En trevlig tillställning med barn i fokus. Sång, kanske en pjäs. På lågstadiet lärare som ilar diskret i bakgrunden för att assistera småbarn som glömmer sina repliker eller som kanske ställer sig på fel plats på scenen. Föräldrar som tittar på uppmuntrande. Musik som spelar ur högtalarna.
Barnen visar det de har lärt sig under året.
Så också i Gaza. Exakt likadant.
Fast ändå helt olika.
Filmen visar en skolavslutning i Gaza.
Titta och förundras.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=f3WSb56Uq_w&hl=sv&fs=1]
Den blomstertid nu kommer – i Göteborg.
Islam kommer – i Gaza.
Småbarn på scen: så underbart.
Men ibland ändå så förödande skrämmande.
”Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.”
Sharondalen, Sion, Libanon – alla de välkända platserna i Det heliga landet finns med i sången som lovprisar att ”allt blir återfött” och att sommaren är tiden då vi ”vänd(er) bort all sorg och smärta”.
Men Gaza nämns inte. Där lovsjunger man istället smärta och sorg och lovprisar AK47:ans förträfflighet.
Så förödande annorlunda tongångar i Gaza.
Sommartiden nalkas för småbarn. Tänk så olika det kan te sig i Göteborg och Gaza.