Integrationsforum Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?
Jag sätter pennan - eller tangentbordet - åt sidan och tar istället upp mikrofonen.
Hos dig.
Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.
UNRWA är en FN-organisation skapad enbart för 3 miljoner palestinska araber efter arabernas misslyckade utrotningskrig mot judarna i Mellanöstern 1948.
Läs om hur UNRWA med sin enorma budget och stora antalet anställda har till uppgift att bevara de palestinska arabernas ”flyktingskap” generation efter generation. UNRWAs budget betalas ur våra beskattade inkomster, direkt från statskassan.
Samtidigt har UNHCR – en annan FN-organisation skapad för att ta hand om 30 miljoner flyktingar i hela resten av världen – en lika stor budget som palestiniernas UNRWA, men de pengarna måste alltså räcka till 10 gånger fler flyktingar, de flesta från Afrika. En palestinsk arab är sålunda värd 10 gånger mer än en flykting som inte är palestinier. Noterbart är också att UNHCR har ungefär 600 anställda, medan UNRWA har ungefär 25 000 anställda. UNHCRs arbetsstyrka är sålunda endast 2,5 procent av UNRWAs. Det är anmärkningsvärt hur mycket en palestinsk arab är värd, och hur lite svarta afrikaner är värda.
Palestinska araber boende fyra generationer i de arabländer som startade kriget mot judarna 1948 är inte ”flyktingar”. De är väl underhållna politiska brickor. Politiska brickor i ett dyrt spel som bekostas inte av de oljerika arabländerna som iscensatt det hela, utan av dig och mig.
Av oss dumma européer.
Vi fortsätter att betala utan att protestera.
Har du väckt frågan med ditt politiska parti så här inför valet hösten 2010?
Det finns i Mellanöstern en barriär – en totalt ogenomtränglig mur – som ingen i väst protesterar mot.
En barriär som totalt kontrollerar individers rörelser, som helt förhindrar laglydiga medborgare från att göra så enkla saker som att ta sig till sin arbetsplats, till skolan, till affären.
En mur som förhindrar människor från att besöka sina föräldrar, släktingar, vänner.
En barriär som gör att vägar totalt blockeras.
En barriär med vägspärrar som finns överallt och som fullständigt kontrollerar vem som får passera.
En barriär som västvärlden medvetet väljer att totalt ignorerar.
En mur som är själva symbolen för allt det mest förhatliga i landets dagliga förtryck av samhällets mest förbisedda befolkning.
Det handlar om ”al-mutaween” – den saudiarabiska ”Kommissionen för bevarande av sedlighet och förhindrande av moraliskt fördärv”. På ren svenska: män med stora skägg som får lov att slå flickor och kvinnor som gör sådana samhällsomstörtande saker som att handla, åka till skolan, besöka vänner eller släktingar, kör bil eller – hädelse! – åka taxi ensam.
Eller som försöker fly ur en övertänd byggnad mitt i natten utan att vara propert klädda. Dessa stackars skolflickor trycktes tillbaka in i en brinnande skolbyggnad av den saudiska sedlighetspolisen då flickorna, som rusade ut för att undkomma lågorna mitt i natten, inte var ”sedligt klädda”. 15 flickor brann inne. Hellre döda i lågor än levande men med håret synligt när en brand bryter ut mitt i natten. Rätt ska vara rätt.
De lever bakom höga murar som omger hemmet. Och en lika hög, lika ogenomtränglig men vanligtvis osynlig mur ute i samhället.
En mur som gör att flickor och kvinnor inte kan göra något utan tillstånd från den manlige förmyndare som ”äger” och ”har ansvar för” kvinnan. Denne förmyndare är vanligtvis fadern, tills flickan gifter sig. Hon kan bli bortgift så ung som vid 7 års ålder – läs här, här och här. Att gifta bort unga flickebarn är vanligt förekommande i stora delar av den islamistiska världen – läs här om ett fall i Jemen. Efter giftermålet är det maken som tar över rollen som ägaren och förmyndaren. Om mannen dör eller är bortrest är det en av sönerna som övertar rollen.
Även om sonen endast är 5 eller 10 år gammal. Med hänvisning till hans kön är det pojken som styr över sin egen mamma.
Men inget av detta räcker, enligt den saudiske regimen. Numera använder man den senaste tekniken för att hålla koll på vad kvinnorna i oljeriket gör. Om en kvinna är vid flygplatsen skickas automatiskt ett SMS till hennes man. Statsapparaten ser till att den manlige förmyndaren alltid vet vad hans kvinnliga ägodel gör.
I väst är man tyst om denna förödande mur.
Av två anledningar.
Muren finns i det oljerika Saudiarabien – ingen vill riskera indragna oljeleveranser så princip, moral, vanlig vett och omtanke om medmänniskan gör sig icke besvär.
Muren finns i ett muslimskt land. Det går inte att kritisera ett muslimskt eller, än mindre, ett islamistiskt land, ledare eller företeelse. Det kan leda till obeskrivligt våld mot kritikern. Bättre då att intaga en strategisk och diplomatisk tystnad och hänvisa till ”kulturskillnader”.
Det finns förstås en tredje anledning. En anledning som det talas om lika lite som man talar om elefanten i rummet:
Muren finns inte i det judiska landet Israel. Den kan inte användas för att hetsa mot judar, därför finns per definition inget att diskutera. Lika lite som man diskuterar muren i Saudiarabien, muren i Kuwait, muren i Iran, muren i Pakistan, muren i Marocko, eller muren i Egypten. För att nämna några få exempel.
Vår egen utrikesminister Carl Bildt, som tidigare varit delaktig i Lundin Petroleum i det islamistiska Sudan, är märkligt tyst om dessa murar i den muslimska världen, och totalt tyst om muren i det oljerika Saudiarabien.
Arabländerna är bestämt emot att ge palestinska araber fundamentala rättigheter såsom medborgarskap, rätten att äga mark eller hus, rätten att arbeta inom vissa yrken, rätten att bosätta sig fritt.
Denna bisarra och ur mänsklig rättighetssynpunkt omoraliska situation ses kanske klarast i Libanon, men även bland andra Syrien, Egypten, Saudiarabien, Irak och Jordanien gör sig skyldiga till övertramp av ofattbara mått. Zvi Mazel, tidigare ambassadör i bland annat Egypten, skriver i en artikel i Jerusalem Post att denna ”eviga flyktingskap” håller på att omvandlas till en tickande bomb – för arabvärlden.
Egendomligt nog kritiseras inte arabvärlden för dess omoraliska och illegala särbehandling av palestinska araber, där de bland annat nekas medborgarskap trots att de har bott i upp till fyra generationer i dessa länder och där kristna palestinska araber rutinmässigt diskrimineras än mer än sina muslimska bröder.
Det är det endast ett land som kritiseras i sammanhanget – det land som ger palestinska araber fullt medborgarskap, lika rättighet att äga mark och hus som vem som helst, lika rättighet att utöva vilket yrke som helst, och lika rättighet att utöva vilken religion som helst.
Det landet är världens enda judiska land, Israel. Och endast det landet kritiseras. Israel kritiseras trots att det är det enda landet i Mellanöstern där alla oavsett religion, sexuell läggning, politisk hemvist eller etnicitet har exakt samma rättigheter. Som bekant har kristna palestinska araber i bland annat Betlehem på Västbanken och i Gazaremsan decimerats sedan Fatah respektive Hamas kom till makten – de söker asyl bort från sina landsmän, det vill säga de flyr från Västbanken och Gazaremsan och söker asyl i Israel. Samtidigt gör palestinska återföreningsfall att tusentals palestinska araber har lämnat Västbanken och Gazaremsan och flyttat till Israel.
Intressant i sammanhanget är att det under Israels 62 år av existens aldrig förekommit en enda – inte en enda – arabisk asylsökande från Israel. Sverige till exempel är det nya hemlandet för hundratusentals araber som har flytt förföljelser i sina ursprungliga arabländer. Men det finns inte en enda arab i Sverige som har flytt förföljelser i Israel. Tvärtom söker sig både araber från Västbanken/Gazaremsan samt muslimer från stora delar av det muslimska Afrika till just Israel.
Ändå är det enbart Israel som selekteras för negativ särbehandling inte bara av arabvärlden – som systematiskt förföljer sina egna medborgare och till och med nekar medborgarskap till människor som bott där i fyra generationer – utan även av en underkuvad omvärld.
För att läsa en intressant artikel om hur arabvärlden och i synnerhet palestinska araber behöver ”ockupationen” för att rättfärdiga sina omåttliga krav, läs bloggen I Gilboas svala skugga.
Så långt om varför araber och muslimer behandlar sina palestinska meningsfränder så styvmoderligt. En längt mer angelägen fråga ur svensk synpunkt är: varför är Sverige så tyst om de missförhållandena som både palestinier och övriga araber påpekar med all önskvärd tydlighet? Varför vägrar Sverige ta itu med de oegentligheter som förekommer i arabvärlden gällande palestinierna? Varför fortsätter Sverige skänka enorma summor pengar till att upprätthålla ett system som missgynnar palestinska rättigheter i arabvärlden – samtidigt som Sverige intar en kritisk inställning till Israel, det enda landet i Mellanöstern som bevisligen ger palestinska araber lika rättigheter som alla andra medborgare? Varför är Sverige så tyst gällande Iran?
Utrikespolitik under Carl Bildt verkar ha mycket lite med förnuft, ansvar, mänskliga rättigheter och principfasthet att göra.
Desto mer verkar Bildts politik ha att göra med att lägga grunden för den egna framtidskarriären på den internationella scenen. Bildts framtidsplaner för den egna karriären kräver stora svenska investeringar ur offentliga medel för att köpa sig ”rätt” vänner. Israel är bara ett hinder på vägen – liksom principfasthet, förnuft, ansvar och mänskliga rättigheter är också hinder på karriärvägen.
UNHCR vs UNRWA