EUs utrikesrepresentant Catherine Ashton besökte nyligen Gazaremsan och plottrade ner sina intryck i en förvirrande artikel som publicerades i New York Times.
Hennes artikel hade titeln ”Lessons From a Gaza Trip”, alltså lärdomar från en resa till Gazaremsan.
Om artikeln är ett bevis för Ashtons färdigheter under skolåren säger det en hel del om det EU som betalar henne ur våra gemensamma skattemedel.
För Catherine Ashton, sin dyra resa till Gazaremsan till trots, har inte dragit lärdom om någonting. Tvärtom, hennes artikel ger prov på banal idioti utan like.
Catherine Ashton har en vision för fred i Mellanöstern som inbegriper att araberna delar den israeliska huvudstaden Jerusalem med israelerna, men inte att de delar Hebron med israelerna. På det politiska planet har Hebron historiskt varit huvudstad i den judiska staten, och på det religiösa planet är det alltjämt den viktigaste samlingspunkten för judendomen jämte Jerusalem och Västra muren.
Men Hebron omfattas inte av Ashtons enögda vision om hur ena sidan ska ge medan andra sidan förlänger listan på vad de vill ha i utbyte mot – ja i utbyte mot absolut ingenting.
Ville Catherine Ashton verkligen åstadkomma något rejält istället för att prata om vilka politiska höjdare hon har träffat från Moskva till Washington till London till Damaskus, kunde hon istället ha villkorat sitt besök till israelen Gilad Schalits omedelbara och villkorslösa frisläppandet från den snart 4-åriga olagliga fångenskapen.
Då hade hon tagits på allvar i Israel, hon hade uppfattats som någon som verkligen vill åstadkomma något rejält istället för att agera som offentligt finansierad propagandist.
Som det nu är har hon bekräftat bilden av sig själv som välbetald part i målet.
För att få en bild av hur EU missbrukar offentliga skattemedel för att undergräva den suveräna staten Israel, titta på följande länk som går till NGO Monitor.
Och för att riktigt förstå hur sabotaget mot judiskt självbestämmande drivs inte bara av regeringar utan även – eller i all synnerhet – på universitet och andra läroanstalter, läs följande artikel på Arutz 7 samt titta på videofilmen i artikeln. Det ger skrämmande bevis för hur drevet går mot judar och israeler. Året är 2010, inte 1939.
I grannlandet Finland rapporterar bloggaren Tundra Tabloids om hur Aftonbladets lögner har nu adopterats av självaste FN i en rapport som upprepar lögnen om judisk och israelisk organtrafficking. Man storknar.
Också från Finland rapporterar bloggaren Daniel i Israelnyheter om hur Kyrkans utlandshjälp övervakar finska pro-israeler och idkar åsiktsregistrering samt uppmuntrar uppvigling till hat och våld.
Här hemma i Sverige är effekterna minst lika kännbara. Det är inte enbart Ilmar Reepalu och hans gelikar, inte enbart Lars Ohly bärande en halsduk med en karta där hela Israel är raderat och ersatt av ett muslimskt Palestina, inte enbart Per Gahrton som skriker ut sitt ohämmade hat mot den judiska staten som sätter dagordningen. Det talas i skolor, på gator och torg, och i kommunhus om bojkott mot den judiska staten. Nu senast är drevet igång i Karlstads kommun, där man överväger ett förslag som missgynnar stadens egna medborgare i det ädla syftet att bestraffa judar i Israel.
Varför är ovanstående redogörelse relevant? Jo, därför att det hänger på var och en av oss – varenda en – att motverka drevet. Innan snaran dras åt för hårt för att göra något åt det. Demokrati, frihet – ja, våra liv hänger på vårt engagemang och vår beslutsamhet. Drevet ska motverkas. Alternativet tål inte att tänkas på, för oss som har färska minnen av förra gången snaran drogs åt.
Så skriv, ring och diskutera. En insändare på tre rader är bra. 10 insändare på tre rader var är ännu bättre. Debattklimatet håller på att bli farligt enformigt. Vi minns resultatet från förra gången enformighet och likgiltighet ramade in ett helt samhälle och ett helt tankesätt.
Intressanta länkar:
Läs om hur offentliga medel missbrukas för att sabotera den judiska staten Israel, med officiellt godkännande från olika stater. NGO Lawfare.
Läs om hur offentliga medel användes för att propagera mot Israel under Hizbollahs anfallskrig mot den judiska staten 2006.
CAMERA avslöjar hur olika officiella organisationer använder statliga medel för att sabotera Israel.
Svenska medier fokuserar enbart på Israel, ignorerar resten av Mellanöstern och resten av världen. Läs här vad medierna inte skriver om: Indien, mord och massmord utförda av muslimer mot muslimer, diskriminering, hedersmord.
Läs mer om Catherine Ashton, EU och FN, med många användbara länkar (på engelska)