FN har gett NATO i uppdrag att slå till mot Hamasterrorister sedan fler än 45 missiler avfyrades från Gaza mot civila mål i Israel. Ett skolbarn skadades kritiskt och en vuxen skadades mer lindrigt när missilen slog ner utanför en skola i södra Israel.
NATO har getts uppdraget att med militära medel skydda civila offer för Hamas terrorregimen, på precis samma sätt som organisationen har getts uppdraget att med militära medel skydda civila offer för Gaddafis terrorregim.
NATO-styrkan förväntas bestå av en bred koalition av nationer ledda av Sverige, med ytterligare stridsflygplan och krigsfartyg från Storbritannien, Frankrike, Italien och USA.
Till följd av revolutionerna i stora delar av Mellanöstern har FN och EU intagit en allt stridbarare ton vad gäller att skydda de mänskliga rättigheterna för utsatta civila, och har nu även varnat såväl Syrien som Iran och deras bundsförvant i Libanon, Hizbollah, att de kan också förvänta sig samma sorts robusta ingripande om de fortsätter att ge näring till diktatoriska regimer via vapen, träning, pengar och ideologisk indoktrinering.
Det är bara ett problem: Inget av ovanstående har skett – förutom förstås de 45 Hamas-missilerna som sköts mot civila i Israel i eftermiddags, med ett skolbarn kritiskt skadat och en vuxen mer lindrigt skadad. Men å andra sidan är sådant här bara vardagsmat och knappast värt några ord hos SR, SVT, TT eller Aftonbladet. FN och NATO – och än mindre USA – har ingen som helst avsikt att arbeta för skydd av israeliska liv när civila israeler hotas av en diktatorisk regim på exakt samma sätt som civila libyer hotas av en diktatorisk regim. Fanatiska sekulära diktatorer som medvetet, som statspolicy, siktar på civila i trots mot FNs regler och Genèvekonventionen ska bemötas med våld – men bara om offren inte är judar. Fanatiska islamistiska diktatorer som medvetet, som statspolicy, siktar på civila i trots mot FNs regler och Genèvekonventionen ska istället belönas med stora bidrag från EUs, FNs, SIDAs och Diakonias kassor.
EU, NATO, FN och USA alla verkar helt oförmögna att behandla sekulära massmördare och islamistiska massmördare på samma sätt. De envisas med att göra en icke-existerande och ologisk skillnad vilken bäst beskrivs av Mellanösternkännaren och analytikern Benny Morris i sin artikel ”The Islamic Reformation” (Den islamistiska omvandlingen) som publicerades i The National Interest.
Omvärldens olika behandling av identiska situationer är prov på en urgammal selektivitet som än en gång visar sitt fula tryne: en regel för judarna, en helt annan för alla andra.
Och sedan klagar dessa förträffliga organisationer och nationer på israelisk ”omedgörlighet”.