allt, men långt ifrån enbart, i Turkiet. Samma trend har noterats i det nu sönderfallande Syrien, det av President Obama oförklarligt nog förstärkt Iran, och det Irak som befriats från Saddam Husseins tyranni av tidigare amerikansk president Bush.
Låter inte detta systematiska förtryck bekant på något sätt? Tänk tillbaka några decennier och ett rasistiskt Nazistyre i Tyskland och det strategiskt tysta Europa medan judarna och andra minoriteter gick makabra öden till mötes?
Europa är än idag strategiskt tyst om kurdernas öde – man är handfallen inför diktaturen i Assads Syrien; man hoppas på lukrativa kontrakt med den fundamentalistiska regimen i Iran och är dessutom rädd för den terror de fanatiska mullorna i Teheran då och då iscensätter mot västvärlden; Irak är en säkerhetsmässig mardröm; och Turkiet är man alldeles för rädd för att ta itu med – samma EU som så starkt fördömer Mellanösterns enda demokrati Israel tar inte ens upp frågan om Turkiets illegala invasion, ockupation och etniska rensning på EU medlemsland Cypern – än mindre Turkiets historiska folkmord mot såväl kurder som armenier eller den turkiska regimens pågående diskriminering mot landets egen kurdiska befolkning.
Det var ett privilegium att höra Gulan Avci tala om så många frågor som rörde kurdernas situation, Israel, demokrati, integration i Sverige samt antisemitism och alla andra former av rasism som tyvärr starkt präglar delar av det svenska samhället – samtidigt som våra medier och politiska ledare tiger.
Teg gjorde däremot inte Gulan Avci igår. Ytterligare en av dessa märkligt klartänkta, rakryggade, principfasta demokratianhängare med kurdisk bakgrund.
Kvinnor, dessutom, i ett Sverige som jämt påstår sig ha högt i tak i frågor som rör medmänsklighet, jämställdhet mellan könen och lika rättigheter för alla men där man med facit i hand kan se att Sverige faktiskt är rätt selektiv när det gäller vilka tak man väljer att höja.
Vakna Sverige – 4 miljoner palestinska araber i all ära, men när tänker Sverige ägna världens 40 miljoner kurder en tanke, än mindre arbeta för kurdernas rättigheter?