Fyra år av internationell tysthet.
Idag är det fyra år sedan islamister från ett av 52 muslimska länder/territorier – Hamasregimen i Gaza – invaderade världens enda judiska land – Israel – och olagligt kidnappade en israelisk tonåring, Gilad Schalit.
Under dessa fyra år har FN, EU (Schalit är också fransk medborgare), Röda Korset och alla världens otaliga organisationer och institutioner för ”mänskliga rättigheter” helt ignorerat Schalit. De har ignorerat det faktum att han har hållits isolerat från familj (olagligt), har inte tillgång till advokat (olagligt) och alltjämt nekas besök av Röda Korset (olagligt). Hamasterrorister dömda för massmord som sitter i israeliska fängelser får självklart regelbundna besök av familjmedlemmar, advokater och Röda Korset.
Men så är också Hamasterroristerna muslimer (till religionen) och islamister (deras politiska/internationella tillhörighet). Alltså är omvärlden mycket mån om att gå dem till mötes. Gilad Schalit, å andra sidan är bara jude (till religionen) och israel (hans politiska/nationella tillhörighet). Alltså totalt oviktig i dubbel bemärkelse.
Följande korta film visar hur den islamistiska världen betraktar judar – man vill skicka dem tillbaka till Nazieuropas utrotningsläger.
För att riktigt förstå hur islamister säger en sak på engelska till omvärlden och en helt annat på arabiska till sina meningsfränder, läs Raymond Ibrahims artikel ”The Two Faces of the Ground Zero Mosque” i Middle East Forum.
Omvärlden är inte bara tyst om juden Gilad Schalits öde. Han kidnappades från Israel när han var tonåring. Men i Afghanistan har Taliban för vana att avrätta muslimska småbarn i ålder ner till åtta år.
Så vad är den gemensamma nämnaren? Att omvärlden inte bryr sig om judar? Eller att omvärlden inte vågar kritisera något som islamistiska härskare gör, oavsett grymhetsgraden? Eller båda?
Det lutar åt det sistnämnda. Inte minst Svenska Kyrkan gör sig skyldig till denna selektiva blindhet – i BÅDA ögon. Samma Svenska Kyrkan som inte sagt ett ord om den olagliga islamistiska kidnappningen av tonåringen Gilad Schalit, är lika tyst om den olagliga islamistiska avrättningen av småbarn. Ändå har sagde Svenska Kyrkan en ”Utrikesminister” (tror det eller ej!) som minsann har tid och resurser att med kraft fördöma den judiska staten för att den inte vill tillåta okontrollerad import av raketer till Hamas i Gaza.
Denna ”Utrikesminister” har dock vare sig tid eller resurser att fördöma Egypten för dess förödande behandling av de kristna kopterna i Egypten, eller Palestinska Myndigheten för dess förödande behandling av palestinska kristna i kristendomens födelsestad, eller Pakistan för dess förödande behandling av kristna i Karachi, eller Hamas för dess förödande behandling av kristna i Gazaremsan. Det är värst vad selektivt tyst denna ”Utrikesminister” är: totalt tyst om muslimska härjningar mot kristna, men högljutt kritiskt mot Israels självförsvar.
Under tiden rapporterar bland andra BBC om hur judiska dansare i Tyskland stenades av muslimer när de framträdde på scen under en tvärkulturell föreställning.
Svenska Kyrkans ”Utrikesminister” är tyst om det också. Hon kanske anser att Tyskland är en del av Sverige och alltså inte faller inom området ”Utrikespolitik”. Vem vet hur selektiv blindhet slår?
Taggar: kopter, Pakistan, selektiv behandling, selektiv blindhet, selektiv tystnad, Svenska kyrkan