Archive for September, 2013

Åsiktsfrihet, religionsfrihet – eller mediemakt?

Fredag, September 20th, 2013

Vad gäller i Sverige?

Åsiktsfrihet, religionsfrihet, eller mainstream mediernas arroganta maktfullkomlighet?

Jag vill med dessa ord inte lägga mig in i politikens mörka gångar, ej heller i olika trossamfunds religiösa övertygelser.

Men utnämningen av Elisabeth Svantesson till arbetsmarknadsminister har ackompanjerats av ett mediefrosseri av sällan skådat slag.

Kännetecknat av fördomar, förutfattade meningar, politiskt hyckleri och knappt dolda egenintressen. En häxjakt på en enskild person på grund av hennes åsikter. I skolvärlden kallas det för mobbning och hela samhället – ledd av medierna – tar kraftigt avstånd från detta äckliga, efterblivna flockbeteende. Nu är det istället medierna som leder drevet mot ett meriterad statsråd just på grund av hennes religiösa åsikter.

Det visar sig att de svenska mainstream medierna är ovanligt religiösa själva, faktiskt extremt fundamentalistiska.

Eftersom den svenska mediekåren är den enda instansen i det moderna Sverige som fortfarande och ivrigt omfamnar korsfästelse som politisk taktik: Under flera decennier har de svenska medierna korsfäst världens enda judiska stat, Israel, samtidigt som man konskevent vägrat belysa det allt växande problemet med främst islamistisk antisemitism mot Sveriges judar.

Nu har man korsfäst ett statsråd på grund av hennes kristna tro, och utan att ens yttra sig om hennes exemplariska meritlista som statsråd.

Det finns bara en monoteistisk religion som inte blivit utsatt för de svenska mainstream mediernas korsfästelsetaktik. Kan detta förklaras av de svenska mediernas förkärlek för de mest extrema, fundamentalistiska yttringar inom islamism? Eller helt enkelt av ren och skär feghet? Det vill säga total principlöshet och underkastelse till mediekårens egna religion – Politisk Korrekthet och Opportun Blindhet?

Normalt funtade, logiskt tänkande människor vet nog vad svaret är…


Bokrecension: Demonisering av Israel och judarna

Tisdag, September 17th, 2013

”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna)

Av Manfred Gerstenfeld

Ingen analys av Mellanöstern, Israel, sionism eller judar är egentligen någonsin aktuell.

Av det enkla skälet att händelserna i Mellanöstern har en tendens att ske med sådan fart att gårdagens kliniska analys är dagens föråldrade rapport.

Dr Manfred Gerstenfeld, tidigare styrelseordförande för Jerusalem Center for Public Affairs, JCPA, bör därför lovordas för hans bok ”Demonizing Israel and the Jews” (Demonisering av Israel och judarna). Han gör inte anspråk på att ha producerat en slutgiltig analys av situationen som Israel och världens judar står inför. Snarare erbjuder han inträngande insikter i hur lokala händelser, regionala attityder och globala uppfattningar påverkar vår förståelse av den judiska staten och av judar i allmänhet.

Allt sett genom individers ögon i olika länder och från varierande perspektiv i olika delar av världen.

Åsikterna som uttrycks ger oss judiska, kristna och muslimska perspektiv. De är sekulära, religiösa och allt däremellan. De spänner över Asien, Europa och Amerika. De diskuterar juridiska spetsfundigheter, etiska dilemman och psykologisk analys. De handlar om det tabubelagda ämnet muslimer som driver bort de kristna från Kristendomens födelseplats i området som kontrolleras av den Palestinska Myndigheten – etnisk rensning, med andra ord. De berör ämnen som medias förvrängning och rollen som spelas av de ofta försåtligt kallade icke-statliga organisationerna (NGOs), som på något sätt verkar få betydande statlig finansiering från vissa EU medlemsländer, i synnerhet Sverige. Antisemitism, terrorism och Förintelsen finns alla med.

Detta oerhört intressanta arbete presenteras i form av 57 korta intervjuer med detaljerade referenser. Varje presentation är två till fyra sidor lång och alla ger oss en tydlig bild av ett land, en kultur, en attityd.

den senaste tidens händelser i Syrien och Iran verkar förvisa den amerikanske presidenten Barack Hussein Obama till åskådarplats och skjuter fram den ryske presidenten Putin till den politiska och strategiska framkanten, så är Mellanösterns framtid i allas åtanke. Man kan inte nog betona detta – President Obama verkar ha slösat bort USAs moraliska, ekonomiska och strategiska makt och har lyckats lyfta upp en krossad före detta rival, Ryssland, till maktens topp. Som vanligt utgör Israel den enda stabila politiska kraften i Mellanöstern, den enda fungerande demokratin och det enda land dit krigsförande syrier vet att de kan få medicinsk vård – gratis och utan hänsyn till att Syrien faktiskt ligger i krig med Israel. Den judiska staten förblir konsekvent en moraliskt driven demokrati, en multikulturell och mångfaldig smältdegel av etniciteter, religioner, politisk uppfattningar och inte endast ett regionalt utan verkligen ett globalt ekonomisk kraftpaket.

Inte minst tack vare dess massiva gasfyndigheter och diskussioner om en integrerad båt-tågförbindelse från Röda Havets hamnstad Eilat till Medelhavshamnstaden Ashdod, om samtalen med kineserna om dess konstruktion förverkligas. En sådan länk skulle i stort sett kringgå det alltmer orosfyllda Egypten och dess Suez kanal och dra om den globala fraktrutten för all framtid. Allt som allt föreligger det en reell risk för en stor regional, ekonomisk, strategisk och politisk omgruppering om USA fortsätter att förlora mark och kraftfulla ekonomiska och militära makter som Ryssland, Kina och Indien fortsätter att växa sig starka. Grundbulten, vägkorsningen som förbinder alla dessa strömningar, verkar som så ofta vara Israel. Och det som rör Israel rör också judarna.

Dr Gerstenfelds bok är desto mer anmärkningsvärd eftersom den tar ett steg tillbaka från dessa och andra aktuella händelser som utspelar sig i nuet och fokuserar istället på kulturer och perspektiv som formar attityder till den judiska staten Israel och judar i allmänhet.

Demonizing Israel and the Jews” borde vara obligatorisk läsning för alla ambassader världen över. Ett gratisexemplar borde skickas till Vita Huset. Kreml verkar redan har tagit till sig innehållet i boken och de skrämmande inblickar den ger oss.