Vi är rasister. I Sverige är det i lag förbjudet att sälja fastigheter till judar.
Den som ertappas med att ha sålt ett hus till en jude kan tilldömas lagens strängaste straff. I Sverige har vi inte dödsdom men om vi hade det, då hade den skyldige inte kostat samhället en massa pengar under en massa år, han hade istället dödats i lagens namn.
Gott så, mera sånt. Varför slösa våra pengar på att ta hand om kriminella? Är man kriminell ska man betala för det – med livet.
Och att sälja hus till judar är ju rent ut sagt kriminellt.
Innan någon nu febrilt slår upp telefonnumret till Diskrimineringsombudsmannen ska det poängteras att ovanstående självfallet inte är något annat än idioti, en absurditet som undertecknad naturligtvis inte står för, håller med eller ser som tänkbar, än mindre acceptabel.
Icke desto mindre är ovanstående förhållande tyvärr alldeles riktigt, alldeles sant.
Hur förödande det än låter.
Vi pratar naturligtvis inte om Sverige. Men vi pratar naturligtvis om judar.
Vi pratar om Palestinska Myndigheten, som inte bara utfärdat en lag om förbud mot försäljning av hus till judar, utan tillämpar lagen med full kraft. De som ertappas med att sälja hus till judar döms till döden.
Som 59-årige palestinska araben Anwar Brigith från byn Beit Umar på Västbanken fått erfara. President Mahmoud Abbas – som av bland andra Sverige hyllas som en sann demokrat och den enda garanten för ”fred” mellan israeler och palestinska araber, står bakom lagen om förbud mot försäljning till judar.
Skulle man i Sverige acceptera lagstiftning mot försäljning av hus till judar? Eller skulle man istället anse att detta är den mest primitiva formen av rasism, en främlingsfientlighet som inte hör hemma i något civiliserat samhälle?
Om man inte accepterar sådant förödande rasism i Sverige, varför ska då Sverige fortsätta att ekonomiskt, diplomatiskt och moraliskt fortsätta underhålla Palestinska Myndigheten, som tillämpar denna lag?
Om vi i Sverige rycker på axlarna med förklaringen att sådant uppförande är gott nog åt palestinska araber, är då Sverige inte dubbelt skyldig till rasism, då vi tycks tro att araber är för dumma för att ens förstå hur man uppför sig civiliserat?
Sverige ser gärna sig självt som världens samvete, men vi tycks inte ha minsta samvete när det gäller samröre med diktaturer, antidemokrater och rasistiska regimer.
Otänkbart: förbud att handla med judar. År 2009.
Men medan det otänkbara utspelar sig framför våra ögon, kan Carl Bildt inte göra nog för att understryka sitt stöd för den palestinska regimen.
Han tar inte en tillräckligt lång paus i sina vänskapliga resor till de palestinska områdena för att med kraft villkora fortsatt svenskt bistånd till den kidnappade israeliske killen Gilad Schalits omedelbara frigivning.
Men Gilad Schalit är bara jude. Tänk vilka rubriker det skulle bli om Israel stolt medgav att man hade kidnappat en arab och att han har hållits inspärrat i en underjordisk håla i 1050 dagar, utan tillgång till advokat, familj, Röda korset. Utan tillgång ens till solljus.
En lag för judarna, en helt annan för alla andra.
I synnerhet för de som handlar med judar.
SvD, DN, Arutz7, JPost, TurkishWeekly, BBC, Wikio, AtlasShrugs, Haaretz, Hubdub, JBlog, Eye on the World, PrairiePundit, Aharoni, IMEMC, NationalPost, Notes on Civil Society, IsraelMatzav, JihadWatch,
SapereAude,