Bokstavligen.
Diakonias Generalsekreterare, Bo Forsberg, skriver i ett föga objektivt men desto mer emotionellt blogginlägg om varför han finns med bland ”förnödenheterna” ombord på Ship to Gaza, det fantasieggande namnet som har getts till ytterligare ett i raden av försöken att bryta mot internationell lag genom att bistå terroristgruppen Hamas i Gazaremsan.
Just hur verklighetsfrämmande Diakonias Bo Forsberg är märks genom att han först några rader från slutet av sin text skriver om hela upprinnelsen, hela anledningen, till blockaden av Gaza: den illegalt kidnappade och olagligt fängslade israelen Gilad Schalit. Pojken kidnappades som tonåring från Israel och har hållits inspärrad i en underjordisk bunker sedan dess, utan att få kontakt med familjen, Röda korset, advokat (han är inte anklagad för något annat än att vara jude – vilket är lika lagligt i det Israel som det är att vara muslim – den religion som delas av 20 procent av Israels befolkning).
Pojken har inte ens fått se solljus under de senaste fyra åren, vilket regeringen Hamas glatt meddelar.
Först efter 600 ord av anklagelser mot den judiska staten (hela artikeln är på bara drygt 670 ord, råkar Bo Forsberg nämna i förbigående att det skulle vara bra om Hamas kunde ”garantera rättigheterna för den tillfångatagna” israelen).
Bo Forsberg verkar ha svårt med svenska språket: Schalit är inte ”tillfångatagen”, han har kidnappats från det suveräna Israel. Nu idkar Hamas människohandel med hans kropp, och fram till idag är det en gissning om denna kropp är levande eller död.
Bo Forsberg verkar också ha svårt med kronologi: orsak och verkan är ett rätt så grundläggande begrepp. Hamas invaderade Israel och dödade flera israeliska soldater samt kidnappade den unge Schalit. Då belägrade Israel Gazaremsan. Som sagt, orsak och verkan.
Istället för att smuggla ”förnödenheter” som politiker, journalister och andra PR-hungriga medieslukare till Gaza – Israel släpper redan in allt nödvändigt med mycket högre effektivitet och i enorma mängder trots att leveranserna beskjuts av Hamas – borde Forsberg istället villkora sitt stöd till återbördande av Schalit till sin familj.
Undrar hur Bo Forsberg skulle agera om det var hans egna familjmedlemmar som hade kidnappats? Skulle han förespråka lika stor frikostighet med statens medel i sin ideologiska iver att belöna de kriminella, eller skulle han arbeta för familjmedlemmarnas frisläppande?
För faktum är att Bo Forsberg arbetar precis tvärt emot både logik och moral – först vill han belöna den olagliga handlingen (via svenska skatteintäkter, inte minst) och endast när våldsverkarna har fått allt de vill, vill han ägna en tanke åt offret.
Bäddat, med andra ord, för nästa kidnappning.
Bo Forsberg är mycket selektivt frikostig med Diakonias finansiella medel och mycket ordrik i fördömande av Israel. Desto tystare gällande kritik av despotiska islamistiska regimer samt massmördare och rasister i Mellanöstern som agerar i religionen Islams namn. Det är många som inte delar Diakonias syn på omvärlden, läs här vad den kristna tidningen Dagen skriver i ämnet.
Forsberg hänvisar i sin artikel till UNRWA som om organisationen vare helig, hederlig och berömvärd. Tvärtom: UNRWA är genomkorrupt, genominfiltrerad av extrema islamister och bland det mest slösaktiga av alla FN-organ med offentliga medel. UNRWA har i runda tal 25 000 anställda och tar hand om ursprungligen 400 000 flyktingar, idag ungefär 4 miljoner ättlingar till palestinsk-arabiska flyktingar från ett krig som de palestinska araberna startade mot staten Israel – och förlorade. UNRWA har som mål att bevara flyktingskap – hittills i fyra generationer. UNRWA har en årlig budget på ungefär en miljard US dollar.
Samtidigt har FNs andra flyktingorgan, UNHCR, endast 6500 anställda och tar hand om hela 21 miljoner flyktingar från hela resten av världen. UNHCRs mål är att dessa flyktingar inte förblir flyktingar i andra generationen utan antingen bereds möjlighet att åka hem igen eller blir medborgare i sina nya länder. Flyktingskap ärvs sålunda endast av ättlingar till palestinska araber som valde att iscensätta ett krig mot den judiska staten. Likt UNRWA har även UNHCR en årlig budget på ungefär en miljard US dollar. Det betyder att hos UNRWA är förhållandet mellan anställd och flykting 1:164, medan det hos UNHCR är 1:2803. Palestinska araber är enligt UNRWA värda 17 gånger mer än andra medmänniskor.
Och det är denna UNRWA som Diakonias Bo Forsberg väljer att hänvisa till.
Det säger allt om Diakonia.
Och om Diakonias mål med resan till Gaza. Betala du fortfarande medlemsavgifter till ett samfund som stödjer Diakonia?
Taggar: Diakonia, Gaza, Gilad Schalit, Hamas, Ship to Gaza