Archive for Mars, 2010

Pesach, Påsk – och Gilad Schalit

Torsdag, Mars 25th, 2010

Omvärlden gillar inte att Israel bygger bostäder för judar i Jerusalem.

Omvärlden är högljudd i sitt fördömande av Israel för att Israel bygger bostäder på mark som aldrig någonsin tillhört något annat land.

Omvärlden är totalt tyst inför det faktum att den överväldigande majoriteten av illegala bostäder i och kring Jerusalem faktiskt byggs av araber.

Omvärlden är totalt tyst inför hur många araber som illegalt uppehåller sig i Jerusalem, och därigenom orsakar denna enorma marknad för illegalt arabiskt bostadsbyggande.

Omvärlden är totalt tyst inför det faktum att medan man ökar trycket på Israel att ge arabvärlden allt vad den vill ha, är trycket på arabiska extremister att frisläppa israelen Gilad Schalit nästan obefintligt.

Som tonåring kidnappades Gilad kidnappades från Israel och nu sitter han sitt fjärde år i en underjordisk håla utan tillgång till familj, advokat, Röda korset, FN, EU, USA, vem som helst. Han har enligt Hamas inte ens fått se solen eller dagsljus under dessa fyra år.

Om några dagar firar judar världen över Pesach, den judiska påsken.

Pesach firar man i åminne av judarnas befrielse från slaveri.

I Gazaremsan – som helt och hållet finansieras av EU och resten av omvärlden – sitter det dock en jude i slaveri. I enlighet med de palestinska arabernas krav är Gazaremsan totalt etniskt rensad från samtliga judar, såväl levande som döda – till och med de döda fick grävas upp för att åter begravas i Israel. Så hårda etniska krav har det palestinska arabiska samhället på det som ska bilda kärnan till det andra palestinska landet vid sidan om Jordanien (där 70% av befolkning är palestinska araber).

Omvärlden förblir tyst. Tyst, men fortsatt generös. För medan denna bestialitet fortsätter, fortsätter även EUs och FNs ohämmade utbetalningar till regimen som uppfann och bedriver denna råa människohandel.

Utbetalningar som består av våra skattemedel.

Omvärlden har glömt Gilad Schalit, den enda juden kvar i Gazaremsan.

Gör inte ni det också. Denna Pesach, påskhögtiden, håll en plats tom för Gilad Schalit vid bordet, vare sig ni firar den judiska eller den kristna högtiden.

Och förklarar för alla vad ni gör och varför ni gör det.
 
Ni gör det för att ni inte vill glömma. För att ni inte är som resten av världen. Ni anser inte att slaveri är rätt. Inte ens när det subventioneras av Sverige via SIDA, via EU och via FN.
 
 
Intressanta länkar:
Europaparlamentet kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
Europaparlamentet kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
ECR kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
Läs om alla andra som ser det självklara i att Gilad Schalit måste släppas fri från sin slaveri
 

Drevet går

Torsdag, Mars 25th, 2010

EUs utrikesrepresentant Catherine Ashton besökte nyligen Gazaremsan och plottrade ner sina intryck i en förvirrande artikel som publicerades i New York Times.

Hennes artikel hade titeln ”Lessons From a Gaza Trip”, alltså lärdomar från en resa till Gazaremsan.

Om artikeln är ett bevis för Ashtons färdigheter under skolåren säger det en hel del om det EU som betalar henne ur våra gemensamma skattemedel.

För Catherine Ashton, sin dyra resa till Gazaremsan till trots, har inte dragit lärdom om någonting. Tvärtom, hennes artikel ger prov på banal idioti utan like.

Catherine Ashton har en vision för fred i Mellanöstern som inbegriper att araberna delar den israeliska huvudstaden Jerusalem med israelerna, men inte att de delar Hebron med israelerna. På det politiska planet har Hebron historiskt varit huvudstad i den judiska staten, och på det religiösa planet är det alltjämt den viktigaste samlingspunkten för judendomen jämte Jerusalem och Västra muren.

Men Hebron omfattas inte av Ashtons enögda vision om hur ena sidan ska ge medan andra sidan förlänger listan på vad de vill ha i utbyte mot – ja i utbyte mot absolut ingenting.

Ville Catherine Ashton verkligen åstadkomma något rejält istället för att prata om vilka politiska höjdare hon har träffat från Moskva till Washington till London till Damaskus, kunde hon istället ha villkorat sitt besök till israelen Gilad Schalits omedelbara och villkorslösa frisläppandet från den snart 4-åriga olagliga fångenskapen.

hade hon tagits på allvar i Israel, hon hade uppfattats som någon som verkligen vill åstadkomma något rejält istället för att agera som offentligt finansierad propagandist.

Som det nu är har hon bekräftat bilden av sig själv som välbetald part i målet.

För att få en bild av hur EU missbrukar offentliga skattemedel för att undergräva den suveräna staten Israel, titta på följande länk som går till NGO Monitor.

Och för att riktigt förstå hur sabotaget mot judiskt självbestämmande drivs inte bara av regeringar utan även – eller i all synnerhet – på universitet och andra läroanstalter, läs följande artikel på Arutz 7 samt titta på videofilmen i artikeln. Det ger skrämmande bevis för hur drevet går mot judar och israeler. Året är 2010, inte 1939.
 
I grannlandet Finland rapporterar bloggaren Tundra Tabloids om hur Aftonbladets lögner har nu adopterats av självaste FN i en rapport som upprepar lögnen om judisk och israelisk organtrafficking. Man storknar.
 
Också från Finland rapporterar bloggaren Daniel i Israelnyheter om hur Kyrkans utlandshjälp övervakar finska pro-israeler och idkar åsiktsregistrering samt uppmuntrar uppvigling till hat och våld.
 
Här hemma i Sverige är effekterna minst lika kännbara. Det är inte enbart Ilmar Reepalu och hans gelikar, inte enbart Lars Ohly bärande en halsduk med en karta där hela Israel är raderat och ersatt av ett muslimskt Palestina, inte enbart Per Gahrton som skriker ut sitt ohämmade hat mot den judiska staten som sätter dagordningen. Det talas i skolor, på gator och torg, och i kommunhus om bojkott mot den judiska staten. Nu senast är drevet igång i Karlstads kommun, där man överväger ett förslag som missgynnar stadens egna medborgare i det ädla syftet att bestraffa judar i Israel.
 
Varför är ovanstående redogörelse relevant? Jo, därför att det hänger på var och en av oss – varenda en – att motverka drevet. Innan snaran dras åt för hårt för att göra något åt det. Demokrati, frihet – ja, våra liv hänger på vårt engagemang och vår beslutsamhet. Drevet ska motverkas. Alternativet tål inte att tänkas på, för oss som har färska minnen av förra gången snaran drogs åt.
 
skriv, ring och diskutera. En insändare på tre rader är bra. 10 insändare på tre rader var är ännu bättre. Debattklimatet håller på att bli farligt enformigt. Vi minns resultatet från förra gången enformighet och likgiltighet ramade in ett helt samhälle och ett helt tankesätt.
 
 
Intressanta länkar:
Läs om hur offentliga medel missbrukas för att sabotera den judiska staten Israel, med officiellt godkännande från olika stater. NGO Lawfare.
Läs om hur offentliga medel användes för att propagera mot Israel under Hizbollahs anfallskrig mot den judiska staten 2006.
CAMERA avslöjar hur olika officiella organisationer använder statliga medel för att sabotera Israel.
Svenska medier fokuserar enbart på Israel, ignorerar resten av Mellanöstern och resten av världen. Läs här vad medierna inte skriver om: Indien, mord och massmord utförda av muslimer mot muslimer, diskriminering, hedersmord.
Läs mer om Catherine Ashton, EU och FN, med många användbara länkar (på engelska)
 

One man. Two visits. Two very different voices.

Söndag, Mars 21st, 2010

UN chief Ban Ki-moon has just been to the Gaza Strip.

He visited a Gaza City neighborhood that was damaged during IDF Operation Cast Lead, the Israeli response to 8 years of Arab attacks in which more than 10,000 missiles were fired from Gaza on Israeli civilian communities. Ban Ki-moon assured the Arab aggressors on behalf of the UN: ”we stand with you.”

He referred to Israel’s decision to permit the entry of limited quantities of building supplies as ”a drop in a bucket of water” and vowed that he would demand that the Israeli authorities do more. ”This is a positive, welcome step and I believe that we need far more … I have repeatedly made it clear to Israeli leaders that their policy of closures is not sustainable and is wrong … It causes unacceptable suffering,” Ban said.
 
The world has condemned Israel’s settlement plans in east Jerusalem,” Ban went on to say at a news conference, continuing: “Let us be clear. All settlement activity is illegal anywhere in occupied territory and must be stopped.”
 
Following his visit to Gaza and his profuse comments on behalf of the Palestinian Arabs of Gaza and of Judea and Samaria (also known as the West Bank), Ban Ki-moon met with the parents of Gilad Schalit, a Jew who was kidnapped from Israel while still a teenager and has been held ever since – coming up to 4 years now – without prospects of freedom and without access to his parents, legal representation (not that he is accused of anything other than being a Jew), visits by the Red Cross (not that they have ever demanded to visit him) or such basic human rights as access to daylight.
 
Gilad is being held by Hamas with disregard for basic human rights – a situation which is intolerable and unacceptable to any person in the free world,” Ban Ki-moon told Gilad’s parents.

That’s it. Nothing else. No question of “demands” being made on his Hamas captors. No question of how pressure is to be ramped up against Hamas in the UN.

Here is a video that shows how Schalit’s Hamas captors – the government of Gaza – mock his parents and trample both Gilad’s and his parents’ basic human rights, parading an actor portraying their captive and threatening dire consequences if their human trafficking demands are not met:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=awC17lVIF1s&color1=0x6699&color2=0x54abd6&hl=en_US&feature=player_embedded&fs=1]

The UN chief was keen to “condemn” Israel for building apartments in an area of Jerusalem that has never belonged to any sovereign nation other than Israel, but chose not to condemn Hamas for Gilad Schalit’s continued incarceration.

The UN chief branded Israel’s plans to build apartments as “illegal” – a word he carefully avoided using with regard to Gilad Schalit’s continued incarceration.

Israel may have allowed the entry of some construction materials into Gaza and Ban Ki-moon may regard this as “a drop in a bucket of water” – but Israel is still waiting for him to demand a corresponding symbolic “drop in a bucket of water” from the Hamas regime with regard to such niceties as the release of Schalit, the cessation of rocket fire (27 rockets so far this year, one civilian fatality in Israel last week while the UN chieftain was actually in Gaza), the cessation of anti-Semitic indoctrination on Hamas TV and in schools.

Ban Ki-moon anguished over the “wrong” and “unacceptable suffering” of the Palestinian Arabs subjected to road blocks and border closures, but did not mention the need for Israeli civilians to spend their entire lives within walking distance of bomb shelters for fear of repeated and continuing missile attacks from Gaza, nor did he talk about the “unacceptable suffering” of Schalit’s parents for the crime of being Jewish.

Israel is still waiting for Ban Mi-moon to publicly state “we stand with you” in the face of continued Palestinian Arab rocket attacks, racist incitement, rioting in public places, physical attacks on civilians and military personnel. In fact, Israel still waits for any sign from the UN chieftain that he stands with Israel on any score whatsoever or that he understands any aspect of the Jewish state’s predicament.

Ban Ki-moon stands firmly with the Palestinian Arabs, whatever they do.

And Ban Ki-moon stands very much apart from Israeli victims of continued Palestinian Arab aggression.

Ban Ki-moon does indeed represent the “United Nations” – nations united in their animosity towards the Jewish state of Israel.

Relevant links from this site:
In English:
UNHCR vs UNRWA
Brazening it out
Rocket diplomacy with UN backing
Strange priorities

In Swedish:
Ockupation och bosättning – vem gör vad
Rysk roulett