Arabländerna är emot palestinierna

Arabländerna är bestämt emot att ge palestinska araber fundamentala rättigheter såsom medborgarskap, rätten att äga mark eller hus, rätten att arbeta inom vissa yrken, rätten att bosätta sig fritt.

Denna bisarra och ur mänsklig rättighetssynpunkt omoraliska situation ses kanske klarast i Libanon, men även bland andra Syrien, Egypten, Saudiarabien, Irak och Jordanien gör sig skyldiga till övertramp av ofattbara mått. Zvi Mazel, tidigare ambassadör i bland annat Egypten, skriver i en artikel i Jerusalem Post att denna ”eviga flyktingskap” håller på att omvandlas till en tickande bomb – för arabvärlden.

Egendomligt nog kritiseras inte arabvärlden för dess omoraliska och illegala särbehandling av palestinska araber, där de bland annat nekas medborgarskap trots att de har bott i upp till fyra generationer i dessa länder och där kristna palestinska araber rutinmässigt diskrimineras än mer än sina muslimska bröder.

Det är det endast ett land som kritiseras i sammanhanget – det land som ger palestinska araber fullt medborgarskap, lika rättighet att äga mark och hus som vem som helst, lika rättighet att utöva vilket yrke som helst, och lika rättighet att utöva vilken religion som helst.

Det landet är världens enda judiska land, Israel. Och endast det landet kritiseras. Israel kritiseras trots att det är det enda landet i Mellanöstern där alla oavsett religion, sexuell läggning, politisk hemvist eller etnicitet har exakt samma rättigheter. Som bekant har kristna palestinska araber i bland annat Betlehem på Västbanken och i Gazaremsan decimerats sedan Fatah respektive Hamas kom till makten – de söker asyl bort från sina landsmän, det vill säga de flyr från Västbanken och Gazaremsan och söker asyl i Israel. Samtidigt gör palestinska återföreningsfall att tusentals palestinska araber har lämnat Västbanken och Gazaremsan och flyttat till Israel.

Intressant i sammanhanget är att det under Israels 62 år av existens aldrig förekommit en enda – inte en enda – arabisk asylsökande från Israel. Sverige till exempel är det nya hemlandet för hundratusentals araber som har flytt förföljelser i sina ursprungliga arabländer. Men det finns inte en enda arab i Sverige som har flytt förföljelser i Israel. Tvärtom söker sig både araber från Västbanken/Gazaremsan samt muslimer från stora delar av det muslimska Afrika till just Israel.

Ändå är det enbart Israel som selekteras för negativ särbehandling inte bara av arabvärlden – som systematiskt förföljer sina egna medborgare och till och med nekar medborgarskap till människor som bott där i fyra generationer – utan även av en underkuvad omvärld.

För att läsa en intressant artikel om hur arabvärlden och i synnerhet palestinska araber behöver ”ockupationen” för att rättfärdiga sina omåttliga krav, läs bloggen I Gilboas svala skugga.

Läs också den skarpa analysen av Abu Khaled Toameh som skriver i Hudson New York: ”Palestinians in the Arab world: why the silence?

långt om varför araber och muslimer behandlar sina palestinska meningsfränder så styvmoderligt. En längt mer angelägen fråga ur svensk synpunkt är: varför är Sverige så tyst om de missförhållandena som både palestinier och övriga araber påpekar med all önskvärd tydlighet? Varför vägrar Sverige ta itu med de oegentligheter som förekommer i arabvärlden gällande palestinierna? Varför fortsätter Sverige skänka enorma summor pengar till att upprätthålla ett system som missgynnar palestinska rättigheter i arabvärlden – samtidigt som Sverige intar en kritisk inställning till Israel, det enda landet i Mellanöstern som bevisligen ger palestinska araber lika rättigheter som alla andra medborgare? Varför är Sverige så tyst gällande Iran?

Utrikespolitik under Carl Bildt verkar ha mycket lite med förnuft, ansvar, mänskliga rättigheter och principfasthet att göra.

Desto mer verkar Bildts politik ha att göra med att lägga grunden för den egna framtidskarriären på den internationella scenen. Bildts framtidsplaner för den egna karriären kräver stora svenska investeringar ur offentliga medel för att köpa sig ”rätt” vänner. Israel är bara ett hinder på vägen – liksom principfasthet, förnuft, ansvar och mänskliga rättigheter är också hinder på karriärvägen.

Läs också Pophöger, Israelnyheter

Taggar: , ,

Kommentarer är stängda.