Eller, rättare sagt, den nedtystade revolutionen.
FN har använt offentliga medel till ett beställningsverk av domaren Richard Goldstone. Plikttroget framställde Goldstone en rapport 2009 om Hamas krig mot Israel, där terroristorganisationens inledningsoperationer – massiv avskjutning av missiler från civila bostadsområden i Gaza mot civila bostadsområden i Israel – inte nämndes med ett ord, men där terroristorganisationens obekräftade och absurda anklagelser mot Israel (massmord, avsiktligt dödande av civila osv) utgjorde temat för hela rapporten. Som ju var finansierad av offentliga medel – dina skattepengar och mina.
Nu gör rapportförfattaren Richard Goldstone en helomvändning och säger att han har hela tiden haft fel, inget av det han skrev då stämmer, Israel har aldrig betett sig så som han påstod, och Hamas är ett banditgäng som medvetet siktar på civila israeler, från skyddet av de egna civila i Gaza.
Men denna dementi är inte offentligt finansierad, och det är få medier som är villiga att publicera vad som med all rätt är en sensationell revolution i hans uppfattningar. Inom gammelmedia försöker man istället kväva nyheten. Och på det politiska och diplomatiska planet var Kanada det enda medlemslandet i UNHRC (FNs Råd för Mänskliga Rättigheter) som röstade emot Goldstonerapporten med hänvisning till att den inte uppnådde ens elementära krav på sanningshalt eller objektivitet. (Glöm för all del inte att FNs medlemsländer röstade in Libyen som medlem i UNHRC – och några månader senare röstade samma FN för en NATO-attack mot samma Libyen med hänvisning till brott mot de mänskliga rättigheterna. Snälla nån!) Kanada var allmänt bespottat och motarbetat då. Inte minst av offentligt subventionerade anti-israeliska organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och andra. Organisationer som är egendomligt tysta idag efter Goldstones helomvändning…
Och inte bara inom gammelmedia är tystnaden kompakt: EUs Israelambassadör Andrew Standley påstår tvärtom att även om Goldstonerapportens lögner nu är bevisade, och även om författaren Goldstone nu offentligt medger att hans rapport inte är baserad på sanning samt att Hamas hela tiden har ljugit, finns ingen anledning för EU (eller FN) att omvärdera rapporten.
Nej, ni läste inte fel: EUs ståndpunkt är att när Israel bevisas ha rätt har landet ändå fel.
Läs följande artikel från YNews och se klippet nedan:
Israels Sverigeambassadör Benny Dagan har skrivit en utmärkt artikel i ämnet, som publicerades i Sydsvenskan. All heder åt Sydsvenskan – det finns svenska tidningar där heder och sanning fortfarande gäller.
Så här tycker den mångfaldigt prisade amerikanske journalisten och medieanalytikern Charles Krauthammer att Goldstone nu borde hantera sitt nyvakna intresse för sanningen:
Under tiden har Hamas eskalerat sina attacker mot civila israeler – igår sköt Hamas en missil mot en skolbuss i Israel. Det var en avancerad missil som kräver att man håller målet under uppsikt en längre tid innan man aktiverar avtryckaren. Ett skolbarn skadades, hans skador är livshotande.
Inga offentligt finansierade FN-rapporter om det förkastliga i att medvetet skjuta mot barn. Barnet var ju bara israel. Tystnad.
Vilket är ganska förståeligt: i mediemonopolet Sverige där det mesta styrs av TT rapporterades inte ens attacken i SVTs text-TV. 48 missiler avfyrade av Hamas igår på en enda eftermiddag – tystnad i TV-rutan. Skolbarn kritiskt skadad efter att Hamas medvetet siktade på den skolbuss – tystnad i TV-rutan.
Inte att undra på att allt fler svenskar vänder sig till bloggvärlden för att få reda på vad som händer i världen istället för att förlita sig på gammelmedia.
Så, för att ta reda på vad som verkligen händer i världen – i det här fallet i den delen av världen som kallas för Mellanöstern – läs följande artikel från New York Post publicerad av Michael J. Totten. Den innehåller nyheter och åsikter som ni garanterat inte kommer att läsa i någon av Sveriges TT-kontrollerade medier.
UNHCR vs UNRWA