Archive for September, 2010

Vad är det som upprör mest?

Måndag, September 27th, 2010

Det är märkligt hur omvärlden – inklusive svenska politiker, medier och andra omvärldskommentatorer – väljer vad de upprörs över.

Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg som avslutades igår fanns på bokförlaget Alhambras monter inte mindre än 6 titlar som ifrågasätter muslimsk inblandning i elfte september-attackerna. Det är ungefär 8-10 procent av titlarna som fanns i montern.

Sedan fanns det en monter om palestiniernas ‘rätt’ till hela Israel, en del av Ship to Gaza-jippot. Vad det har med den litterära världen av böcker, tankar, kulturellt utybte och utbildning att göra övergår varje förnuftig människas förstånd. Men det måste ha varit ovanligt mycket förnuftiga besökare till Bok- och Biblioteksmässan i år eftersom just den montern fick inga som helst besökare för det mesta. Folk blängde på den och gick förbi. Svenska fölket inser tydligen att bedrägerier, hot, våld, massiva utbetalningar till människor som har satt det i system att aldrig arbeta, är ingen väg framåt. Den tomma montern talade högt.

Inga högljudda protester sålunda mot Alhambras böcker, inga högljudda protester mot Ship to Gaza-montern. Men tystnaden som omgav dessa två montrar talade ändå sitt tydliga språk, tacksamt nog.

Det finns dock en annan tystnad som är oroväckande. Det hela kan egentligen summeras i nedanstående tecknade serier från Dry Bones.

Tack till Yaakov Kirschen som driver bloggen Dry Bones.

Våra svenska politiker och medier är inte upprörda över den judenrein apartheidstat som Palestinska Myndigheten (PA) kräver rätten att bygga – med bland annat svensk finansiering.

Vad säger det om våra svenska politiker och medier?

När tystnaden dränker oljudet

Fredag, September 17th, 2010

En präst långt ute i den kristna religiösa periferin med knappt 50 anhängare i ett enda land i världen – USA – aviserade att han vill sätta eld på koranen. Men han gjorde det inte.

Samtidigt – eller rättare sagt från långt, långt innan men med fortsättning än idag – hävdar en galen islamist i Iran att Förintelsen aldrig ägt rum, att han ämnar döda samtliga världens judar, sudda bort staten Israel från världskartan, inleda krig mot en bläckfisk, förstöra en annan suverän FN medlemsstat – USA – och ta över västvärlden, slakta alla kristna, döda alla homosexuella, indoktrinera barn så de har ingen annan vilja än att bli självmordsbombare i islamismens namn, samt bedriva ett globalt terrorkrig i flera decennier, alldeles oavsett hur många som dör och hur mycket global förödelse det orsakar.

Han har inte 50 anhängare – han och hans meningsfränder har flera hundra tusen ivriga, blodtörstiga islamistiska anhängare världen over, de har redan en de facto stat där Libanon en gång stod och de har en annan under uppbyggnad i Gazaremsan, norr om Egypten.

I fallet med de 50 sorgliga anhängare av koranbränning gick medierna och politikerna bärsärkagång – till och med USAs försvarsminister ingrep mot otyget. I USA får man enligt Konstitutionen lov att bränna den amerikanska flaggan, tycka vad man vill om det, men det är plötsligt en nationell angelägenhet på allra högsta regeringsnivå när någon vill bränna koranen.

I fallet med de globala islamistiska jihadisterna, å andra sidan, kännetecknas såväl medierna som politikerna av en kompakt, besvärande men i slutändan självförstörande politisk korrekthet.

Läs Professor Barry Rubins artikel ”Millions of Virgins; Millions of Martyrs. These Guys Have Followers and They Really Mean It” om hur världens politiker och medier gräver sina egna gravar för att blidka världens nyaste och snabbast växande globala religion – Politisk Korrekthet.

Politisk Korrekthet banar väg för en illegitim våldsam politisk ideologi – islamism – som skjuter fram sina positioner från skyddet av en legitim religion med ett snarlikt namn: islam.

Man behöver inte hålla med allt som Barry Rubin skriver, eller så kan man vara en stark anhängare av hans vartenda ord. Icke desto mindre manar det han skriver till eftertanke. Likadant är det med Dag Selander, utgivaren av bloggen MXp – vare sig man håller med allt han skriver eller inget alls eller hamnar någonstans däremellan, är det han skriver mycket tänkvärt.

För både Barry Rubin och Dag Selander gör något som de flesta journalister och i stort sett alla politiker inte gör – de tänker, och de uppmanar andra att tänka, att tänka och blicka framåt innan man drar egna slutsatser.

Självklarheter kanske, men uppenbarligen otänkbart för våra medier och politiker.

Vit fosfor skapar moralisk dimridå

Torsdag, September 16th, 2010

Det upprepade bruk av granater innehållande vit fosfor mot områden med civil bebyggelse … var urskillningslös och utgjorde bevis för krigsförbrytelser” skrev människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i en starkt kritisk rapport.

Ett av användningsområden för fosforgranater är att att belysa ett krigsområde.

Ett annat användningsområde är faktiskt tvärt om – att producera en tjock dimma som gör att fienden inte kan se vad som händer på krigsfältet.

Oavsett de operationella intentionerna bakom användningen orsakar vit fosfor bränder på allt det rör – hus, fält, betesdjur, människor.

Till saken hör att ovannämnda fränt kritiska rapport handlade om Israels svar på de fler än 10 000 raketer och granater som islamistiska Hamas sköt mot civila israeliska samhällen under 8-9 år.

Det gjorde inget att HRW och andra organisationer som Amnesty International (AI) fick bakläxa av bland andra Röda Korset – en organisation som knappast kännetecknas som vänligt inställd till den judiska staten – men som rapporterade att Israel under sitt svar på Hamas terrorattacker använde fosforbomber enbart nattetid för att belysa stridsområdet, i full enlighet med internationella krigslagar, och att det inte finns minsta antydan till att Israel använde dessa granater på ett otillbörligt sätt genom att medvetet sikta på civila i Gazaremsan. De traditionellt anti-israeliska internationella medierna – som till exempel brittiska Guardian och TV-stationen CNN – återgav lögnen utan minsta tillstymmelse till källkontroll.

Nu har Hamas börjat skjuta fosforgranater mot civila samhällen i Israel – mitt under dagtid. Det vill säga inte för att belysa något stridsområde och rakt in i bostadskvarter, jordbrukarsamhällen med mera.

Det konstiga är att Human Rights Watch och Amnesty International är så egendomligt tyst.

Som sagt, fosforgranater kan användas för att belysa eller tvärt om för att skapa en dimridå.

Det verkar som om HRW, AI och de internationella medierna har valt dimridåfunktionen – för de rapporterar inte ett ord om Hamas brott mot internationella lagar.

Skrev jag ”internationella medierna” i meningen ovan? Förlåt – även vår egen svenska TT är helt, fullständigt och totalt tyst om denna nyhet. Det passar definitivt inte in i TTs politiska dagordning att belysa lagbrott utförda av islamister. Hellre tar TT till dimridån. De också.

Desto mer hade TT att skriva om det förkastliga i att använda vit fosfor – när anklagelsen kunde felaktigt riktas mot den judiska staten.

Vit fosfor är ju så användbar, eller hur?

Länkar: DN, SvD, GP, Kim Milrell, Rabnor, Israel i Sverige,