Det finns uppenbarligen väldigt många inom den svenska medievärlden och inom svensk politik – för att inte tala om den Svenska kyrkan – som tycks vara analfabeter, därtill döva.
De tycks inte kunna läsa eller höra när officiella palestinska företrädare – ni vet, de som får våra svenska biståndspengar – säger att deras mål är att förgöra den judiska staten Israel och att vapnet de använder är de palestinska barnen och mödrarna.
Mamma och barn. Fler ord överflödiga.
Denna blindhet och dövhet tycks vara del av ett slags omvänd rasism – man ska väl inte ta araberna på deras ord när de säger vad de vill, de kan man väl ändå inte lita på utan det är bara sådant som folk säger, man uttrycker sig på detta sätt ”där nere”.
Nej, folk ”där nere” uttrycker sig inte på detta sätt. Israeler uttrycker sig inte på detta sätt. Eftersom de inte tänker på detta sätt.
De palestinska barnen ser inte precis glada ut när det viftas med vapnet. Ansiktsuttrycken säger en hel del – i båda bilder.
Endast de officiella palestinska företrädarna uttrycker sig på detta sätt. De som vi underhåller via den svenska riksbanken. De flesta civila palestinier vill inte ha med dem att göra. Men de vågar inte yttra sig av rädsla för att få sina knän sönderskjutna.
En israelisk soldat kastas ut från ett fönster sedan hans inälvor huggits ur. Bilden tagen i Ramallah. På den andra bilden en israelisk fängelsecell. Ingen är inne i cellen för tillfället för att fången deltar i universitetsstudier – på Israels bekostnad.
Bilder från två väsensskilda samhällen visar vad respektive samhälle står för. Som alltid är samhället en spegel av dess ledarskap. De två speglarna visar vad de palestinska respektive israeliska samhällena har utvecklats till.
Man kan inte annat än känna medlidande för barnen i en konflikt. När det gäller barn känns alla konventionella motsatsbegrepp som politik-religion, svart-vitt, vinnare-förlorare som fullständigt irrelevanta. Det handlar om barnen.
Framtidsanda tolkas olika i de båda grannsamhällean. I Gaza lär sig barn att skada och döda, flickan i Israel visar vad hon vill bli.
Bilderna visar vilka samhällen palestinska och israeliska barn växer upp i.
Är det de palestinska barnens fel att de växer upp i ett klimat av våldsdyrkan?
Hamasledare Ismail Haniyeh och ett palestinskt dagisbarn. Övning för helt olika färdigheter i Gaza respektive Israel.
Eller är det omvärldens fel, vårt ansvar eftersom vi fortsätter att finansiellt stödja de vuxna i det palestinska samhället som formar den kommande generationen?
Var säger Rädda barnen? Röda korset? UNICEF? Varför är Diakonia, Svenska kyrkan, SIDA så tysta? Varför får det palestinska samhället så många miljarder dollar från Sverige, EU, FN – när de satsar pengarna på detta?
Sommarkollo i Gaza respektive Israel.
Och varför upprörs inte de svenska medierna och politikerna över dessa bilder? Varför finns inte dessa bilder på första sidan i varje tidning?
Många frågor. Omvärldens tystnad är öronbedövande.
Budskapen är väldigt olika i Gaza respektive Israel.
