Archive for Mars, 2009

”Lagen är en åsna”

Tisdag, Mars 31st, 2009

Charles Dickens visste ett och annat.

Han uttryckte sig på ett egendomligt sätt genom den komiska figuren Mr Bumble, men det saknas vare sig klarsynthet, ärlighet eller insikt i hans ord. Så här skrev Charles Dickens i boken ”Oliver Twist” för fler än 170 år sedan. Det kusliga är att det har direkt relevans till det som händer framför våra ögon idag.

Om lagen antar detta”, sade Mr. Bumble … ”då är lagen en åsna, en idiot. Om det är så lagen ser det, då är lagen en ungkarl; och det hemskaste jag önskar lagen är att dess öga öppnas av erfarenhet – av erfarenhet.”

Notera de sista orden: “… det hemskaste jag önskar lagen är att dess öga öppnas av erfarenhet – av erfarenhet”. Den moderna världen tycks ha en oändlig förmåga att inte lära sig av erfarenhet.

Fråga: När är lagen inte lagen?

Svar: När den tillämpas på arabvärlden.

Sudans diktator och folkmordsmånglare Omar Hassan al-Bashir är sedan 4 mars i år efterlyst av Internationella Domstolen. Han anklagas för att ha gett arabiska muslimer såväl fria händer som logistiskt och politiskt stöd i deras folkmord på tre till fyrahundra tusen svarta afrikaner och utdrivning av nästan tre miljoner människor från deras hem i ett massivt – och mycket omskrivet – försök till etnisk rensning.  

Demokratiska länder över hela världen har lovat att arrestera al-Bashir om han skulle komma till deras länder. Inom arabvärlden däremot kan han resa fritt.

Inte bara det, han mottas med röda mattan som ett hedrat statsöverhuvud. Till och med i länder som anses som ”pro-väst” såsom Qatar och Saudiarabien.

Det finns en allt större skillnad mellan arabvärldens vedervärdiga etik där svarta afrikaner kan slaktas utan att någon straffas, och den demokratiska världens moralkodex som innehåller en viss minimistandard av anständighet och civiliserat uppförande.

Vissa av världens värsta förbrytare när det gäller mänskliga rättigheter skyddas förbehållslöst av arabvärlden. Saudiarabien gav en fristad till den fruktansvärda diktatorn och massmördaren Idi Amin. Omar Hassan al-Bashirs överväldigande välkomnande i Qatar är endast det senaste i en rad liknande travestier av rättvisa och moraliskt förfall i arabvärlden.

Arabvärldens kompakta vägran att följa lagen är inte enbart en varningssignal om hur ömtåligt det juridiska systemet är när det så öppet hånas. Det ifrågasätter också den civiliserade världens fortsatta beredvillighet att ta itu med ett stort och viktigt globalpolitiskt och ekonomiskt block som helt öppet visar sitt förakt för det civiliserade samhällets mest grundläggande byggstenar.

Ändå gör vi varenda dag lukrativa affärer med dessa regimer och deras ledare.

Vad har svarta afrikaners liv för pris?

Artiklar om liknande ämnen på svenska:
SvD, Nyhetskanalen, HD, GA, SVT, DN, NT, FiM, 2, MXp, 2, 3, Israelnyheter, Tundra Tabloids, Sapere Aude, Israel i Sverige, 2, 3,

Artiklar om liknande ämnen på engelska:
Washington Post, New Republic, Jewish World Review, Newsweek, MidEastWeb, Melanie Phillips, 2, Världen Idag, JPost, YahooNews,

Artiklar om liknande ämnen på franska:
Le Figaro,

Artiklar på engelska från denna webbsida om liknande ämnen:
IlyaMeyer, IlyaMeyer, IlyaMeyer, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

Det finns på denna webbsida många fler artiklar av liknande art på svenska.

Konflikten ”Palestina-Israel”? Lyft blicken!

Torsdag, Mars 26th, 2009

Det största bedrägeriet i modern tid är myten om en ”Palestinsk-Israelisk” konflikt.

Från allra första början fram till dagens datum har konflikten handlat om helt andra saker, där de minst viktiga är palestinska araber och palestinska judar, senare israeler.

Från allra första början fram till idag har det istället handlat om en konflikt mellan radikal islamism med en ren och skär antisemitisk programförklaring och världens judar.

Inget annat.

Mandatet Palestina, under turkarnas välde och senare under brittiskt styre, tillät invandring av såväl judar som muslimer och kristna. De flesta invandrande muslimer och kristna var araber från de omringande områdena, idag Libanon, Syrien, Jordanien, Irak, Egypten, Sudan. De flesta invandrande judarna kom från samma länder plus hela Nordafrika samt Europa inklusive Östeuropa/Ryssland.

För mer än 60 år sedan, till följd av upprepade arabisk-muslimska pogromer och massakrer mot judar i Islams namn, beslutade FN att området skulle delas upp i ett judiskt land med en stor minoritet muslimer och kristna, och ett arabiskt där judar i stort sett var etniskt rensade från landet. Judarna accepterade och staten Israel återföddes på en liten del av den mark som under flera sekler tidigare varit judiska kungadömen med Jerusalem (och även Hebron) som huvudstad.

Araberna accepterade inte. De har aldrig haft vare sig oberoende eller en stat, än mindre en huvudstad, i någon som helst del av området. Men när de upptäckte att de kunde få såväl oberoende som stat och huvudstad, men att villkoret var att judar också skulle få motsvarande, vägrade de. De gick istället till anfall mot judarna, hjälpta av fem arabiska arméer från den övriga muslimska världen.

Vägrarfronten i Arabvärlden har hittills hårdnackat nekat alla inviter till fred. Tvärtom är arabvärldens relationer med Egypten och Jordanien, som båda två har undertecknat ”fredsfördrag” med Israel, oerhört ansträngda. Man ska inte prata med judar.

Punkt slut.

I en sådan anda av tvärarabisk vägran och pan-islamistiskt motstånd mot fred är det därför knappast förvånande att höra att Israel nyligen bombade sönder en konvoj med vapen ämnade för Hamas. Konvojen bombades i Sudan. Långt ifrån Gaza, men i den arabiska vägrarfrontens miljö finns inga avstånd som avskräcker. Vapnen från Iran gick via Sudan och skulle sedan via Egypten till Gaza. För att bekämpa skolor, dagis, sjukhus och bostadshus i södra Israel.

Vägrarfrontens logik är ett kapitel för sig.

Inget av detta är speciellt förvånande. Ledda av Iran driver de konsekvent en linje som går ut på demokratin Israels försvinnande. Det finns många länder som dock motsätter sig förintelsen av Staten Israel. Visserligen finns vare sig arabländer eller några muslimska länder med i listan över nationer som motsätter sig detta drastiska och fullständigt horribla ändamål.

Exempelvis har USA, Storbritannien, Norge, Tyskland, Frankrike, Kanada, Italien, Nederländerna och Danmark kommit överens om att tillämpa ”icke-tvingande” metoder för att slå ner på det iranska vapenflödet till Hamas i Gaza i terrororganisationens fortsatta kamp för att omintetgöra staten Israel meddelst raketer och andra missiler. Dessa länder har kommit överens om att använda metoder såsom diplomati, militären, underrättelse och polisväsendets resurser, inklusive information/intelligens. Israels tillslag mot missilleveransen via Sudan kan ses mot bakgrund av detta informationsutybyte.

Det mest talande i sammanhanget är dock inte vilka länder som är med i sammanslutningen, utan vilka som inte är med.

Sverige är inte med.

Sverige och arabvärldens vägrarstater gör gemensam sak.

Sverige står allt mer ensamt. Ensamt i Europa, men varmt uppskattad i arabvärlden.

Det sätter än skarpare fokus på Malmö och Ilmar Reepalu, Lars Ohly och hans keffiyeh med hela Israel ersatt av ett muslimskt Palestina, Per Gahrton och hans medvetna lögner om ”en handfull entusiastiska ungdomar” när istället flera hundra vuxna svenska muslimer ropade rasistiska slagord mot judar häromveckan.

Sverige är på väg att bli det första europeiska medlemslandet i Arabförbundet.

Utrikesbloggen, DN, FiM, 2, 3, MXp, JPost, YNet, CommentaryMagazine, NationalPost, AFP, Erixon, Sapere, 2, IlyaMeyer, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Det obarmhärtiga propagandakriget

Onsdag, Mars 25th, 2009

Tystnad under 2920 dagar av palestinska terrorraketer mot israeliska bostadhus, sjukhus, skolor och dagis.

Men rabalder och krav på bojkott av offren när Israel svarar med angrepp under 21 dagar. Proportionerlighet är sannerligen en svårbedömd parameter.

Gilad Schalit: en ung kille kidnappad av Hamas från inuti Israel och hållen fången i fler än 1000 dagar, utan tillgång till familj, Röda Korset (kanske inte så konstigt, de har aldrig bett om att få träffa honom), Amnesty International (samma tystnad), Human Rights Watch (samma tystnad), eller advokat. Han är inte anklagad för något förutom att vara jude, men ändå.

Samtidigt åtnjuter palestinska terrorister som är dömda för barbariska brott rättigheter garanterade i israelisk lag och noggrant kontrollerade av ovanstående grupper – alltså samma grupper som envisas i sin tystnad om unge Gilad Schalit.

Det visar sig att inte bara proportionalitet är svårbedömt utan även rättvisa – eller lika behandling för judar och icke-judar, för att använda den korrekta termen.

Och nu i spåret av Israels framgångrika aktion Operation Cast Lead, under vilken Hamas och övriga terrororganisationer led så stora förluster att deras 100 raketer om dagen nu är nere i 3 om dagen, dyker den selektiva bedömningen upp igen.

En erkänd anti-israelisk brittisk tidning, The Guardian, publicerar obekräftade rapporter som senare visar sig vara ogrundade, om att israeliska soldater systematiskt begick krigsbrott. Tidningen grundar sig på två incidenter som ingen tycks ha bevittnat men där alla tillfrågade hänvisar till ytterligare källor som inte var närvarande i Gazaremsan.

Men strunt samma – effekten har uppnåtts: ingen talar idag om något annat än just dessa händelser vilka aldrig ägde rum. Att de inte ägde rum är mindre väsentligt. Lika framgångsrika propagandainsatser har gjorts flera gånger tidigare under arabiska attacker mot världens enda judiska stat. Propagandainsatserna sker inte med benäget bistånd av internationella medier utan organiseras och genomförs av internationella medier.

Vem minns inte raden av döda kroppa i den libanesiska staden Qana efter en ”israelisk flygattack” – när plötsligt flera av ”de döda” började röra på sig för de tyckte att de hörde regissören säga ”bryt”.

Eller de palestinska ambulanser där israeliska raketer hade slitit hål i taken men där hålens perfekt runda form (med symmetriskt placerade små skruvhål runt om) talade om att här i fordonens tak satt en taklucka och att dessa ambulanser helt enkelt var skrotade och hade hämtats från skroten för att strategiskt placeras för att fotograferas av Reuters, The Guardian, BBC, CNN, TT och alla de övriga stridande parterna i kriget mot Israel.

Se bilderna här för att förstå hur mediernas propaganda utelämnar både text och bilder för att understryka en förutbestämd politisk åsikt.

Eller ”Massakern i Jenin” där 5000 arabiska civila uppgavs har massakrerats av Israel. Det revideras senare till 500, senare till ett par hundra. Men facit är 54 döda araber, fler än 40 med vapen i händerna. De civila som dog i samma aktion dödades av de försåtsminor som Fatah lade ut i vanliga bostadshus utan att tala om detta för de som bodde i husen.

Terroristernas vapendragare i mediernas högborgar runt om i världen gör sina anfall på ett metodiskt, välplanerat sätt. Om det är något de har lärt sig under åren så är det att när skadan väl är skedd, är den nästan omöjlig att bota, vilket också är meningen. Genom historien har judarna ofta anklagats för hemskheter som ett sätt att piska upp stämningen mot dem. Nu har samma andas människor upptäckt att man kan göra likadant fast på en mycket större skala mot judarnas land och nation och etnicitet och religion genom att attackera staten Israel.

Durban II, en förödande tystnad om Gilad Schalit, medvetna medielögner och den konsekventa användningen av olika måttstockar för Israel och alla andra länder har alla samma mål: demoniseringen och så småningom förstörelsen av världens enda judiska land.

Det är därför självaste FN leder attacken mot Israel. Samma FN som en gång i tiden godkände återskapandet av ett judiskt Israel gör nu sitt yttersta för att diskriminera den judiska staten; en enda judisk nation bland 22 arabiska länder är uppenbarligen för mycket. Därför hävdar nu FNs B. Lynn Pascoe att stängningen av gränserna mellan Israel och Gazaremsan är ”oacceptabel”. Han anser inte att stängningen av gränsen mellan Egypten och Gazaremsan är ”oacceptabel”, bara gränsen till den judiska staten.

Han krävde vidare i FNs Säkerhetsråd att Israel måste ”leva upp till sina åtaganden under den internationella lagen om humanitär hjälp och öppna gränsövergångarna för leverans av nödproviant och byggnadsmaterial, utan vilka det blir omöjligt att åter bygga upp Gaza.”

Inga krav på det muslimska Egypten att sköta om dessa transporter. Inga krav på det muslimska Hamas att upphöra med sina dagliga raketer mot israeliska samhällen – fortfarande 2-3 missiler om dagen. Inga krav på att Hamas måste upphöra med indoktrinering av nya generationer arabiska barn i hatets ädla konst. Och absolut inga krav på att Hamas måste frige den kidnappade israelen Gilad Schalit och följa elementära lagar om mänskliga rättigheter.

Bara krav på Israel. Världens enda judiska stat. TT hakar på, naturligtvis. Rolf Porseryd hakar på (vilken överraskning). Medier som är tysta om Hamas dagliga brott mot de mänskliga rättigheterna hakar på.

Med Ryssland ska man samtala. De är starka. Glöm mänskliga rättigheter i Tjetjenien.

Med Iran ska man samtala. De har olja. Glöm mänskliga rättigheter i Teheran.

Med Kina ska man samtala. De har världens största potentiella marknad. Glöm mänskliga rättigheter i Tibet.

Av Israel ska man kräva. Trots att Israel värnar palestiniernas mänskliga rättigheterna medan palestinierna skjuter rakter mot israeliska bostadshus från palestinska bostadshus.

Inget nytt under solen.

HonestReporting, MXp, FiM, Israel i Sverige, Camera, Haaretz, Khaled Abu Toameh, Zvi Mazel, SvD,