Hamas sköt uppemot 10 000 missiler mot civila israeliska mål under åtta år – hela 2922 dagar.
Islamistregimen avkrävs nu en undersökning av illdåden. Men endast illdåden under de tre veckorna som Israel besvarade eldgivningen i januari förra året.
Under just dessa tre veckor lyckades inte Hamas missiler döda mer än en handfull israeler.
Därför är organisationen mer än beredd att ”be om ursäkt” (en ursäkt som senare drogs tillbaka) för dessa dödsfall – för under samma period dödades flera hundra palestinska araber – till överväldigande del stridande i civil mundering (ett brott mot Genèvekonventionerna) men även ett relativt stort antal civila. Detta på grund av Hamas förkärlek för mänskliga sköldar i form av palestinsk-arabiska barn och vuxna, moskéer och sjukhus, lägenheter och skolor.
Kravet på en undersökning och ursäkt passar Hamas väldigt bra eftersom regimen kan understryka den numerära diskrepansen mellan förlusterna på israelisk respektive palestinsk-arabisk sida. Detta eftersom kravet på undersökningen helt ignorerar de föregående åtta års missilbeskjutningar mot israeliska samhällen, självmordsbombningar mot israeliska civila, avrättningar av civila israeliska bilister, med mera.
Det höjs många arabiska röster mot detta FN-sponsrade förevigande av konflikten. Till och med palestinsk-arabiska röster höjs mot den cynism, den elaka brist på medmänsklighet mot det egna folket, som Hamas visar. Palestinska Myndigheten – inte precis känd för att vara vänligt sinnad mot den judiska staten – säger att Hamas ”tror de är väldigt smarta när deras ledare leker med ord. De anser detta vara ett fundament för sin policy, men de inser inte att denna metod tillhör medeltiden och att den inte ger rörelsen vare sig respekt eller erkännande”.
Att islamistregimen Hamas gör allt för att dels undvika sitt medmänskliga ansvar och dels föreviga en konflikt som grundas i ren och skär antisemitism en är en sak. Att deras bundsförvanter i Libanon, Hizbollah – likt Hamas finansierade och tränade av Iran – spär på med de grövsta av antisemitiska lögnen om judiskt ritualmord och annat gör bara saken värre.
Bloggen MXp skriver också förträffligt och utförligt i ämnet.
Värst av allt är dock omvärldens tystnad.
Goldstonerapporten avkräver Israel ansvar för dess 22 dagar långa svar på 2922 dagars palestinsk-arabisk missilbeskjutning från Gaza mot civila israeler i sina hem, skolor, affärer och sjukhus i Israel.
Denna brist på proportionalitet är alarmerande. Omvärldens tystnad ekar medan Hamas och Hizbollah ökar i styrka och Iran bygger vidare på sina kärnvapen. Bloggaren och analytikern Dick Haas skriver så sent som idag att Irans ledare stolt medger sina planer på att omintetgör den judiska staten. Samtidigt som till exempel Ryssland garanterar Irans säkerhet genom att leverera avancerad missilutrustning till islamisterna i Teheran så att regimen kan ostört fortsätta bygga på sin kärnvapenarsenal.
Tacksamt nog finns det många analytiker på plats i Mellanöstern som inser att man har experimenterat nog med att reflexmässigt be till samma altare decennier i ända utan att ha minsta chans för förändring eller framgång.
Kanske främst bland dessa uppfriskande källor är bloggen ”I Gilboas svala skugga”. Där kan man läsa något så oheligt (med svenska ögon betraktat) som ifrågasättande av den heliga graalen – alltså denna av palestinierna själva motarbetade ”Tvåstatslösningen”. En chimär, en hägring av något som aldrig existerat i palestiniernas vildaste fantasi men som den blåögde omvärlden mest av allt vill ha för att lindra sitt samvete.
Två stater för två folk.
Men som PLOs centrala kommittémedlem Zahir Muhsein så förträffligt uttalade saken den 31 mars 1977 i den holländska tidningen Trouw:
”Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta kampen mot staten Israel för att uppnå arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl som man talar om existensen av ett palestinskt folk, eftersom det arabiska nationella intresset kräver att man hävdar existensen av ett särskilt palestinskt folk för att motarbetar sionismen.”
När kommer omvärlden att ta palestinierna på allvar? För visst måste det anses vara ett utslag av grov rasism om man anser att man aldrig kan lita på en arab eller muslim – även när han säger i Teheran att han avser att utplåna det judiska landet, när han säger i Holland att det inte existerar ett ”palestinskt folk”, när han säger i Gaza City att judar är avkommor till grisar och apor, när han predikar i Mahmoud Abbas egen statliga TV-station att judar måste dödas varhelst de finns, när han uppkallar gator och torg i Ramallah efter de massmördare som har lyckats med bedriften att döda så många oskyldiga civila judar som möjligt?
Fanatiker skriker ut sitt nakna rasistiska budskap, och ju högre de skriker ut det, desto mindre tycks omvärlden kunna tro det.
Den moderna rasismen: omvärlden tror inte att en arab eller muslim någonsin kan tala sanning. Även när han gör det.
Det är riktig rasism.
Användbara länkar från denna blogg:
Europeiska kommissionen inför rätta
Frågesport för fred
Ockupation
Nytt år, samma gamla problem
FN: stör oss inte med fakta
En vinstgivande investering
Sverige – Europas första islamistiska republik?
Haniyeh och Nasrallah inför rätta. Aldrig i livet!
Carl Bildts antiisraeliska politik
Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde