Allra minst civila palestinier.
Det förtjänar att sägas klart och tydligt: Vänsterpartiets Lars Ohly och Hans Linde fumlar i mörkret. De har vare sig förmåga eller intresse av att se framåt, att arbeta för en ljusare framtid. Deras enda intresse är att permanenta det förflutna – hur mörkt och hur eländigt det än har varit.
Det har de råd att göra – de sitter i säkerhet och komfort i det underbara Sverige medan de dömer palestinier och israeler till en permanent framtid av våldshelvete.
Läs bara deras senaste alster i SvD Brännpunkt 090202. Det är en uppvisning i klassisk ensidighet, nidbilder och försvar av palestinsk terror. Alla ingredienser som under mer än 60 år har dömt palestinierna till ett liv av elände och våld, av hopplöshet just för att sådana utomstående som Ohly och Linde ger dem hopp om att det omöjliga är möjligt: att bygga ett judenreint Palestina på Israels ruiner.
I en parallell värld som inte har någon anknytning till verkligheten skriver Ohly och Linde om ”Israels bombmattor”. Hade Israel lagt bombmattor över Gaza hade inga smuggeltunnlar varit kvar och hundratusentals civila hade dött. Som alternativ till Ohlys och Lindes utsvävningar kan påpekas att tunnlarna finns kvar och gör alldeles lysande affärer (läs artikeln ”Tunnel Vision” av journalisten Sarah A. Topol och se dagsfärska bilder i tidskriften New Republic 090202.) Av totalt 1100-1200 döda palestinier, var 900 stridande terrorister med vapen i hand. Men bevis är kanske inte Lars Ohlys eller Hans Lindes starka kort.
Ohly och Linde föredrar istället att skriva om ”folkrättsbrott”. Med det syftar de inte på 2920 dagar av Gazapalestiniers oavbrutna raketbeskjutning mot israeliska dagis, skolor, sjukhus. De syftar inte på det faktum att under dessa 2920 dagar mördades 1177 civila israeler i terroraktioner utförda av palestinska terrorister från Västbanken och Gazaremsan. Västbanksterrorn har för tillfället nästan helt avstannat – det kan man tacka säkerhetsbarriären för, samt Fatahs gryende förståelse för att de når fram till en egen stat mycket lättare genom att förhandla istället för att spilla blod.
Istället syftar Ohly och Linde på 21 dagar under vilka Israel besvarade 2920 dagar av missiler från Gaza. Alltid detta eländiga syndrom – ”bråket började när juden slog tillbaka”. Israels svar på dessa 2920 dagar av raketterror varade i 21 dagar, och orsakade max 1200 dödsfall, av vilka 900 Hamasterrorister. Det tycker Ohly och Linde är orättvist. Det får stå för dem.
Ohly och Linde kräver att ”De begångna folkrättsbrotten måste utredas och de ansvariga ställas inför rätta.” Fullständigt rätt. Man kan till exempel börja med Hamasledarna Khaled Meshaal som sitter i säkerhet i Damaskus och Ismail Haniyeh någonstans i Gazaremsan. Som en bra början. Sedan finns det hur många som helst fler att åtala. Alla dem som med våld använde civila bostadshus, sjukhus, skolor, TV-hus och FN-byggnader för att skjuta raketer.
Bland alla felaktigheter i Ohlys och Lindes artikel har de faktiskt rätt i en sak. De skriver ”Det är hög tid att gå till botten med problemet”.
Alldeles rätt. Sedan förstör de det lilla goda genom att tillägga: ”Varje långsiktig lösning på konflikten kräver att Israels ockupation av Palestina upphör.”
Alldeles fel. Sist jag tittade var det ingen ockupation av Gazaremsan. På Västbanken pågår någorlunda fredliga förhandlingar om en framtid byggd på ömsesidig respekt under vilken Israel och palestinierna ska komma överens om framtida gränser, om gränsjusteringar och förflyttning av befolkning på fredlig väg – precis så som skedde i Sinai för 30 år sedan och i Gazaremsan för 3 år sedan i utbyte mot fred.
I Gazaremsan finns inga sådana utsikter eftersom Gazas ledare är alldeles för upptagna med att tillverka raketer för att avlägga tid till förhandlingar.
Bara den blinde och döve ser inte beviset.