Archive for April, 2010

Mänskliga rättigheter, arabisk stil

Torsdag, April 29th, 2010

Terroristorganisationen Hamas styr Gazaremsan med järnhand. Inga avvikande åsikter tillåts. Smuggling av skjutvapen, raketer och bomber via otaliga tunnlar har av Hamas utvecklats till en enormt vinstbringande industri. Vinstbringande för Hamas – det vanliga folket får inget.

Nu kommer rapporter att Egypten, i ett försök att stoppa denna smuggling av dödsmateriel, har för vana att gasa ihjäl smugglarna i sina tunnlar.

När Israel hade kontroll över området, var israelernas behandling av smugglarna humant och i full enlighet med lagen, medmänsklig respekt och vanligt sunt förnuft. Här bilder som visar hur ertappade smugglare räddas ur kollapsade tunnlar och får vård av israeliska soldater.

Men gissa vem som blir anklagade för ”brott mot de mänskliga rättigheterna”?

Detta på Israels södra front.

Israels norra front i Libanon sker en absurd utveckling: det handlar om Hizbollah, den iranskstödda terroristorganisationen som kapat ett helt land, Libanon, på samma sätt som Taliban, den afghanska terroristorganisationen, kapade ett helt land, Afghanistan.

Hizbollah sitter i den libanesiska regeringen (ingenting är för bisarr för att vara omöjlig i arabvärlden) och nu kommer Libanon att vara ordförandeland i sex månader för – ta nu ett Valium eller två – FNs Säkerhetsråd.

Ungefär som att ge en dömd pedofil jobb på dagis.

Israels östra front, under tiden, har ”palestiniernas president” (det finns två sådana, samt två premiärministrar – fråga inte) Mahmoud Abbas sagt att hans sätt att representera palestinierna är genom att låta arabvärlden besluta hur han ska göra.

Han tänker minsann inte ens acceptera kompisen Hussein Obamas draghjälp om inte hela arabvärlden går med på det. Om det är något historien har lärt oss är det att arabvärlden via sin ökända Arabliga aldrig någonsin velat hjälpa palestinierna och aldrig någonsin haft för avsikt att genomdriva förbättringar för de egna medborgarna.

Business as usual, med andra ord. Under 62 år har Arabligan endast lyckats förvärra problemen, nu abdikerar den palestinske presidenten sin makt till Arabligan – men samtidigt fortsätter han att kvittera ut sin enorma lön som palestiniernas president. Det är en del av hans omfattande mänskliga rättigheter…

Med gråtblandat skratt står omvärlden och bevittnar hur den ena absurditet efter den andra fortgår i arabvärlden.

I arabvärlden är mänskliga oförrätter höjda till multinationell politik.

Vem tycker om Hamas?

Onsdag, April 28th, 2010

Inte israelerna – så här brutalt leker terroristorganisationen med känslorna hos den israeliska allmänheten nästan fyra år efter att Hamas kidnappade en israelisk tonåring, Gilad Schalit, från Israel.

Pojken har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk bunker utan att ha fått se solljuset – vilket Hamas själv stolt medger.

Nu har Israels ”fredspartner” Hamas gjort en video där de visar hur pojken skickas hem – i en kista. Istället för att bestraffa denna makabra, olagliga och obeskrivligt osmakliga handling, insisterar omvärlden på att öppna sina plånböcker än vidare för att hålla islamisterna i Gaza vid makten.

Gilad Schalit har heller inte fått lov att kontakta sina föräldrar. Det kommer heller inte som en överraskning att höra att pojken inte fått lov att representeras av en advokat – han är ju inte anklagad för något.

Han är inte anklagad av Hamas för något förutom att vara jude – men det är like lite olagligt att vara jude i Israel, varifrån han kidnappades, som det är att vara muslim, kristen eller bahai’ist i den judiska staten. Däremot är etnisk rensning av alla icke-muslimer det officiella målet för Hamas i sitt tilltänkta Palestina.

Gilad Schalit har heller inte besökts av Röda korset, men i ärlighetens namn är inte Röda korset intresserad av honom – han är bara jude och organisationen är fullt upptagen med att bevaka palestinska massmördares och andra terroristers rättigheter i israeliska fängelser.

EU är inte intresserad (pojken har ju dubbelt israeliskt och franskt medborgarskap), för EU är för upptagen med att hitta nya sätt att föra över massiva europeiska skatteintäkter från europeiska sjukhus och underfinansierade skolor till palestinska terrorister i Gaza och Ramallah. Så man kan egentligen inte skylla på EU.

vem tycker om Hamas, om inte israelerna gör det? Det är säkert så att palestinierna själva gör det, väl?

Nej, åtminstone inte palestinierna som lever under Hamas ok i Gaza – nu arresterar Hamas på löpande band alla palestinier som har avvikande åsikter gentemot terroristorganisationen.

Besök bloggen MXp för att läsa om och bevittna hur palestinier som tidigare varit medlemmar i Hamas öppet kritiserar terroristorganisationen.

Men kanske älskas då Hamas av palestinierna i Judéen och Samarien, de judiska provinserna som araberna vill ta över för att skapa ytterligare ett palestinsk-arabiskt land etniskt rensat från judar, på samma sätt som det palestinska Jordanien? Palestinierna är redan i 70-procents majoritet i Jordanien av den enkla anledningen at Jordanien både lagligt och demografiskt ÄR Palestina. Dessa palestinier måste väl säkert tycka om Hamas?

Verkligen inte. Palestinierna i Judéen och Samarien, även kallad ”Västbanken” efter att Jordanien ockuperade området 1948, tycker lika illa om Gazapalestinierna som de gör om judar och israeler.

Men det finns faktiskt några som verkligen gillar Hamas, även om de närmast drabbade – israeler, Gazabor och palestinier boende i Judéen och Samarien – inte gör det.

Till exempel Hussein Obama. Han som sitter på långt och bekvämt avstånd i USA. Han är nominellt president i USA men agerar allt mer öppet som den islamistiska världens språkrör.

Och Mahmoud Ahmadinejad. Han som febrilt bygger upp en kärnvapenarsenal och har fördubblat sina ansträngningar att omringa den judiska staten med Scud-missiler, Katyushamissiler, Gradmissiler och andra dödsbringande ”fredsmedel” meddelst diktatorn Bashir al-Assad i Syrien, diktatorn Hassan Nasrallah i Libanon och diktatorn Ismail Haniyeh i Gazaremsan.

Och det finns en till som skarpt gillar Hamas: den brittiske parlamentsledamoten George Galloway.


Sist George Galloway besökte Mellanöstern avhystes han från Egypten och beordrades att aldrig komma tillbaka. Han deporterades för uppvigling.

Hamas är sålunda i gott sällskap.

Under tiden, nästan fyra år efter att han kidnappades från inuti Israel, har Gilad Schalit inget sällskap alls.

Och under tiden fortsätter vi att underhålla massmördare, terrorister, anarkister, antidemokrater, rasister och andra våldsverkare med våra skattemedel.

De behöver det uppenbarligen bättre än vi gör. Till en kostnad av 21 miljarder kronor. Varje år. Utan att de ens släpper en ung man fri från sin olagliga fångenskap som tack för pengarna.

Se där en fråga som inget politiskt parti tar upp på dagordningen idag inför valet 2010.

Länkar:

Läs detta för att bättre förstå slitningarna inom det palestinska samhället i Judéen och Samarien – och det innan man ens tar med Gazas Hamas i beräkningen.

Läs här för att få ett grepp om hur palestinierna har orsakat dagens problem.

Khaled Abu Toameh skriver att den palestinske premiärministern inte kan eller vill leverera fred.

Richard Haass skiver om ”The Palestine Peace Distraction

Nazistpropaganda för arabvärlden

Söndag, April 25th, 2010

Daniel Pipes har recenserat en bok med titeln ”Nazi Propaganda för the Arab World” (Nazistpropaganda för arabvärlden) skriven av Jeffrey Herf. Boken utgavs 2009 av Yale University Press.

Boken ger ett mycket intressant historiskt inblick i nazisternas inflytande i den moderna panarabism och förklarar hur den nazistiska ideologin färgar arabvärldens tankar än idag och hur den hindrar både utveckling och fred.

Daniel Pipes recension av boken börjar så här:

Nationalsocialismens påverkan på Mellanöstern har ansetts som kortvarig och ytlig. Till skillnad från kommunismen som, genom inhemska partier och inflytande utifrån genom Sovjetblocket, varade i flera decennier så varade nazi eran endast omkring sex år, mellan 1939-1945, och de hade en liten regional närvaro förutom Rommels arméer i Nordafrika och en kortlivad pro-nazistisk regim i Irak.

Men två kraftfulla, viktiga böcker har rättat till denna felsyn. Djihad und Judenhass (2002) av Matthias Küntzel, som i den engelska översättningen från 2007 fick titeln Jihad and Jew-Hatred: Islamism, Nazism and the Roots of 9/11, visar på det pågående inflytandet av nazistiska idéer på islamister. Nazi Propaganda for the Arab World av Jeffrey Herf fokuserar på 1930- och 1940-talen och den stora ansträngningen från Hitlers och hans gunstlingars sida att överföra sina idéer till Mellanöstern. Efter att ha läst Küntzel och Herf har jag förstått att mina kunskaper om det moderna Mellanöstern saknat en vital komponent, nämligen nazismen.

För att läsa hela recensionen, läs här på Daniel Pipes webbsida.