I Jenin uppkallas gator och torg, TV-program och förskolor, efter islamistiska massmördare.
Läs bloggen Idiotsäkert och posten ”Vad ska grannarna säga?” för att ta reda på varför Jenin och andra palestinska städer har utvecklats i hatets namn. Artikeln ger också en utmärkt kortfattad historia över hur de judiska provinserna Judéen och Samarien (även kallade ’Västbanken’ efter Jordaniens illegala ockupation) önskas av de palestinska araberna som gåva så att de kan skapa något de aldrig haft i historia – ett eget land.
I FN-skrapan i New York lyckas den islamistiska staten Iran, som bland mycket annat tillämpar stympning som straff för stöld och hängning för kvinnliga våldtäktsoffer som inte kan intyga sin oskuld via fyra (4) manliga vittnen, bli invald i FNs speciella kommission för bevakandet av kvinnors rättigheter.
Dock bör man inte klaga allt för mycket. FN har åtminstone en byggnad att använda i New York. Hade den Pakistan-amerikanske islamisten Faisal Shahzad lyckats i sitt uppsåt hade stora delar av centrala New York ödelagts häromdagen då han planterade en bilbomb för att bringa lite islamistisk klarhet i västvärlden. Läs vad Tawfik Hamid skriver om hur man bör få bukt med de parallella problemen terrorism och islamism.
Om två dagar går Storbritannien till nationella val. Ett av ämnen som det talas väldigt tyst om är den islamistiska Sharialagens uppsegling i det moderna brittiska samhället. Och när man läser till exempel hur organisationen BMI (British Muslim Initiative) oreserverat rekommenderar stöd för kandidater som bland annat agerar för införsel av Sharia, undrar man om valet handlar om Storbritannien eller Pakistan. BMI har alltså en lista över kandidater som är islamistvänliga, och uppmanar att ”muslimer måste rösta … taktiskt och till och med stödja en kandidat med vilken vi inte håller med i andra politiska hänseenden”. Allt för att främja islamism.
Islamism är sålunda en maktfaktor i det brittiska valet. Den ansedda brittiska tidningen Daily Telegraph publicerade för ett par år sedan en uppmärksammad artikel i ämnet med titeln ”We Want to Offer Sharia Law to Britain”, alltså ”Vi vill erbjuda Sharialagar i Storbritannien”. Läs A Millars bloggpost ”From Magna Carta to Sharia Law – Britain’s Decline” (”Från Magna Carta till Sharia – Storbritanniens förfall”) för en detaljerad redovisning av hur Sharia och islamism hotar det brittiska samhället.
Sverige går till val i september. Islamism eller ej, det finns i våra nordliga och kalla breddgrader ett parti vars enda punkt på dagordning sammanfattas i partiets namn: ”Antisionistiska partiet” lett av islamisten Mohammed Omar.
Och han är inte ensam – det finns andra med förkärlek för islamism som tänker i exakt samma bana.
Osolidariskt ointresse för de samhällen där man lever, uppfostrar barnen, arbetar och betalar skatt verkar vara utbrett i islamistiska kretsar.
Allt handlar om hat. Hat mot västvärlden, hat mot judar, hat mot demokrati, hat mot kristendom.
Det skulle vara befriande om väljarna både i Storbritannien och Sverige sade ifrån klart och tydligt – valet handlar om Storbritannien respektive Sverige. Inte några påtvingade värdegrunder eller utomstående gruppers hatfyllda propagandaverksamheter.