Tystnad under 2920 dagar av palestinska terrorraketer mot israeliska bostadhus, sjukhus, skolor och dagis.
Men rabalder och krav på bojkott av offren när Israel svarar med angrepp under 21 dagar. Proportionerlighet är sannerligen en svårbedömd parameter.
Gilad Schalit: en ung kille kidnappad av Hamas från inuti Israel och hållen fången i fler än 1000 dagar, utan tillgång till familj, Röda Korset (kanske inte så konstigt, de har aldrig bett om att få träffa honom), Amnesty International (samma tystnad), Human Rights Watch (samma tystnad), eller advokat. Han är inte anklagad för något förutom att vara jude, men ändå.
Samtidigt åtnjuter palestinska terrorister som är dömda för barbariska brott rättigheter garanterade i israelisk lag och noggrant kontrollerade av ovanstående grupper – alltså samma grupper som envisas i sin tystnad om unge Gilad Schalit.
Det visar sig att inte bara proportionalitet är svårbedömt utan även rättvisa – eller lika behandling för judar och icke-judar, för att använda den korrekta termen.
Och nu i spåret av Israels framgångrika aktion Operation Cast Lead, under vilken Hamas och övriga terrororganisationer led så stora förluster att deras 100 raketer om dagen nu är nere i 3 om dagen, dyker den selektiva bedömningen upp igen.
En erkänd anti-israelisk brittisk tidning, The Guardian, publicerar obekräftade rapporter som senare visar sig vara ogrundade, om att israeliska soldater systematiskt begick krigsbrott. Tidningen grundar sig på två incidenter som ingen tycks ha bevittnat men där alla tillfrågade hänvisar till ytterligare källor som inte var närvarande i Gazaremsan.
Men strunt samma – effekten har uppnåtts: ingen talar idag om något annat än just dessa händelser vilka aldrig ägde rum. Att de inte ägde rum är mindre väsentligt. Lika framgångsrika propagandainsatser har gjorts flera gånger tidigare under arabiska attacker mot världens enda judiska stat. Propagandainsatserna sker inte med benäget bistånd av internationella medier utan organiseras och genomförs av internationella medier.
Vem minns inte raden av döda kroppa i den libanesiska staden Qana efter en ”israelisk flygattack” – när plötsligt flera av ”de döda” började röra på sig för de tyckte att de hörde regissören säga ”bryt”.
Eller de palestinska ambulanser där israeliska raketer hade slitit hål i taken men där hålens perfekt runda form (med symmetriskt placerade små skruvhål runt om) talade om att här i fordonens tak satt en taklucka och att dessa ambulanser helt enkelt var skrotade och hade hämtats från skroten för att strategiskt placeras för att fotograferas av Reuters, The Guardian, BBC, CNN, TT och alla de övriga stridande parterna i kriget mot Israel.
Se bilderna här för att förstå hur mediernas propaganda utelämnar både text och bilder för att understryka en förutbestämd politisk åsikt.
Eller ”Massakern i Jenin” där 5000 arabiska civila uppgavs har massakrerats av Israel. Det revideras senare till 500, senare till ett par hundra. Men facit är 54 döda araber, fler än 40 med vapen i händerna. De civila som dog i samma aktion dödades av de försåtsminor som Fatah lade ut i vanliga bostadshus utan att tala om detta för de som bodde i husen.
Terroristernas vapendragare i mediernas högborgar runt om i världen gör sina anfall på ett metodiskt, välplanerat sätt. Om det är något de har lärt sig under åren så är det att när skadan väl är skedd, är den nästan omöjlig att bota, vilket också är meningen. Genom historien har judarna ofta anklagats för hemskheter som ett sätt att piska upp stämningen mot dem. Nu har samma andas människor upptäckt att man kan göra likadant fast på en mycket större skala mot judarnas land och nation och etnicitet och religion genom att attackera staten Israel.
Durban II, en förödande tystnad om Gilad Schalit, medvetna medielögner och den konsekventa användningen av olika måttstockar för Israel och alla andra länder har alla samma mål: demoniseringen och så småningom förstörelsen av världens enda judiska land.
Det är därför självaste FN leder attacken mot Israel. Samma FN som en gång i tiden godkände återskapandet av ett judiskt Israel gör nu sitt yttersta för att diskriminera den judiska staten; en enda judisk nation bland 22 arabiska länder är uppenbarligen för mycket. Därför hävdar nu FNs B. Lynn Pascoe att stängningen av gränserna mellan Israel och Gazaremsan är ”oacceptabel”. Han anser inte att stängningen av gränsen mellan Egypten och Gazaremsan är ”oacceptabel”, bara gränsen till den judiska staten.
Han krävde vidare i FNs Säkerhetsråd att Israel måste ”leva upp till sina åtaganden under den internationella lagen om humanitär hjälp och öppna gränsövergångarna för leverans av nödproviant och byggnadsmaterial, utan vilka det blir omöjligt att åter bygga upp Gaza.”
Inga krav på det muslimska Egypten att sköta om dessa transporter. Inga krav på det muslimska Hamas att upphöra med sina dagliga raketer mot israeliska samhällen – fortfarande 2-3 missiler om dagen. Inga krav på att Hamas måste upphöra med indoktrinering av nya generationer arabiska barn i hatets ädla konst. Och absolut inga krav på att Hamas måste frige den kidnappade israelen Gilad Schalit och följa elementära lagar om mänskliga rättigheter.
Bara krav på Israel. Världens enda judiska stat. TT hakar på, naturligtvis. Rolf Porseryd hakar på (vilken överraskning). Medier som är tysta om Hamas dagliga brott mot de mänskliga rättigheterna hakar på.
Med Ryssland ska man samtala. De är starka. Glöm mänskliga rättigheter i Tjetjenien.
Med Iran ska man samtala. De har olja. Glöm mänskliga rättigheter i Teheran.
Med Kina ska man samtala. De har världens största potentiella marknad. Glöm mänskliga rättigheter i Tibet.
Av Israel ska man kräva. Trots att Israel värnar palestiniernas mänskliga rättigheterna medan palestinierna skjuter rakter mot israeliska bostadshus från palestinska bostadshus.
Inget nytt under solen.
HonestReporting, MXp, FiM, Israel i Sverige, Camera, Haaretz, Khaled Abu Toameh, Zvi Mazel, SvD,