Inga kommentarer idag, bara fakta. Läs, begrunda, och dra egna slutsatser om var medmänsklighet står att finnas och var systematiserad brutalitet är en del av den regeringsstödda och EU-finansierade vardagen.
Bloggen Tundra Tabloids har en intervju med sergeant Edi Itelman, den israeliska militära ambulanssjukvårdaren som kom till byn Itamar i de omtvistade områdena efter den palestinska massakern på fem medlemmar i den israeliska familjen Fogel, föräldrar samt tre barn 11 år, 3 år samt 3 månader.
Bloggen IsraelISverige har en enkel sammanställning som jämför två tyranner, Hamas och Gaddafi, och ger en strukturerad analys av hur olika omvärlden behandlar båda dessa terroristregimer. Samma ämne behandlas i en tidigare post på denna blogg.
Än idag regnar missiler ner på israeliska civila, avfyrade av Hamas i Gazaremsan. För att förstå hur rivaliteten mellan Fatah och Hamas per definition alltid kräver judiskt blod i ett slags medeltida ritual, läs följande artikel i Commentary Magazine.
För att förstå varifrån vapnen kommer – och varför – läs om Irans leveranser av allt mer sofistikerade vapen till både Hizbollah norr om Israel och Hamas söder om Israel.
Och så avslutas denna bloggpost med nyheter om ytterligare en räddningsaktion utförd av israeliska militära ambulanssjukvårdare, även den i de omtvistade områdena, men med skillnaden att den israeliske militära sjukvårdaren korpral Haim Levine här lyckades rädda livet på både den palestinska mamman och hennes nyfödda flicka, som fick namnet ”Jude” som tacksamhetsgest. Detta skedde mitt under ”Israeli Apartheid Week” – den internationella hatfest mot den judiska staten som tycks engagera många i västvärlden men som inte de lokala palestinska araberna vill befatta sig med.
Palestinier som slaktar sovande judiska spädbarn, israeler som räddar livet på palestinska spädbarn. Inom loppet av några få timmar, ett par kilometer från varandra i de omtvistade områdena. Missiler som regnar ner på judiska civila, judiska civila som flyger till Japan för att hjälpa nödlidande efter den ödesdigra jordbävningen och tsunamin.
Hur svårt ska det egentligen vara att välja sida i denna civilisationens kamp för överlevnad? Någon som fortfarande tvivlar på vilka slutsatser man ska dra?