Internationell utredning om Turkiets skuld

En opartisk, transparent internationell utredning krävs angående Turkiets skuld i den våldsamma urladdningen på Medelhavet som resulterade i att nio personer dödades och flera dussin skadades.
Den turkiska regimen har finansierat, organiserat och planerat den internationella aggressionen mot FN medlemslandet Israel. Aktionen var ämnad att bryta blockaden mot införsel av vapen till Hamas i Gaza. Turkiet anser att Gaza är ockuperat. Turkiet, som ockuperar Cypern efter ett blodigt krig och som har etniskt rensat och begått folkmord på såväl armenier som kurder, har nu hotat att skicka landets flotta in till Gazas hamn, dvs tränga in på israeliskt territorialvatten.
Det är ett välkommet steg. Samma stund som turkiets flotta penetrerar israeliskt vatten kommer Israel att avvisa intrånget, med våld. Den turkiska flottan kommer att sänkas av den överlägsa israeliska flottan. Samtidigt kommer nog Hizbollah och Hamas att öpnna nya fronter mot Israel för att minska trycket på sin islamistiska bundsförvant från Ankara. Kanske kommer Syrien och Iran att direkt delta också, beroende på om de tror de kan vinna militärt. Regionen kommer att explodera. Hussein Obama i Washington har direkt skapat denna situation genom sin veliga, inkonsekventa och partiska linje, en linje utan minsta tillstymmelse till strategiskt tänkande.
Medan detta händer kommer de turkiska kurderna att utropa sin självständiga Kurdistan, turkiska armenier kommer att strida för sin självständighet och den tidigare stolta turkiska staten kommer att sönderfalla i sina med våld sammanhållna beståndsdelar. Med nya turkiska val runt hörnet betyder detta nationella förfall med all säkerhet att den nuvarande regimen ersätts av den slags civiliserade ledning som Turkiet både förtjänar och tidigare haft. Det tål att noteras att sedan regimens upptrappning av våldet i Mellanöstern har turistindustrin – Turkiets största inkomstkälla – i stort sett kollapsat. Dagens turkiska regim och dess äventyrliga politik är långt ifrån populär i landet.
Nu kommer vi till det intressanta: Turkiet är med i NATO. NATO-förbundet säger att varje medlemsland ska komma till de övrigas undsättning i händelse av krig. Men detta är ett angreppskrig iscensatt av Turkiet själva, så nog kommer NATO att sitta på staketet.
Samtidigt har USA sagt att varje anfall mot Israel är ett anfall mot USA. USA är NATOs största medlemsland. Det betyder att USA skulle avkrävas krigshandlingar mot sin allierade Israel, för att stöjda aggressionen från sin NATO-allierade Turkiet. Inte ens i Hussein Obamas livliga föreställningsvärld kommer det på tal.
Och mest talande av allt: Turkiet hoppas fortfarande på medlemskap i EU. De förhoppningarna kan den islamistiska regimen i Ankara säga adjö till för all evighet. Till EUs stora lättnad. För trots att Politisk Korrekthet råder i Bryssel och ingen säger det öppet, är det ytterst få i Europa som anser att Turkiet blir en tillgång för Europa på något som helst sätt. I all synnerhet inte medan den leds av en premiärminister som visar alla tecken på att lida av en svår emotionell och psykisk obalans. Europa vill ha stabilitet, inte nya medlemsländer som ständigt ser sig om efter nya krig och nya våldshandingar.
Turkiets hot att skicka sin flotta med nästa ”biståndskonvoj” kommer att leda till massiva förluster i liv – men samtidigt till en massiv vinst på det mer långsiktiga och strategiska planet, då den islamistiska regimen smulas sönder inifrån och hålls utanför Europa under överskådlig framtid.
Vilket betyder att, trots förlusterna, vinner nästan alla: israelerna, kurderna, armenierna, de moderata turkarna (den överlägsna majoriteten i landet) och européerna. De enda som förlorar är islamisterna.
Och vem bryr sig om det?