I det palestinska samhället är kompromisskonsten lika raffinerad som den är enkel: ge oss vad vi vill ha.
Annars…
Den unge israeliske grabben Gilad Schalit har nu suttit i en underjordisk håla någonstans i Gaza – om han överhuvudtaget lever – i nästan 1000 dygn. Utan tillgång till familj, Röda korset, läkare, advokat – han har naturligtvis inte anklagats för något, han är helt enkelt en gisslan som kidnappades från Israel, en bricka i ett makabert palestinskt förhandlingsspel med människoöden som insats.
Hamas, som håller Gilad Schalit olagligt fången sedan hans kidnappning, vill att över 1000 dömda terrorister ska friges i utbyte mot honom. 1000 mot 1 är en bra proportion enligt Hamas. Ändå klagar Hamas när siffror över krigsskadade och dödade palestinier är högre än de i Israel – uppenbarligen är proportionalitet intressant endast när den tjänar palestinska syften.
Men kompromiss då? Är inte Hamas intresserade av en kompromiss? Absolut. I utbyte mot Gilad Schalit vill de ha 1000 dömda terrorister. Slut på diskussionen. Men inte riktigt slut på diskussionen. För bland de morddömda terroristerna vill Hamas även att Fatahs Marwan Barghouti friges.
Nu börjar det bli intressant. Den palestinska Hamasregeringen och den palestinska Fatahregeringen är i luven på varandra, har till och med utkämpat krig mot varandra. Men hur kan palestinierna ha två regeringar kanske du frågar? Svaret är enkelt: kompromiss. Man kompromissar om makten och marken. Fatah tar med våld det de kan på Västbanken, och Hamas tar med våld det de kan på Gazaremsan. Vips har man plötsligt två regeringar. Två regeringar som undan för undan utrotar varandra på var sin lilla täppa.
Men Marwan Barghouti? Han tillhör ju Fatah, varför skulle då Hamas kräva att Israel släpper den femfaldigt livstidsdömde Fatahterroristen? Här når den palestinske kompromissviljan ännu högre höjder: Hamas vill se Fatahs Barghouti släppt eftersom Fatah inte vill att han ska släppas.
Och Fatah vill inte att Barghouti släpps eftersom han hotar Fatahs ledare Mahmoud Abbas. Abbas skickade nyligen sin rådgivare Hussein a-Sheikh till Barghouti för att avråda honom från att kritisera Fatah om Israel frisläpper honom.
Varför skulle Marwan Barghouti kritisera sitt eget parti Fatah? Jo, för att Fatah inte har hållit partival de senaste två decennierna. All makt och alla pengar koncentreras hos ledaren – tidigare Yasser Arafat under vars styre miljarder kronor donerade av det internationella samfundet försvann medan palestinierna fortsatte att leva i misär, och idag Mahmoud Abbas – denne ”moderat” som varnar politiska rivaler att inte kritisera partiet och styret.
Så Hamas kompromissar genom att sätta frigivning av Barghouti från den rivaliserande Fatah som högsta prioritet.
Och Fatah kompromissar genom att försöka övertyga Israel att hålla partiets egen Marwan Barghouti kvar i fångenskap – fem livstidsdomar borde vara fem livstidsdomar, resonerar Fatah.
Och i spåret av det nyss avslutade israeliska valet då landets olika partier nu ligger i tuffa koalitionsförhandlingar, kompromissar alla israeliska partier med varandra om i stort sett allt för att kunna bilda nästa regering.
Det finns bara en sak som Israel inte kompromissar om: om Gilad Schalit inte friges ur sin olagliga fångenskap i Gazaremsan kommer Israel inte att öppna gränsövergångar för byggnadsmaterialet som så väl behövs för att Gazaborna ska kunna återuppbygga sina förstörda hem. Deras hem förstördes när Israel gick till angrepp mot Hamas terrorinfrastruktur i en operation som varade i 21 dagar. Dessförinnan hade Hamas och övriga terroristorganisationer angripit israeliska civila med över 10 000 missiler under 2920 dagar.
Och det är samma punkt som inte heller Hamas är villiga att kompromissa om – folket i Gazaremsan får fortsätta lida utan att kunna bygga upp sina förstörda hem bara Hamas får fortsätta driva sin heliga linje: fortsatt fångenskap för israelen Gilad Schalit.
Låt se nu: hittills har den palestinska kompromisskonsten resulterat i att palestinier i Gazaremsan har fått sina hem förstörda, de får inte möjlighet att bygga upp sina hem, Hamas får inte som de vill vilket är internationellt erkännande eftersom de håller Schalit fången, Fatah får inte som de vill vilket är kontroll över makten, Gilad Schalit och hans familj får inte som de vill vilket är hans frihet, och Israel får inte det enda de vill – lugn och fred med sina grannar – över 30 missiler har skjutits från Gazaremsan under detta senaste ”eldupphör”.
Den palestinska kompromisskonsten är sannerligen svårbegriplig.
Speciellt med tanke på att alla vinner om bara Gilad Schalit släpps ur sin olagliga fångenskap.
SvD, GP, DN, Aftonbladet, Corren, VLT, MXp, JPost1, JPost2, JPost3, Time, KCStar, AsiaNews